I hate (almost) everything about you - del 34

Det var egentligen helt galet att han satt på en buss som snart var framme i Örebro. Vad skulle bli bättre utav det? Och till Sebastian som han inte hade umgåtts med på så himla länge.
Andy lutade huvudet mot den svala rutan och försökte att bara stänga av tankarna för en stund. Magda hade blivit minst sagt förvånad när han ringt och berättat att han var på väg till en kompis i Örebro, men han hade inte heller kunnat låta bli att säga något med tanke på hur orolig hon varit sist när han blivit borta så länge, och dessutom kommit hem i ett väldigt mycket sämre skick än han gått hemifrån i. Lisette hade fått en mer vag förklaring på sms, men det var inte för att han ville undanhålla någonting utan för att han visste att hon skulle bli helt hysterisk om hon fick veta att 1. Andy och Liam hade kyssts, väldigt mycket, igen. 2. Att Liam inte hade flytt därifrån i panik utan Andy. 3. När Liam dessutom hade sagt att han inte ångrade sig. 4. Att Liam först hade gett honom en av dom där blickarna i korridoren som inte hade liknat ´jag ångrar mig inte´ det minsta 5. Och sedan totalt ignorerat honom i mattesalen.. För att inte nämna den 6:e grejen som skulle ta hysterin ännu en nivå högre, hennes kompis var på väg till Sebastian i Örebro utan någon endaste plan.

”Du är störd”, flinade Liam roat åt det Johan sagt.
”Men det var ju så! Hallå sväng”, han drog snabbt tag i Liams rem till sportbagen då dom var på väg att gå rakt förbi dörren in till omklädningsrummen.
”Vänta jag hinner röka innan.”
Hans rödhåriga kompis släppte dörrhandtaget och Liam tog upp det knöliga paketet ur fickan på munkjackan han bar. Det var precis den där mellanperioden; för varmt för skinnjackan men samtidigt för kallt för att bara ha tröja på sig, jäkligt drygt.
En bit bort på en av bänkarna, där det också stod en utegrill som förmodligen hade platsat bättre på en mellanstadie-skolgård med tanke på att gymnasieelever sällan fick för sig att gå ut tillsammans med läraren för att grilla korv, satt Emilia med mobilen i handen. Hade det varit någon annan i klassen så hade han bara antagit att personen i fråga faktiskt gjorde något särskilt med den; sms:ade, spelade spel, kollade facebook.. Men han visste att den enda anledningen till att Emilia satt med blicken fastklistrad vid den var för att Sanna var sjuk och inte i skolan. Hon ville inte se blickarna som hon visste att folk gav henne. Det hade varit så sedan första året; dom två var bästa kompisar och när Sanna var sjuk var Emilia ensam. Inte på samma sätt när det var tvärtom för Sanna hade andra kompisar också. Emilia satt ensam i klassrummet, skyndade sig alltid till och från maten och hatade förmodligen den där korta stunden hon satt längst ut vid ett av matborden med blicken fäst i tallriken, och hon väntade längst med att gå in i omklädningsrummet så att dom flesta skulle ha hunnit in i hallen redan.

Var det en Emilia Liam skulle ha blivit om Pontus verkligen tagit det som att han försvarat Andy enbart för att det var Andy och inte trott att det handlat om någon plötslig motvilja till kraftigt våld, och att han skulle ha reagerat likadant oavsett vem det varit? Hade han stått där själv utanför gympasalen och rökt och känt sig jävligt patetisk då? För att Jake var sjuk idag och han därmed inte hade haft sin bästa kompis? Och för att dom övriga kompisarna skulle ha varit obefintliga, eller ännu värre; att dom tidigare polarna skulle ha gett honom dom där blickarna som bekräftade att; ja du är precis lika jävla patetisk som du ser ut. Äckel.
Han blåste ut röken och såg på Johan genom luggen innan han blåste undan den också. Han hade kul med Johan, mer när Pontus inte var med, men han var inte så godtrogen att han trodde på att Johan skulle ha valt honom ifall Pontus gjort en större scen efter bråket om misshandeln av Andy. Om det var någonting annat som dök upp; något som fick någon utav dom att höja på ögonbrynen, tycka att något verkade lite knepigt eller att bara Pontus fick för sig något, som att det hade låtit jävligt misstänksamt att någon kusin som hette An..na skulle komma hem till Liam, då skulle det inte dröja länge förrän dom där kompisbanden var avklippta. Förmodligen för att dom var lika jävla rädda själva att bli den som fick utstå blickarna. För att dom alla varit med och gett dom. Från början hade det varit Liam som haft alla idéer och han antog att han varit någonting av en slags ledare och därmed hade han haft en ännu mer självklar plats i gänget, men Pontus hade också blivit en ledare, och med ännu högre röst.
 Liam gillade ändå Johan, Chrille och Robin för det mesta, dom snackade inte om samma saker som han och Jake gjorde såklart men dom var trygghet och det var dom som gjorde att han såg bra ut inför andra; att han var omgiven av dom där polarna, att han såg självsäker ut, allt det där.
Han ville inte bli någon Emilia.
”Alltså om vi ska köra spökboll igen då jävlar, Jasmin har ju blivit helt besatt av det. Jag hatar att stå bakom den där bänken och vänta på bollar”, sa Johan och spottade ut sin snus.
”Gör som mig då. Låt bli att bli träffad.” Liam flinade mot honom innan han släppte ner ciggen på marken och tog upp bagen. ”Ska vi gå in då?”

Dörren smällde igen en stund senare då Pontus kom in och trängde sig fram till en av dom få krokarna som inte redan var upptagna.
”Hallå är inte er emovän här eller?” Frågade Pontus åt Simon och någon brunhårig killes håll och fick en irriterad blick tillbaks av den vitblonderade.
Andy. Och nej han är inte här, varför bryr du dig ens?”
Pontus gav honom bara ett roat leende innan han började dra fram kläderna ur sin väska. ”Håll med om att det alltid känns lite obehagligt att byta om tillsammans med honom, man känner ju hans äckliga smygblickar i ryggen.”
Johan kom ut ifrån toaletten och drog bort vatten från munnen med baksidan av handen. ”Jaa men faktiskt, särskilt i duschen, okej om det varit brudar här inne men jag vill inte att någon snubbe ska kolla in mig liksom.”
Liam hann precis se Simon öppna munnen innan han själv drog tröjan över huvudet. Vart var ens Andy någonstans? Han skolkade ju aldrig. Han hade hört honom i klassrummet men förstod ärligt talat inte vad han hade tänkt med just då, skulle dom ha haft en liten pratstund vid hans bänk? Mitt i mattesalen? Det funkade ju inte. Kom han inte ihåg vad han hade sagt där på sängen med tunga andetag och ögon som känts alldeles glansiga? Trodde han att Liam skulle ha sagt något sånt om han absolut inte menade det? Med tanke på hur deras, obefintliga, relation hade varit dom senaste åren? Om det istället varit Andy som tyckt att det hela varit jävligt fel och äckligt så.. han borde inte ha kastat ur sig den uppmaningen då.
 Och nu verkade han plötsligt vara borta.
”.. det är inte som att han tänder på alla jävla killar bara för att han är gay, tänder du på varenda tjej eller? Nej jus-”
”Ja. Jag kollar åtminstone in alla, och jag hade definitivt gjort det i ett omklädningsrum”, fortsatte Pontus på sitt vanliga dryga sätt, Simon skulle aldrig kunna vinna den där diskussionen hur mycket han än försökte.
Ångrade han sig att han varit så öppen med sin läggning? Eller hade det kanske aldrig blivit några problem om inte.. nej det hade det säkert inte. Om inte Liam hade dragit upp Andys namn för Pontus redan första veckan.
”Eller vad säger du Liam?”
Han blinkade snabbt till då han insåg att Pontus såg på honom. ”Va, vad sa du?”
”Jag sa att jag i alla fall aldrig skulle ha en äcklig bögkompis.”
Han inbillade sig säkert den menande blicken. Det var ju länge sedan det där i cafeterian hände. Pontus hade inte nämnt ett ord om bög och Liam i samma mening efter det. ´Man börjar ju undra om du också är bög. Idiot.´ Och det där i hyraffären hade kanske låtit trovärdigt ändå?Fast Liam borde förmodligen ha sagt något tidigare istället för att bara låtit Pontus och Johan stå och prata. I vanliga fall hade han varit den första att hålla med Pontus, direkt försäkrat sig om att alla inne i omklädningsrummet, och särskilt hans kompisar, förstod precis vad han tyckte om att lira på den planhalvan. Och båda för den delen. Att han själv var så straight det bara gick.
”Nej inte jag heller”, sa han och mötte Pontus blick med vad han hoppades var en helt godkänd Liam-blick. 

”Hej, eh jag är framme nu..”
”Åh men vad bra för jag kom precis in genom dörren! Gå bara rakt till höger när du gått av så står jag där vid tabelltavlorna.”
Det lät åtminstone inte som att Sebastian ångrat sig. Det såg inte heller så ut när han en stund senare blev synlig i den inglasade korridoren och sprack upp i ett leende.
”Hej, gud vad kul att se dig.” Innan Andy hunnit svara omslöts han av den andres armar. Han luktade svagt av någon parfym som måste ha försvunnit bland alla människor på klubben sist. Annars var sig kramen väldigt lik; varm och lång.
”Dig med”, log Andy när han släppt. ”Du behövde inte gå tidigare ifrån jobbet eller så nu? Eller du kanske inte har varit där än?”
Sebastian skakade leende på huvudet. ”Nej det passade perfekt, jag slutade för tjugo minuter sen ungefär.” Han lät blicken glida över Andy. ”Du är okej..?”
”Ja absolut, hur är det med dig?” log han.
Dom gick ut från stationen men hann inte särskilt långt förrän någon sa Sebastians namn och två tjejer, förmodligen några år äldre än Andy, kom fram och hälsade.
”Alice och Emy, det här är min kompis Andy.”
”Hej”, log han lite blygare än han själv hade velat. Det blev oftast så med nya ansikten.
Han studerade Sebastian medans han pratade med sina kompisar, och tillika kollegor, och höll sig mest lite i bakgrunden själv. Dom sotade ögonen i svart och lätt silver matchade snyggt håret och när Sebastian gestikulerade med dom eleganta händerna kunde han även se att naglarna var svartmålade. Jackan han bar var svart och figursydd, med knappar både framtill och som två detaljer på axlarna, det uppvikta slaget som gick ihop med den uppknäppta kragen visade en enkel svart tröja under och till det hade han ett par tighta svarta jeans och kängor. Precis som på gymnasiet så hade han den där särskilda utstrålningen som bara vissa människor hade.

”Förlåt, dom kan prata i en evighet”, ursäktade sig Sebastian när dom en stund senare var på väg igen men Andy försäkrade snabbt att det inte var någon fara alls.
”Har du hunnit äta någon lunch förresten?”
”Nej.. jag tänkte köpa med en macka från busstationen men dom såg ut att vara från förra veckan ungefär, du vet när man riktigt ser hur salladen vissnat under den där plasten.”
”Den värsta sorten”, flinade Sebastian igenkännande. ”Men jag har inte heller hunnit käka något så vi kan väl dra till Joe´s, det är en food court så det finns massa att välja på.”
”Det låter jättebra”, log han och drog upp väskan högre på axeln.
Som att någon tyckt att han lett tillräckligt passerade dom en lång kille med nedböjt huvud och uppdragen huva där det stack fram blont hår och även om han förstod att det såklart inte kunde vara Liam så var det till honom tankarna drog iväg och med ens var leendet försvunnet.
”Bor du här i stan?” frågade han för att få något annat att tänka på och för att han var nyfiken. ”Eller bor du själv förresten? Jag bara tog det för givet nu..”
Sebastian nickade. ”Jag skaffade min lägenhet någon månad efter att jag fått anställning, så jag har väl bott där i.. lite över ett år. Och ja själv. Den ligger bara några gator härifrån.”
”Vad skönt, med egen lägenhet alltså”, log han.
”Jaa det är det faktiskt. Oj, här ska vi svänga förresten.”

Han var tacksam över att Sebastian inte hade frågat något om den plötsliga resan under lunchen. För även om han varit ärlig i telefon när han sa att det var jättekul att han ville komma dit så måste han ju undra hur han hade kunnat komma på den idèen klockan 10 en vanlig måndag. Att det inte riktigt bara varit ´Ja bara sådär.´ som han hade svarat. Istället hade dom pratat om en massa annat; allt ifrån jobbiga busschaufförer till deras olika favoritband till Andys fotboll. Och det till den godaste salladen han ätit på länge.
”Nu vet jag vad det är”, sa Sebastian plötsligt och la ifrån sig kinapinnarna som han snurrat mellan fingrarna ett tag.
”Vadå?” Andy såg förvånat på honom och undrade om han hade råkat missa något. Han hamnade ju i sin egen värld emellanåt. Den världen som låg ungefär 2 timmars bussresa bort. 
”Jag försökte komma på vad som är olikt med dig. Det är hårfärgen eller hur? Det röda”, log han och drog till sin egen, en aning mer extrema, lugg.
”Åh ja det är det nog då, jag har haft det så länge nu så det känns inte direkt nytt för mig”, flinade han. ”Men jag gjorde det nog i början av tvåan.”
”Jättesnyggt i alla fall, du passar i rött”, sa han med ett leende innan han drog piercingkulan mellan tänderna. ”Ska vi gå en sväng på stan eller något innan vi drar hem?”
”Tack”, log han generat och drack sedan upp det sista ur sitt colaglas. ”Absolut, det låter bra.”


Kommentera =D

Namn:
Kom ihåg mig!

Mail(syns bara för mig):

Blogg:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0