crash m/m - del 64

Ni ville ha mer sid&jens, så här kommer ett kapitel där huvuddelen handlar om dom 8) hoppas ni tycker det är bra.
Och seriöst, alla som har tid att läsa kapitlet har också tid i 2 extra minuter att skriva åtminstone en mening om vad dom gillade/inte gillade med kapitlet.

- love the taste of your lips

Sid
På den, ovanligt nog bäddade, sängen låg uppskattningsvis hundra t-shirtar i diverse färger och tryck. Mitt på golvet låg ännu en hög med kläder, mestadels jeans och skinnbrallor, och två par ihoptrasslade hängslen. Självklart är två högar inte tillräckligt så därför låg det ytterligare en nedanför garderoben, som i princip var helt tom för tillfället, med linnen, långärmade tröjor, huvtröjor och en massa skit rent ut sagt. Liksom; hur jävla packad eller hjärndöd hade jag varit då jag köpt den där skotskrutiga minikilten (just det, minikilt. Du läste inte fel)? Det var inte ens kul om man såg på det ur ett skämtsamt perspektiv. Och vad gjorde en urtvättad Ronald Mcdonald-tröja i min garderob? Jag vägrade tro att jag hade köpt den, oavsett hur packad eller hjärndöd jag varit vid tillfället, och bestämde mig för att det helt enkelt var någon som lagt dit den. Martin kanske. Han kanske var hemligt Ronald Mcdonald-fan men då han hade börjat umgåtts flitigare med Max och inte ville riskera att den nyfunna knullkompisen skulle hitta en urtvättad barnslig mcdonaldströja i garderoben, i jakt på någon tröja att sova i då den egna råkat bli kletig av diverse kroppsvätskor, så hade han helt enkelt smugglat in den i min garderob istället. Då var ju problemet löst liksom.
Jag stannade till lite i mina egna tankar och försökte komma fram till hur fan min hjärna fungerade. Jag kom på en hel historia som involverade både Max, sperma och smugglande istället för att tänka på den smarta uppfinningen som hette papperskorg? Men kom igen, Martin hade ju humor; det hade kunnat vara på det sättet!
Tillbaks till klädhögarna. Min avsikt hade inte varit att stöka till i mitt sovrum som faktiskt hade varit ganska så välstädat för en timme sedan, utan jag hade tvärtom försökt vara duktig och organiserad för en gångs skull och helt enkelt börjat packa inför Chicago-vistelsen. Det var mindre än en vecka tills vi skulle (flyga, jag tänker det inom en parantes då jag fortfarande är YTTERST tveksam till att jag tänker sätta mig i ett plan. Någon måste väl ändå kunna offra sig för en bilresa på si så där 7 timmar..) dit för konserten.
Men packningen hade alltså inte gått så snabbt som jag hade hoppats då jag frustrerat insett att alla kläder var skitfula. Byxorna jag haft på mig senast igår och som jag då tyckt suttit jävligt snyggt fick nu en blick av avsmak. Undra om det skulle vara för mycket att be Trey sy upp en hel ny garderob åt mig till helgen. Gah!!
När min mobil började ringa vände jag med glädje ryggen mot dom fula kläderna och tryckte den mot örat utan att kolla vem det var. Vem som helst var faktiskt välkommen att ringa nu.
”Hallå det är Sid?”
”Hejsan.”
”Jens”, log jag stort, lika fånigt glad som att det skulle ha varit en vecka sedan vi sågs och inte igår. ”Vad gör du?”
”Jag kollade precis igenom tidningen och tror att jag vet något vi kan göra imorgon nu..”, sa han men lät ändå lite tveksam.
Jag hade frågat Jens förra veckan ifall han ville hänga med till Chicago för konserten och egentligen så hade jag nog redan planerat det i mitt huvud. Därför hade jag inte riktigt kunnat hålla tillbaks besvikelsen när han sagt att det inte gick.
”Jag ska inte tvinga dig att åka bil med mig, du får flyga med dom andra”, försökte jag flinande.
Jens skrattade och drog några lila hårslingor ur ögonen. ”Jag hade gärna åkt bil med dig men mina kusiner, med hela familjerna, kommer hit just den helgen. Dom bor i Alaska så det är inte särskilt ofta vi träffar dom..”
”Åh..”
”Förlåt.”
Jag log snabbt och skakade på huvudet. ”Nej men det är ju jätteroligt, jag hade gärna träffat dom jag också..”, sa jag och insåg att det var helt sant. Det hade varit roligt att träffa några ur Jens släkt. Några som förhoppningsvis inte var lika läskiga som hans styvfarsa. Det var helt enkelt dålig timing bara.
”Och jag hade jättegärna följt med er..”
Jens hade fattat tag i min hand och vi stod där en stund och bara såg på varandra med ungefär likadana leenden. Något sorgsna. Något glada.
Efter det hade vi bestämt att vi skulle hitta på någonting annat att göra innan helgen. Det behövde inte vara något jätteäventyr, men ett litet. Något annat än att bara ses hos varandra eller ta en fika på stan.
”Ska vi ner i en gruva? Flera kilometer under jorden där man inte har någon möjlighet att ta sig ut om man plötsligt skulle vilja?”
Jens skrattade förvånat till. ”Va?! Du har väl cellskräck..?”
”Jaa precis, men det lät typ på dig som att jag skulle hata det du hittat?” sa jag och skrattade själv till den här gången.
”Du är knäpp. Nej men jag tänkte mest att det kanske inte är din grej, det är lite småtöntigt.”
”Du gör mig väldigt nyfiken nu. Ska vi på pensionärsbingo?”
Jens skrattade igen. ”Sluta nu! Vad tror du om mig egentligen? SÅ töntig är jag inte. Det är en julmarknad i.. åh nu glömde jag bort vad det hette, men det ligger i närheten av Hales stuga tror jag.”
”Julmarknad?” upprepade jag.
”Jaa.. fast om du tycker det är jättetöntigt så kan vi göra någonting annat!”
”Nej jag vill jättegärna!” sa jag glatt och gjorde misstaget att snurra runt ett halvt varv och fick därmed syn på dom hånande klädhögarna igen. ”Sånt är asmysigt ju, fast det var typ.. senaste gången så bodde jag ju i alla fall fortfarande hemma så det var länge sedan.”
”Verkligen?” Jens lät både lättad och glad. ”Jag tycker också sånt är mysigt. Jag har aldrig varit på just den men den är väl säkert som en helt vanlig julmarknad så.. Då.. bestämmer vi det då?”
”Lätt! Vilken tid börjar den?”

”Kan du inte komma hit?” undrade jag en halvtimme senare. (Jag får väl medge att jag har mina tjejiga sidor. Det fattas väl bara att jag ska skaffa mig en sådan där gammal telefon med skruvad sladd så att jag kan sitta och vira den runt fingret medans jag pratar.)
”Jag..”
”.. ska och jobba jättetidigt imorgon”, suckade jag. Det visste jag redan mycket väl.
”Jag saknar dig med..”
Ett leende som skulle passa väldigt bra på den telefonsladdssnurrande tjejen spred sig över mina läppar och jag tillät det vara där en stund innan jag slätade ut det. Jag som verkligen hade varit kär i Mi också, det var svårt att förstå när jag kände så himla mycket mer när jag tänkte på Jens. Uppenbarligen fanns det olika stadier av ’kär’ och jag var utan tvekan på den högsta nivån när det gällde min pojkvän.
”Pojkvän..” Jag kunde inte hindra ett fniss.
”Va?” fick jag roat som svar.
”Jag tycker om hur det låter bara. Knäppt att jag aldrig tidigare ens tänkt på en kille på det sättet..”
”Och så kom jag.”
”Och så kom du.”
Förmodligen satt/stod vi med likadana leenden nu också.

”Tgha vi kin bil imo..kon?”
Det är inte lätt att prata i telefon när man borstar tänderna, och med tanke på att mobilen blir helt äcklig av vitt tandkrämsskum så borde ni undvika det. Om ni inte har världens bästa pojkvän alá Jens då. För då kan det vara värt det.
”Vad säger du?” skrattade Jens i mitt öra. ”Du kanske borde spotta först.”
”Eller svälja.” Jag drog handen över munnen och log retsamt.
”Åhå..”, sa Jens lika retsamt men fortsatte sedan.  ”Du är sjuk Sid.”
Jag flinade och kastade en blick på mig själv i spegeln, försökte se om det hunnit bli någon utväxt i i håret. ”Tar vi din bil imorgon sa jag.”
”Ja det kan vi göra, om du inte tycker det blir för mycket krångel att ta bussen hem till mamma och pappa då?”
”Nej självklart inte”, log jag men hoppades samtidigt att dom inte skulle vara hemma. Jag var hemsk men så var det faktiskt. Jag hade väl inte helt kommit över det där första mötet.
”Vänta lite, ska ta av byxorna bara.”
”Tack för informationen, jag ska föreställa mig precis hur det ser ut. Vilka byxor har du?”
”Men.. nu får du det att låta som en sådan där sexlinje”, skrattade Jens men gav mig ändå infon. ”Mörkblåa stuprör.”
Det skrapade till lite i luren när han förmodligen la ner sin mobil och jag återvände till sovrummet där Rex redan hade intagit plats i sängen.
”Jaa du är så söt så..”, sa jag mjukt och smekte handen över hans huvud.
”Va?”
Jens var tydligen tillbaks. ”Åh hej igen, jag pratade med Rex!”
”Haha jag tänkte väl.”
”Vadå du skulle inte gå igång om jag pratar bebisspråk med dig?” frågade jag retsamt och försökte dra av mina egna byxor med den lediga handen. Det skulle vara så mycket enklare att vara en baggyjeanskille.
”Du får testa så får vi se om det händer någonting där nere”, skrattade han varpå jag fnittrade till ännu mer.
Herregud vi höll nog på att bli övertrötta båda två.
”Ligger du i sängen nu?” undrade han när vi hade återhämtat oss något.
”Snart.. Jag försöker klä av mig.”
”Det går lättare om du lägger ifrån dig mobilen vet du.”
”Men jag vill höra din röst”, sa jag med överdriven cheesyröst.
”Jag kan skrika jättehögt så att du hör mig ändå?”
Det var först efter att jag fått av mig jeansen och var halvvägs med tröjan, samtidigt som Jens röst lät som ett avlägset oidentifierbart väsande ifrån mobilen på sängen, som jag mindes att det fanns någon smart funktion som hette högtalarläge.
”Jens vänta!” ropade jag tillbaks och kastade iväg tröjan över golvet innan jag snabbt klickadepå knappen.
”VAD SÄGER DU?!”
Till och med Rex ryckte till.
”Jag har högtalare nu din galning!” skrattade jag.
”Åh, ojdå”, sa Jens med normalt tonläge igen.
Väl nerbäddad i sängen med en varm hund intill fötterna och Jens röst rakt ut i mörkret utan att ens behöva hålla i telefonen fanns det inte mycket att klaga på. Nu behövde jag ju inte ens se klädhögarna på golvet liksom. Om jag ansträngde mig kunde jag dock urskilja klädmassan som jag hade föst ner ifrån sängen. Fast det var ju helt onödigt att anstränga sig för en sådan sak.
Det hade blivit allt längre mellan någon av oss sa någonting och jag tyckte mig till och med kunna höra att Jens andetag hade blivit tyngre.
”Då ses vi imorgon.. jag slutar vid tre så jag kan..” En gäspning kom innan fortsättningen. ”.. komma till dig efter det?”
”Det blir jättebra..”, mumlade jag och försökte öppna ögonen igen. Det hade varit praktiskt med ett par tandpetare som kunde agera stöd till ögonlocken. Fast å andra sidan lät det som att det skulle göra jävligt asont. Japp, till och med så ont att man måste använda sig utav både ’jävligt’ och ’as’ för att beskriva det.
”Jag somnar nog snart..”, sa Jens och satte därmed ord på det jag själv inte orkat säga.
”Mm.. jag älskar dig.” Shiet. Jag sa det. Det hade bara hänt en gång hittills att vi hade sagt det till varandra, och det var i bilen då jag nästan brutit ihop lite över att Jens pappa verkade hata mig så mycket.
Och om han skulle ha haft något emot det så skulle jag inte bry mig ett skit i det, det enda som betyder är att jag.. älskar dig, och jag vill vara med dig.”
”Jag.. älskar dig också.”
”Älskar dig med Sid.”
Jag vet inte riktigt vem av oss som somnade först, men i vilket fall så kändes det som att vi gjorde det tillsammans. Och det var mysigt.

Hade det inte varit för att Rex börjat knuffa på mig, inte för att han plötsligt blivit mer sällskapssjuk än vanligt utan för att jag var den där killen som gav honom mat, hade jag förmodligen sovit tills det att Jens plingat på dörren efter att han jobbat klart.
”Jag ska, jag ska”, stönade jag och kom till sist upp ifrån sängen. Jag ser mig själv som ganska smidig, men med ett väldigt stort undantag för mornar.
Några hustomtar, vättar eller vad dom nu kallades hade tyvärr inte städat mitt rum under natten så jag skulle i alla fall ha någonting att göra tills att jag och Jens skulle iväg. Jag kanske till och med skulle se på kläderna med nya ögon idag. Hah säkert.
Efter att ha gjort Rex nöjd med maten och själv ätit en macka och en tallrik yoghurt begav jag mig in i duschen. Det kan hända att jag drog ut lite extra på den också.
 Jag får så konstiga tankar där inne ibland. Typ som.. vad som skulle hända ifall golvet rasade i lägenheten ovanför, och om den människan också stod i duschen precis då. Vad skulle man göra om det helt plötsligt ramlade ner en naken kille/tjej/tant(!! Oh my god. – På ett icke bra sätt.) i ens dusch? Medans man själv stod där lika naken? Var man singel och hade en crush på grannen ovanpå så skulle det ju verkligen vara som en äkta gevalia-reklam för ’oväntat besök’. Jag försökte minnas vem som egentligen bodde rakt ovanför mig men var osäker på om det var den ensamstående mamman eller mannen i 55årsåldern. Jag ville nog helst undvika båda vad gällde duschande tillsammans.
Innan det faktiskt skulle råka inträffa klev jag ur duschkabinen och virade en ljusgrön handduk runt höfterna.

Trey.
”Tr.. vad gör du..?”
”Shh!”
”Är min pojkvän en fönstertittare utan att jag haft en aning om det?”
”Men tyst det är spännande!”
Max skrattade till bakom mig och några sekunder senare var hans haka lutad mot min axel. ”Vad tittar vi på?”
Jag slet bort blicken och sneglade flinande bak på honom. ”Ser du tjejen där borta?”
Nedanför på gården, mitt emot mot vår egen lägenhet stod en lång, slank brunhårig tjej utanför porten. Hon hade en blå sjal runt halsen som var alldeles för tunn för den här årstiden som fladdrade till lite grann då det blåste.
”Jaa.. vad är det med hon? Är hon nyinflyttad?”
”Nej.” Jag skakade på huvudet. ”Men hennes pojkvän bor tre trappor upp och..”
”Hur kan du veta det? Känner du någon av dom?”
”Nej men han ropade ut genom fönstret alldeles nyss, tredje våningen i fönstret med dom svarta gardinerna, ser du?”
Max skrattade förvånat till igen och nickade. ”Visst, jag ser.”
”Dom har säkert varit tillsammans väldigt länge och säkert börjat fundera på att flytta ihop, i hans lägenhet. Men så började dom bråka om någonting imorse, han kanske bara sa någonting fel eller så berättade han om något fruktansvärt misstag. Hon smällde upp porten och hade säkert rusat ner för trapporna, så där som man kan göra när man är ledsen och arg och hela tiden är nära att ramla, men man gör det ändå inte.”
”Hur vet du allt det här?” frågade Max förbryllat.
”Men.. kroppsspråk, man ser att dom ropar åt varandra.. vill du höra resten eller?” frågade jag snabbt.
”Absolut.” Han lät fortfarande en aning förvirrad.
”Jag tror ändå att han verkligen, verkligen ångrar det han gjorde eller sa, och nu försöker han få henne att stanna. Man kunde se enda härifrån hur ledsen hans blick var, han bara lutade sig ut genom fönstret utan tröja och allting och ropade åt henne. Och hon bara skrek tillbaks och var hela tiden på väg att springa därifrån.” Flera gånger hade hon tagit ett steg med dom svarta höga stövlarna men sedan hejdat sig och vänt upp blicken mot pojkvännen igen. ”Och hans sista chans är liksom om han kommer ut nu, om han stannar kvar inne i lägenheten och sedan försöker ringa henne så kommer hon inte att komma tillbaks.” Jag tystnade och svalde hårt. Var han på väg ner för trapporna just nu? Isåfall hade han bara sekunder på sig.
”Men.. Trey är du ledsen?” frågade Max mjukt.
Jag skakade snabbt på huvudet men nickade till sist långsamt. ”Dom är ju säkert menade för varandra! Tänk om dom aldrig mer hörs nu? Att dom bryter kontakten helt och så kommer han att möta henne på stan om två år när hon går och håller en annan kille i handen. Och sedan kommer hon säkert inse senare att hon fortfarande älskar honom, men då är allt redan försent..”
Max arm gled runt min midja. ”Trey, älskling..” Hans röst var ett mellanting av road och orolig. ”Du vet ju inte..”
”Han kom!” Orden ramlade ur munnen på mig i samma stund som porten slog upp och den blonde pojkvännen dök upp. Barfota på den kalla stentrappan, endast iförd ett par mörka jeans och med en bar överkropp som måste vara helt knottrig av den bitande kylan. Jag hade känt av den den korta stunden jag varit ut på balkongen. Jag hade inte kunnat sova och till sist krånglat mig ur Max mysiga grepp för att tassa ut från sovrummet.
”Vad säger han?” Max lutade sig något över min axel och närmare köksfönstret, tydligen mer intresserad nu.
Det som först bara varit lite spännande hade snabbt gått över till att kännas livsviktigt. Jag fick ju svälja gång på gång för att försöka få bort klumpen i halsen.
Pojkvännens läppar rörde sig snabbt, som att hans ord också ramlade ut, som att han visste att han inte hade lång tid på sig att hinna säga allting han ville innan hon skulle försvinna ifrån honom igen. Han tog ett steg ner ifrån trappen och sträckte ut handen mot henne. Flickvännen skakade på huvudet men till och med ifrån fönstret kunde jag se hur hennes axlar börjat skaka. Tårarna längs kinderna var enkla att föreställa sig. Jag ville skrika att hon skulle lyssna på honom, att det kanske verkligen fanns en vettig förklaring, att han ångrade sig, att det var ett missförstånd.
Hon gjorde ingen sådan där ansats att springa iväg den här gången utan hon lät honom ta dom ytterligare stegen fram till henne. Långsamt sträckte han ut armen och fick till sist tag i hennes hand.
”Åh nej”, pep jag till när hon slet åt sig den. ”Dom var säkert så himla lyckliga när dom somnade tillsammans..”
”Vänta..” Max kramade om mig med armen och jag vände motvilligt blicken mot fönstret igen. Jag ville inte se längre, jag ville inte vara ett vittne till att se ett kärlekspar gå skilda vägar. (Jag vet, jag är en sådan dramaqueen.. men det Är sorgligt!) Pojkvännen hade gjort ett nytt försök att ta tag i hennes hand och till sist lyckats att dra in henne mot sitt bröst, och helt plötsligt klamrade hon sig fast där, som att han var den enda tryggheten i hela världen, som att han var det enda att hålla i en fruktansvärd orkan, som att just den där blonda killen var den enda som kunde hålla henne kvar från att slukas ner i ett stort gapande hål. Därifrån fönstret kunde vi se hur han strök handen över hennes hår två gånger innan han tryckte hennes huvud mot sitt bröst, på ett sådant där förtvivlat men ändå lättat sätt.
”Åh..” Det enda ordet kom ut som en viskning mellan mina läppar och jag vågade inte tro än. Jag vet inte hur länge vi stod kvar där, men lika länge som paret stod med armarna om varandra. Kändes hennes händer varma mot hans kalla bara hud?
Lika länge som paret stod med armarna om varandra och sedan till sist möttes i en lång kyss. Kändes det som den allra första kyssen men ändå så mycket bättre? Som att det var den enda kyssen som plötsligt spelade roll?
”Jag tror dom kommer leva lyckliga i alla sina dagar”, viskade Max i mitt öra.
Jag snurrade runt mot honom och innan jag hann säga någonting själv strök han tummen över min kind. ”Älskling, du gråter ju till och med, du..”
Jag flinade till och såg på honom genom dom smågrumliga ögonen. ”Det.. gör jag ju inte”, sa jag och skrattade lågt åt mig själv. Han drog in mig i famnen och höll hårt om mig.
”Tror du det på riktigt?” frågade jag tyst och kramade om hans tröja vid bröstkorgen.
”Det är klart jag tror. Det syns.”
Jag andades lågt ut och drog in hans doft. ”Jag vill att du och jag också ska göra det.. jag kan inte ens.. jag kan inte tänka mig utan dig Max, det går inte.”
”Jag kan inte tänka mig utan dig heller, det vet du väl? Det är klart att du och jag ska leva alla våra lyckliga dagar också, jag älskar ju dig mest i världen..” Hans händer strök över min rygg och jag försökte trycka tillbaks dom fåniga tårarna. Jag betedde mig ju som en tjej med humörsvängningar. Det var ju inte så att jag vaknat med en oro över att Max skulle försvinna. Visst, det hade varit rätt mycket jobbigt som hänt på sistone, som nu senast när jag hade gjort det där dumma på toaletten, när Max hade upptäckt såren på mina armar.. Men vi hade pratat och efter det hade allt faktiskt känts bra igen. Dom senaste dagarna hade varit jättebra. Jag kände mig ju fortfarande helt nykär i honom, som att igår var första gången vi hade kyssts. Kanske berodde helt enkelt tårarna på att det hade varit så mycket jobbigt.
”Jag älskar dig med, så mycket som det bara går. Och lite till.”
”Sötis..”
Jag såg upp på Max och det där sneda leendet som jag också älskade och besvarade det med ett eget. ”Jag är i alla fall ingen fönstertittare som brukar stå och titta när andra har sex och sånt..”, förklarade jag tyst.
Max brast ut ett högt skratt och pussade mig snabbt på munnen. ”Nej men det var ju skönt att höra”, sa han och skrattade igen.

”Du Max, den där new heart for x-mas-konserten, vill du åka på den?”
”Åh jaa, det skulle vara askul!” log han stort tillbaks och stannade till med fingrarna över gitarrens strängar.
”Det skulle vara mysigt att åka iväg och bo på hotell och sånt där, det känns som att vi.. behöver göra något sådant tillsammans efter.. jaa du vet allting?”
Han nickade med ett leende. ”Verkligen. Det blir jättebra.”
Jag lutade mig över gitarren i hans knä för att mjukt kyssa honom och strök sedan hans lugg ur ögonen. Han var så fin. Det var som att jag aldrig riktig kunde vänja mig, jag hajade till varenda gång.
”Den var till helgen va? Har du pratat med Sid?”
”Jaa på lördag. Nej det har jag inte, jag kan göra det idag, dom kanske får några extrabiljetter ifrån Joe också”, tillade jag med ett flin och lutade mig mot väggen bakom sängen igen. ”Jag tror din mobil ringer föressten.”
Max såg förvånat upp men lyssnade en stund och reste sig sedan snabbt upp. Då hade jag inte hört vibrerandet i syne i alla fall.
”Absolut, jaa det går bra!”
Det lät som att det var jobbet och mycket riktigt fick jag det bekräftat när Max kom tillbaks.
”Det var Gavin, Samanthas dotter hade tydligen slagit i huvudet i någon rutchikana i skolan så hon var tvungen att åka iväg med henne till sjukhuset.. i alla fall så ville han att jag skulle komma in i några timmar medans hon är borta.”
”Men oj vad hemskt.” Jag satte mig lite mer upp. ”Åker du på en gång då?”
”Jaa, vi ses om ett tag igen.” Han böjde sig ner och gav mig en hastig puss innan han gick ut i hallen.
Jag hade ingen aning vad jag skulle pyssla med under dagen.


 Sid.

Jobbar du? (:
Nej jag är ledig, hur är läget? =)
Okej bra, jag ringer dig! :)
”Hej”, svarade Trey efter en signal.
”Tja, tänkte ifall du jobbade så är det kanske inte så smart att ringa på en gång. Vad var det hon hette den där sura?”
”Margot”, suckade Trey.
”Usch. Men hur är det annars?” log jag. Jag hade varit hemma hos Trey iförrgår och till min glädje fått se en av teckningarna han målat med färgerna han fick utav mig och Jens i födelsedagspresent. Självklart var teckningen hur fin som helst, eftersom det var Trey som målat, men för mig hade det lika gärna fått kunna vara några streck hit och dit så länge han ritade. Det gjorde mig glad.
”Det är bra, Max blev nyss inringd till skivbutiken så just nu försöker jag äta chokladcigaretter istället för att leta efter mina riktiga.”
”Ajdå, är det fortfarande jobbigt?”
”Mhm, jag tyckte att det gick bättre ett tag men.. det ändrar sig typ från dag till dag. Men hur är det med dig?”
”Åh vad jobbigt, men ge inte upp, det kommer ju bli lättare till sist”, log jag. ”Det är.. inte helt bra. Jag håller på att bli galen. Du har inte lust att komma hit och rädda mig?”
Trey skrattade. ”Vad har du gjort? Inte kastat ner någonting från fönstret som faktiskt har träffat någon den här gången va?”
”Ehe.”
”Sid..?” Trey lät plötsligt orolig, vilket fick mig att skratta högt.
”Herregud nej, jag har inte hunnit vara så mycket rockstjärna än idag. Jag har klädproblem.”
”Och du vill att jag ska hjälpa dig?”
”Om du vill..”, log jag brett.
”Gärna, sånt är kul ju.” Jag kastade en mördande blick mot kläderna och undrade vad som kunde vara kul med dom där. ”Kan jag komma på en gång?”
”Jaa gör det!” log jag.
När Trey plingade på en halvtimme senare hade jag fått på mig dom minst hemska jeansen och en svart t-shirt och drog snabbt upp dörren. ”Hej!” Jag slog armarna om honom och påmindes än en gång om hur mycket jag älskade min bästa kompis. Tänk om vi verkligen skulle ha förstört någonting den där gången vi låg med varandra.
”Hej”, flinade Trey. ”Vad gott du luktar.”
”Duschade nyss”, log jag snett. ”Och du är kall.”
”Det är svinkallt ute.” Han drog av sig den röda stickade mössan och skorna innan han vände blicken mot mig igen. ”Jag träffade den där tan..” Han hann inte avsluta meningen förrän Rex kom rusande ut i hallen. Han måste ha sovit hårt som inte hört Trey förrän nu.

Trey.
”Men hej gubben!” log jag stort och tog av mig jackan innan jag sjönk ner på huk. ”Åh får jag så många pussar.. mm.. vad mysigt.” Jag skrattade och vred undan ansiktet, såg sedan upp på Sid. ”Vad var det med kläderna?”
Han suckade tungt och började gå mot sovrummet. ”Katastrofen är här inne.”
Med ett flin såg jag mig omkring efter att ha gått över tröskeln. ”Ojdå.”
”Jag menar det. Jag skulle packa till Chicago men jag har fan inga kläder alls!”
”Inte?” Jag såg menande på högarna och skrattade. ”Föressten, på tal om Chicago. Jag och Max tänkte gå på showen..”
”Åh hänger ni med?” log han brett. ”Fan vad nice! Då bor ni med oss va? Joe fixar det! Blir säkert något fränt hotell.”
”Jag tror att jag och Max bor själva.. det känns som att vi behöver det..”, sa jag nästan lite ursäktande. Han såg ju så glad ut.
”Åh okej.. det har du nog rätt i”, sa han och såg faktiskt besviken ut, men bara för att i nästa sekund skina upp igen. ”Shiet vad kul! Att ni följer med! Joe fixar konsert och flygbiljetter åt er i alla fall, så det behöver ni inte köpa.”
Man kunde inte göra annat än att älska Sid.
”Det blir skitkul. Men okej, kläder alltså.. du har ju jättemycket snyggt”, sa jag och böjde mig ner för att fiska upp dom röda skinnbyxorna som han, om jag mindes rätt, hade haft på sig första gången vi sågs.
”Kassler.”
”Va?”
”Jag ser ut som en kassler i dom där.”
Jag såg häpet på honom innan jag skrattade. ”Hur skulle det gå till med dom där smala långa benen?” Han var ju nästan lika lång som Max!
Sid fortsatte att rata vartenda plagg jag höll upp och jag försökte verkligen hålla mig för skratt när han verkade så förtvivlad. Han hade absolut inte tid att gå ut och shoppa och han var tvungen att packa klart idag och han skulle hinna till frisören och..
”Vill du sy om något? Vad som helst, bara det blir bättre”, sa han till sist och sjönk ihop i en av klädhögarna.
”Visst det kan jag göra.” Det var oftast mycket enklare än att sy något helt nytt. Man behövde inte mäta upp en massa mått och göra upp mönster och grejer. Även om jag tyckte att sånt också var väldigt kul. ”Välj ut något så kikar vi på det?”
”Du är världens bästa!” Sid satte sig snabbt bredvid högen istället och började ta fram olika linnen.
”Du gillade väl den där tröjan jag gjorde om förut, med revorna?” undrade jag och höll upp ett mörkblått linne med ett vitt ankare på.
Det gjorde han och jag fick väldigt gärna göra något liknande igen. Säkerhetsnålar fick gärna förekomma också. Han hade en väldig massa idèer faktiskt, och tillsammans med mina egna så började vi komma fram till något som lät väldigt bra, och genomförbart.
”Har du någon krita eller så? Vi kan rita upp och nåla här så syr jag det hemma sen? Om du inte har symaskin..?” Jag tvivlade faktiskt på det, men man visste ju aldrig.
”Nope någon sådan har jag inte använt sedan 6an”, flinade han. ”Men tack, tack, tack, du vet att du är min bästa kompis va?”
Jag såg roat på honom och la sedan ut ett av linnena på golvet. ”Jag kan ha hört någonting om det. Vill du ha det klart idag..?”
”Nej, nej ta den tid du behöver! Bara det är klart till lördag så är jag nöjd. Just ja, kritor var det..”, sa han och flög upp på fötterna för att i nästa stund börja rota runt i skrivbordslådor och bokhyllan.
”Det går bra med blyerts också annars..”, sa jag lite oroligt när jag såg hur han balanserade en kartong högst upp i hyllan. Vilken sekund som helst skulle den kunna tippa över kanten och välta över honom.
”Jag tror att jag ska ha sådana där tavelkritor här, jag hade en period då jag ville klottra men inte riktigt vågade använda sprayfärg, så jag tänkte att jag skulle börja med kritor.”
Varför förvånade ingenting Sid sa mig längre?

”Vill du ha lite djupare urringning här på sidorna? Jag kan runda av det lite här”, sa jag och pekade innan jag drog upp mina tröjärmar. Här inne var det åtminstone inte kallt.
”Åh jaa kör på d.. vad har du gjort?”
Jag såg förvånat upp på honom med kritan i handen. ”Va?”
”Din arm.. dom där är nya.”
Fan. Varför skulle alla märka? Hade både Max och Sid koll på någon himla räkning över mina ärr eller? ”Det är inget”, mumlade jag och började rita på tyget. ”Djupare än så här?”
”Trey.” Sids vanliga glada röst var ersatt med oro nu. När jag såg upp fick jag ett menande ögonkast tillbaks.
Det var klart att jag kände att jag liksom kunde prata om allt med Sid, och det var ändå han som hade hjälpt mig från början med ätstörningen (herregud det är så jobbigt att ens tänka ordet) men det var ju ingen katastrof nu, jag behövde inte oroa honom något mer genom att berätta något som ändå inte var något problem. Det hade varit en gång och jag mådde bra igen nu.
”Jag mådde dåligt en kväll bara. Det är ingen fara.”
Sids fingrar rörde plötsligt vid min arm, försiktigt över dom smala såren som börjat bli ärr nu. ”Säkert?”
”Jaa, jag har inte börjat igen. Jag ångrade det direkt efteråt”, sa jag och såg på hans fingrar istället för in i hans ögon. Hans fingrar kändes mjuka mot den tunna huden.
”Okej.. du vet väl att du kan prata med mig om det är något?”
”Men det är klart jag vet”, log jag och såg upp på honom. Jag drog försiktigt åt mig armen och la sedan båda om honom i en kram. Det var svårt att tänka att jag faktiskt inte alltid hade haft Sid, det kändes som jag hade känt honom i hela mitt liv.
Vi fortsatte med kläderna ett bra tag, med bara en snabb kaffepaus, och under massa musik som grannarna med största säkerhet skulle ha klagat på om klockan varit mer. Till sist reste sig ändå Sid upp gick mot dörröppningen.
”Du stannar och äter lunch va?”
”Gärna”, log jag och gav honom en snabb blick innan jag satte fast ännu en nål i en tröja. Jag hoppades att jag skulle kunna få hem mig kläderna utan att dom lossnade bara. Det skulle inte vara kul att behöva börja om igen.

”Jag har aldrig bjudit på något mer avancerat är korv och makaroner när du har varit här tror jag..”, sa Sid och rynkade pannan.
Jag skrattade lågt och såg upp på honom över bordet. ”Äh, jag gillar mat i den stilen.”
”Fast jag tror att jag försökte med lite annan mat när du.. bodde här du vet.. fast då kom du ju inte ut i köket.”
Vi såg på varandra en kort stund innan Sid fortsatte i ett gladare tonläge. ”Så jag har faktiskt gjort svårare mat!”
”Jag gör inte särskilt avancerad mat heller, det är Max som får stå för den delen”, sa jag med ett leende och stoppade en tugga i munnen.
”Jens är också duktig med mat, han kan göra egen sushi till och med.. jag trodde sådant var omöjligt, att det bara gick att köpa!”
”Hur tror du att dom gör på restaurangerna då? Att dom har någon magisk maskin som fixar ihop sushin..?” frågade jag och flinade sedan roat när Sid ärligt talat såg chockad ut. ”Det trodde du väl inte?”
Sid skrattade till. ”Nej! Såklart inte.. eller, nej inte en magisk maskin kanske men..”
”Vet du att man kan göra egen korv också?” frågade jag och såg förvånat på honom medans jag höll fram gaffeln med en korvbit på.
”Sluta!” skrattade han. ”Jag och Jens ska på julmarknad senare idag.”
”Åh ska ni? När då?” frågade jag glatt.
”Jag vet inte riktigt, han kommer hit efter jobbet. Han slutar vid tre. Men visst låter det mysigt och typ.. jätteromantiskt?” Han sken upp på det där sättet igen.
”Jaa!” Jag kände mig lika glad själv över det, han hade den smittsamma effekten på en. ”Jag älskar sådana där kanderade äpplen.”
”Vad är det? Eller vänta, är det dom där läskiga glansiga äpplena på pinnar?”
”Jaa dom!” log jag stort.
”Herregud, dom ser precis ut som det giftiga äpplet i snövit. Jag har aldrig vågat testa”, flinade han. ”Fast det skulle i och för sig vara en väldigt stor kick om jag överlever, kanske ska testa idag!”

En timme senare hade jag fått med mig kläderna i en svart RockStore-kasse och öppnade ytterdörren. ”Jag ringer dig när jag är klar med kläderna så kan vi ses.”
”Perfekt. Tack igen Trey för att du hjälper mig.”
”Men självklart, det är bara roligt. Hälsa Jens.
”Hälsa Max också.” Han gav mig en stor kram och stängde sedan dörren efter mig när jag gått ut i trapphuset.

Sid.
När klockan var runt halv tre kom ett sms ifrån Jens som frågade ifall vi kunde ses direkt på stan istället. Vilket vi såklart borde ha tänkt på redan från början, det var ju onödigt att han skulle ta sig hem till mig först bara för att sedan åka åt samma håll som han kom ifrån. Ute i hallen drog jag på mig den lila mössan och rotade sedan fram ett par svarta skinnhandskar ifrån byrån. Väldigt fiffigt med den där luckan som man både kan sitta på och sedan gömma en massa grejer inuti. Ingen behöver ju se kaoset liksom; att det ligger mycket mer än bara vantar och mössor där i. Gräver man riktigt djupt kan man nog hitta både ipodlurar, ficklampor och hårspraysflaskor där i. Rex hade fått en extra tidig kvällsmat då jag inte visste när vi skulle komma hem igen och kanske var det därför han inte gnällde alltför mycket när han inte fick följa med mig ut. Fast dom där slokande öronen fick som alltid mitt hjärta att smärta lite.
Ute hade snön börjat falla igen och dom få löven som envist suttit kvar på träden igår hade nu fallit av och gjort det vita täcket sällskap. Jag tyckte vintern var helt okej men jag tyckte ändå det var lite sorgligt varje år när allting liksom sakta dog. Gräset som först gick till en ljusare grön nyans, sedan till en gulaktig för att till sist bli täckt av snön. Blommorna som skrynklades ihop och tappade sina blad. All färg försvinner och plötsligt går allting i en gråskala; svart, vitt, grått. Jag hade gärna haft kvar lite av den där färgen under vintern. Vintern under första året på gymnasiet hade dock blivit ganska komisk. Hale hade bott i Florida tidigare men flyttade hit alldeles innan vi skulle bli att börja i samma klass. Hans ögon hade varit precis lika stora som småbarnens när den första snön föll det året. Det var ju något han bara hade sett på teve dittills. Väldigt komiskt som sagt.
Jag måste ha gått rätt fort ändå för när jag kommit fram till busstorget på stan så var det fortfarande en kvart kvar innan Jens buss skulle komma. Jag underhöll mig med att röka så länge.
När bussen så svängde in vid hållplatsen och Jens hoppade av längst bak var jag snabbt framme och slog armarna om honom.
”Hej!” Hans läppar snuddade snabbt vid min kind innan dom där gröna ögonen leende såg in i mina. ”Hur är det?”
”Bra”, log jag och släppte honom. ”Har du också sovit över tillsammans med gamlingarna?” flinade jag när jag såg den stora bagen han hade över axeln.
”Åh.” Jens flinade tillbaks och kastade en blick på väskan innan vi började gå bort ifrån bussarna. ”Nej jag hade..eh.. lyckats samla på mig en massa kläder i mitt skåp bara, så tänkte att det var dags att ta hem dom nu.”
”Smart”, nickade jag med ett roat leende.
”Vill du åka och hämta bilen på en gång eller ska vi hitta på något på stan först?”
Jag vejde snabbt åt sidan när en kostymnisse var på väg att slå axeln rakt i mig. Det var som att det automatiskt blev helt okej att meja ner folk i sin väg när man var stressad.   
”Nej men vi kan gå på stan ett tag, det är mysigare med julmarknad när det blivit lite mörkare”, log jag.
”Kan vi ta en snabbsväng förbi subway? Jag hade min lunchrast redan vid elva så jag är jättehungrig igen ju”, suckade Jens.
”Om jag får din cookie”, log jag oskyldigt.

Det där med att försöka vara lite normal inför min första pojkvän hade jag ju sabbat ganska så snabbt, så det var väl ingen idèe att försöka börja nu heller. Förhoppningsvis tyckte han att det var.. charmigt att jag tiggt till mig att få köpa åtta extra kakor från tjejen i kassan. Jag hade ju åtminstone inte dragit till med ’Vet du inte vem jag är?’ utan hon hade frågat helt själv efter en stund. Och då gick det plötsligt lite enklare.
”Var den god?” frågade jag efter att ha svalt sista tuggan av tredje kakan.
”Mm faktiskt, måste ju variera mig lite och inte ta kycklingsuben Varje gång”, sa han och himlade lätt med ögonen. ”Var.. kakorna goda?” fortsatte han roat.
”Skojar du, dom här är dom absolut bästa kakorna i världen. Jag kan till och med.. vänta.” Jag tog upp nästa kaka och gapade sedan så stort jag kunde. Jag vickade lite fram och tillbaks på kakan och lyckades till sist få in hela på höjden i munnen.
”Men gud du kan ju kvävas!” skrattade Jens
Det är inte det enklaste att flina med en kaka som tar upp hela munnen, däremot gjorde det rätt ont i käken. ”Ah, agh..” Jag försökte få loss den med fingrarna och hoppades samtidigt att jag faktiskt inte skulle kvävas. Det hade ju blivit ett mindre lyckat partytrick. Till sist gick den i alla fall itu i två delar.
”Hade du gjort det där på vår första dejt vet jag inte om jag hade ringt igen..”, flinade Jens och skakade på huvudet.
”Men du skulle åtminstone ha kommit ihåg mig”, log jag glatt.
”Definitivt, som ’Galningen’.”
Tänk om han hade kysst Hale den där kvällen istället. Det hade ju verkligen inte varit otänkbart med tanke på att Hale varit mer uppe på dansgolvet och dessutom varit säker på sin läggning, allätare som han själv kallade det. Och han tyckte att Jens var snygg.
”Fast jag gillar att du är lite galen.”
Jag blinkade till och såg upp på honom. Kanske hade jag drivit iväg för långt i mina tankar med tanke på Jens lugnande blick. Som att han trodde att jag kanske hade tagit illa upp för det där han sagt om hur han skulle ha kommit ihåg mig. Herregud, galning var ju mitt andra namn, och jag var ju inte den som inte kunde ta ett skämt.  ”Och när du rodnar”, tillade han.
Jag stönade lågt till. ”Det gjorde jag väl inte nu heller?”
”Nej inte nu, men jag har väldigt fina minnesbilder i huvudet av när du gjort det.”
”Sluta!” skrattade jag. ”Annars kanske jag trycker in en sån här kaka i din mun istället.”

”Vi ska svänga höger om 200 meter”, instruerade Jens med hjälp av gps:en i mobilen.
”Okej..”, sa jag och lutade mig lite framåt. Jag var inte något jättestort fan av att köra när det var mörkt faktiskt. Och här var det typ bara skog. Jag fattar verkligen inte det där med gatlampor heller. Inne i stan där det ändå finns en massa ljus ifrån alla reklamskyltar och biltrafiken som alltid är lika tät oavsett tid på dygnet, där har dom en massa gatlampor. Men här ute i skogen på små, hala vägar där det är väldigt få bilar och dessutom risk för djur som kan hoppa ut rakt framför en, där skiter dom fullständigt att sätta ut en endaste lampa. Hur schysst är det liksom. Därför var det lite krypkörningsvarning nu fastän jag i vanliga fall älskade att gasa på.
”Vägen måste vara alldeles här nu.” Jens och såg ut på sin sida. ”Här!”
”Åh där framme är det marschaller”, sa jag och slog av hellyset. ”Skönt att vi slapp köra vilse”, tillade jag med ett flin. Och tur att jag inte kvaddat bilen och fått förklara det för hans styvfarsa..
Efter att ha parkerat på sidan av vägen klev vi ur bilen och började gå mot marknaden.
”Åh det luktar brända mandlar! Sådana måste jag köpa, visst är det gott?” frågade Jens.
”Jag älskar hur dom luktar men jag tycker inte om att äta dom faktiskt, men jag kan köpa en påse åt dig”, log jag stort och fattade tag i hans tumvantsklädda hand med min egen handskbeklädda innan jag istället flinade. ”Så kan jag lukta lite.”

Det var ingen jättestor marknad utan en mer gammaldags mysig med en massa små stånd med lika små gångar emellan, den där typiska jullukten som uppstod av glögg, brända mandlar, brinnande marschaller och apelsiner med nejlikor. Det var först när jag var på en julmarknad igen som jag insåg att jag hade saknat det dom senaste åren. Sedan höjdes ju mysfaktorn betydligt av vem jag var där tillsammans med.
”Snövitsäpplen!” sa jag och tog tag i Jens arm för att få honom att stanna.
”Va?” sa han förvånat och såg sedan åt hållet jag pekade. ”Kanderade äpplen?”
”Jaa”, skrattade jag. ”Håll med om att dom ser ut som giftäpplen? Har du smakat?”
Jens skrattade och såg på mig med den där blicken han hade gjort inne på subway när jag tryckt in kakan i munnen. ”Jaa jag har ätit det några gånger. Dom är goda. Lite söta bara.”
”Åh jag måste nästan testa..”, sa jag fundersamt innan jag drog upp en sedel ur fickan. Nackdelen med tighta fickor är att man inte riktigt får i en plånbok utan måste ha lösa pengar. Som sagt; ibland skulle det vara skönt att vara en baggyjeanskille.
Den kraftiga mannen i äppelståndet räckte mig en pinne med ett alldeles knallrött glansigt äpple och jag vände mig triumferande om emot Jens.
”Kan du ta ett kort på mig? Det här måste jag ju verkligen föreviga, om jag överlever liksom”, flinade jag och drog fram min mobil och räckte honom.
Jens skrattade igen och tog sedan ett kort på mig när jag otroligt sexigt tog ett slick på äpplet.
Efter första tuggan kunde jag konstatera att det var väldigt gott, och väldigt konstigt. Konsistensen var ju typ som en.. grillad tomat eller någonting. Jag kände åtminstone inga kvävningssymptom. I ståndet bredvid sålde dom brända mandlar så vi passade på att köpa en påse på en gång.
”Mysigt det här var”, log jag en stund senare när vi hade kollat i nästan vartenda stånd med alltifrån polkagrisar till stickade grytvantar.
”Tycker jag med”, log Jens och kramade om min hand lite.
Jag stannade till och lutade mig sedan fram den lilla biten för att kyssa Jens. Det var ju alldeles för länge sedan nu. Han tryckte sina kalla läppar mot mina och jag höll kvar hans underläpp mellan mina en stund innan jag till sist drog mig ifrån med ett leende. ”Tillsammans med dig smakar dom där mandlarna helt okej”, log jag snett.
”Verkligen?” Han log roat tillbaks och pussade mig sedan snabbt en gång till.
”Ni vill väl köpa lite lotter pojkar?”
Vi vände oss samtidigt om och insåg väl egentligen först då att vi stod alldeles bredvid ett stånd där en tant stod och vevade på en lottotrombon.
”Eh.. jaa det kanske vi vill då”, flinade Jens och fick fram några mynt ur fickan som han la i hennes hand. ”Hur många räcker det där till?”
”Sju stycken”, svarade hon med ett leende och öppnade luckan. ”Vinstnumren står här nedanför”, fortsatte hon och pekade över kanten på kartongen som satt uppsatt.
Jens gav mig fyra stycken av lotterna och när jag öppnat dom började jag leta i listan efter numren. Jag brukade alltid lyckas ta nitlotterna så jag kanske skulle ha mer tur nu när Jens valt.
”Trettiotvå, det har jag!” sa jag lyckligt och vände mig sedan snabbt om mot min pojkvän. ”Vann du också?”
”Jag har sista kvar.. hundra..två.. nej bara nitlotter.”
Jag hade alltid i hemlighet tyckt att det var lite gulligt när pojkvännen i filmer vann på ett tivoli, alltid högvinsten såklart, och gav gosedjuret till flickvännen. Så det gjorde det väldigt enkelt att ge vinsten till Jens nu.
”En riktig högvinst nu hoppas jag!” Jag sträckte flinande fram lotten till tanten och pekade sedan på Jens. ”Den är till honom.”
”Men”, skrattade Jens och strök snabbt med handen över min rygg. ”Det behövs inte ju..”
”Grattis, och vilken gullig vän du är.”
”Pojkvän”, sa jag stolt.
”Då får du välja en färg här.” Tanten la fram fem virkade mössor med öronlappar i olika färger och jag försökte hålla det stora leendet till just ett leende och inte börja skratta. Jens verkade försöka med samma sak.
”Åh, vad fina”, skrattade han till. ”Vad svårt.. eh.. jag tar nog den här då, passar bra till min lugg”, sa han och tog upp den lavendellila mössan.
”Ta på den på en gång, det måste ju vara jättekallt utan”, flinade jag mot honom. Tanten såg alldeles glad ut hon också så Jens hade väl inte så mycket att välja på än att dra på den över håret.
”Snyggt?”
”Oh ja!” skrattade jag. ”Eller hur? Passade honom perfekt”, sa jag vänd mot tanten.
”Väldigt söt blev du. Du påminner väldigt mycket om mitt barnbarn, Greg heter han.”
”Jens heter jag..”
Det var en väldigt pratglad tant och vi blev kvar en bra stund, jag bad henne till och med ta ett kort på mig och Jens tillsammans. Imponerande att kortet inte ens blev suddigt med tanke på att hon aldrig hade använt en mobil tidigare.
När vi började känna oss klara gick vi tillbaks till bilen och avvarade några fler kyssminuter innan vi lyckades öppna dörrarna. Jag uppskattade sex med Jens väldigt mycket, men det var nästan ännu mysigare med kyssar. På något sätt blev det mer intimt, trots tjocka jackor och händer som höll sig utanpå kläderna.
”Följer du med hem till mig va?” undrade jag när vi hade kört ett tag.
”Gärna”, log han tillbaks och kollade sedan ner på mobilen igen. ”Jag kommer ju sakna dig när du är borta..”
”Och jag dig”, suckade jag. Min mage kurrade högt till och vi skrattade till samtidigt. ”Ska vi beställa någon mat?”
”Eh.. jaa.. det kan vi väl göra.” Han lät en aning osäker tyckte jag.
Han höll i alla fall med mig om att thai blev bra. Det fanns säkert tio stycken thairestauranger på stan, utan att överdriva, men det var en som slog alla andra. Sinnesjukt gott och så fick man alltid jättemycket mat också.
”Jag kan ringa och beställa nu på en gång föressten, så slipper vi vänta. Det brukar ju jämt vara sådan kö där”, sa jag och började försöka hala upp mobilen.
”Nej men.. det gör väl inget, vi kan vänta där”, log Jens snabbt.
Jag gav honom en förvånad blick. ”Varför då? Jag har numret i mobilen, det går snabbt. Vad vill du ha?”
Han såg nästan besvärad ut. Jag fattade ingenting.
”Jag vet inte.. jag måste tänka en stund”, sa han till sist. ”Jag behöver nog se menyn först, så det är nog bäst att vi åker dit först ändå.”
”Alltså om..”
”Du ska svänga vänster om 200 meter”, avbröt han och blev sedan väldigt intresserad av att zappa runt mellan radiokanalerna. Jag förstod fortfarande ingenting men valde att släppa det. Han kanske bara inte var hungrig men inte ville säga det.
Helt plötsligt ryckte bilen till och jag greppade skrämt ratten hårdare. Bilen skumpade till en gång till och stannade sedan helt.
”Vad hände?!” sa jag förvånat. ”Gud jag körde väl inte på något djur?”
”Nej.. det tror jag inte!” Jens tittade snabbt ut genom fönstret och vände sig sedan bakåt. ”Det kommer inga bilar va?” Han öppnade dörren och gick ut i mörkret och fick snart sällskap av mig.
”Inget djur”, sa jag då jag låg på mage och kikade under bilen. ”Jag testar att starta igen bara då..” Det här var ju jättekonstigt. För bensinmätaren var nästan full i alla fall.
Motorn brummade till flera gånger men la sedan av varje gång. Jag tyckte det var kul att köra bil men jag kunde ju inte direkt några bilmärken, den här hette ju knappast batman-bil även om det var precis så den såg ut, och verkligen ingenting om motorer och grejer.
”Vi kanske får ringa en bärgare..”, sa jag och vände mig om mot Jens.
”Nej men testa igen!” sa han och verkade helt nervös. Fast det förstås, det var ju som sagt en batmanbil, som hans styvfarsa köpt åt honom.
”Det är ju inte ditt fel”, log jag. ”Jag tar helt på mig det här, även om jag inte vet vad jag gjorde för fel..”
”Åh nej men det är ingen fara!” flinade Jens. ”Jag menade inte så. Jag tänkte bara.. det tar ju säkert lång tid för en bärgare att komma ut enda hit, så.. testa igen?” log han.
Jag gjorde som han sa och vred om nyckeln en hundrade gång och tryckte ner koppling och gas. Precis som tidigare brummade den till. Och la sedan av. ”Det kanske blev för kallt för den att stå eller någonting”, föreslog jag. ”Men jag ringer bärgaren nu, vi kommer ju att frysa ihjäl annars.”
”Jag har filt..”
”Jens”, flinade jag. ”Jag lovar att bärgaren inte är farlig. Och jag kan betala.” Pengar var liksom inte något stort problem, särskilt inte när vi nyss hade släppt singeln som sålde bättre än alla tidigare.
”Men..” började Jens men tystnade sedan då jag tog upp mobilen och slog numret till nummerupplysningen.
”Men fan.. ingen täckning”, stönade jag. ”Har du på din?”
Han såg fortfarande så besvärad ut.. Det var klart att det här inte var kul, men det var ju ingen katastrof. I värsta fall så fick vi väl gå tillbaks till marknaden och fråga om någon kunde hjälpa oss där. Vi var inte ute i vildmarken där vi skulle dö liksom.
”Kan du inte testa en sista gång..?” bad han.
”Okej”, skrattade jag och drog luggen ur ögonen. Han gjorde mig väldigt förvirrad minst sagt.
Till min stora förvåning så fortsatte motorn brumma den här gången, på ett bättre sätt dessutom.
”Funkar det?” utbrast Jens och log stort.
”Jaa jag tror det!” Jag gasade på lite till och läget verkade stabilt. ”Shiet, vad sjukt”, flinade jag och började köra igen.
”Verkligen! Men vad bra”, sa han lättat och kollade sedan ner på mobilen. ”Vi ska rakt fram i en kilometer.”
När jag väl började känna igen mig igen sa Jens plötsligt till mig att svänga åt höger. Jag var 99% säker på att vi skulle rakt en bra bit till och sedan vänster. Det var ju ditåt stan låg. Så mycket visste jag.
”Nej rakt är det väl?”
”Nej men kör in där.”
Jag såg förvånat på honom men gjorde som han sa och svängde över för att sedan ta in på den mindre vägen. Det här kändes skumt. Jens däremot hade plötsligt ett leende på läpparna.
Jag fortsatte köra under tystnad och efter en stund uppenbarade sig en byggnad längre fram. Det såg ut som stuga ungefär, fast några storlekar större, ungefär i samma storlek som ett burger king. Och på husfasaden lyste en neonskylt med bokstäverna Motel.
”Vad.. är det här?” frågade jag förundrat.
”En.. liten överraskning”, sa han och log nästan generat.
”Ska vi..?”
”Jag har bokat ett rum..”, flinade han till och jag kunde nästan slå vad om att han rodnade.  ”Väskan jag hade med? Jag.. packade lite snabbt. Du hade kvar lite kläder hemma hos mig så.”
Ett leende började sprida sig över mina läppar och när vi väl var framme vid parkeringen stängde jag snabbt av bilen och vred mig om helt mot honom. ”Men Jens!” log jag lyckligt. Åh.. Det här var det gulligaste jag varit med om på.. nej inte på jättelänge; det var det gulligaste någonsin! Nu gick det ju upp för mig varför han varit så emot att beställa mat. Och bärgningsb..
”Herregud du måste ha hatat mig när jag tjatade om bärgaren!” skrattade jag till.
”Och den där maten! Var du tvungen att vilja ringa före och allting?” skrattade Jens också. ”Jag blev jättenervös ju! Fattade du någonting?”
Jag skakade på huvudet. ”Nej inte ett dugg, jag tyckte bara det var konstigt. Men åh..”, suckade jag sedan igen och lutade mig över till honom för att kunna trycka läpparna mot hans. ”Vad gullig du är!”
”Äh.. jag tyckte bara att vi kunde göra något mer mysigt när vi inte kommer ses på några dagar.. jag vet inte riktigt vad det är för slags motel, men det var det enda som låg i närheten..”
”Det blir jättebra! Det här är ju hur romantiskt som helst. Men..” Jag tystnade och kände hur axlarna sjönk ner lite. ”Jag kan inte lämna Rex hela natten..”
”Fixat”, sa Jens med ett lite busigt leende.
”Va.. hur då?”
”Hale hade extranyckel hem till dig så jag frågade honom och.. jaa han skulle ta hem Rex till sig tills imorgon.”
Nu smälte jag ju ännu mer. Rex var ju som min egen son. Bästa vän. Eller vad man nu ville kalla det. Sedan jag köpte honom hade det alltid varit vi två. Att någon mer tänkte så mycket på honom..
”Du är verkligen bäst”, sa jag och skakade lätt på huvudet. ”Kan vi gå in och kolla?” fortsatte jag sedan ivrigt.
”Självklart!” skrattade Jens och öppnade sin dörr för att sedan ta ut bagen ifrån baksätet.

Receptionen var lika mysig som utsidan, så tvärtemot hur motell brukar vara, och förmodligen var mitt leende det största den korta mannen bakom disken hade fått på hela veckan. Och förmodligen stod jag också för veckans största förvirring. Men alla blev väl glada utav ett leende?
”Hej, vi hade bokat rum”, log Jens och tog upp sitt svarta kreditkort. Mössan hade han tyvärr tagit av innan vi gick in.
”Vilket namn?” log mannen vänligt tillbaks och öppnade något som såg ut som en kalender.
”Willingrose.”
Efter en liten stund hade vi fått rumsnyckel och jag fick skärpa till mig för att inte springa i förväg.
Jens öppnade dörren och kikade in för att sedan vända sig om och se lite besvärat på mig. Jag slank däremot enkelt förbi honom och in på rummet.
”Jag tänkte inte riktigt på att du måste ha bott på en massa lyxiga hotell under turnèn och sådant där.. Nu känns ju det här jättesunkigt”
Jag vände mig förvånat om mot honom. ”Skojar du? Det här är ju hur mysigt som helst! Tycker inte du?”
Jens flinade till lika förvånat som mig men nickade sedan. ”Jo.. det är det.”
”Dåså”, log jag stort och gjorde sedan ett bakåtdyk för att landa på sängen.
Den enda erfarenheten jag hade av motel var i princip ifrån filmer, därför gjorde det mig extra glad att dubbelsängen var precis lika bred och hög som på film. Det var dock rätt skönt att sängkläderna och väggarna inte var riktigt så där porrigt röda utan gick i brunt, svart och grått. Lite stugkänsla, men intimare på något sätt.
”Asskön säng”, konstaterade jag och reste halvt på mig så att jag låg stödd på armbågarna.
”Hoppvänlig också?” flinade Jens och släppte ner bagen på golvet innan han tog ett språng och hoppade ner i sängen på knä. Han studsade till några gånger innan han istället kastade sig ner över mig vilket snart fick oss båda att skratta. Sängen gnisslade till lite fint också, men det förstärkte bara mina filmminnen så jag var lika glad för det.
”Det här gjorde du väldigt bra.” Jag pussade honom på kinden innan jag lutade huvudet mot kudden igen och bara log.
”Vad bra att du tycker det..” Jens log det där lite generade leendet igen innan han lutade huvudet lätt mot min axel.

”Det här kan ha varit den godaste nudelsalladen jag ätit”, sa jag och sög in den sista biten så att den sprätte till på min näsa i äkta Lady och lufsen-style. Minus det söta plinget. Filmeffekter..
”Jaa alltså jag är väldigt imponerad med tanke på att den typ var gratis”, skrattade Jens och fiskade upp en kycklingbit med plastgaffeln ifrån kartongen. Motelet hade en enkel servering där man kunde köpa samma mat som på en vanlig Diner ungefär, lite färre val bara. Så därifrån hade vi köpt oss mat och en varsin öl för att sedan slagit oss ner mitt emot varandra på sängen.
Jag satte ner armbågen mot ett utav mina korslagda bens knä och lutade mig sedan mot fotändan där min ölburk låg.
”Vi skulle haft med din gitarr bara så hade du kunnat spela något fint”, flinade Jens mot mig och tog en klunk ur sin egen burk. ”Lite uppvärmning inför er spelning.”
”Jaa det hade varit något, fast jag blir typ nervös om jag ska spela för bara dig ju..”, sa jag och himlade med ögonen.
”Äh varför skulle du bli det? Du kan väl typ spela i sömnen?”
Flinande ryckte jag på axlarna. ”Jo det skulle jag väl nästan kunna, men det blir så annorlunda när man ser ansiktet så tydligt på just den personen man spelar för, det är tryggare ifrån en scen. Fast det har varit dig jag spelat för dom senaste gångerna när vi har uppträtt..”
”Har det?” Jens sken upp.
”Såklart. Jag gillar tanken att spela inför en enskild person, som jag tycker väldigt mycket om. Typ att.. i ett hav av folk så är det ändå en person som urskiljer sig från mängden, och det är han jag spelar för.” Jag skrattade till innan Jens ens hunnit svara. ”herregud jag låter som att jag skulle ha huvudrollen i en romantisk komedi va?”
”Sluta det var jättegulligt sagt.”
”Du skrattar ju!” sa jag med ännu ett eget skratt.
”Det är för att du gör det ju! Det var gulligt!” Jens tog ett djupt andetag men började skratta på en gång igen.
”Säkert!” Jag greppade tag om en av kuddarna och kastade den på honom innan jag snabbt for upp från sängen och tog skydd på sidan utav den, där jag kunde ducka om det behövdes. Efter att ha ställt ner sin ölburk på golvet tog Jens genast upp hämnden och gjorde ett misslyckat, men tappert, försök att kasta den andra kudden på mig.
”Miss.” Jag kikade upp över kanten med ett flin och kastade snabbt tillbaks kudden på honom innan jag högt tjöt då min egen hårt ihopknölade mössa kom flygande.
Kuddkriget fortsatte utspela sig i hela, inte så stora i och för sig, rummet och skyddsställen tog plats både under sängen, täcket, bakom gardinen och hukande i rummets alla hörn.
”Fred!” ropade Jens med händerna i skydd över huvudet.
”Säkert?” flinade jag brett där jag stod i sängen med två kuddar, en mössa och hela täcket.
”Jaa! Du är kuddmästaren eller vad du vill kallas!”
”Kuddmästaren låter helt okej”, skrattade jag och släppte ner kuddarna i sängen. Jag drog ihop håret till en hästsvans och kände mig alldeles svettig. Jens såg lite rödrosig ut han också när han vågade sig tillbaks till sängen och skrattande skakade på huvudet.
”herregud, vill du ha en till öl?”
Jag nickade med ett flin och hoppade ner ifrån sängen. ”Jag kan gå och köpa.”

När jag hade kommit tillbaks hade Jens bytt om ifrån sina vanliga kläder till ett par gråa shorts och en lila t-shirt och bäddat iordning sängen lite grann efter kuddkriget. Det fanns ingen platt-teve på rummet som dom flesta hotellrummen hade nuförtiden men däremot en gammal tjockteve som satt uppsatt på väggen mitt emot sängen. Efter den svettiga leken tyckte vi båda att lite tevetittande lät lockande.
”Shiet vad det blåser nu”, sa jag efter att ha dragit på mig en utav Jens t-shirtar han tagit med åt mig att sova i om jag ville. Det fanns ett träd utanför vårat fönster och dess grenar slog gång på gång emot rutan och vinden ven till på det där sättet som gjorde att det kändes som att hela väggarna skakade till lite. Vilket dom kanske gjorde också med tanke på att dom såg rätt tunna ut. 
”Jaa verkligen, skönt att du slipper köra nu åtminstone.”
Jag drog på mig mina egna svarta shorts och gick sedan fram till teven. Några moderniteter som fjärrkontroll fanns inte men efter lite knapptryckande hade jag fått fram en kanal som verkade visa någon film, svartvit. Därefter gjorde jag Jens sällskap i sängen under täcket.
”Ska jag släcka?” undrade Jens och reste sig upp ifrån sängen.
”Du, jag tror att det här är en skräckfilm..”, sa jag i samma stund som Jens tryckte på strömbrytaren och mörkret sänkte sig över rummet.
”En svartvit skräckis? Det låter ju lovande”, flinade Jens och la kudden tillrätta bakom ryggen. ”Jag tycker det är sjukt mycket läskigare än dom nya skräckfilmerna. Typ i 3D och sånt där.”
”Men eller hur, skräckfilmer ska inte vara så himla avancerade.”
Ju längre filmen gått desto närmare hade vi flyttat oss varandra. Och skrikstatistiken emellan oss låg nog rätt lika. Möjligtvis hade jag skrikit till någon mer gång än Jens, men han vägde upp det genom att skrika högre än mig. Skulle man gå vidare på högst hopp så låg nog Jens i rätt mycket lä där.
”gud jag blir lika rädd varje gång det där händer!” skrattade Jens nervöst till när tevebilden flimrade till för ungefär hundrade gången. Den gjorde det varje gång det blåste till lite extra mycket utanför. Det var nog inte någon vidare antenn med andra ord. Lika skrämd som Jens blev utav flimrandet så ryckte jag till av trädgrenen som slog i fönstret.
”Men uhh.. nu kommer det hända något snart..” Jag drog upp täcket över näsan och kisade mot teven, beredd på att kunna knipa ihop dom.
Trots att man mycket väl hörde på musiken när något närmade sig så kom det som en otäck jävla överraskning varje gång.
”Ah!” Jens grep tag i min arm med båda händerna och gav ifrån sig ett ytterst plågsamt ljud. ”Siiid.”
Lagomt när hjärtat lugnat ner sig så slog grenen till emot fönstret och den här gången skrek både jag och Jens till samtidigt som jag instinktivt höjde händerna till ansiktet som något slags skydd. ”Det lät exakt som att någon knackade!!” kved jag fram.
”Ska vi stänga av?” frågade Jens snabbt med mina armar runt sig.
”Jaa”, viskade jag och sneglade sedan mot teven. ”Du får göra det.”
”Varför jag?”
Jag svalde hårt och försökte stänga ute det läskiga ljudet som gjorde det väldigt tydligt att det snart var dags igen.
”Okej..” Jag tog ett djupt andetag innan jag släppte honom och försiktigt klev ur sängen. Med en spurt i klass med Usain Bolt var jag framme vid teven och tryckte på power-knappen så att teven tack och lov slocknade. Nackdelen var att det blev kolsvart.
”Sid?”
Trots min snabba andhämtning och egen rädsla så kunde jag inte stå emot tillfället att skrämma Jens lite extra. Med tysta steg tog jag mig fram till kanten av sängen tills jag kände madrassen emot knäna. Resultatet blev dock lite annorlunda än vad jag hade tänkt mig.
Jag slängde mig ner i sängen vilket i sin tur fick en fjäder att släppa och vi skrek till lika högt båda två innan vi började skratta.
”Åh herregud.” Jag visste inte om jag skulle fortsätta skratta eller börja gråta. Jag vågade inte ens resa mig upp för att tända lampan.
”Visst låste du dörren?” undrade Jens och gav ifrån sig ett sådant där ljud som är ett mellanting av skratt och gråt. Ungefär så som jag kände mig alltså.
”Jaa.. men vi har inte dragit ner persiennen..” Det kändes som något väldigt viktigt just nu. Tänk om vi plötsligt skulle se någon stå och titta in? Då skulle vi ju svimma båda två.
”Åh.. okej jag gör det.”
”Nej..”, kved jag och slingrade armarna runt honom innan jag började flina. ”Vad ska jag göra om du inte kommer tillbaka?”
”Om du inte är snäll tvingar jag dig att följa med”, skämtade Jens men med ett något darrigare tonfall än vanligt.
Jag kunde urskilja hans konturer vid fönstret och när han sedan drog i snöret hördes ett väldigt oroväckande ljud.
”Hela persiennen gick sönder!” sa Jens först chockat men började sedan skratta samtidigt som mig. ”Herregud vad är det här för jävla ställe?”
Ännu värre blev det när han kom tillbaks till sängen och en till fjäder, eller om det var samma, släppte med ett lika högt metalliskt ljud som förra gången.
”Sängen kommer säkert braka!” skrattade jag och la händerna mot magen som började göra ont efter allt skrattande och skrikande.
”Och du saknar fortfarande inte dom där lyxhotellen?” frågade Jens roat men stönade sedan till. ”Förlåt.”
Jag andades ut i ett hest skratt och lät mina armar leta sig runt hans kropp igen.
”Inte ett dugg. Det här är.. charmigt.”
”Verkligen?”
”Ja men seriöst! Okej, förutom att allt håller på att skrämma livet ur mig då. Men jag gillar det här mycket mer än dom där överdrivet stora sviterna med hårda soffor och batteridrivna draperier. Det här är mysigare.”
Jag tyckte det var jäkligt kul med rockstjärnelivet, och när vi var på turnè eller någon spelning längre bort så var det klart att jag tyckte det var häftigt med dom stora hotellrummen som vi kunde stöka till i hur mycket vi ville bara för att det hörde till. Men när det handlade om att övernatta någonstans med Jens för att bara göra något romantiskt, kul och mysigt så föredrog jag verkligen det här. Det hade varit världens gulligaste överraskning.

Jag mindes tydligt vad jag hade tänkt igårkväll; att det var mysigt att ligga nerbäddad i sängen i totalt mörker och med Jens röst intill örat utan att ens behöva hålla i mobilen. Det hade varit mysigt, men det gick inte att komma ifrån att det här var ett snäpp högre på mysfaktorn. Jag trevade mig fram i mörkret med läpparna och fann snart Jens.
”Hej..”, viskade han och jag kunde bokstavligt talat känna leendet.
Medans han förflyttade sin hand till min nacke särade jag på läpparna och släppte försiktigt in hans tunga. När Jens lät kyssen djupna flyttade jag upp min egen hand för att dra fingrarna genom det där håret som var något perfekt mellanting av strävt och mjukt och tryckte mig sedan lite närmare. Den tidigare rädslan var som bortblåst och jag var osäker på om jag ens skulle reagera ifall någon faktiskt krossade rutan på riktigt. Det var både läskigt och fruktansvärt härligt att kunna förlora sig så pass i kyssar, att koppla bort precis allting annat och bara känna den andra personens läppar, kroppsvärme, minsta lilla rörelse. Andas var man ju dock tvungen att göra så efter en stund tvingade jag mig själv att dra ifrån hans läppar bara för att kunna ta ett lite djupare andetag. Jag tyckte mig kunna se hans leende i mörkret och jag andades ut med ett lågt skratt, kände snart värmen ifrån hans egna andetag slå emot mina, förmodligen redan ganska svullna, läppar. Efter dom där nödvändiga andetagen nafsade Jens tag i min underläpp och drog mitt ansikte närmare med hjälp av handen i nacken.

”Ska vi sova..?” viskade Jens.
”Mm det kan vi göra. Sov gott.”
Han krånglade in sin arm under min nacke och flyttade sig sedan lite närmare under täcket. ”Du med. Godnatt.”
Bara den lilla grejen att han lät mitt huvud vila mot sin arm på det där sättet fick ett leende att sprida sig över mina läppar och det höll sig kvar där även när jag somnat.

 


pepparkakshus

(klickbar)

i helgen gjorde jag mitt första egna pepparkakshus =D XD alla julklappar är också fixade och inslagna sen nån vecka tillbaks 8)
har ni någon julfeeling? :D

är ni kvar?

hej allihop, hoppas ni inte frusit ihjäl i den hemska vintern ;)
jag har ett kapitel klart men eftersom det bara är två enda som kommenterat så vet jag inte om ni andra ens har läst kapitel 63 än? och då känns det ju för tidigt att lägga upp nästa kapitel haha.
så när ni läst kan ni väl i alla fall skicka in en liten kommentar om vad ni tyckte, så vet jag när jag kan lägga upp nästa. För jag antar(hoppas i alla fall) att jag har mer än två läsare O_o

crash m/m - del 63 (minikapitel)

(jag har snart skrivit klart nästa kapitel, men så hittade jag en snutt som blivit kvar ifrån det förra, en sådan snutt som inte fick plats och som skulle få bli början till nästa kapitel. Men det passade inte riktigt in, så därför fick det här bli ett eget litet minikapitel. Fortsättning ifrån det förra då Max och Trey nyss kommit in ifrån sitt lilla snökrig efter mathandlingen (remember?)  Och ja det är helt igenom ett myskapitel ;) Så se det som en liten adventspresent haha!)


”Nu hade det varit mysigt med badkar”, sa jag lite huttrande och böjde mig ner för att ta av strumporna.
”Jaa verkligen”, nickade Max som redan hade fått av sig tröja och jeans.
Min blick gled snabbt över honom och jag förvånades över att det fortfarande kunde kittla till lika mycket i magen. Jag borde ju ha vant mig. Jag knäppte upp jeansen men kunde inte riktigt vänta dom få minuterna det skulle ta innan jag klätt av mig helt och gått in i duschen för att få kyssa Max, så jag tog stegen fram till honom och sträckte mig upp på tå för att placera läpparna mot hans.
”Jag som trodde du hade snabbt in i duschen..”, mumlade Max med ett leende och besvarade min kyss. Jag svarade inte utan tryckte mig lite närmare honom för att på så sätt få hans rygg emot duschväggen. Försiktigt lät jag handen glida uppför hans lår och drog samtidigt in Maxdoften från hans hals.
”Jag vet inte riktigt om den överlevde kylan..”
Jag skrattade lågt till och tryckte mig närmare honom. ”Det tror jag nog att den gjorde.”
”Du gör det?” frågade han roat innan han tog tag om nederkanten på min tröja för att få den över mitt huvud. Hur mysigt det här än var så skulle det faktiskt vara ännu mysigare under varmt vatten som kunde tina upp mina frusna tår så efter att min tröja var av drog jag mig lite ifrån honom. Jeansen och underkläderna åkte snabbt av innan jag gled förbi Max och in i duschen. Det dröjde dock inte länge förrän jag fick sällskap. 
”Blir du något varmare..?” Max såg på mig med den där särskilda.. Max-blicken som jag nog alltid innerst inne hade tyckt varit sexig, även när jag inte ens hade känt något sånt här för honom. En sådan blick som nog inte var medvetet sexig men som blev det ändå. ”Vad..?” frågade han med ett snett lite förvånat leende. Ännu sexigare.
”Nej jag är inte ett dugg varm, kom hit.” Jag kunde inte hejda mig själv utan greppade tag i hans hand och drog honom hårt intill mig. Jag var tvungen att känna honom nära. Så nära det bara gick.
”Oj, oj”, sa han retsamt men hade snart fångat upp mina läppar samtidigt som vattnet rann ner över oss. Varma droppar rann längs min nacke, nedför ryggen och vidare över svanken. Jag ville känna hans händer där. Precis vid svanken. Ännu en gång greppade jag hans händer, som nu smekte min nacke och hals, och förde dom bestämt runt till min rygg och nedåt. Det var ju sådant här jag egentligen inte vågade, att ta initiativ och sådant, men det var som att jag fått något extra litet mod just nu. Och det tog jag tacksamt emot. Max var inte motvillig till att hänga på utan hade snart lagt händerna över min rumpa, smekte sakta uppåt mot svanken och sedan nedåt igen. Jag drog ned honom ytterligare mot mig och andades tungt ut mot hans hals.
Hans lår trycktes mot min höft och gav även min hårdhet den beröringen den ville ha. Det var nästan För skönt. Och att då tänka tanken på att.. det var definitivt för mycket, ändå så ville jag ju dit. Jag ville känna honom närmare. Hela honom.
”Trey..”, viskade Max genom skvalandet och kysste min hals. ”Du är så.. sexig.”
Att höra honom säga det fick mig att lågt gny till och mina händer sökte sig upp längs hans rygg och sedan in mellan oss till bröstkorgen. Mina fingrar ville komma åt överallt samtidigt. Jag hade inte tålamodet att vänta, ta en kroppsdel långsamt i taget.
Händerna fortsatte ner över den platta magen och dom perfekt lagomt framträdande magrutorna. Inte en massa hår utan bara alldeles slät, len mage. Mina läppar darrade lätt till i samma stund som mina blöta fingrar nådde hans höftben. Dom som också stod ut alldeles lagomt perfekt. Så fina. Det var först där jag stannade till lite längre, trots allt något nervös för att fortsätta längre ner fastän det inte var första gången.
Mina andetag var lika darriga som läpparna och när Max ena finger gled in i mig blev det ett kort andeuppehåll ifrån min sida.
”Mhm..”
Det behövdes ingen fråga om jag var okej, om det kändes bra, ifall jag ville ta det lugnare. Det här var perfekt. När fingret gled in för andra gången tog jag emot det där nyvunna modet igen och slöt min hand om Max. Tanken på att den kändes så där på grund av mig var nästan överväldigande. Att jag, bara jag; Trey, kunde få honom så. Bara genom att vara jag.
Den här gången var det Max tur att andas ut lite hackigt och hans höfter trycktes något närmare mig, gav ännu en friktion mot min hårdhet.
Mina händer hjälptes åt, smekte och kände försiktigt, skiftade i tempo och testade sig fram. Vattnet fortsatte rinna nedför mitt ansikte och ned emellan oss, som vårat alldeles egna vattenfall. Heta droppar som delades upp mellan oss. Som vårat eget spöregn men så mycket bättre. Ett sådant man inte ville ha ett paraply till. Jag blickade upp mot honom, såg den svarta luggen ligga som en gardin över hans ögon, dom längsta hårtesterna som snuddade vid underläppen. En vattendroppe som glänste på hans ring i näsvingen. Fler vattendroppar som rann ner över läpparna, in emellan dom. In dit jag lät min tunga söka sig. Varmt, blött och mysigt. Så perfekt.
”Trey..” Hans röst var så hes. Som när han alldeles nyss hade vaknat. Eller som när han tyckte att något var väldigt, väldigt skönt.
”Kom.. in i mig..”, andades jag in i hans mun och bet sedan löst tag i min egen piercade underläpp.
Som om det var en dans vi redan hade lärt oss tillsammans, övat på till den grad att allt satt perfekt, tills att inga fötter trampade på varandra och inga kroppsdelar slog i varandra på ett orytmiskt sätt, lät han händerna glida upp till mina höfter, som en egen snurrversion skiftade vi platser och position.
Kaklet kändes inte kallt och obehagligt mot min mage, det kändes som en vägg av vattenfallet. Varmt och svalt på samma gång.
I samma stund som jag svankade gled Max in i mig. Så enkelt. Ett lågt gnyende lämnade mina läppar och studsade mot kaklet innan jag i nästa stund vred bak huvudet för att få känna hans läppar mot mina. Det var som att våra andetag pratade sitt eget språk. Hackiga, hesa, långa, korta. Vi förstod precis varandra utan att behöva uttala några ord.
Max ena hand sökte sig runt min midja, in emellan väggen och magen och smekte långsamt över den våta huden. Samtidigt som han långsamt rörde sig inåt och utåt. Handen fortsatte nedåt en bit, tills att den kunde sluta sig om mig. Precis som jag hade slutit min om honom tidigare. En het utandning mot min nacke. Tempot som ökade en aning mot mina höfter. Jag svankade lite till.
”Max..” Jag flämtade till, hade inte riktigt någon kontroll längre trots den tidigare känslan av den inövade dansen. Dansen som satt så bra men som ändå var så spännande.
Det behövdes fortfarande inga frågor om det kändes bra, om allt var okej, om något skulle göras på ett annat sätt. Det var precis som det skulle. Alla rätt.
Mina läppar särades i samma stund som mina ögon slöts och en våg av en känsla som inte går att beskriva sköljde genom hela kroppen. Letade sin väg igenom alla ådror och kroppsdelar.
Ett hest stön, liknande mitt eget, kom ifrån Max och efter att ha tryckt sig intill mig blev han plötsligt still. Allt var så stilla. Förutom bröstkorgarna. Min egen som snabbt hävdes fram och tillbaks emot väggen av vattenfallet. Max bröstkorg som hävdes snabbt fram och tillbaka mot min rygg. Ännu en gång i takt med varandra, så rytmiskt.
Blöta läppar snuddade mjukt vid min axel, letade sig upp till nacken och vidare till halsen. Varm utandning igen. Långsamt vred jag mig bakåt tills det att jag stod helt vänd emot den där bröstkorgen som nyss tryckts mot min rygg. Mina egna blöta läppar stötte samman med hans och ögonen slöts igen. Jag lät mina armar leta sig runt hals midja och länkade samman händerna där bakom, ville inte låta kroppen försvinna en endaste millimeter ifrån mig. Vilket det nog inte hade behövts några sammanlänkade händer för. Max armar letade sig likt mina runt min rygg och drog mig ännu tätare intill. Pressade samman våra kroppar tills det att dom också talade sitt eget språk.
Du och jag. Vi. För alltid.


RSS 2.0