makeover

min blogg har fått en liten makeover som ni ser =D headern är likadan men arne har fixat dom fina färgerna på bloggen, att den är bredare, och mycket lättare text att läsa =D
tack för hjälpen :3



nu matchar bloggen mina skor också ;)

www.arneflames.blogg.se

crash m/m - del 27 - varje gång du möter min blick

jag har egentligen några till sidor skrivna på det här kapitlet, men det passade bäst att dela av det. så det blir ett lite kortare, men som sagt så kommer ju kapitlen lite oftare då istället, så jag hoppas det är okej =)
fast sen beror det ju på hur många som kommentarar hur snabbt kapitlen kommer ut också. det är inte särskilt kul att jobba så mycket med en text och sen få 7 kommentarer när jag vet att det är många fler än så som läser. så it's up to you.



 
Halvvägs hem kom Jenny på idèen att vi skulle stanna på ett ’jätte roligt’ köpcentrum. Det var dock bara hon själv som tyckte förslaget var jätte bra. Men eftersom jag och Trey var så snälla, och för att vi inte hade något mer planerat för dagen, så gick vi med på det.
”Det är jätte stort! Det var jätte länge sen jag var där”, log Jenny stort.
”Säkert samma affärer som hemma ändå?”
”Nej det finns massa andra också! Säkert.”
Jag satt i baksätet med Trey nu. Han hade frågat på en gång vad det var jag och mamma pratat om, men jag hade sagt att vi kunde prata om det sen. Det skulle faktiskt vara lättare utan Jenny.
”Är det långt dit? Jag såg det inte på vägen dit liksom”, sa Trey.
”Nej det är inte så långt kvar nu, vi ska lite längre in åt höger bara”, svarade Jenny.

Efter en stund var vi framme och vi gick in genom dom stora entrèdörrarna.
”Du kan väl ringa när du är klar och så ses vi här?” frågade jag och nickade mot fontänen som lystes upp i olika färger av lamporna som var placerade i vattnet.
”Det låter bra”, log Jenny. ”Jag behöver inte gå så länge.”
”Nej säkert”, flinade jag efter att hon hade gått iväg mot första affären.
”Ska vi kolla runt lite?” flinade Trey.
”Yes. Höger?”
”Det blir bra.”

Vi hittade några roliga rockaffärer faktiskt och Trey köpte ett nytt tygmärke till sin väska. Efter det hade vi satt oss på en bänk intill en konstgjord palm.
”Vad sa din mamma? Du såg nästan ledsen ut när ni kom in i rummet sen”, sa Trey.
Jag drog handen genom håret.
”Jag var nog egentligen mest lättad. Hon sa att hon trodde att du nog var en bra pojkvän för mig.”
”Sa hon?” log han.
”Jaa, och det kändes skitbra. Jag hade varit rädd att.. hon skulle titta konstigt på oss och typ.. ’varför kan du inte vara normal och skaffa en tjej Maximilian?’”
Jag kände Treys hand på mitt knä.
”Hon är inte som din pappa.”
”Nej, tack och lov.”
Jag hade ändå inte helt släppt att hon faktiskt levt så länge tillsammans med pappa. Speciellt när hon visste hur han var mot mig. Vi hade aldrig riktigt pratat om det efteråt. Mamma hade gjort något försök men jag hade inte velat lyssna. Om jag ska vara ärlig så var jag nog fortfarande sårad. Pappas ord skulle aldrig försvinna helt och hållet.
”Men Peter tog det ju också bra”, fortsatte Trey och log igen. ”Eller hur?”
”Jo det gjorde han väl”, sa jag lite motvilligt.
”Har du.. tänkt på att det kanske inte var helt lätt för honom heller när du och Elena flyttade in till dom?” sa han försiktigt. ”Han kanske inte visste ifall han skulle försöka vara någon slags låtsaspappa eller om han bara skulle vara Peter..”
”Han trodde precis som mamma att vi skulle bli en ny perfekt familj, helst att jag skulle kalla honom pappa också”, fnös jag.
”Är du säker på det eller är det vad du tror?”
”Jag vill inte prata om det här Trey”, sa jag lite hårdare än jag tänkt.
Det fick honom att bli tyst.



Jag såg ner på mina händer som jag lagt i knät. Jag brukade ju alltid undvika att fråga om hans familj, just för att han tyckte att det var så jobbigt, men det kändes ibland som att vi behövde göra det. Delvis för hans egen skull. Jag ville inte att han skulle hålla allt inom sig. Jag ville kunna hjälpa till med det han tyckte var jobbigt.
Då kanske du borde öppna dig själv lite mer och berätta om att du spyr upp mat för att göra honom nöjd.
Jag bet mig lite i läppen och försökte ignorera rösten i huvudet. Jag skulle sluta snart. När jag blivit tillräckligt smal.
”Okej”, sa jag lågt. ”Men om du vill så lyss..”
”Jag vet. Men jag vill inte. Jag är glad att mamma tog det så bra. Inget mer med det. Du behöver inte vara någon psykolog åt mig Trey.”
Jag gillade inte tonläget Max använde, och det där sista hade verkligen låtit elakt. Det var ju inte så att jag försökte vara dryg.
Jag såg ner på mina händer igen och bet lite på en av piercingarna.

”Vad tänker du på?” frågade Max efter en stund.
”Inget.”
”Säkert?”
”Jag trodde det var bäst om jag var tyst.”
”Du, jag är ledsen”, sa han mjukare. ”Det var inte meningen..”
Jag såg upp på honom och släppte sakta piercingen.
”Det var verkligen inte meningen Trey.. Jag skulle inte ha låtit så där sur”, sa han.
Jag ryckte på axlarna.
”Det är okej, jag har väl inte med det att göra.”
”Jo det har du.”
”Men du vill inte prata om det.”
”Inte just nu.”
”Jag vill bara kunna hjälpa dig.. så att du slipper ha allt inom dig bara”, mumlade jag.
Jag kände Max arm om mig.
”Jag vet. Jag ska försöka.. okej? Att dela med mig lite.”
”Okej”, sa jag och log svagt.
Han kramade om mig med armen.
”Jag älskar dig, du vet det va?”
Jag log och nickade.
”Jag älskar dig med.”
”Jag är glad att du bryr dig, även om jag kan vara lite dålig på att visa det..”
”Det är okej”, sa jag och log svagt igen.
”Får jag göra något för att gottgöra dig då? För att jag var så dum nyss..”
”Vadå för något?” frågade jag.
”Bjuda dig på en dejt ikväll?” flinade han.
Jag flinade tillbaks.
”Men vi är ju redan tillsammans.”
”Det gör väl inget.”
Jag log men leendet försvann ganska snabbt. Han skulle väl vilja att vi gick ut på restaurang eller något. Och då skulle kvällen vara förstörd på en gång för mig.
”Vad skulle vi göra isåfall?” frågade jag.
”Några önskemål?” flinade han.
”Nej inte direkt.”
”Då blir det en överraskning”, log han.
En dejt med Max lät faktiskt väldigt mysigt, så länge jag bortsåg från den säkert oundvikliga maten.


Jag skickade iväg ett sms till Jenny ’Du kan shoppa ett tag till, men inte jätte länge för jag har en dejt ikväll ;)’
Jag såg mig sen lite omkring.
”Åh kolla det finns sån där färskpressad apelsinjuice”, sa jag och nickade mot ett av dom små cafèstånden som fanns i gallerian. Det fanns flera stycken som sålde olika saker som fika, smoothies, pizzaslices och liknande. ”Jag måste köpa. Vill du också ha?”
”Nja jag är inte så törstig, jag kan smaka lite med dig.”
”Okej”, log jag och reste mig upp.


Klockan var runt 6 och jag försökte hitta något i min värdelösa garderob. Jag skulle vilja få en helt ny, fullproppad med kläder i min smak. Helst kläder som vek sig själv också..
Jag visste inte vart vi skulle eller vad vi skulle göra, men jag ville ju inte gå ut i jeans och någon sliten t-shirt bara. Om jag inte ville att Max skulle inse ännu mer att jag gått upp typ 60 kilo så var det ju viktigt att jag åtminstone klädde mig snyggt.
Till sist fick det bli mina svarta stuprör, jag måste ha lyckats töja ut dom eftersom jag fortfarande kunde knäppa dom, och en svartrödrandig långärmad tröja. Max hade sagt att han tyckte att jag passade i rött, och jag gillade tröjan så.
”Är du klar Treyolina?” hörde jag Max ifrån hallen.
”Skitkul”, flinade jag och gick ut.
”Sant ju. Du tar lika lång tid på dig som en tjej.”
Jag fnös till.
”Bara för att du är snygg jämt, du kan ju kliva ur sängen och se perfekt ut. Andra måste faktiskt jobba lite”, flinade jag.
Max flinade.
”Lägg av. Du var jätte snygg innan, och nu med”, log han.
”Ser håret okej ut? Och vart ska vi?”
”’ja’ och ’Det får du se’.”
Jag suckade lite.
”Jaga men okej..”
Han drog upp sin mobil och kollade något.
”Det är bäst vi går nu.”

Det var rått ute och det skulle inte förvåna mig om det kom mer snö.
”Jag vet att vi borde åka taxi nu när vi är på dejt, men det är svindyrt”, flinade Max. ”Så är det okej om vi åker buss?”
Jag skrattade och nickade.
”Det är jätte okej.”
Jag smög upp en cigarett ifrån fickan medans vi gick och tände den sen.
”Trey!” klagade Max.
”Det är askallt och jag behöver lite värme.”
”Alltså du skulle fan kunna skriva en bok. ’100 ursäkter till att Inte sluta röka.’”
Jag skrattade igen.
”Det ska jag göra! Den skulle bli en storsäljare.”
Jag blåste sakta ut röken och rörde lite på fötterna för att dom inte skulle frysa fast nu när vi stog stilla.
”Ingen mer cigg ikväll, isåfall blir det ingen puss på den här dejten”, sa Max när bussen kom.
”Okej jag ska inte”, sa jag med ett flin och släppte ner fimpen på marken för att sen trampa på den.

Vi klev av på stan och Max visade vägen.
Efter en stund var vi framme vid en restaurang.
”Åh”, log jag och försökte få det att se äkta ut.
Men det kunde kanske bli bra ändå. Jag fick skärpa mig.
Det var en thairestaurang och en liten, troligtvis thailändsk, man visade oss till ett bord i hörnet av lokalen. Han gav oss varsin meny och gick sen iväg.
”Vad fint det var här”, log jag. ”Jag har inte ätit här faktiskt.”
”Jag var här för länge sen med några i klassen. Jag kommer inte ihåg vart du var faktiskt..”
Jag log och nickade.
”Okej.”
”Jo i alla fall, det blir en traditionell dejt. Middag och sen bio”, flinade Max och öppnade menyn. ”Inte så kreativt kanske..”
”Bio?” log jag stort.
Vi hade inte varit på bio sen vi blev ihop. Det såg jag fram emot.
”Japp”, log han.
”Fast om vi ska hålla oss till en traditionell dejt får du nog inte följa med mig hem efteråt”, flinade jag.
”Attans”, sa han och låtsassuckade. ”Vad ska du ha?” frågade han sen.
Det var så där jobbigt igen nu att det inte ens lät gott. Jag mådde illa bara utav att läsa dom olika rätterna.
”Jag vet inte.. du då?” frågade jag och försökte snabbt räkna ut vad som skulle vara minst fettigt att äta. Kunde jag inte bara beställa en förrätt? Isåfall kunde jag ta en brödskiva eller något.
”Det här grillspettet med couscous tror jag”, log han. ”Och så är det någon stark sås till. Det låter asgott.”
”Jag vet inte vad jag vill ha..”, sa jag tyst.
”Vad är du sugen på? Det där ’pitabröd med fyllning’ låter jätte gott ju.”
Jag nickade.
”Jaa.. jag tar det”, log jag.

Jag trodde att det skulle gå bra. Jag petade runt lite i maten men tog några tuggor ibland så att inte Max skulle märka något. Han var så gullig som ens hade gjort det här.
”Vad ska vi se för film då?” log jag och försökte verkligen tänka bort äckelkänslorna.
”Det får du bestämma”, log Max. ”Det går ju ett par filmer vid 9, så jag tänkte att vi kunde kolla på någon då?”
Jag log och nickade och tvingade sen ner en tugga till som jag sköljde ner med lite cola.
”gud vad gott det här var”, log Max. ”Gillade du ditt också?”
Jag nickade igen och kände hur jag var nära till en kväljning efter att ha fått ner en tugga till.
Varför kunde jag inte bara sluta?! Varför hade jag blivit äckligt tjock?! Jag ville slippa det här. Jag ville inte behöva tänka på mat och vikt och allt annat jobbigt. Jag ville vara som vanligt.
”Jag måste gå på toa lite snabbt bara, kommer snart”, log jag och reste mig upp.

Jag skyndade mig till dörren det stog WC på och gick in. Det satt flera speglar på väggen med handfat under, och så fanns det 6 stycken dörrar till toaletterna. Jag gick in på första bästa och låste snabbt. Jag hann precis få upp locket innan jag spydde. Bort med allt nu.
Jag hulkade till och spydde igen.
Jag andades häftigt och drog med handen över munnen.
Några sekunder senare blev jag förbannad på mig själv.
Jag var inte sån här! Nu hade jag förstört vår kväll.
Jag kom upp på fötter och drog den andra handen genom håret. Hjärtat slog hårt och jag andades lite hackigt.
Jag var en sån jävla idiot. Vad var det för jävla fel på mig? Varför höll jag på så här..
Utan att tänka mig för slog jag knytnäven rakt in i den kaklade väggen. Jag kände inte ens smärtan.
Max borde ha någon bättre än mig.
Jag var ett hopplöst fall. Jag skulle inte kunna bli smal. Jag skulle inte kunna sluta bli äcklad av mat. Jag skulle bli så jobbig och dryg att Max inte skulle stå ut med mig längre. Han skulle lämna mig. För att jag var så störd och meningslös och värdelös.
Ett till knytnävsslag. Jag ville att det skulle göra ont.
Jag var en äcklig tjockis som spydde upp mat som något slags anorexibarn. Och jag var inte sjuk på det sättet.
Jag ville berätta. Jag ville att någon skulle kunna hjälpa mig. Jag visste inte hur, men på något enda sätt. Men jag kunde inte berätta, jag ville inte att någon skulle veta, se. Det här skulle aldrig någonsin bli bättre. Jag skulle aldrig se bra ut, jag skulle aldrig få den kroppen som Max gillade. Jag skulle aldrig kunna bli sån. Jag hade inte ens en personlighet som vägde upp mitt fula utseende. Jag var gnällig, svag, jobbig, tråkig. 
fan.
Varför fanns jag ens? Jag gjorde inget bra här. Jag var bara till besvär.
Jag slog näven flera gånger i väggen. Hårdare och hårdare. Snabbare och snabbare. Enda tills jag såg hur det hade börjat blöda på några av knogarna och jag sjönk gråtande ner på golvet med ryggen lutad mot väggen.
fan. fan, fan.
Jag grät inte särskilt högt men hela min överkropp skakade och jag begravde ansiktet i händerna efter att ha sträckt mig upp och spolat.
Jag tog några häftiga andetag och kände hur gråten blev ännu värre.

En lång stund senare, det kändes i alla fall så, hörde jag dörren öppnas och sen Max röst.
”Trey?”
Han knackade på någon av dom andra dörrarna.
”Trey?”
Jag försökte vara tyst men mina axlar skakade fortfarande av den nu tysta gråten. Jag hatade fan mig själv. Jag var äcklig och konstig.
Max hittade rätt dörr och knackade på.
”Är du där Trey?”
Jag snyftade till och tryckte händerna mot ansiktet igen.
”Öppna Trey!”
Jag kände hur underläppen, till och med underkäken kanske, darrade.
”Vad är det Trey?! Öppna dörren!”
Jag gjorde till sist som han sa och reste mig upp för att låsa upp.
Max såg först chockat på mig men slog sen armarna om mig.
”Vad har hänt?”
Jag kunde inte hålla tillbaks gråten.
”I.. inge-het.”
”Det märker jag väl!”
”Jag.. mår illa bara.”
”Är du ledsen för det?” frågade han lite förvirrat och släppte mig.
Jag började gråta ännu mer och han la armarna om mig igen. Jag låste mina armar om hans rygg och kramade honom hårt. Han strök mig sakta över ryggen och höll om mig en lång stund.
”Jag ville inte förstöra vår dejt”, sa jag hest efter all gråt och släppte honom lite.
”Men gubben."
Han drog mig intill sig igen. ”Det gör du inte. Vi går hem, okej?”
Jag skakade häftigt på huvudet.
”Nej jag vill gå på bion.”
”Men du kanske är sjuk..”, sa han oroligt. ”Känns det som du ska spy?”
Jag skakade på huvudet men undvek att se honom i ögonen.
”Nej.”
”Vi kan göra det här någon annan dag”, sa han lågt och kramade mig mjukt.
”Nej jag vill. Det går bra. Det.. är lite bättre nu.”
Jag kände mig fortfarande helt förtvivlad inombords och jag såg till att hålla den lite blodiga handen utom synhåll för Max. ”Jag ska fixa till mig lite bara..”, sa jag tyst och drog med fingrarna under ögonen. Dom blev alldeles svarta.

Jag såg noga på honom. Trey var inte helt i form, han brukade inte börja gråta över en sån sak som att han mådde illa. Men nu hade han verkat helt förtvivlad. Det hade ju inte varit någon katastrof om vi fått göra om dejten. Han hade kanske inte hämtat sig helt från dom där dagarna då han varit lite småsjuk.
”Vi kan gå hem..”, sa jag och såg på honom när han torkade sig under ögonen med lite papper.
”Nej jag vill gå”, sa han igen och drack sen lite vatten ur kranen.
”Okej, men lova att säga till om det blir värre.”
Han nickade och strök bort några tårar.
”Jag ska.”
”Du är alldeles rödgråten”, sa jag tyst och strök honom över kinden.

Vi skippade efterätt och började istället bege oss mot bion.
”Vad vill du se?” log jag då vi stog framför tavlan som visade vilka filmer som gick ikväll.
”Något riktigt gayigt romantiskt”, log han och tog tag i min hand.
Han verkade må bättre nu i alla fall.
”Det går nog tyvärr inte någon med ett gaypar, men den där kanske?” sa jag och pekade.
Trey nickade.
”Jag tror jag läste om den. Vi kan se den.”
Jag log och gick och köpte våra biljetter, efter en rad protester ifrån Trey som också ville betala.
”Jag känner mig som tjejen ju”, suckade han när jag gav honom ena biljetten. ”Typ ’killen bjuder.’”
Jag flinade och såg på honom.
”Men du är väl den feminina av oss.”
”Det är jag inte!” sa han surt.
”Du skriker rätt tjejigt ibland”, retades jag.
”Du med!”
Jag skrattade.
”Vill du ha popcorn?”
”Nja jag tror jag står över så att inte illamåendet kommer tillbaks.”
Jag nickade.
”Det kanske är bäst.”

Trots att det inte var någon skräckfilm kände jag Treys huvud mot axel en stund in i filmen. Jag vände mig om och såg på honom för att kolla ifall han somnat, men han såg upp och mötte min blick i mörkret och log lite svagt. Det fick mig att bli lite varm.
Varje gång du möter min blick
blir min värld en aning större.
Jag krånglade in armen bakom hans rygg för att lägga den om honom. Jag brydde mig inte så jätte mycket i filmen faktiskt, det var mest mysigt att sitta där i mörkret bredvid Trey.

Jag hörde två tjejer viska med varandra och vände mig lite om. Dom vände snabbt blicken mot filmduken igen. Det behövdes inte ögon i nacken för att veta vilka dom sett på och pratat om.
Jag försökte dock att inte bry mig. Och för att visa det lutade jag mig försiktigt lite närmare Trey. Det tog ett tag innan han märkte det men sen vred han sig mot mig och lät mig mjukt och lite trevande trycka läpparna mot hans. Jag slöt ögonen och särade lite grann på läpparna. Jag kände hur hans tunga letade sig in och jag lät min egen röra vid hans.
Det var ingen sån där hetsig, djup kyss, utan en långsam och lite retsamt trevande. Och det var minst lika mysigt.

När vi kom ut från biomörkret såg jag att Treys kinder var lite röda.
”Vad är det med dig då?” frågade jag lite retsamt.
”Jag vet ju inte ens hur filmen slutade för att..”
”.. Vi hånglade ganska mycket?” avslutade jag.
”Jaa”, sa Trey och såg så där söt generad ut igen.
”Gjorde det något då?” flinade jag.
”Nej.. men.. jag har typ..”
”Vadå?” frågade jag då han blev tyst.
”Jag förlorade min biooskuld”, nästan viskade han medans vi gick genom den heltäckningsmattinredda gången.
”Va?” frågade jag förvånat.
”Men ja. Jag har ju inte gjort det innan.”
”Vadå biooskuld? Jag fattar inte..”
”När man kysser någon inne i biosalongen! Det är biooskulden.”
Jag kunde inte låta bli att börja skratta. Han var helt allvarlig också.
”Jag har aldrig hört det. Men då är jag smickrad att jag fick ta din biooskuld”, log jag.
”Jag är också glad att det var du”, flinade han och tog tag i min hand då vi kommit ut från biografen. ”Jag fattar inte att du inte hört det.”


D:<

ni som läst senaste kapitlet men inte kommenterat; do it!





hittade en bild som jag tyckte var lite max&trey så jag gjorde håret(max slingor, som inte blev särskilt bra men ändå XD) och piercingarna lite till deras 8)
hoppas inte dessa personer hittar min blogg (a) XD (sorry for using your picture (a))

tänkte sätta mig och försöka få ner lite mer till kapitlet snart =)


update

del 27 in progress ;)




'"jag vill inte prata om det här", sa jag lite hårdare än jag tänkt.'    
     

                                                                                         'men jag undvek att se honom i ögonen'    


                                 '.. hela min överkropp skakade.'
    


crash m/m - del 26 - Han hade aldrig velat ha mig som son. Jag hade aldrig velat ha honom som pappa.

som sagt, ett lite kortare kapitel, men som jag hoppas ni gillar ändå =)
handlar mestadels om Max, jag kände att jag behövde berätta lite mer om hans bakgrund, hoppas det inte blir alltför uttråkande ;)

och på senaste kapitlet var ni jätte duktiga att kommentera 8D så var lika duktiga nu och skriv några rader efter att ni läst klart (fortfarande gärna något mer än bara 'bra' så att jag vet vad ni gillar och inte gillar =D)



- Han hade aldrig velat ha mig som son. Jag hade aldrig velat ha honom som pappa.



”Trey!”
Det bankade på badrumsdörren och jag vred snabbt av vattnet.
”Trey!”
Det lät som att det var typ kris.
”Ja?!”
”Kom ut!”
”Men jag duschar!”
”Men skynda dig då!”
Jag drog handen genom det blöta håret. Det var som en ångbastu där inne i duschkabinen.
”Vad är det då?! Har det hänt något?” ropade jag.
”Jaa!” sa Max men lät väldigt glad.
Jag vred på vattnet igen och rynkade pannan lite fundersamt.
Jag klädde på mig inne i badrummet så att Max inte skulle behöva se mig i handduk och gick sen ut i hallen.
Där stog Max fullt påklädd med jacka, skor och mössa.
”Vart ska du?” frågade jag förvirrat.
”Ut, och du med! Kolla”, sa han och pekade mot vardagsrummet. ”Det snöar!”
Jag stönade till och kikade in i vardagsrummet och ut genom fönstren. Mycket riktigt så föll det stora vita flingor från himmelen. Hösten var ju min hatårstid, men jag var inte så mycket för vintern heller, mest för att jag frös hela tiden. Max däremot älskade vintern och blev alltid lycklig som ett barn när första snön kom. Den var tidig i år, mitten av oktober bara. Så den skulle antagligen inte bli kvar så länge.
”Måste jag?” frågade jag lite besvärat.
”Jaa det måste du”, flinade Max.
”Okej.. jag ska bara fixa håret då.” Han skulle ändå aldrig ge sig.

”Du har alldeles rosiga kinder!” flinade Max och kramade en ny snöboll.
Det tog dock ett bra tag att tillverka snöbollar när det fortfarande var ganska lite snö och inte ens kramsnö.
”Sluta”, flinade jag tillbaks och drog upp den svartvita palestinasjalen lite.
”Det är sött”, sa han och kastade sen snöbollen mot mig.
Jag hann precis undan och såg nöjt mot honom.
”Miss.”
”Mm..”, började han och såg på mig.
Jag såg vaksamt på honom därifrån jag stog. Vi var bara en bit ifrån vår lägenhet.
”Du gör mig nervös..”, sa jag och tog sakta ett steg bakåt.
”Jasså?” sa han retsamt och satt sen fart mot mig.
Jag skrek till och började snabbt springa ifrån honom. Men trots att jag tränat upp min kondition lite så var Max ändå snabbare än mig och han var snart ikapp mig.
Jag tjöt till när han kastade sig på mig och vi båda föll ner på det snötäckta gräset.
”Aj! Max!”
Han skrattade bara och i nästa sekund kände jag alldeles iskall snö mot nacken. Jag drog efter andan.
”Ge dig!!”
”Vad sa du?” frågade han retsamt.
Jag försökte komma loss.
”Max för fan! Snöpulning är högstadiet!”
På något sätt lyckades jag knuffa bort Max. Men det betydde ju inte att jag inte tänkte ge igen.
Jag kom upp på fötter och hukade mig sen ner för att snabbt ta upp snö.
”Du gör det inte!” skrattade Max och började backa.
”Ska vi slå vad?”

Jag lyckades få in en näve snö innanför Max tröja, vilket kändes väldigt bra faktiskt.
”AAH! Ga..-halning!”
”Du skriker som en tjej”, skrattade jag.
”Magen är värre än nacken!”
”Äh det var paybacktime baby”, flinade jag retsamt medans Max försökte få bort all snö.
”Okej ska vi gå in?” suckade han.
Jag såg lite roat på honom och borstade bort lite snö från min jacka.
”Visst”, sa jag  och väntade in honom.
”Lurad!”
Innan jag hunnit förflytta mig hade Max släppt ner två nävar snö ovanför mitt huvud.
”Nu jävlar!”
Jag kastade mig på honom och klamrade fast mig på hans rygg med armarna om hans hals och försökte få ner honom i snön. Till sist tappade han balansen men drog med mig i fallet. Jag hade i alla fall turen att hamna överst.
”Nej snälla! Jag ger mig!” sa han snabbt och försökte se upp på mig.
”Verkligen?” flinade jag där jag låg ovanpå Max som låg på mage. ”Jag tror dig inte”, viskade jag retsamt och tryckte mina kalla läppar mot hans nacke. 
Plötsligt fick jag syn på en tant med pudel i ögonvrån. Hon såg minst sagt chockad ut. Stackarn, hon trodde väl kanske att jag höll på att våldta Max. Men han fick också syn på henne och vi började båda skratta.
Ibland var det faktiskt okej att vara barnsliga.

Väl inne i lägenheten hade vi satt oss under filtar i soffan för att återfå normal kroppstemperatur igen.
”Erkänn att det var kul”, flinade Max. ”Du som inte ville gå ut.”
”Jo det var det”, flinade jag och drog upp fötterna under mig.
”Föressten, vad önskar du dig när dy fyller år?”
Jag såg på honom.
”men gud, det är ju typ 2 månader kvar.”
”Jaa men jag vill väl hinna hitta något bra.”
”Jag behöver inte ens något”, flinade jag.
”Sluta, säg istället.”
”Men jag har ingen aning, allvarligt.”
Han suckade lite.
”Vad dryg du är.”
”Men.. typ.. min hårspray börjar ta slut. Det kan jag önska mig.”
Han såg missnöjt på mig.
”Ska jag köpa hårspray i present till min bästa kompis och pojkvän?”
Jag flinade, han såg så söt ut.
”Jaa det är väl jätte bra. Jag behöver inte ha något märkvärdigt.”
”Tack för hjälpen”, muttrade han.

Några timmar senare var snön redan bortsmält. Och Max var lika besviken som ett barn, igen.
”Men ska vi åka hem till mamma imorgon då?” frågade Max efter en stund och såg upp ifrån musiktidningen han satt och läste i. ”Om Jenny också kan.”
”Visst”, sa jag och log. ”Det blir väl bra.”
”Det återstår att se”, suckade han. ”Jag ringer Jenny på en gång.”

Jag låste dörren till lägenheten och gick sen efter Max nerför trapporna. Klockan var bara 11 och det var ett under att vi båda hade orkat ta oss upp och vara klara till dess.
Jenny skulle hämta oss och det skulle ju inte vara så kul om hon skulle behöva komma upp och väcka oss.
”Hon verkar inte ha kommit än”, sa Max då jag kom ut efter honom. 

 
Det tog dock inte lång tid förrän en röd bil körde in vid trottoaren.
”Hej killar”, log Jenny och öppnade dörren.
”Hej”, log Trey och öppnade dörren till baksätet och hoppade in.
Jag satt mig fram bredvid Jenny och drog sen igen dörren efter mig.
”Tjena, är det bra?”
”Jätte bra”, log hon. ”Allt bra med er också?”
”Jadå det är det”, log jag tillbaks.
Hon körde ut på vägen igen och så började vi åka hem mot mamma.
Jag gillade aldrig riktigt att åka hem, och undvek det gärna, inte för att jag tyckte illa om mamma eller så, men det påminde mig ändå bara om dom jobbiga åren.

”Har du gjort läxorna Maximilian?”
Jag suckade och såg upp på pappa. Han tjatade alltid.
”Nej men jag hinner.”
”Lägg ifrån dig den där fåniga gitarren och gör dom nu istället.”
”Men..”
”Nu!” röt han till. ”Det låter ändå skit när du spelar.”
Jag såg trotsigt på honom tills han lämnade mitt rum. Jag hatade när han sa så där. Jag älskade att spela. Lät det verkligen så illa?
Jag gick i 7an och jag ville redan flytta hemifrån. Jag hörde aldrig mina kompisar säga så.
Jag drog fingrarna över strängarna igen och fortsatte spela. När jag blev äldre skulle jag vara asduktig, jag bara visste det. Jag hade försökt skriva lite egna låtar också, och förhoppningsvis skulle någon gilla dom när jag väl vågade visa dom.
Matteläxan kunde faktiskt vänta en liten stund.
Det tog dock inte lång tid förrän min dörr drogs upp igen.
”Men för i helvete, vad är det du inte fattar?! Du skulle ju göra läxan! Ska du gå ur 7an utan ett jävla betyg eller?! När du bor i det här huset gör du som vi säger, är det något som är svårt att förstå?”
Jag såg förbannat på honom. Jag var inte 10, jag kunde väl hålla koll på mina egna läxor. Jag hade kanske inte dom bästa betygen, mest för att jag inte orkade bry mig om att försöka, men ändå.
”Håll käften!”
Det skulle jag inte ha sagt. Gitarren rycktes ur mina armar och under några hemska sekunder trodde jag att han skulle kasta den i golvet.
”Få hit den!”
”Vad ska du med den till? Tror du att du kan klara dig i livet genom en jävla gitarr?! Du kan ju inte spela riktigt ens. Gör något vettigare och bete dig inte så jäkla barnsligt”
Jag for upp från sängen och såg på honom.
”Jag hatar dig! Fattar du det?!”
”Tror du jag tycker så mycket om dig då?! Du var ett misstag, vet du det? Jag ville aldrig ha dig, det var inte meningen att du skulle bli till.”
Jag såg sammanbitet på honom, försökte att inte visa hur mycket jag tog åt mig av det där.
Istället stack jag ut i hallen och vidare ut från huset. Jag grät inte, det gjorde jag aldrig, men jag kände mig rätt eländig. Jag tänkte i alla fall inte gå hem förrän mamma slutat jobbet, och hon jobbade sent idag.
Jag visste inte om det han sa verkligen var sant, om jag var ett misstag, men att han inte gillade mig var ju ingen chock.
Min pappa hade aldrig varit typen som följde med till fotbollsmatcher eller hjälpte till med läsläxan. Han hade alltid varit sträng och.. jaa elak. Jag fattade inte hur mamma hade kunnat gifta sig med honom.
Mina fötter gick av sig själv tills jag plötsligt stog framför en dörr och plingade på.
Det tog inte lång tid förrän en blond pojke i min ålder öppnade.
”Hej Trey”, sa jag tyst.
”Hej”, sa han lite förvånat. ”Har det hänt något?”
Jag såg tydligen lika eländig ut som jag kände mig.
”Äh.. inget speciellt.”
”Vill du komma in?”
Jag ryckte på axlarna. Jag hade varit hemma hos Trey ett par gånger, men det kändes fortfarande lite ovant. Visst det hade gått en termin i 7an nu, men innan dess så sågs vi senast i 3an. Då lekte vi liksom med bilar och lego. Men min kompis fanns ju fortfarande där inne, även om vi båda var äldre nu.
”Kom”, sa han då jag inte svarade.
Han måste ju tycka att jag var konstig. Kom dit och plingade på och sa sen typ ingenting.
Jag gick in efter honom och drog av mig munkjackan. Jag såg lite tafatt på honom efter att jag tagit av mig skorna också.
”Vi kan gå in på mitt rum”, log han.

Jag satt mig i hans datastol medans Trey satt sig i sängen.
”Vad har hänt?”
Jag suckade tyst.
”Tjafsat med pappa bara.”


Jag såg på honom och bet mig lite i läppen. Det hade alltså inte blivit bättre.
Redan när vi gick på lågstadiet så var Max pappa typ frånvarande. Han kom aldrig och tittade på våra skolpjäser eller var med på lektionerna som andra föräldrar. Just då hade dock inte Max verkat bry sig så mycket, men när man var liten så funderade man ju inte särskilt mycket över någonting.
”Om vadå?” frågade jag försiktigt.
”Inget speciellt egentligen. Han tjatar om att jag ska göra läxor, och tycker att jag är värdelös på gitarr.”
Det var han verkligen inte. När han spelade på musiklektionerna i skolan var alla jämt jätte imponerade.
”Lyssna inte på honom”, sa jag.
Han snurrade lite i stolen.
”Nej..”
Jag satt tyst en stund och såg på honom.
Hans svarta lugg låg neråt i ansiktet och för dagen hade han på sig ett par mörka jeans och en långärmad gråsvartrandig tröja.
”Han sa att jag var etmis..”, sa han tyst.
”Va?” frågade jag då jag inte uppfattat det sista.
”Han sa att jag var ett misstag.”
Jag blev alldeles tyst ett tag.
”Vadå?..”
”Jaa att det inte var meningen att jag skulle bli till”, sa han och flinade till lite.
Men det såg inte ett dugg äkta ut.
”men gud, han är ju helt knäpp! Han menade det säkert inte!”
”Jag bryr mig inte”, sa han.
Det såg dock inte riktigt ut så. Skulle jag gå fram och krama honom? Nej det skulle bli jätte konstigt.
”Okej”, sa jag tyst. ”Jag fattar att du blir ledsen..”
”Det är lugnt. Men är det okej om jag stannar ett tag? Mamma har inte slutat än.”
”Självklart, stanna så länge du vill”, log jag.

En halvtimme senare snurrade han fortfarande runt lite i min datastol och såg ut att tänka på en hel del, vilket var helt förståeligt. Han såg.. ledsen ut. Jag var inte van att se honom så, enda sen vi träffades första gången hade Max varit den coolare av oss, han som aldrig grät och han som alltid visste vad han skulle säga. Men nu var det som att den fasaden rasat lite grann, i alla fall just nu.
”Jag fattar bara inte riktigt vad jag har gjort..”, sa han tyst efter en lång stund och såg upp på mig.
Han var fin. Jag visste inte riktigt om det var konstigt att tycka så, men han var det. Jag gillade hans nya hårfärg, det passade hans personlighet mer att ha svart än det mörkbruna han haft när han var yngre. Och hans ögon hade en lite egen nyans, jag hade i varje fall inte sett någon annan med just den färgen.
”Du har inte gjort något”, sa jag och såg allvarligt på honom. ”Du får inte tro det Max, det är ju han som är..”
..Dum i huvudet. Jag vågade dock inte säga det. Det var ju trots allt hans pappa.
”Sjuk i huvudet”, avslutade Max istället och suckade. ”Jag vet, men det måste väl finnas någon jäkla anledning ändå. Eftersom han verkar hata mig.”

Det som hänt i eftermiddags, med läxan och gitarren var ju inte direkt första gången, och inte den värsta heller. Och jag försökte verkligen intala mig själv att jag inte brydde mig, men det var klart att det kändes jobbigt att pappa var som han var mot mig.
”Nej, du har inte gjort något fel. Jag vet verkligen inte varför han är så där elak, men försök att inte ta åt dig.. snälla..”
Det såg nästan ut som att Trey var tårögd, men jag kanske såg fel. Jag visste att han brydde sig i alla fall, och det kändes skönt.

När jag kom hem den kvällen pratade jag med mamma. Jag frågade rakt ut vad pappa hade menat.
Hon blev helt förfärad över hur han kunde ha sagt något sånt, och sa att hon skulle prata med honom sen. Men jag hade inte gett mig. Jag ville veta.
Och på ett sätt hade väl det pappa sagt varit sant. Dom hade inte planerat mig. Piller och sånt där är tydligen 98 % säkert, och jag var en av dom där 2 %.
”Men jag ville behålla dig! Jag tvekade inte en sekund Maximilian, vi var unga, men det spelade ingen roll för mig.”
”Men pappa då?” pressade jag.
Mamma sa ingenting.
”Pappa då?”
”Han.. ville inte..”
”Men säg då! Jag har fan rätt att få veta”, sa jag och började känna mig rätt förtvivlad, men några tårar lät jag fortfarande inte komma fram.
Hon suckade tungt.
”Han ville att jag skulle göra abort. För att han inte trodde att vi skulle klara av ett barn. Jag var bara 18 vet du, jag hade inte ens gått ur skolan.. Men jag sa att det inte var något att diskutera, jag ville behålla dig.”
Jag svalde hårt.
”Han ville aldrig ha mig?”
”Gubben..”, började hon och sträckte fram handen för att stryka mig över kinden. ”Han ändrade sig ju..”
Jag drog mig undan.
”Gjorde han?! Det märks fan inte! Hur många pappor säger att dom inte tycker om sin son?”
”Max.. Det var jätte dumt sagt! Men han menade det inte. Vi älskar dig båda två, det vet du.”
”Lägg av! Det gör han inte alls. Jag vill inte höra något mer.”
Jag vägrade öppna dörren något mer den kvällen.

Ett halvår senare, lagom tills att jag slutade 7an, stack pappa. Efter att han och mamma skiljt sig alltså.
Han hade tydligen träffat någon ny på jobbet.
Men jag hade sedan länge slutat bry mig. Försökte jag intala mig själv i alla fall.
Han hade aldrig velat ha mig som son. Jag hade aldrig velat ha honom som pappa.

Och som ni antagligen förstår så blev det inget ’bo varannan vecka’ för mig. Jag träffar aldrig min pappa. Han har inte visat något intresse för det, och inte jag heller. Så det enda som påminner mig om honom är underhållssumman jag får insatt på kontot av honom en gång i månaden.

”Max?”
”Va?” frågade jag förvirrat och såg upp.
”Du var långt borta va?” flinade Jenny.
”Jo.. jag var nog det”, flinade jag. ”sorry.”
Jag vände mig om mot baksätet.
”Går det bra där bak?” flinade jag.
”Yes. Fast det känns lite ovant.”
”Vadå?” frågade jag förvånat.
”Att vara bakom dig. Det brukar ju vara tvärtom”, sa han med en retsam blick.
Jag började rodna på en sekund. Trey sa inte sånt!
Jenny som kopplade ganska snabbt började skratta.
”åh herregud, jag vill inte få sånna bilder i huvudet.”
Trey skrattade lågt från baksätet och jag drog upp volymen på stereon lite. herregud.

Det tog ganska lång tid att åka till mamma, och efter ungefär 40 minuter sov Trey som en stock där bak. Jag flinade och vände mig framåt igen.
”Han somnar jämt i bilar.”
”Det har jag aldrig kunnat göra”, flinade Jenny tillbaks och såg sen lite allvarligare ut. ”Känns det okej?”
Jag nickade.
”Jadå.”
Vid det här laget visste Jenny i alla fall att det inte var något personligt jag hade emot hennes pappa. Jag ville bara inte ha någon ’låtsaspappa’. Mamma tyckte dock fortfarande att det var jätte jobbigt att det blivit som det blev. Hon hade hoppats på att vi skulle bli en ny, bättre familj, och att jag skulle finna mig i det och bli den perfekta sonen i den perfekta kärnfamiljen. Mamma, pappa, dotter, son.
”Dom blev jätte glada när jag sa att vi skulle komma i alla fall”, log hon.
Jag nickade.
”Okej”, sa jag. ”Och hur tror du dom tar den här grejen?” sa jag och gjorde en gest bak mot Trey.
Jag vet inte vilket det vanligaste sättet att komma ut för sina föräldrar är, men jag hade inte satt mig i köket och sagt ’jag har något att berätta..’
Jag hann strula med ett par killar innan jag ens sa något till mamma. Men jag själv kom nog fram till det i 8an, 9an någon gång. Att det inte bara var tjejer som var intressanta utan att även killar kunde vara väldigt spännande.
Jag berättade när jag var hem och hälsade på några dagar första sommarlovet på gymnasiet. Jag gjorde inte så stor grej av det.
Mamma sa att Jenny och hennes dåvarande pojkvän också skulle komma och hälsa på, och frågade sen lite nyfiket ifall jag hade någon flickvän i min nya skola eller så, och då sa jag något i stil med ’Nej fast jag träffar en kille jag tycker om.’
Det blev ju aldrig något seriöst med honom men ändå.
Mamma hade väl milt sagt blivit ganska chockad, men var sen noga med att säga att hon så klart tyckte det var helt okej. Vilket kändes väldigt skönt. Jag hade sagt att jag gillade tjejer också, så kanske chocken skulle bli lite mindre. För jag var med ett par tjejer också.
gud jag låter som att jag var en player på gymnasiet. Men ärligt talat så var jag väl lite sån också.
Martin var min första riktigt seriösa.
”Din mamma gillar ju Trey jätte mycket”, log hon.
Och det gjorde hon ju. Trey och jag umgicks ju i princip varenda dag under högstadietiden då jag fortfarande bodde hemma, och efter att pappa hade flyttat så var vi mer hemma hos mig. Så mamma hade ju träffat honom hundratals gånger typ.
”Jo.. men hon kanske har förträngt hela bi-grejen.”
Jag hade inte berättat för henne om Martin.
”Äh jag tror det är lugnt”, log hon.
”Din pappa då? Är han typ homofob?”
Mamma hade väl mest troligt berättat för honom den där sommaren, men man visste ju aldrig.
”Nej det är han inte”, sa Jenny och lät lite stött.
Jag bet mig i läppen.
”fölåt, det var inte meningen.”
Hon svängde av vägen och tog in på en annan. ”Jag är bara nervös”, medgav jag med en suck.
Hela ’jag bryr mig inte’-fasaden höll inte alltid.
”Det kommer gå bra”, log hon svagt.
Fint, nu hade jag sårat henne också. Jag hade nog egentligen inte sagt mycket bra om hennes pappa. Och det var ju inget fel på honom på det sättet, jag var ju bara så emot ’ny familj-’grejen och jag hade svårt att släppa det.

När vi åkte in på vår gata vände jag mig om mot min sovande pojkvän.
”Trey..”
Inga tecken på att han var på väg att vakna.
”Trey! Vi är framme.”
Han fortsatte sova med huvudet hängande åt ena sidan.
Jag vände mig om och flinade till lite innan jag vred upp volymen rejält. Det fick Trey att hoppa till och slå upp ögonen. Stackaren såg helt vettskrämd ut.
”fölåt”, flinade jag.
”gud vad taskig du är!” sa Jenny och vände sig sen om mot Trey. ”God morgon, trevligt uppvaknade du fick.”
”Jag blev asrädd! Idiot”, muttrade han och såg på mig innan han drog handen genom håret. ”Är vi redan framme?”
”Du har sovit i typ en timme”, flinade jag och knäppte loss mig.
”Ojdå”, flinade han tillbaks.
”Fast du är väldigt söt när du gör det. Nog för att du är det annars också men, alltså nu lät det som att jag menade att du är sötare när du sover än när du är vaken och så menade jag ju inte..”
”Sluta svamla!” skrattade han. ”Jag är söt jämt, okej?”

Jenny plingade på och öppnade sen dörren med ett glatt ”Hallå?!”
Mamma kom först ut i hallen och verkligen strålade mot oss.
”Åh hej! Vad kul att se er! Och hej Trey! Vad länge sen.”
Hon kramade om Jenny och drog sen in Trey i en kram också, innan hon till sist drog  in mig i famnen.
”Hej gubben, vad länge sen det var jag såg dig!” sa hon och det lät som att hon var nära till tårarna. Jag kramade tillbaks och drog mig sen lite undan.
”Kväv mig inte”, flinade jag.
Men hennes reaktion hade faktiskt gett mig lite dåligt samvete. Jag kanske borde hälsa på lite oftare.
”Din pappa kommer alldeles snart, han är och köper chilisås bara, vi hade helt glömt det”, sa mamma till Jenny.
Det luktade gott i alla fall.
”Hur är det med dig?” frågade hon mig sen och strök mig lite över armen. ”Det känns som du blir längre för varje gång jag ser dig.”
Jag flinade lite.
”Jag har slutat växa mamma. Men det är bra”, log jag.
”Vad skönt att höra”, log hon och vände sig sen om mot Trey. ”Och du är dig olik! Sist hade du då blont hår.”
Han flinade lite.
”Jo jag färgade det för ett tag sen.”
”Jag tycker att ni båda kunnat behålla era fina hårfärger”, sa hon och såg från mig till Trey. ”Är det bra med dig också?”
”Jätte bra”, log Trey.

När peter kom hem blev jag direkt mer spänd, jag kunde inte rå för det.
”Kul att se er, hur är läget?” log han efter att han gett mamma chilisåsen.
”Bra.”
Trey gav mig en snabb blick och log sen mot Jennys pappa.
”Det är bra med oss. Har ni tapetserat här inne föressten?”


Jag hade frågat det första jag kommit på för att det inte skulle bli så jobbig stämning. Max skulle ju inte säga något mer än nödvändigt, det var ganska tydligt.
Jag kände ju inte Peter jätte bra, men han var schysst. Han var runt 38 år hade jag för mig, eller om det var 40, men han var inte särskilt gubbig i alla fall. Och det märktes att han gjorde Max mamma glad. Men jag förstog samtidigt Max.
”Vilket minne”, flinade Peter. ”Det var några månader sen nu, men jaa ganska nygjort.”
”Maten är klar nu”, log Max mamma Elena och vi satt oss allihopa vid bordet i det stora köket.
Jag var noga med att inte röra vid Max eller något, jag visste inte om han fortfarande tänkte berätta.
Maten såg jätte god ut. Och det luktade hur gott som helst.
”Här, ta Trey”, log Elena och sköt kycklinggrytan mot mig.
Jag log och la på lite, lite grann på tallriken och sen lite ris. Det skulle ju se konstigt ut annars.
”Men ska du inte ha mer än det där?” frågade hon förvånat. ”Mår du inte bra?”
”Va? Jo det gör jag”, log jag snabbt.
”Jag tycker du ser lite blek ut..”
Jag vände bort blicken och tog upp besticken.
”Äter ni ordentligt hemma Max? Jag tycker fortfarande att ni flyttade hemifrån alldeles för tidigt..”
”Sluta mamma”, suckade Max. ”Vi klarar oss jätte bra.”
Jag tog en pyttebit kyckling i munnen och tuggade långsamt.
”Gick det bra att köra hit då?” log Peter mot Jenny då han antagligen märkte att det blev lite spänt. ”Det har snöat lite här på förmiddagen.”
”Ja det gick bra”, log hon. ”Det snöade hos oss igår.”
Det fick Max att le lite.
”Jag och Trey hann ut.”
”Just ja, du gillar vintern”, flinade Peter.
”Inte vintern i sig. Snön”, sa han lite småsurt.
”Jo, ja, jag menade det”, sa Peter med ett snabbt leende. ”Hur går det med musiken då?”
”Bra”, svarade han kort.
Jag bet mig lite i läppen. Om inte Max var så envis tror jag att han och Peter skulle komma bra överrens. Till skillnad på hans pappa så var Peter också musikintresserad. Han hade spelat i ett band när han var yngre, jag hade gärna hört mer om det, men det ville inte Max.
”Han spelade tillsammans med ’Until my last heartbeat’ i somras på en av deras konserter. När deras gitarrist inte kunde”, log jag stolt.
Max kastade en snabb blick på mig.
”Men vad kul!” log hans mamma. ”Det måste ha varit häftigt?”
”Jo det var kul”, sa han och log faktiskt.

Efter att maten och disken var bortplockad fumlade Max lite efter min hand där vi stog i köket. Vi hade hjälpt till att diska medans Elena och Peter fixade efterrätten. Jenny hade gått upp på övervåningen för att försöka fixa något på datan som Peter inte kunnat.
”Jo..”, började han och jag kände mig plötsligt lite nervös.
Max mamma vände sig om.
”Vadå?” log hon.
”Jag.. har blivit tillsammans med någon”, sa han till sist.
Det var ju också ett sätt att säga det. ”Det är jag som är någon föressten.” Men jag klandrade honom inte, jag hade ju inte ens presenterat Max som min pojkvän hemma hos mamma och pappa, jag hade ju bara sagt det i telefon.
”Jaha vad kul, vad heter hon?” frågade hon med ett leende.
Max blev tyst och jag kramade försiktigt hans hand lite.
”Alltså..”, började jag för att försöka hjälpa till lite.
Det verkade vara först då hon la märke till att vi höll varandra i handen, för hon såg en aning förvirrad ut och blickade ner på våra händer och sen upp till oss igen.
”Jag och Trey är ihop”, sa han och log snabbt.
Det blev jobbigt tyst i flera sekunder och Peter såg också mot oss, och det var också han som först bröt tystnaden.
”Jaha välkommen till familjen ännu lite mer då Trey”, flinade han.


Peters kommentar gjorde mig minst sagt förvånad. Inte homofob direkt. Isåfall visade han det inte.
”Men.. ni har ju varit kompisar så länge.. eller.. har ni..?” började mamma lite förvirrat.
Jag blev tvungen att flina lite.
”Vi har inte varit ihop sen 7an om du tror det mamma. Vi blev det för.. någon månad sen.”
Hon log faktiskt.
”fölåt, jag var inte beredd. Men vad.. kul. Verkligen.”
Det lät som att hon menade det i alla fall, även om hon så klart var lite oförberedd.
”Jag ville bara säga det. Eftersom jag är.. jaa, jätte kär”, sa jag och flackade till lite med blicken.
Jag var inte van vid att visa sånna här känslor inför mamma, och speciellt inte inför Peter.
”Då är du typ lite av min svärmor nu”, sa Trey och log lite snett, men även han såg nervös ut.
Mamma skrattade till.
”Jaa jag det jag ju faktiskt. Vad kul att ni berättade”, log hon. ”Ska vi ta lite efterrätt?”

Jenny, Peter och Trey hade satt sig i vardagsrummet medans mamma hållit mig kvar en liten stund i köket.
”Jag är faktiskt glad för er skull, jag blev bara lite.. chockad, du förstår det va?” log hon.
”Jaa, det är lugnt mamma. Jag ville bara berätta.”
”Ni passar ihop. Jag har alltid tyckt att du och Trey varit bra för varandra, som kompisar. Så jag är säker på att han är en bra pojkvän för dig också.”
Jag kände en klump i halsen. Jag hade inte vågat hoppas på det här.
”Men du.. gjorde jag dig ledsen?” frågade hon oroligt.
Jag skakade på huvudet.
”Nej.”
Det var så mycket minnen som sköljde över bara.
”gubben..”
Hon la lite tvekande handen på min axel, väl medveten om att jag inte brukade vara särskilt positiv till sån närhet som kramar. Hon brukade alltid se lite sårad ut då jag drog mig undan. Men för första gången på.. jaa sen jag var liten, kände jag faktiskt att jag ville ha en.
”Vad bra att du tycker så..”, fick jag till sist fram.
Hon la då armarna om mig och jag lät henne dra mig intill sig. För en liten stund kände jag mig som 10 år igen.
”Jag vill inte vara med någon annan än honom. Och fölåt att jag nästan aldrig är hem..”, sa jag lågt och kände, både till min förvåning och panik, att jag hade nära till tårar.
”vännen, det gör inget”, viskade mamma och kramade mig. ”Du gör precis som du vill. Jag är jätte glad att ni kom hit idag.”

För att allt inte skulle vara så sockersött och puttinuttigt var jag tvungen att säga något till Peter innan vi skulle åka hem.
”Det är ganska töntigt att ha örhänge när man börjar bli gubbe vet du”, sa jag där vi stog i hallen med jackorna.
Enda sen mamma träffat honom hade han haft en svart krokliknande örhänge i ena örat, ett sånt där hål som han säkert töjt redan när han var tonåring.
”Är det coolare om jag gör en sån där piercing som du har i ansiktet då?” flinade han tillbaks.
”Det skulle du aldrig våga, så jag fattar inte ens varför du frågar.”
Jag log dock retsamt, om än svagt. Jag var trots allt tacksam över att han inte hade haft något emot mig och Trey. Inte för att det skulle ha gjort någon skillnad, jag behövde ju ingen välsignelse för att vara tillsammans med honom, men det kändes bra ändå.
”Du ska inte göra något sånt”, sa mamma och vände sen blicken mot mig. ”Och jag hoppas att du inte tänker göra några fler..”
Jag flinade till och drog upp tröjan lite.
”Jag har gjort den här för ett tag sen.”
”Maximilian!” sa mamma chockat. ”Vad var det där bra för?!”
”Men åh vilken cool! Jag visste inte att du gjort den”, sa Jenny.
”Om du gör några fler så visa dom inte för mig”, suckade mamma.


?

okej en liten fråga:
vill ni ha två lite kortare kapitel? då det första blir lite om max bakgrund och sen lite nutid också så klart.
och det andra blir ett vanligt kapitel.

eller vill ni att jag lägger ihop delarna så att det blir ett långt kapitel? =)

jag har nämligen nästan skrivit klart max-delen, och sen har jag en del planerat som ska hända senare. men jag vet inte om ni tycker det blir drygt att läsa massor på en gång om olika saker, utan om det är bättre att dela upp det i 2 kortare? :)


crash m/m - del 25 - my blackhaired angel

jag har inte rättat igenom det här, så det kan finnas några små stavfel. så ifall ni stör er jätte mycket på sånt så kan ni vänta med att läsa kapitlet senare ikväll (för jag tänkte rätta igenom det när jag kommer hem igen). men hoppas ni gillar det i alla fall =)

kommentera (jaa det är ett krav jag faktiskt får ställa -.-) och ni får jätte gärna skriva
 vad ni tycker är bra ifall ni gillar det =) 
och så klart om det är något ni inte tycker om.



 - my blackhaired angel 

När jag först vaknade kände jag mig helt förvirrad. Allt var så suddigt. Och varför hade jag inte ens en tröja på mig Och varför var jag helt öm där bak?
Det tog ett bra tag innan minnena kom tillbaks men dom fick mig att dra på munnen. Igår och inatt hade varit riktigt bra. Ert litet obehag fanns i min mage över att Max kanske hade märkt, men å andra sidan hade han varit lite småfull, och jag med uppebarligen. Så han hade kanske inte varit så jätte uppmärksam på just det. Jag drog upp täcket lite och la mig sen närmare honom.
”Älskling..”, sa jag tyst och strök honom lite över armen.
Klockan var redan halv 1 och det var kanske dags att gå upp. Fast.. varför egentligen? Vi hade inget planerat och det var skönt att ligga där.
”Mm?” svarade Max sömnigt.
”Det var inget, sov du”, sa jag mjukt.

Vid 2 hade vi i alla fall halvsatt oss upp i sängen. Max hade varit så söt när han rodnat lite då han också mindes natten. Men det hade varit hett.
”Alltså jag har ont som fan i arslet”, sa han efter en stund och grimaserade lite.
Jag skrattade till.
”Om jag inte minns fel så var det du som..”
Han flinade.
”Hah jag vet. Men jag menade inte det.”
Han vek undan täcket och vred lite på sig. Högt upp på baksidan av hans lår var det alldeles blått och jag kunde inte låta bli att börja skratta.
”fölåt!” fick jag fram. ”Åh herregud, det är världens blåmärke!”
”Jag ser det!” skrattade Max också. Han drog sina boxers lite åt sidan för att kolla efter, och jodå även hans skinka var lite blå på ett ställe.
”Du bara låg i det där diket plötsligt”, sa jag och var tvungen att titta bort för att kunna sluta skratta.
”Du bara mobbas! Det gör asont”, sa Max men började skratta igen han med.

När vi lugnat oss lite såg Max på mig igen.
”Ska vi ringa och boka tid? Det brukar väl vara ganska lång väntetid där.”
”Vart då?” frågade jag förvirrat.
”Piercingstudion, tungan”, sa han menande.
”Åh..”
Jag hade visst varit lite modigare inatt. ”Jag vet inte..”
”Men kom igen nu, du kan inte backa ur redan dagen efter!”, flinade Max.
Jag bet tag i ena piercingen i läppen.
”Jag kommer ju typ dö.”
”Det kommer du inte alls”, flinade han.
”Jo, och då kommer du att få bära ut mig.”
”Är det ett ja?” log han stort.
Jag suckade tungt.
”Jaa.. men det är ingen idèe att du säger vilken dag vi får, då kommer jag bara gå och vara asnervös.”
Han flinade och nickade snabbt.
”Okej bra!”
”Berättade du inatt vart du skulle göra?”
Han skakade på huvudet och log nöjt.
”Nope.”
Det var ju ett under att jag hade mina snakebites. Jag lät ju som världens fegis.

Jag tyckte att dagen hade börjat ganska bra, men den blev sämre. Jag tvingade i mig lite köttfärspaj till lunch men efteråt gick jag in i badrummet, vred igång duschen så att det inte skulle höras vad jag gjorde, och spydde. Det gick nästan automatiskt nu, jag han knappt känna efter om jag mådde illa av maten, min kropp hade bara blivit inställd på att få ut den. Ibland när jag tänkte efter så skrämde det mig, därför försökte jag låta bli att tänka.

                                                                                   *

”Du Trey..”
Jag ryckte till och var säker på att han skulle ta upp något om maten. Att han märkt. Jag hade nyss kommit hem från gymmet och Max kom ut i hallen. Han hade nyss varit förkyld så han hade inte orkat följa med. Men nu lät han allvarlig på något sätt.
”Vad är det?” frågade jag och försökte låta lugn.
”Jo jag har tänkt lite. Vi kanske.. skulle göra ett försök att åka till mamma och.. han? Vi kanske borde berätta om oss liksom.”
Max familj var ett känsligt ämne och hade alltid varit. Det fanns en anledning till att han inte ens ville kalla sin mammas sambo för hans namn. Max hade aldrig riktigt accepterat att dom skulle bli en ny familj efter att hans pappa försvunnit ur bilden. Det enda som egentligen påminde om att hans pappa levde var att det kom in en summa pengar på Max konto varje månad. Men mer än så var det inte.
Han brukade säga att han sket i om han hade  en pappa eller inte, men jag har aldrig riktigt trott honom. Han hade aldrig velat ha någon ersättare till pappa heller. Ibland var Max lite komplicerad men jag förstog honom, vare sig han trodde det eller inte. Vi brukade aldrig snacka om hans familj för han blev jämt på så dåligt humör av det. Antingen förbannad (inte på mig dock) eller deppad. Så därför blev jag förvånad nu när han tog upp det själv.
”Visst, om du vill det?”
Han nickade sakta.
”Även om jag inte bryr mig särskilt mycket i vad dom tycker så är jag ju stolt över dig liksom. Det vi har.”
Jag blev lite varm av det han sa.
Mamma visste att jag och Max var tillsammans. Jag hade sagt det i telefon för någon vecka sen när hon för ovanlighetens skull ringt. Men jag kände mig inte så lockad av att åka dit när jag visste exakt hur pappa skulle reagera. Han hade ju fortfarande inte accepterat att jag var gay. Och han gillade inte Max, något som var helt oförståeligt för mig.
Det var konstigt egentligen, att både jag och Max hade så dåliga minnen med våra pappor. Även om min åtminstone varit mer närvarande än Max’s.
”Det är jag också”, log jag och ställde ner bagen. ”Men inte idag va?”
Han skakade snabbt på huvudet.
”Nej! Alltså jag har inte bestämt någon dag. Jag kom bara att tänka på det idag. Så någon gång, om ett tag kanske?”
Jag log och nickade.
”Det blir bra. Jenny kanske kan åka hem samtidigt? Så kanske det blir lite mer avslappnat?”
Han nickade.
”Bra idèe, jag kan prata med henne.”
Jag log och tog av mig skorna. Jag kände mig lite småskakig igen men jag skulle inte ge med mig ikväll och äta något. Jag skulle snart kolla i spegeln ifall det börjat bli någon skillnad. Det jag dock var mest rädd över var att jag skulle ha blivit ännu tjockare. Då skulle jag bryta ihop på riktigt.
Nu tillät jag mig bara att gråta i duschen ibland.
”Jag ska bara duscha”, sa jag och gick förbi Max.
”Du borde vila någon dag nu, du tränar ju mer än mig.”
Jag vände mig om och flinade lite.
”Äh..”
”Trey, du vet det där du sa förut? Att du tyckte att du vägde för mycket?”
Jag svalde nervöst.
”Jaa? Det var ju länge sen”, sa jag och flinade lite.
”Inte så jätte. Säkert att allt det här tränandet inte har med det att göra?”
”Men..”, suckade jag. ”Klart det inte har. Jag hade till och med glömt att jag sagt det där.”
”Okej.. Om du lovar det så.. För jag tycker nästan du ser ännu smalare ut än vanligt.”
Jag fick ett litet hopp när han sa så. Kunde jag ha gått ner lite? Men hoppet försvann lika snabbt. Max hade ju ljugit förut, när han såg mig vid spegeln och sa att jag inte var tjock.
Och på sjukhuset hade han ju knappt fått av mig byxorna, och han hade sagt att jag skulle dra in höfterna lite.
Plötsligt ville jag hemskt gärna in i duschen så att klumpen i halsen skulle få försvinna. Jag kände mig så äcklig. Allt fett som bara samlats runt min mage, som var alldeles vidrigt. Jag ville inte se ut så.
”Jag lovar”, log jag snabbt och skyndade mig in i badrummet.
När jag stängt dörren fick jag kämpa för att inte snyfta till högt.
Jag ville inte känna så här. Jag ville inte vara störd och spy upp mat, och tänka på allt jag åt, eller inte åt. Jag ville få bort ångesttankarna. Men samtidigt så vågade jag ju inte släppa allt och sluta bry mig. Jag ville se bra ut, godkänd åtminstone, så att Max skulle vara nöjd. Och jag själv också för den delen. Jag trivdes inte så här.

Jag följde Trey med blicken när han gick mot balkongen. Han till och med gick skyldigt. Min sötis.
”Du har ju sagt hur länge som helst att du ska sluta nu.”
Han vände sig om och såg på mig med en väldigt besvärad min.
”Men varför märker du jämt? D:” (Strobelights: jaa den där smilisen var tvungen att vara med där för det är omöjligt att beskriva ett sånt ansiktsuttryck haha.)
Jag flinade och ryckte på axlarna.
”Talang.”
”Du behöver inga fler, du är ju redan bäst på typ allt”, suckade han igen.
”Säkert”, sa jag roat.
”En bara?”
”Hur många har du rökt idag?”
”Noll!”, sa han och log stolt. ”Man kan inte sluta så tvärt!”
”Okej en då. Men ingen mer idag sen.”
Han skulle nog vara så nervös senare idag att han ändå inte skulle kunna tänka på cigg.
”Okej”, log han stort och försvann ut.

”Uh vad kallt det är”, sa han en stund senare när han kom in och drog igen dörren efter sig.
”Tyvärr så måste vi gå ut igen ändå”.
”Vadå?” frågade han förvånat.
”Vi ska pierca oss”, flinade jag och reste mig upp ur soffan.
”Va? Idag?” pep han fram.
Jag flinade också nicka.
”VA?!”
Han reagerade som att jag typ hade sagt att vi skulle amputera oss båda två om en halvtimme.
”Jaa, jag trodde att jag skulle råka avslöja det imorse”, sa jag och flinade igen. ”Lugna dig nu.”
Klockan var 1 nu, vi hade tid klockan 2.
”men gud, varför sa du inte något tidigare?!” utbrast Trey och sprang ut i hallen.
”För att du hade fått vara nervös ännu längre då”, sa jag efter honom.
Han kom snart tillbaks med tandborsten i munnen. Jag var lite smånervös jag själv, lite pirrig typ. Precis som jag hade varit innan näs och läpp-piercingen.
”Ilka tidher hag vi?” frågade han och fortsatte borsta.
”Klockan 2, han skulle göra på oss båda.”
Han tog ur tandborsten.
”Okej.. men du får inte skratta när jag kommer vara jätte nervös”
”Nejdå”, flinade jag.

Vi satt bredvid varandra i en av dom svarta skinnsofforna. Väggarna pryddes av tavlor med tatuerade ryggar och armar. Även några piercingar fanns med bland motiven. Om man var tyst kunde man höra surrandet av hur någon tatuerades.
Trey hade sagt att han inte var nervös längre, men jag såg hur han bet sig i läppen gång på gång och han rörde händerna hela tiden, antingen så knöt han dom till knytnävar, drog fingrarna längs sömmarna i soffan eller fipplade med dragkedjan till munkjackan, ett säkert tecken på att han var mer än nervös.
Det stog två tjejer i receptionen, en superblond och en rödhårig. Båda med tatueringar och piercingar givetvis.
Jag tog tag i Treys hand så att han skulle sluta dra dragkedjan uppåt och neråt hela tiden.
”Lugn”, flinade jag.
”Jagärdet”, sa han snabbt och log.
En dörr till ett av rummen öppnades och Robin kom ut i följd utav en kille i vår ålder. Jag antog att han det var kulan i läppen som var den nytagna piercingen för han såg ut att inte vilja ha munnen helt stängd.
Robin var piercaren som både jag och Trey hade haft. En svarthårig lång kille, 27, 28 år skulle jag gissa. Han gick till receptionen och tog betalt av killen innan han kollade ner på något.
”Max och Trey?” sa han och log sen när han fick syn på oss.
”Yes”, log jag och reste mig upp, likaså Trey.
Den rödhåriga tjejen sa något till honom och han nickade.
”Nicky har fått ett återbud så någon utav er kan följa med henne om ni vill”, log han.
Jag såg lite tveksamt på Trey.
”Vill du att jag ska vara med?”
”Men nej, så feg är jag väl inte”, mumlade han och flinade sen till. ”Jag kan följa med.”
”Lycka till”, log jag snabbt.
Trey och den rödhåriga försvann in i ett rum och Robin visade in mig till det andra.
”Så, Maximilian, kul att se dig igen”, log han.
Jag log snett och satt mig ner på britsen.
”Det är rätt bra av dig att ens komma ihåg mig.”
Jag hade ju iochförsig varit med när Trey piercat sig också, och hans försök till att göra det, men ändå. Han måste ju träffa hur mycket folk som helst.
”Jag kommer ihåg dom flesta jag piercat faktiskt. Men jag tyckte dina blonda slingor i det där svarta var coolt, så det är kanske därför”, flinade han. ”Men höften var det va?”
Jag nickade.
”Japp, vänstra.”
Jag hade fått idèen för ganska länge sen, jag tyckte det var jätte snyggt.
”Jag tror det är bäst att du ligger ner redan när jag ritar ut, så blir det nog bäst.”
Jag nickade och drog upp tröjan för att sen lägga mig ner.
Jag hoppades det gick bra för Trey. Men jag hade inte hört honom skrika i alla fall.
”Blir det här bra? Eller vill du ha större mellanrum? Mindre?”
Jag såg ner på prickarna han ritat.
”Nej det ser jätte bra ut”, log jag.
Han tog på sig ett par svarta gummihandskar och plockade sen fram förpackningen med kanylen.
”Gör det jätte ont?” flinade jag, lite nervös var jag faktiskt.
”Jag hade en kille här senast igår som gjorde en. Och han tyckte det gjorde ondare än dom tidigare. Han hade också i läppen och näsan tror jag.. läppen i alla fall.”
Det lät ju roligt..
”Men det där är ju så olika vad man tycker. Men det är ju ett ganska känsligt ställe eftersom huden är så tunn där. Men det fixar du”, log han och tvättade rent området med en spritdränkt bomullstuss.
Jag var väl tvungen.
”Beredd? Ligger du bekvämt?”
Jag nickade och la ner huvudet igen.
”Då nyper det till lite nu.”
Jag kände hur han tog tag med den speciella tången dom använde.
”Ta ett djupt andetag när jag säger till.”
Jag försökte slappa av.
”Nu. Och håll ett tag.”
I samma stund som jag gjorde det tryckte han in kanylen i mitt skinn.
”Och andas ut.”
Han tryckte i kanylen helt och det gick ganska okej i alla fall. Men det skulle säkert göra ondare när smycket sattes i, så hade det i alla fall varit med både näsan och läppen.
”Och ett djupt andetag igen.”
Efter en stund var nålen igenom där den skulle och jag bet mig hårt i läppen när han började greja med staven. Det skavde som fan.
”Är du okej?”
”Mm.”
Jag sneglade ner och såg hur han drog och slet i staven, okej kanske inte riktigt men det kändes så. Det blödde lite från ena hålet också. Jag knep ihop ögonen och försökte ligga still. Jag hade hoppats att det skulle gå fort.
”Nu kan det göra lite ont.”
Som att det inte redan gjorde det. Jag såg ner igen och såg hur han skruvade dit kulorna och sen drog till lite igen. Jag kände mig helt svettig.
”Så där”, log han och tvättade rent lite med en tops runt om. ”Det blöder lite grann men det är vanligt  med dom här piercingarna. Det slutar snart. Jag ska sätta över lite plast.”
Jag nickade och låg kvar. Jag kände mig lite yr. Jag tog sen ett djupt andetag och satte mig upp för att kolla ner.
”Jäklar, det blev snyggt faktiskt.”
Robin log mot mig.
”Jaa visst blev det, du passar i det, kul att du är nöjd.”
”Tack”, log jag stort.
Han satt på som en genomskinlig kompress över piercingen och jag kände av yrseln igen. Jag hade inte klarat av att göra en på den högra sidan nu på en gång.
”Säkert att du mår bra?” frågade han igen.
”Jaa.. lite yr bara”, flinade jag.
”Man kan bli det. Typ att man spänner sig och är nervös, och sen släpper det efteråt och så kommer yrseln eller illamåendet. Men det brukar också ge sig ganska snabbt, du kanske varit med om det när du gjorde dom andra också?”
”Nja.. inte så här”, flinade jag igen.
Det kändes lite fånigt att jag reagerat så här, men jag var i alla fall nöjd och stolt över att jag vågat göra det.

Han gick igenom lite skötselråd och jag gick en flaska med någon slags sprit som jag skulle göra rent med, sen gick vi ut ifrån rummet. Jag var jätte nyfiken på att se Treys. Och han visste ju inte ens vart jag gjort min än.
Han kom ut efter en stund och jag var snabbt framme vid honom.
”Få se”, log jag stort.
Han skakade på huvudet.
”Jo!”
Han suckade och öppnade sen munnen. Jag såg.. ingenting.
”Sträck ut tungan då.”
Han gjorde det och den var helt tom. Förutom en liten prick ifrån en tuschpenna.
”Men..”, började jag förvånat.
”Jag vågade inte..”, mumlade han.
Han såg så besviken ut att jag inte ens kunde flina.
”Gjorde du inte..?”
”Nej. Jag kom till tången, sen var det kört.”
”Men åh.. vad söt du är.”
”Nej. Men få se din nu!” log han plötsligt stort. ”Jag trodde du skulle ha någon i ansiktet! För du har väl inte gjort i tungan?”
Jag flinade lite och drog sen upp tröjan, struntade i dom andra som satt och väntade.
 
(strobelights:ifall det är någon som inte vet vad jag menade för slags piercing =))
Trey såg på mig med stora ögon.
”Shiet..”
Jag såg lite osäkert på honom.
”’Shiet’ som i ’bra’?”
Jag hörde Robin och den rödhåriga småskratta lite.
”Jätte!” sa Trey. ”Jag visste knappt att man kunde göra där! Gjorde det ont?”
Jag flinade, men jag var jätte glad att han gillade det, annars hade det blivit jobbigt.
”Jag ska bara betala så kan vi gå sen.”
Jag gick fram till receptionen och betalade till Robin.
”Ha det så bra. Och du Trey, du får komma in och boka ny tid sen om du ångrar dig.”
Trey flinade lite och höjde ena handen i en vinkning.
”Visst, hejdå.”

Så fort vi komma ut så öppnade Trey munnen igen.
”’shiet’ som i ’sexig’ också! Få se igen?”
Jag skrattade och skakade på huvudet.
”Jag tänker inte flasha magen ute på stan.”
”Åh okej då. Men gjorde det inte asont?”
”Det var ju inte skönt direkt. Det kändes som att det tog en evighet. Men jag är nöjd i alla fall så det var värt det”, log jag.
Han log och nickade.
”Jag gillade den verkligen.”
”Men din i tungan då? Du har ju sagt flera gånger att du vill göra där. Det var ju du som kom med idèen att vi skulle göra det samtidigt.”
”Jag vet. Jag vill ju. Men jag blev så jävla nervös.”
Jag flinade lite.
”Det får bli en annan gång då?”
”Jaa, jag ska ha en”, suckade han.
Jag tog mjukt tag i hans hand.
”Ska vi gå lite på stan nu när vi ändå är här?” log jag.
”Okej det kan vi göra”, log han tillbaks.

 Vi blev kvar på stan ganska länge men jag kunde inte riktigt släppa besvikelsen att jag hade fegat ur. När vi kom hem igen smög jag försiktigt armarna om Max midja när han stog och bläddrade igenom posten vi fått.
”Få se igen”, log jag.
Hans piercing var hur sexig som helst.
”Du såg den ju senast i provhytten!” skrattade han.
”Men det var länge sen.”
”Typ 20 minuter?”
Han flinade till och drog upp tröjan när jag inte gav med mig. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev lite tänd. Kombinationen av hans vältränade snygga mage och det där smycket alldeles ovanför jeanslinningen var ju nästan lite för mycket.
”Det är lite svullet bara. Det ser nog bättre ut om några dagar. Jag kunde ta av plasten imorgon. Det blödde lite här”, sa han och pekade.
”Jag tycker det ser bra ut nu med”, log jag. ”Och du var asmodig som gjorde den.”
Han log och släppte ner tröjan och la sen armarna om mig. Jag drog automatiskt in magen.
”Tack”, sa han och drog fingrarna genom mitt hår.
Vi stog så en stund tills Max släppte mig.
”Jag längtar till sommaren”, suckade han. ”Typ festivaler, värme, grillkvällar och sånt där.”
”Åh jaa, det längtar jag också till”, sa jag och såg ut genom fönstret på den tråkiga hösten.
”På tal om grillkvällar, kommer du ihåg när vi var på den där hemliga resan med skolan?”
Max började skratta.
”Just ja den!”

Det hade varit i början av vårterminen i 7an, då jag och Max verkligen hade hittat tillbaka till varandra.
Lärarna hade kommit med idèen om att åka till en hemlig plats där vi skulle sova över en natt i tält, laga egen mat i stormkök, bada och så vidare. Det hade blivit lite smått kaos, men helt klart kul också.
Jag och Max hade råkat sätta upp vårt tält i en nerförsbacke, Niclas i klassen fick magsjuka efter att vi bara varit där i någon timme, Justin; klassens bråkstake var så dryg att han fick sova med vår lärare. Mina och Max makaroner blev sönderkokta i stormköket och såg ut som risgrynsgröt. Och Max råkade salta en aning för mycket.
På kvällen hade jag och Max tyckt det var en jätte bra idèe att berätta spökhistorier. Vi hade samlat ihop dom flesta i klassen och satt oss alldeles intill vid sjön, och det var verkligen kolsvart ute och vattnet såg lika mörkt ut. Så vi hade sett till att historierna innehöll saker som att händer sträcktes upp ur mörka djupa sjöar, hur någon slets ner under ytan utan.
Eftersom vi befann oss i en skog hade vi sett till att historierna innehöll vålnader som gick igen i just skogar också. Vi tyckte det var askul. Sen kom Max ihåg något som hans moster berättat för honom när han var liten, att man skulle kunna titta i en spegel och säga en speciell mening, och då skulle en död släkting framträda i spegelglaset.
Det hela slutade med att två tjejer i klassen blev så uppskrämda att dom fick hämtas av sina föräldrar och åka hem.
Jag och Max fick gå och lägga oss efter det.


Jag visste inte om det var vädret, det var helt mulet och hade redan börjat mörkna fastän klockan bara var 3, men jag kände hur en jobbig huvudvärk började tränga sig på.
”gud vad ont i huvudet jag fick helt plötsligt”, mumlade jag.
Jag hade tänkt sätta mig ner och skissa på lite plagg, det var länge sen och Sid skulle säkert vilja ha någon mer t-shirt, men nu kände jag mig inte alls i form för det.
”Ojdå”, sa Max lite oroligt. ”Får jag känna om du är varm”, fortsatte han och la handen på min panna. ”Lite kanske. Vill du ha en alvedon?”
”Det kanske är lika bra innan det blir värre”, suckade jag.
Jag hade ingen lust att bli sjuk eller något.
Jag gick ut i köket med Max och tog fram ett glas efter att han räckt mig den vita tabletten.
”tack”, log jag och svalde sen ner den.
Det plingade till från Max mobil och han tog upp den. Han rynkade pannan lite och såg en aning besvärad ut.
”Vad är det?” frågade jag förvånat.
”Nej inget..”
”Säg”, flinade jag.
”Martin vill ta en fika på stan.”
”Jaha? Det kan du väl?”
Han bet sig lite i läppen.
”Det är lugnt Max, jag lovar.”
”Jag behöver inte.”
”Vill du?”
Han ryckte på axlarna.
”Det kanske skulle vara kul att snacka lite, utan att tjaffsa. Om det är okej för dig..”
”Det sa jag ju”, log jag.
”Okej. Det blir bara en kort fika. Om du klarar dig?”
Jag log igen.
”Jaa det är ingen fara. Jag ska vila lite så går det nog över.”
”Okej bra”, sa han med ett leende och lutade sig ner för att snabbt pussa mig. ”Jag sticker på en gång så att jag hinner med bussen. Vi ses sen”, log han.
”Jaa, hejdå.”
När dörren gått igen försökte jag verkligen intala mig att det var lugnt. Jag gillade fortfarande inte Martin särskilt mycket, inte alls faktiskt. Men jag tänkte inte vara någon tjurig pojkvän som bestämde vilka Max skulle umgås med.
Jag gick in i vardagsrummet och slog på teven för att sen lägga mig i soffan. Jag hade inte huvudvärk särskilt ofta, så då blev det extra jobbigt när jag väl fick det. 

 
Jag klev in på cafèet, där vi fikat första gången alla 3 för så länge sen. Jag såg mig om efter Martin och insåg ganska snabbt att han inte var där än.
Jag beställde en kopp choklad och satt mig sen vid ett litet bord lite längre in i cafèet.
Jag behövde inte vänta så länge förrän Martin kom in. Det var lite ovant att se honom faktiskt, senaste gången var på sjukhuset. Men han var sig lik, fortfarande snygg var jag väl tvungen att medge också. Han hade ett par svarta smala jeans på sig med ett svartvitrutigt nitskärp lite nerhasat på höfterna, och till dom den svarta skinnjackan, jag tyckte att jag skymtade något rött under också. Han log när han fick syn på mig.
’Kommer snart’, mimade han och gick för att beställa.

”Tjena”, log han då han slog sig ner mitt emot mig.
Han var lite mörkare än vanligt under ögonen och såg lite sliten ut. Men Trey hade berättat vad Sid sagt, att Martin inte verkade må superbra. Jag kunde inte låta bli att känna mig lite skyldig, fastän jag visste att jag inte borde.
”Hej”, log jag. ”Hur är det?”
”Helt okej, med dig då?”
”Bara fint.”
Det var lite stelt först, ganska förståeligt, men efter en halvtimme hade det släppt. Martin hade skönt nog inte nämnt något om vare sig oss eller Trey, och det var bäst så.
”Jo jag har en början på en till låt, men jag kommer inte vidare.”
”Har du den i huvudet eller? För då kan vi ju försöka tillsammans, om du vill”, log Martin.
Han hade tagit av sig skinnjackan och som jag trott hade han en röd huvtröja under, med ett bandnamn på.
”Jaa gärna, schysst”, log jag.
Han rotade runt lite i sin svarta väska, en sån där med lång axelrem, och fick fram ett block och en penna.
”Skriv ner det du har då”, log han och sköt över det till mig.
Det var då jag såg såren på hans handled. Jag kände igen sånna alltför väl från en viss pojke.
”Har du gjort det där nu?” frågade jag lågt.
”Vadå?” frågade han förvånat.
Jag nickade mot hans handled.
”Äh.. någon dag sen”, sa han och undvek att möta min blick. ”Skriv nu så att vi kan sätta igång.”
”Varför?”
Jag ville inte att han skulle göra sig illa. Det var inte så att jag blivit helt känslokall när det gällde Martin. Jag tyckte fortfarande om vissa sidor hos honom.
”Det har väl inte varit så jätte bra på sistone”, sa han tyst. ”Allt blev ju så uppfuckat. Du vet.. Trey.. och bandet och.. jag själv. Lite för mycket av allt. Och jag vet att det är mitt eget fel.
Jag bet mig lite i läppen och tog automatiskt tag i hans hand.
”Gör inte så mot dig själv. Det hjälper inte längden. Jag lovar..”
Han såg ner på våra händer och sen på mig.
”Nej jag vet.. Skulle vi försöka med låten då?” log han igen.
Det var tydligt att han inte ville prata om det där.
Jag nickade och släppte hans hand för att sen börja skriva ner det jag hade.

 Det hade börjat smattra mot fönstret och jag var glad att jag inte var ute. Det som först hade låtit som duggande övergick ganska snabbt till spöregn. Jag blev tvungen att höja volymen på teven för att sen höra vad dom sa. Man blev så sömnig av att ligga i soffan.
Men när det plötsligt mullrade till blev jag klarvaken och satt mig upp. Jag satt helt knäpptyst och väntade, hoppades att jag haft fel. Men så mullrade det till igen. Jag ryste till och kände direkt hur pulsen ökat. Det var fånigt att erkänna men jag var skiträdd för åskan. Hela vardagsrummet lystes upp av en blixt och jag knep ihop ögonen. Varför hade Max åkt iväg just nu för? Jag öppnade försiktigt ögonen och tryckte snabbt av teven och skyndade mig sen fram till fönstret för att dra ner persiennerna. Jag hatade det här. Verkligen hatade. Jag visste ju att det inte var någon fara när jag var inomhus, men jag blev lika skrämd ändå. Det lyste upp igen trots att jag hade dragit ner persiennerna och jag började oroligt räkna för att veta hur långt bort ovädret var.

 ”Det här låter asbra!” log Martin.
Vi hade fått ner en hel del tillsammans.
”Skulle den passa er?” flinade jag.
”Den här? Det är klart! Den skulle bli jätte häftig. Men det är ju din”, log han.
”Äh du har kommit på minst lika mycket, och det skulle vara kul om ni spelade den”, log jag.
”Säkert? Det skulle vara skitkul. Jag kan höra med dom andra. Vi håller ju på med nytt material så.”
Jag drack upp det sista av chokladen och log sen glatt. Det skulle vara kul att höra dom spela en låt som jag varit med och skrivit.
”jäklar vad det regnar”, sa Martin efter en stund.
Jag följde hans blick mot fönstret och i skenet av lampan utanför såg man verkligen hur regnet slog som spön i backen.
Min mobil började ringa och jag fick snabbt upp den.
”Hej, saknar du mig redan?” flinade jag.

 Jag hade krupit upp i soffan igen och sen slagit händerna för öronen när mullrandet lät ännu närmare. Jag ville bara att det skulle sluta. Men sen när lamporna plötsligt slocknat hade jag nästan känt mig gråtfärdig. Strömmen hade gått. Det kändes ju verkligen underbart att sitta ensam i en kolsvart lägenhet och höra åskan alldeles nära. Så jag hade ringt Max.

”Det åskar jätte mycket här”, sa han ynkligt. ”Och strömmen har gått.”
Jag visste hur åskrädd Trey var. Här i stan verkade det dock inte åska.
”Jag kommer så fort jag kan, okej?”
”Nej. Det behöver du inte.. Åh!”, kved han till. ”Nu var det jätte nära igen.”
Jag hörde hur rädd han var.
”Det är inget farligt Trey.”
”Jag vet! Jag hatar det änd.. uh..”
”Jag tar nästa buss, jag kommer snart.”
”Okej..”, sa han tyst.
Jag la på och såg på Martin.
”Du jag måste åka hem. Det åskar tydligen jätte mycket hemma. Och Trey är åskrädd.”
”Ajdå”, sa Martin. ”Jag kan skjutsa dig.”
”Säkert?”
”Det är klart”, log han och vi reste oss upp från bordet.
Han la ner blocket i väskan och jag bar snabbt bort våra brickor.
Det var inte alls trevligt att lämna värmen inne på cafèet och komma ut i spöregn. Jag drog upp huvan och skyndade mig efter Martin mot hans bil.
”gud, det är som världens monsunregn”, sa han då han hade satt sig bakom ratten och stängt dörren.
”Jaa verkligen”, sa jag och drog bort lite vatten ifrån ansiktet.
Martin backade ut bilden ifrån parkeringen och körde ut på vägen.
”Är det lugnt mellan dig och Trey då?” frågade han efter en stund.
Jag kastade en blick på honom i mörkret, försökte läsa av vad han egentligen menade.
”Det är bra”, sa jag lite avvaktande.
Jag tänkte inte berätta någonting om den senaste tiden då Trey inte velat vara nära, med undantag efter Johans fest.
”Okej. Känns det inte lite skumt ändå när vi varit kompisar så länge?”
Jag hade hoppats att vi kunde undvika att prata om det här. Jag sträckte fram handen och tryckte igång stereon.
”Nej det känns jätte bra faktiskt”, sa jag och rörde lite på ringen i näsan.
Martin blev tyst en liten stund och det enda som hördes var regnet som slog emot rutorna och taket, och så REM’s ’losing my relegion’. Men plötsligt lyste en blixt upp himmelen. Jag tyckte så synd om Trey.
Martin stannade till utanför lägenheten och jag tog av mig bältet.
”Tack för skjutsen.”
”Inga problem, vi hörs väl.”
Jag nickade och klev ur bilen.
”Hejdå.”
Det hade varit blandade känslor i eftermiddags. Stundvis hade vi haft roligt och det hade känts som förut, men det hade blivit lite besvärade stunder också, som nu i bilen.
Jag drog upp huvan lite mer och småsprang till porten och in i trapphuset. Det både kändes och såg ut som att jag hade badat klädsim.
Det mullrade till rejält och jag joggade uppför trapporna. Trey hade rätt i att strömmen hade gått för det var helt mörkt inne i trapphuset.
Jag tryckte ner handtaget och gick in i den lika mörka lägenheten.
”Trey?”
”Jaa..”, hördes det ifrån vardagsrummet.
Jag tog av mig skorna och gick sen in, för att hitta honom uppkrupen i soffan och med persiennerna nerdragna.

 ”Det var inte meningen att du skulle behöva åka hem”, mumlade jag.
Nu när Max kommit hem kände jag mig jätte fånig som hade ringt honom. Men så mullrade det till igen och jag tryckte händerna mot öronen.
”Det slutar ju aldrig!”
Max satt sig bredvid mig i soffan, fortfarande med skinnjackan på sig. Hans lugg låg blöt ner i pannan på honom och det droppade lite vatten från hans haka.
”Det är inget farligt”, sa han när jag tagit ner händerna.
”Jag vet.. jag hatar det ändå.”
Rummet lystes upp och Max tog tag i min hand.
”Hur är det med huvudet då?”
”Bättre, fast jag tog en till alvedon.”
”Okej. Det verkar bara som att det är här i lägenheten som strömmen gått. Gatlamporna lyste och så.”

 
”Okej..”, mumlade han och såg vaksamt mot fönstrena, som om han gjorde sig beredd på nästa blixt.
”Jag kommer snart”, log jag och reste mig upp.
”Men nej..”, gnällde Trey lite.
”Det är ingen fara”, sa jag igen och gick ut i köket.
Jag letade fram värmeljus i ett av köksskåpen och tog sen fram en tändare också innan jag gick in i vardagsrummet. Jag placerade ut några ljus i bokhyllan och tände dom, och ställde sen ut flera stycken på soffbordet också.
”Nu blir det jätte mysigt”, flinade jag.
Trey log faktiskt lite.
”Vad fint.”
Det mullrade till rejält och jag såg hur han bet ihop, men sen öppnade han ändå munnen.
”Var det kul?”
”Jodå, ibland”, log jag. ”Vi skrev på en låt faktiskt.”
”Jaha..”, sa han lite tystare. ”Du hade inte behövt åka hem.”
”Det är klart jag ville. Du är väl viktigare än honom.”
Han log lite svagt.
Jag drog av mig jackan och la den på golvet.
”Du borde nog byta om”, sa Trey.
Jag flinade och nickade.
”Det öser verkligen ner.” Jag kastade en blick mot dom brinnande ljusen innan jag såg på Trey igen. ”Klarar du dig en liten stund då?” flinade jag.
”Jag vet att jag är töntig”, suckade han.
”Nej det är du inte”, log jag. ”Lite mesig bara.”
Det var klart jag inte tyckte det, men jag ville få honom på lite bättre humör.
”Sluta!” flinade han och slog löst till mig på armen.
Det mullrade till, men lägre den här gången, Trey grep ändå tag i min handled, sen verkade han komma på sig själv och släppte lite generat.
”Jag klarar mig.”
Jag gick in på mitt rum och bytte om till ett par svarta mjukisbyxor, mycket skönare än blöta jeans, och drog sen av mig den nästan dyngsura huvtröjan och t-shirten. Jag försökte se i spegeln hur piercingen såg ut men det var ganska värdelöst när det var så mörkt så jag tog fram en torr vit t-shirt och drog på mig istället innan jag gick ut till Trey igen.
”Jag tror det har slutat nu”, sa han och såg lite gladare ut.
”Vad bra, då borde strömmen komma tillbaks snart”, sa jag och satt mig bredvid honom i soffan igen.
”Vilka myskläder du har på dig då”, flinade han och smög armen om min midja.
Jag flinade lite.
”Det är ju ändå så mörkt så jag tänkte att jag inte behövde vara så supersnygg inför dig just nu.”
”Du är alltid snygg”,  sa han och lutade sig mot mig.

 Det kändes mycket bättre nu när Max var här, fast huvudvärken hade börjat komma tillbaks. Jag kände mig hungrig också, men det var något jag var tvungen att försöka ignorera. Jag hade funderat på att ta en macka, bara för att stilla hungern lite, men jag hade låtit bli. Jag visste hur det hade gått sist. Tog jag en macka så blev det ändå en till sen. Jag lossade efter en stund på armen om Max, jag tyckte det kändes jobbigt att tänka på den där kvällen på balkongen. Det hade varit jätte hett och skönt just då, men Max hade sett mig utan kläder. Han hade sett mig utan tröja morgonen efter då han var nykter. Det kändes inte bra alls. Han kanske kände hur tung jag var nu när jag lutade mig mot honom. Jag rätade på mig och lutade mig lite fram mot bordet, höll ut handen ovanför ett av värmeljusen, sänkte den lite och höjde den sakta igen när det blev för varmt.
”Vad tänker du på?” frågade Max efter en stund.
”Inget..”
”Såg ut så”, sa han mjukt.
”Okej..”
Jag sänkte handen igen och svalde hårt.
”Skulle du vara kär i mig även om jag typ rakade av mig håret och började klä mig i.. manchesterbyxor och skogshuggarskjorta?”
Han skrattade till lite.
”Va? Varför frågar du det? Ska du göra någon makeover eller?”
Jag visste att jag var kär i Max personlighet. Även fast jag så klart tyckte han var jätte snygg också. Men Max kanske gick mer på utseendet? Inte för att jag tyckte att han var en sån ytlig person. Men utseendet spelade ju faktiskt roll. När han hade blivit kär i mig hade jag varit smal. Han kanske skulle tappa alla sånna känslor om han insåg hur tjock jag blivit.
”Nej..”, flinade jag. ”Jag bara undrade ändå.”
”Det är klart jag skulle vara”, flinade han. ”Du skulle ju ändå vara min Trey.”
Jag försökte le lite. Det var ju sånt man alltid sa. Han skulle nog inte tycka det var så kul att gå till en badstrand med mig om jag hade putmage och massa fett runt midjan. Jag fattade inte, jag tränade ganska ofta nu, jag åt knappt någonting, och när jag någon gång åt spydde jag oftast upp det, men ändå så såg jag inget resultat än.

Det verkade inte som att strömmen hade några planer på att komma tillbaks på ett bra tag.
”Ska vi vara lata och beställa pizza?” flinade Max.
Sen jag upptäckt att jag faktiskt behövde gå ner i vikt så var det som att mat dök upp oftare än någonsin. Åt man verkligen alltid så här ofta?
”Okej då”, log jag. ”Fast jag är sugen på sallad faktiskt, så du kan beställa en sån åt mig.”
Max såg på mig.
”Men nej sluta, ska jag sitta och tjocka mig själv?” flinade han.
Jag svalde hårt. Han kunde i alla fall göra det utan att bli tjock.
”Japp”, sa jag och flinade lite.
”Du brukar väl alltid äta pizza?”
”Jaa.. men jag var sugen på en sallad nu faktiskt.”
”Jaha okej, du får smaka av mig då om du ångrar dig”, log han och tog upp mobilen. Han stannade sen till lite och såg kisande på mig i mörkret.
”Du håller på och bantar. Eller hur?”
Jag skakade snabbt på huvudet.
”Nej. Det gör jag inte.”
”Alltså Trey.. det är helt jävla sjukt isåfall.”
Han skulle bli asarg om han visste vad jag gjorde på toan. Men han skulle bli ännu mer äcklad om han såg min mage. Nykter och i ljus. Det hade ju trots allt varit ganska mörkt i rummet den där morgonen.
”Men det är inte så!” sa jag upprört. ”Men jag kanske inte vill bli asstor eller något.. Jag kanske vill äta nyttigt bara.”
”Du kommer aldrig kunna bli ’asstor’ Trey”, sa Max kort.
Jag hade nästan lust att dra upp tröjan och visa honom, men jag lät bli.
”Vi delar väl då om det är så noga för dig.”
”Du behöver inte låta som att det är något straff”, suckade han och ringde pizzerian.

Jag hade tvingat i mig några pizzabitar. Det var hur gott som helst, tills jag började tänka på hur fett och äckligt det var, och att det låg i min mage. Men jag kunde inte göra något. Jag vågade inte riskera att Max skulle märka. Jag kände mig så himla äcklig.
”Visst var det gott ändå då?” log Max och lutade sig bakåt i soffan, på bättre humör nu.
”Jaa”, log jag och försökte hålla tillbaks kväljningarna.
”Ska vi spela lite kort eller något? Nu när vi inte ha någon teve.”
”Det kan vi göra”, log jag och försökte verkligen sluta tänka på det jobbiga.

Strömmen måste ha kommit igång någon gång under natten, för när jag vaknade hörde jag teven ifrån vardagsrummet. Jag tog mig sömnigt upp från sängen där Max fortfarande sov och gick sen och stängde av teven. Det såg ut att vara ganska fint väder ute. Eftermiddagen och kvällen igår hade blivit ganska bra ändå. Vi hade spelat massa kort och sen börjat prata om massa minnen ifrån när vi var små. Sånt var faktiskt kul.


                                                                                        *

Under veckan som gick mådde jag inte alls särskilt bra, jag kände mig svag på något sätt. Som om jag nyss haft influensa och kroppen hade slut på alla reserver. Jag kände mig helt orkeslös. Max hade tillo och med sagt att jag såg blekare ut än vanligt. Jag hade huvudvärk så gott som varje dag, och illamående var inte heller helt ovanligt. Jag kunde nästan tänka mig att abstinens kunde kännas på det här sättet. Men jag var ingen knarkare, så jag visste inte riktigt varför min kropp reagera så här.
Eller så visste jag precis varför men jag försökte att inte låtsas om det.
Det var tidigt på morgonen, en onsdag, och Max låg och sov i soffan. Vi hade tittat på en film igårkväll och han hade somnat. Han hade sett så söt ut att jag inte ville väcka honom, och jag skulle inte ha orkat bära honom, så jag hade låtit honom ligga kvar där.
Jag kände mig alldeles tung i huvudet då jag reste mig upp från köksbordet och gick in på mitt rum. Jag kanske skulle bli lite piggare utav att gå ut och springa lite. Och jag hade dessutom inte tränat något igår. Jag drog på mig ett par svarta mjukbyxor och en huvtröja och gick sen ut i hallen. Jag lånade Max mössa som låg i byrålådan och öppnade sen dörren. Jag velade lite om jag skulle skriva en lapp till Max om att jag gått ut, men jag skulle antagligen komma hem innan han vaknade ändå så.

Jag sprang en ganska lång runda och ignorerade mina skakiga ben. Jag visste att det här var bra för min kropp.
Jag hade börjat springa hemåt igen och funderade samtidigt över lite allt möjligt. Hade jag varit tillsammans med någon annan just nu ifall Max inte ändrat sig?
Tänk om jag hade varit med Dan? Undra vad han gjorde nu.
Jag hoppades att jag skulle ha gått ner några kilon snart.
Tänk om Max skulle lämna mig.
Jag hade aldrig varit så här kär.
Jag var så inne i mina egna tankar att jag inte tänkte på att kolla åt höger och vänster innan jag började springa över vägen. Jag hann inte heller höra bilen innan den var alldeles för nära. Mina fötter fastnade i marken och jag såg med uppspärrade ögon mot den , oförmögen att kunna röra mig eller ens skrika. Undra om det skulle göra ont.
Bromsarna skrek och däcken tjöt. Hade jag bara stått några millimeter längre bort hade jag klarat mig smärtfritt, men nu tappade jag balansen av den lilla knuffen, från bilen som nästan lyckats stanna helt, och föll ner på motorhuven. Precis innan hann jag höra mitt eget namn skrikas.
Det gjorde inte särskilt ont, jag blev mest chockad.
”Hur gick det?! åh gud!”
Bildörren smällde igen och den kvinnliga föraren hjälpte mig på fötter.
”Det.. gick bra”, sa jag en aning förvirrat.
Bilden av bilen som kom körande mot mig i full fart blixtrade förbi.
”Jag försökte verkligen stanna! Du kom ut så snabbt. Har du ont någonstans?”
Hon hade fortfarande händerna på mina axlar. Kinden ömmade lite eftersom jag farit ner med ansiktet mot bilens motorhuv.
”Nej det var mitt fel. Jag såg mig inte för.. Jag är okej.”
Det ömmade i benet också som ändå hade tagit emot den mesta av smällen, men det var ingenting emot vad som hade kunnat hända. 

 
När jag hade vaknat, lite stel utav att ha somnat i soffan, hade jag smugit fram till Treys dörr och försiktigt gläntat på dörren ifall han fortfarande sov, men det hade varit tomt. Likaså på toan och i köket. Jag tog upp mobilen och slog Treys nummer, det var inte likt honom att bara försvinna. Efter första tonen hörde jag hans ringsignal ifrån hallen. Jag tryckte av med en suck och gick sen ut på balkongen för att kolla ner ifall han stog och smygrökte vid porten. Det skulle inte förvåna mig. Men istället för att se honom stå där nere och röka såg jag honom komma springande över vägen. Jag skulle precis till att vinka och ropa på honom då jag såg bilen.
”TREY!”
Jag fick inte fram ett ord till och slog händerna för ögonen så att jag skulle slippa se. Jag hörde smällen och kände hur hela jag frös till is. Nej. Nej, nej, nej. Jag tvingade mig att ta bort handen igen och väntade mig att se en blodig Trey ligga på marken. Men han halvlåg på motorhuven och rörde sig åtminstone.
Jag rusade in i lägenheten och vidare ut i trapphuset, ner för trapporna och ut genom porten, utan vare sig strumpor eller skor. När jag kom ut såg jag en kvinna med händerna på Treys axlar.
”Trey!”
Jag sprang fram och kände gråten i halsen. ”gud! är du okej?!”
”Det var inte meningen!” sa kvinnan minst lika skärrat. ”Ska jag ringa ambulans?”
”Nej jag är okej. Lugna er”, sa Trey. Men han såg skakad ut själv, inte särskilt konstigt.
Jag slog armarna om honom och drog honom hårt intill mig.
”jävla galning! Vad gjorde du så där för?!”
Trey drog sig loss efter en liten stund och såg ner i marken.
”Har du ont någonstans?” frågade jag och försökte lugna mig.
”Benet”, mumlade han. ”Och kinden lite. Men ingen annanstans.”
Efter ett bra tag gick kvinnan med på att åka vidare, efter att ha gett oss sitt namn och nummer, ifall det skulle bli några allvarligare skador. Det fanns tydligen dom människorna som inte smet ifrån olyckor, det var nog ganska sällsynt.
Vi gick in igen och Trey försökte övertyga mig om att det inte var någon fara. ’Jag får säkert ett blåmärke bara.’.
”Men hur kunde du bara springa ut så där? Du kunde ju fan ha dött Trey!”
”Jag vet! Det var inte meningen sa jag ju. Jag.. tänkte på annat”, sa han.
Jag drog handen genom håret och lutade mig mot diskbänken. Trey satt på en av köksstolarna med en ispåse mot kinden.
”Hur kunde du ens se mig?” frågade han efter en stund.
”Jag visste ju inte vart du var, så jag skulle kolla om du stog där nere och rökte.”
”fölåt.. att jag skrämde dig”, sa han tyst.
Jag suckade.
”Jag är bara glad att du inte blev mer skadad. Och att du lever. Men du höll fan på att skrämma ihjäl mig. Hade något värre hänt hade jag hoppat ifrån balkongen på en gång.”
Han nickade tyst.
”Kan du hålla dig inne ett tag nu? Ingen mer springning? Du har ju varit så låg hela veckan. Det är nog inte så smart att anstränga sig då.”
Han bet lite i en av piercingarna.
”Det är ingen fara.”
”Jo uppenbarligen, du verkar ju så tankspridd att du utger en fara för dig själv”, sa jag och rätade på mig igen.
”Bli inte arg..”
Den tysta meningen fick mig direkt att känna mig elak, men jag brydde mig ju bara om honom. Jag menade det jag hade sagt, hade Trey.. om bilen hade kört fortare.. om han hade.. Jag kunde inte ens tänka det, så hade jag hoppat ifrån balkongen och hoppats på att jag också skulle försvinna.
”Jag är inte arg. Jag blev bara så jävla rädd, det förstår du väl?”
”Jaa..”, svarade han lågt. ”Jag blev också rädd..”
Jag var tyst en stund igen och gick fram till honom och satt mig bredvid för att sen dra in honom i min famn,.
”Du är det viktigaste jag har”, viskade jag.
Det hade han varit innan vi blev tillsammans också.

 Max släppte mig inte med blicken under resten av dagen. Fastän jag bara var inne. Men det var verkligen ingen fara med mig, jag hade haft otrolig tur. Influensakänslan var dock fortfarande kvar och jag kände mig ännu mer slut efter springningen.
Jag låg i sängen och bläddrade lite i en musiktidning, då kanske Max skulle sluta oroa sig en liten stund i alla fall.
”Här, jag tror du behöver lite energi”, sa Max då han ett tag senare kom in med en bricka med ett glas apelsinjuice, en smörgås och äppelskivor. Det stog till och med ett liten skål med kanel bredvid. Jag hade alltid älskat äppelskivor doppade i kanel, men det måste vara flera år sen jag åt det sist. Jag blev nästan lite rörd över att han kom ihåg det. Och det såg så himla gott ut.
”Du hade inte behövt”, log jag och satt mig upp i sängen i skräddarställning.
”Jag ville, du behöver äta så att du blir piggare. Och det känns säkrast om du gör något ofarligt som att sitta i sängen och äta.”
Jag flinade lite svagt.
”Du kom ihåg”, sa jag sen och pekade på kanelen.
”Det är klart”, log han. ”Du hade alltid med det i matsäck när vi iväg på något med skolan på högstadiet.”
Jag flinade och nickade.
”Du får också ta.”
Han tog upp en äppelklyfta och bet av en bit.
”Kanelen avstår jag”, flinade han.
Eftersom Max satt sig i sängen med mig, och eftersom han visste att jag älskade äpplen med kanel så kunde jag inte låta bli att äta. Och jag skulle nog ärligt talat inte kunnat låta bli ändå. Jag hade ätit så extremt lite dom senaste dagarna att det kändes som att jag skulle ramla ihop snart. Och då skulle Max definitivt ta mig till sjukhuset, och det ville jag inte.
Jag tog några djupa klunkar av juicen och sen en liten äppelklyfta som jag doppade i det bruna pulvret. Det kändes helt underbart att få stoppa något i munnen. Men jag visste samtidigt att den känslan snart skulle ersättas med ångest. Men just då var det hur gott som helst, och det kanske var inbillning men det kändes som att min kropp blev lite, lite mindre slut.
Jag hann inte ens få den där ångesten för efter att jag ätit upp somnade jag.


                                                                                 * 
 
”Vad flinar du åt?” frågade jag roat och såg på Trey som satt och knappade på mobilen.
”Äh det är bara Elia som flirtar med mig.”
Jag blev knäpptyst.
”Haha du skulle ha sett din min!” flinade Trey.
Jag suckade och kastade en av soffkuddarna på honom.
”Skitkul.”
Han skrattade lite.
”Nej Sid undrar om vi vill komma på guitarhero-kväll imorgon.”
”Guitarhero-kväll?” frågade jag med höjda ögonbryn.
”Jag spöade honom när jag var där sist, och han vill ha revansch”, flinade Trey. ”Det blir du, jag Sid och Hale isåfall. Derek kunde inte och Chris är ju nästan aldrig med på något utanför scenen”, sa han. ”Fast du kanske inte vill..?”
”Jo! Visst, det låter kul”, log jag. ”Fast man ska alltså låta honom vinna?” flinade jag sen.
”Nej vi ska krossa dom”, log Trey elakt.
”haha gud vad ond du såg ut! Jag trodde inte du kunde det.”
”Vadå tror du att jag är en oskyldig kattunge eller något?”
”Typ.”
Soffkudden jag kastat kom flygande tillbaks och en sur blick från Trey.
”Nu blev du ännu sötare”, skrattade jag.
”Kaxa på du, då får du vara i lag med Sid och så spöar jag er båda.”
Trey brukade aldrig hålla på så här! Det var väl kanske att ta i att säga att han var som en kattunge, men han brukade inte vara den som var kaxig, om han inte verkligen behövde vill säga.
”Guitarhero-kungen”, flinade jag retsamt.
Det var så kul att retas med honom för han blev alltid så förbannad.
”Du då! ’Finns i sjön’-kungen!” sa han och fnös till.
”Ursäkta då att jag inte kan så många kortspel!” flinade jag.
”Töntigt.”
”Är du sur?” flinade jag.
”Vad är det som är så kul?!”
En till kudde kom flygande och efter en stund gjorde Trey tappra försök att brotta ner mig i soffan. Men det gick ju så där.
”gud vad dum du är”, suckade han då han låg på rygg med handlederna i ett fast grepp ovanför huvudet av mina händer, och med mig gränsle över sina lår.
”och stark tydligen”, flinade jag.
Trey svarade inte utan såg bara surt upp på mig.
Jag flinade igen och lutade mig ner för att pussa honom. Han var så söt.
”Du får då ingen puss!” sa han och vred bort huvudet.
”Bara en liten?”
”Nej.”
Jag lutade mig ner igen och stannade retsamt med läpparna en bit ifrån hans. Han såg helt oberörd ut. Jag andades långsamt ut lite varm luft och snuddade sen vid hans halsgrop med läpparna istället. Jag hörde en låg suck ifrån honom och han vred lite på huvudet, det såg väldigt mycket ut som att han gjorde det för att jag skulle komma åt bättre. Jag pussade honom retsamt på halsen igen.
”En puss då”, sa han till slut.
Jag flinade till och tryckte mina läppar mot hans. Jag hann inte dra mig undan förrän han tryckt sina hårdare mot mina och sen försökte lirka upp dom med hjälp av tungan.
”M-hm, du gillar det lite rough?” flinade jag retsamt innan jag mötte hans tunga.
”Tyst”, sa han bara och vred lite på sina händer i mina grepp, men jag höll kvar dom.
Han kysste mig lite djupare och jag kunde inte direkt hålla emot, jag älskade hans kyssar. Han slog sina ben om mina höfter och nafsade tag i min underläpp. Ett litet klirrande ljud uppstod när våra piercingar stötte i varandra.

Det var lördagkväll och vi var nästan framme vid Sids lägenhet. Jag hade aldrig varit där så det skulle bli lite spännande att se hur han bodde.
”Här ska vi in”, sa Trey och drog upp porten.
Jag följde med in och uppför 2 trappor. Jag höjde lite på ögonbrynen då jag läste på en lapp som satt på väggen.
”Har du sett det här?”
Trey flinade bara och plingade på dörren.
”Du vill inte veta.”
Dörren öppnades och Sid dök upp i öppningen.
”Hej!” log han stort.
Jag gick in efter Trey och drog sen igen dörren efter mig. Nästan på en gång kom en stor svart hund inrusande i hallen och jag ryggade automatiskt tillbaks.
”Du är inte hundrädd?” frågade Sid snabbt.
Trey hade satt sig ner på huk och det såg ut som att den där svarta saken skulle äta upp honom.
”Nejdå”, mumlade jag.
”Han är jätte snäll”, log Sid.
”Tänder han på människor?”
Sid höjde lite undrande på ögonbrynen.
”Va?”
”Jag kan inte med hundar som juckar mot ens ben”, sa jag och stog fortfarande kvar intill dörren.
”Han är straight så vare sig du är hund eller människa kommer han inte göra något”, flinade Sid. ”Nej allvarligt, skulle han hålla på så skulle jag skicka iväg honom på någon snabbkurs i ’vanligt hyfs’”.
”Kom igen, du kan väl hälsa”, sa Trey och såg upp på mig.
Jag suckade lite men tog ändå av mig skorna och gick fram till dom. Jag böjde mig ner och klappade honom lite försiktigt på ryggen. Han vände direkt på huvudet och såg på mig, nästan med samma undrande uttryck som Sid hade haft tyckte jag.
”Du petar ju bara”, flinade Trey.
”Okej mr. perfect”, suckade jag och försökte klappa på ett mer godkänt sätt. Jag hade aldrig varit någon hundmänniska. Vi hade haft katt när jag bodde hemma och det hade jag gillat. Leon hade jag döpt honom till.
”Vad var det han hette?” frågade jag.
”Rex”, log Trey och fick en slick i ansiktet.
Jag rätade på mig och drog av mig jackan.
”Lika bra du vänjer dig, Trey vill ha en hund har jag hört honom säga”, flinade Sid, som stog lutad mot dörröppningen till hallen.
För kvällen hade han på sig ett par röda stuprör och ett svart linne, som såg ut att ha varit en t-shirt, med något tryck. Runt huvudet hade han knutit en mörkgrön bandana så att luggen spretade lite mer än vanligt.
”Det kommer inte hända”, flinade jag.
”Hale kommer snart, han var tvungen att tänka för att komma fram”, flinade Sid. ”Så vi får vänta lite med maten.”
”Det gör inget”, log jag.
”Men jag har fixat något så länge!” sa han och sken upp.
Han försvann ut i köket och kom snabbt ut igen med 3 glas. ”Välkomstdrink!”
”Det hade väl inte behövt”, flinade Trey när han tog emot glaset. ”Vi är väl inga storgäster heller.”
”Den gick jätte snabbt att göra”, log han.
”Tack”, sa jag när jag tog emot mitt glas också. ”Det ser jätte snyggt ut här ju..”
”Åh tack, Skål!”
Han hade mycket coolare lägenhet än vi. Hallen var tapetserad i svart, och en stor spegel hängde på väggen, nedanför stog en låg byrå i lika svart trä. Sen var det lite ljusare i gången mellan köket och vardagsrummet. När man kom in i köket gick det svarta igen lite grann. Det var svart tapet men en vit bård som gjorde att det inte såg för mörkt ut. Skåpsluckorna var mörkgråa, och kylen i rostfritt stål. Bänkskivorna var i granit, något som alltid såg coolt ut enligt mig.
Gick man vidare till vardagsrummet så var det inrett med en stor svart skinnsoffa, en bokhylla i mörkt trä som stog längs ena långsidan och en stereobänk med tillhörande stereo.
Svartmålade väggar även där, förutom en mörkröd fondvägg. Framför soffan stog ett lågt soffbord med glasskiva, och under en lite fluffig vit matta. Allting såg ascoolt ut, och då hade jag ändå inte sett hans sovrum än.

 En halvtimme senare kom Hale och han fick sig också en drink.
”Är ni hungriga så att vi ska börja med maten på en gång?” undrade Sid.
Vi hade bestämt att vi skulle göra tacos eftersom det både var enkelt och gick snabbt, och så skulle vi dela på kostnaden sen. Jag skulle väl kunna peta i mig lite sallad i alla fall.
”Ja snälla, jag är ashungrig”, sa Hale. ”Har du ny frilla va Trey?” fortsatte han sen och log.
”Just ja, du gjorde det jätte bra ju Sid!” sa Max och började hacka tomaten.
”Vadå är det du som har klippt honom?” frågade Hale.
”Japp”, flinade Sid. ”Det blev bra till slut som tur är.”
”På tal om nya saker, Max har piercat sig!” log jag stort.


4 ögon vändes nyfiket mot mig.
”Vart? Jag har inte sett någon”, sa Hale. ”Inte tungan va?”
”Nej”, flinade jag. ”Det skulle Trey ha gjort.”
”Tyst”, sa Trey snabbt och kastade en blick på mig. Jag log lite oskyldigt.
”Örat?” frågade Sid. ”Det låter inte som dig men..”
”nej gud vad fjolligt”, skrattade jag. *
”Vart då?” sa Hale igen.
Han och Sid såg sen på varandra med förvånade blickar innan dom båda vände sig om mot mig samtidigt.
”Men nej! Varför tror alla det?! Verkar jag vara en sån?”
Trey började skratta.
”Nej här”, flinade jag och drog upp tröjan lite så att smycket syntes.
”Woah! Jag visste inte ens att man kunde göra där, vad snyggt!” sa Hale.
”Jag har sett det på bild bara, ascoolt ju. Gjorde det ont?” undrade Sid.
”som fan”, flinade jag. ”Jag var glad att jag inte tänkt göra på höger sida också. Det får bli senare isåfall.”
”Det blir tatuering för mig nästa gång, jag ska bara komma på ett motiv”, sa Sid och fortsatte steka köttfärsen. 

 
”Ska vi köra i lag eller? Max och Trey mot mig och Hale?”
”Visst”, flinade jag. ”Har du tränat nu då?”
”Du kommer bli så himla spöad”, flinade han tillbaks.
”Men jag tycker vi kör utan lag. Kan vi inte göra någon slags turnering istället?” kom Hale på.
”Okej då, men jag kommer vinna allt”, flinade Sid och räckte mig en av gitarrerna. ”Jag vill inte börja i alla fall.”
”Ska vi köra då?” flinade Max och tog den andra gitarren.
Eftersom Sid tog det på blodigt allvar ritade han upp ett protokoll och allting för att skriva ner resultaten.

”Yes!” log jag och höjde ena armen när jag vunnit över Max.
”Äh det var länge sen jag körde”, flinade han och knuffade lätt till mig med axeln. ”Vilka är det nu?”
Sid tittade ner i sitt protokoll.
”Jag och Hale. Kolla in hur man gör nu”, flinade han och tog en klunk av sin ’välkomstdrink nummer 2’ innan han reste sig upp.

Efter ett antal matcher tog vi en paus. Rex behövde ut på en promenad också, och jag erbjöd mig att följa med Sid medans Hale och Max stannade kvar på balkongen.
”fan vad kallt det är”, huttrade Sid och drog upp axlarna lite.
”Mm verkligen”, svarade jag och drog in Rex lite mot sidan när en bil kom.
”Vad var det Max sa om någon piercing föressten? Ska du göra en i tungan?” frågade han.
”Nej alltså, jag skulle”, flinade jag.
”Vi kan svänga in här”, sa han och nickade mot parken.
Jag drog lite i kopplet igen. ”Kom Rex”, sa jag. ”Jo jag skulle göra samtidigt som Max, men jag blev så jävla nervös när jag satt där inne. Så.. jag fegade ur”, sa jag lite generat.
Han log mot mig.
”Äh men det är inte så farligt, jag vågade ju”, flinade han. ”Det går så fort liksom. Det är mest efteråt det är jobbigt, jag fick leva på soppa en hel vecka.”
Det skulle i alla fall inte vara några problem för mig.
”Jag kanske får göra ett nytt försök då. Jag har ju varit sugen så länge.”
Han log och nickade.
”Gör det, du skulle passa i det.”
Vi gick tysta en stund innan Sid vände sig om mot mig igen.
”Jag gjorde något sjukt igår”, flinade han.
”Vadå?” frågade jag.
”Jag och Hale var ut. Det blev bestämt ganska så sent, annars hade vi frågat er.”
”Okej..”, log jag och väntade på fortsättningen.
”Jo jag råkade liksom kyssa en..”
”Jaha”, flinade jag. ”Jag gissar på en rockbrud?”
Det kändes som att det mest var Sids stil. 

 
”Det kändes som en evighet innan vi kom in på kubben, och ändå var inte busshållplatsen så långt ifrån. Väl där inne var det i alla fall massor av folk och stämningen verkade bra. Musiken var också godkänd. Jag hatade klubbar dom bara hade technoskit på. Det kändes ju som att man skulle få ett epileptiskt anfall.
”Öl?!” halvskrek Hale för att höras genom musiken.
”Japp!”
Hale försvann iväg till bardisken och jag började leta efter ett ledigt bord. Det var ju dock ganska hopplöst så till sist stannade jag till vid ett där det satt 2 tjejer och en kille.
”Är det okej om vi sitter här?” frågade jag. ”Alltså min kompis kommer snart”, tillade jag snabbt så att dom inte skulle missuppfatta och tro att jag var schizofren.
Den blonda tjejen nickade och log.
”Absolut!”
Det tog inte lång tid förrän dom båda tjejerna kände igen mig. Men jag behövde inte skriva någon autograf i alla fall. Det blev så pinsamt ibland.
”Vem är du här med?” frågade den brunhåriga tjejen.
”Hale.”
”Åh trummisen va?” log hon.
”Stackare, du måste ju ha fått nog av alla tjejfans”, flinade killen vars namn jag hade råkat glömma fastän dom presenterat sig för inte så länge sen. ”Och så hamnar du vid samma bord som dom till och med.”
Han hade svart rufsigt hår med några klarlila slingor i luggen. Ögonen omgavs av kajal och han hade ett lite snett leende. En piercing prydde hans ögonbryn också.
”Haha jaa det börjar ju bli lite tröttsamt”, sa jag skämtsamt.
Innan han hunnit säga något mer hade Hale hittat fram och räckte mig ena ölen.
”Tjena”, log han och slog sig ner.
Vi snackade ett bra tag allihopa, dom var jätte trevliga. Det köptes lite drinkar och sen flyttade vi oss till dansgolvet. Sånt var ju alltid lite lättare med alkohol i kroppen. Jag drack dock inte som i stugan, det hade varit förjävligt dagen efter.
Det var sjukt mycket folk på dansgolvet och emellanåt pressades man mot varandra som i en vakuumförpackningsmaskin. Jag och Jens, som jag nu hade kommit på att han hette, hade kommit ifrån dom andra lite, men Hale verkade trivas bra med dom två tjejerna så det gjorde honom nog ingenting. Det var rejält varmt där inne och jag drog håret ur ansiktet. Det blev ett nytt tryck i folksamlingen och jag trycktes mot Jens. Det var först när vi ställt oss upp som jag sett att han var lite kortare än mig, någon centimeter bara, annars så var han ganska smal, typ vältränat smal.
”Ursäkta om jag är lite påträngande”, skrattade jag.
”Gör inget!” flinade Jens och vände upp ansiktet. Och plötsligt var våra ansikten ännu närmare varandra, och sekunden efter kände jag hans läppar lite trevande mot mina. Jag stelnade till helt och rörde mig inte alls på några sekunder, men efter en stund lät jag mina läppar försiktigt möta hans där i mörkret. När han särade på sina läppar gjorde jag likadant och snart möttes våra tungor. Jag kände hans hand runt nacken. Jag rörde mina läppar mot hans och tillät min tunga att röra vid hans igen. Det var ett enda tankekaos i mitt huvud just då. Jag vet inte ens vem av oss som drog sig undan först.
Han log lite snabbt mot mig och jag besvarade det för att sen flina till.
”Åh jag älskar den här låten”, sken jag upp och började röra mig till musiken.
Det där hade inte varit hela världen. Det var okej. Eller hur? Man gjorde knäppa grejer när man var ut ibland.
Jag kastade lite längre blickar på honom mer än en gång resten av kvällen, och fick lite retsamma blickar tillbaks. Jag hade ingen jävla aning vad jag höll på med.

 ”Nja det var nog mer en rockkille isåfall.”
”Va?!”
”Jag vet.. jag kände mig helkonstig sen när jag kom hem. Jag har ju bara skämtat om det där med gay och bi och hångel och allting.. i stugan du vet. Jag är ju straight.”
”Kanske inte”, flinade jag.
Det Sid sagt hade verkligen gjort mig förvånad.
”Jo men vad fan, det jag ju. Det bara blev liksom”, flinade han.
”Såg Hale?”
”Nej.. jag har inte sagt något heller. Men man kan väl inte plötsligt ändra sig bara? Jag har alltid gillat tjejer. Jag har ju berättat om min förra flickvän och allting.”
”Men du sa väl att du tyckte det var okej när vi.. du vet”, flinade jag. ”På sanning eller konka.”
”Jo det tyckte jag väl. Men..”. Han skrattade lite och drog handen genom håret. ”Det är bara väldigt förvirrande.”
”Det förstår jag”, flinade jag. ”Men du kommer nog fram till något. Men om jag ska vara ärlig så låter det inte som du är helt straight faktiskt, då hade du nog inte ’råkat’ småhångla med en kille”, sa jag lite retsamt. ”Och du hade absolut inte börjat undra..”, sa jag lite retsamt. ”Om du inte var asfull?”
”Nej det var jag inte. Då hade det ju varit lättare att bortförklara det”, flinade han.
Jag flinade lite igen.
”Det är ju skitkul.”
”Jätte konstigt”, sa Sid och drog handen genom håret igen. ”Men ser jag jätte gayig ut eller?..”
Jag log och skakade på huvudet.
”Nej det gör du inte, han chansade väl bara på att du gillade killar, eller både och.”
”Kanske.”
”Men du skulle inte ha något emot att göra det igen eller?”
”Men.. det vet jag väl inte. Nu pratar vi om något annat ett tag”, sa han och skrattade.
Jag kände mig faktiskt glad att han berättat för just mig.
”Säg inget till Max är du snäll. Jag behöver komma fram till lite saker själv innan andra behöver fundera”, flinade han.
”Självklart”, log jag. ”Jag finns om du vill snacka.”
 När Rex hade pinkat ner ungefär vartenda träd vi gått förbi genom parken började vi gå hemåt igen.
”Beredd på nästa match? Det är du och jag mot varann vet du”, flinade jag.
”Jätte beredd”, sa han självsäkert.
”Vad hette han föressten? Du sa aldrig det!” sa jag nyfiket.
”Jens”, flinade han.
”Och hur såg han ut?” fortsatte jag.
”Vi skulle väl prata om något annat?” försökte han.
”Ja efter att jag fått höra alla detaljer. Jag måste ju veta hur ditt hångel såg ut!”
”Men jaha..”
Jag log stort efter att Sid berättat.
”Låter assnygg ju.”
”Mjo.. eller.. nej nu blev det jobbigt igen.”
Jag skrattade och la den lediga armen om honom.
”Slappa av Sid, du kommer nog fram till något bra. Du får väl leta på någon att provhångla lite mer med, så vet du säkert sen. Hale kanske ställer upp?”
”men gud nej, det om något skulle vara assjukt.”
Jag flinade bara.
”Okej..”
Vi hade kommit fram till lägenheten igen och vi gick uppför trapporna. Musiken hördes på lång väg och Sids grannar var antagligen inte så glada.

”Äntligen! Vart tog ni vägen?” flinade Hale ifrån soffan.
”Vadå vi var väl inte ute så länge”, sa Sid förvånat.
”Jo typ. Jag serverade oss föressten en varsin drink om det var okej. Du hade så färgglada flaskor”, sa Hale och log oskyldigt.
”Då får du väl göra en till mig och Trey också då”, flinade han tillbaks. ”Sen ska vi spela. ”

”Men HELVETE! Den här funkar inte!” skrek Sid och tryckte på alla knappar.
Jag skrattade så att jag tryckte fel jag med.
”Sluta! Du är dålig bara!”
”Pausa! Jag vill byta batterier.”
Jag skrattade igen men pausade.
”Det är fånigt att skylla på batterierna Sid”, flinade Hale roat och såg ner på Sids protokoll. ”Och allvarligt, du skriver helt oläsligt.”
”Det är nog tyvärr Trey som leder ändå”, sa Max ifrån ena soffhörnet.
”Självklart”, log jag snett.
Det hördes skramlande ifrån köket och efter ett tag kom Sid tillbaks med batterier och bytte snabbt i dosan.
”Kan vi fortsätta nu?” flinade jag.
”Japp.”
Jag kunde inte låta bli att börja skratta då Sid fortsatte missa toner.
”vad fan!” sa han upprört.
Jag kastade en snabb blick på honom.
”Det är inte kul”, sa han lika snabbt.
Låten tog slut och våra poäng visades intill texten ’player 2, you really have to practise. You Not rock.’
Sid såg med mörk blick mot skärmen.
”Skitkul.” 

 
Det tyckte tydligen dom 3 övriga i rummet.
”Blev det någon drink eller?”
Hale flinade till och reste sig snabbt upp.
”Yes, slå inte sönder något.”
”Varför inte? Vi är i ett rockband, det är meningen att vi ska slå sönder saker. Jag kan börja med den där låtsasgitarren”, muttrade jag.
Han försvann ut i köket med ett skratt och jag tog av mig gitarren.
”jävla skitspel. Det är roligare att spela på riktigt.”
Max flinade och såg mot mig och sen ner på protokollet jag gjort.
”Du kom i alla fall inte sist. Bara näst.”
Jag suckade tungt.
”Woho”, sa jag utan entusiasm. ”Vem var sämre?”
”Jag”, sa han och skrattade.
”gud vad bra man känner sig”, flinade Trey och tog av sig sin gitarr han med. ”Då är jag guitarhero-kungen nu då?”
Jag fnös till och tog sen emot glaset som Hale kom in och räckte mig.
”Sluta sura”, flinade han och gav sen det andra glaset till Trey.
”tack”, log han. ”Skål då!”
Jag såg trött på honom och vände sen blicken mot Max.
”Hur kan du se så glad ut? Du var ju ännu sämre än mig.”
”Jag tar det kanske inte så superduper seriöst?” log han roat.
Jag stönade till och lutade mig bakåt i soffan.

 Jag klämde ner mig mellan Max, som halvlåg, och Sid och petade sen på hans knä.
”Ska du sura länge till?”
”Mm.”
Jag tog en klunk av min drink och ställde sen ifrån mig glaset.
”Det passar dig inte.”
Jag stack in fingrarna i hans sida och fick ett tjut till svar.
”Nej sluta!”
Jag flinade och skakade på huvudet för att sen börja kittla honom.
Sid flämtade till mellan skratten och försökte sätta sig upp.
”Du är galen! Max ta bort din pojkvän! Du har faktiskt ansvar för honom!”
”Jag tycker han sköter sig ganska bra”, flinade han.
Jag satt mig upp igen och lät Sid hämta andan.
Han såg i alla fall mycket gladare ut nu, och då var jag nöjd.
”Det är väl okej att jag sover över föressten?” undrade Hale.
”Det är klart”, log Sid och drack upp det sista ur sitt glas. Hans hår stog åt ännu fler håll nu.
”Bra. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag tog bilen..”
”Inte jag heller”, flinade Sid till svar.

”Vi kanske ska ta och gå till bussen?” frågade Max efter en stund.
Jag kastade en blick på klockan och insåg att den var mycket mer än jag trott.
”Men ni behöver absolut inte gå än om ni inte vill”, sa Sid.
Max såg på mig.
”Vi har inte bråttom?”
Jag log och skakade på huvudet.
”Nej”, log jag.
”Kan vi inte kolla på den där filmen du hade tagit hem?” frågade Hale.
”Vilken då?” svarade Sid lite förvånat.
”Den där skräckisen. Jag kommer inte ihåg vad den heter.”
”Åh ja den! Vill ni se den? Den ska vara asläskig”, flinade han.
”Visst”, log jag men kände direkt Max blick.
Han var en av dom få som visste hur fånig jag var när det gällde skräckfilmer. Jag blev alltid hur rädd som helst, hur förutsägbara dom än var. Och han hade kommit på mig mer än en gång när jag satt och blundade. Men jag kunde väl skärpa mig ikväll, Sid och Hale behövde ju inte få se hur mesig jag brukade bara. 

 
Ungefär en halvtimme in i filmen kände jag Treys naglar borra sig in i min arm. Men jag hade inte väntat mig något annat heller. Han blev alltid lika rädd. Fast jag kunde medge att det här var en bättre skräckfilm än dom senaste jag sett. Man visste inte exakt vem mördaren var, man visste inte hur den skulle sluta efter dom första 20 minuterna, och det var ingen kille som sprang runt med en screammask för ansiktet. Det var inte ens med någon highschool-tjej som skulle springa för att sen snubbla och bli tillfångatagen av ’the bad guy.’
”Men fy fan vad äckligt.. jag lovar att jag kommer flyga 2 meter upp snart..”, mumlade Hale.
Trey tryckte sig mot mig och när musiken ändrades så att man kunde ana att något snart skulle hända vände han ansiktet mot min axel och kramade hårdare om min arm.
”Rädd?” flinade jag lågt.
”Nej..”, mumlade han lågt tillbaks.
När någon plötsligt la handen på huvudpersonens axel bakifrån pressade Trey ansiktet mot min bröstkorg med ett kvävt skrik.
Jag kunde inte låta bli att tycka synd om honom och la armarna om honom. Han var så gullig.
Jag tror inte att han såg så mycket mer av filmen förrän eftertexterna började rulla.

 Morgonen efter vaknade jag intill Max i soffan. Jag vred lite på mig men höll på att trilla ner på golvet så jag la snabbt armarna om den sovande Max. Det var först när jag såg mig omkring som jag insåg att vi inte låg i vår egen soffa, och mindes att vi hade sovit kvar hos Sid.
Vi hade inte orkat ta bussen hem när det blivit så sent.
Okej, vi hade inte tagit bussen hem för att jag vägrade gå ut i mörkret helt ensam med Max efter att vi sett den där filmen.
Det var tyst i lägenheten så jag antog att Sid och Hale fortfarande sov.
”Max”, viskade jag efter en stund.
När jag inte fick något svar rörde jag lite försiktigt vid hans hår. Han visade fortfarande inga tecken på att han var på väg att vakna. Men det var så tyst och tråkigt att ligga vaken själv.
Jag drog därför fingertopparna längs sidan på honom, under tröjan. Jag älskade hur mjuk hans hud alltid kändes under mina fingrar.
”Mm..”, kom det snart ifrån Max.
”Hej”, log jag.
”Mm, hej. Fortsätt..”
Jag flinade till.
”Med det här?” frågade jag och drog fingrarna längs hans sida igen.
”Mm.”
Det lät som att han snart skulle somna igen.
Jag flyttade handen till hans nacke och drog fingrarna över hans hud där istället, lekte lite med håret i nacken.
”Jag älskar när du gör så där..”, suckade han nöjt, fortfarande med ögonen slutna.
Jag log och fortsatte ett tag.
Jag märkte efter en stund att Rex kommit in rummet och nu satt och kollade på oss. Det fick mig att fnissa till. Han såg så glad ut.
”Vad är det?” mumlade Max. ”Gör så där med håret igen..”
Han slog sen upp ögonen.
”Men va fan! Har vi publik nu också? Sluta stirra!”
Jag skrattade.
”Sluta, han vill ju ha sällskap.”
”Han ser väl att vi är upptagna?”
”Det är en hund Max, han förstår inte sånt”, flinade jag.
”Det blir ingen hund i alla fall. Tänk, vi skulle aldrig kunna ha sex! Jag tror visst att han förstår.”
Jag skrattade och pussade honom.
”Sötis.”
Han mjuknade lite och pussade tillbaks.
Eftersom vi båda hade kläder på oss kände jag mig ganska lugn så jag tryckte mjukt läpparna mot Max igen och särade sen lite på dom. Han släppte in min tunga och vi kysstes ett tag tills Max stönade till.
”Alltså jag är ledsen men jag kan inte. Han sitter och råglor.”
Jag såg roat på Max.
”Du är knäpp.” Jag vände mig sen om mot Rex som satt och viftade på svansen. Han såg alldeles förväntansfull ut. ”Kom då!” log jag.
Det blev som ett startskott för honom och på några sekunder var han framme vid soffan och skällde ivrigt.
”Shh”, flinade jag. ”Du väcker husse.”
Jag drog fingrarna över hans päls och såg sen på Max.
”Han vill ju hälsa, sluta fåna dig.”
”Jaa det var ju så länge sen han såg oss”, mumlade han men sträckte ändå ut armen över mig för att klappa Rex lite.
”Har du sovit bra?” frågade han sen.
Jag log och nickade.
”Faktiskt.”
Han log och strök min lugg ur ansiktet. Han såg länge på mig och jag började känna mig obekväm. Hade jag blivit tjockare i ansiktet med?

Jag sänkte sakta handen igen och fortsatte se på honom. Han var verkligen den finaste jag visste. Han såg ut som en svarthårig ängel. Han var inte bara snygg, han var.. vacker. Hans hud såg alltid helt slät ut, och dom där ögonen hade alltid varit speciella.

 Jag svalde hårt och vände mig om mot Rex igen istället. Han tyckte att jag var ful. Han hade kollat så noga att han verkligen insett det nu, det var inte bara min kropp som var äcklig. Jag hade kanske fått alldeles runda kinder också.. Jag drog sakta fingrarna genom hans päls igen.
”Har du sovit bra?” mumlade jag.

Jag blev lite besviken när han vände sig bort, jag hade precis varit på väg att säga ’Vet du hur mycket jag älskar dig?’
”Jaa, som en stock”, log jag istället svagt.



 


haha

vad paff jag blev XD jag hade precis frågat på en sida om namnhjälp till en ny karaktär till nästa kapitel. och fick förslaget 'ian.'
sekunden efter hörde jag på bandit (rock-radiokanal för er som inte har den ;)) 'ian, martin och max är nu dom kvarvarande bandmedlemmarna' X'D nog för att det är ganska vanliga namn men jag tyckte det var lite kul haha XD

update

jag har skrivit ungefär 50 sidor handskrivet nu, och det får räcka. så kapitlet kommer inte bli superlångt när jag skrivit in det, och det är inga jätte stora händelser med. hoppas det är okej ändå =)
kapitlet kommer ju i alla fall ut ganska snabbt efter det senaste.

nu ska jag läsa min nyinköpta bok 'the dirt' av motley crue =)
ett annat lästips till er (förutom 'crash' då ;)) är nikki sixx 'heroin diaries.' en av dom bästa böcker jag läst =D

godnatt med er ^^

-.-

okej jag är rädd att min skrivsvacka har kommit tillbaks -.- jag får verkligen inte ner något fastän jag har en del planerat som ska komma senare i det här kapitlet.
så om ni vill får ni jätte gärna skriva någon liten sak/händelse/grej ni skulle vilja att nästa kapitel innehåller. så kanske jag kan lyckas få lite inspiration och komma igång igen. skulle vara så tråkigt annars -.-
det behöver alltså inte vara något stort =)


och missa inte det senaste kapitlet, 24, här nedanför =)

crash m/m - del 24 - Skål!

jag tycker att jag varit ganska snabb med det här kapitlet i alla fall, så kommenterna nu -.- ni som kommenterar är jätte duktiga, men det är tråkigt med alla ni som läser utan att säga någonting(jag menar inget mot dig nu arne om det lät så XD). det tar faktiskt inte så lång tid att bara skriva någon liten mening ;)

och bilderna som jag lagt in lite här och där (mobiler, lappar) kanske ser lite fånigt ut (a). jag lekte bara lite XD



- Skål!




Vid kvart i 5 klev jag in genom dörren till gymmet. Jag kände verkligen inte att jag passade in. Jag betalade i alla fall i receptionen och gick sen in i omklädningsrummet. Jag suckade tungt när jag såg två andra killar där inne, jag borde ha bytt om hemma. Jag släppte ner bagen på bänken nedanför skåpen och drog fram dom svarta fotbollsshortsen för att sen krångla av mig jeansen.
Lagom när fått på mig den mörkröda t-shirten så hörde jag en lite bekant röst som lät en aning överraskad.
”Men hej.”
Jag vände mig om och fick se den svarthåriga fluffkillen från igår.
”tjena”, log jag. ”Redan hittat till gymmet?”
Han flinade lite och lossade på den svarta stickade halsduken han hade runt halsen.
”Jag hade faktiskt kollat upp vart det låg innan vi flyttade.”
Jag log och nickade. Mer träningsvan än mig alltså.
”Är du här ofta?” fortsatte han.
”Ehm nej.. det kan jag väl inte säga att jag är”, flinade jag.
”Hah okej, men det funkar väl med någon gång ibland också”, log han.
”Jaa eller hur, fast nu ska jag försöka bättra mig.”
Elia hade ställt ner sin väska på bänken och drog av sig jackan. Jag ville inte direkt stå och se på honom när han bytte om så jag började gå mot dörren.
”Vi.. ses väl där inne”, flinade jag lite och gick ut mot gymmet. Jag sa så töntiga saker till honom hela tiden. Han tyckte säkert att jag var en idiot.

Men om han tyckte att jag var en idiot så visade han det i alla fall inte, för han hade tagit maskinen bredvid mig och frågat lite nyfiket vilka klubbar på stan som var dom bästa, vilka matställen som var bra, om det fanns några roliga klädaffärer och så vidare. Jag hade också fått veta att han bott i en ganska liten stad innan och såg fram emot att bo i en lite större som nu.
”Men vad gick du för linje och så då?” frågade jag efter en stund och kämpade på i bänkpressen. Det såg så enkelt ut för Elia, precis som för Max.
”För du går inte i skolan nu va?” fortsatte jag lite tveksamt.
Han nickade.
”Jo.. alltså jag skulle ha gått ur förra året egentligen, men jag gick om 9an så.”
”Jaha oj..”
”Skolkade för mycket och var allmänt jobbig”, sa han och ryckte på axlarna. ”Men jag går estet i alla fall.”
”Åh det gjorde jag med!” log jag.
”Gjorde du? Det är askul, fast man blir väl inte direkt något efter.. vad jobbar du med?”
Jag grimaserade lite.
”Precis. Jag jobbar extra som dagisfröken ibland. Dagis menar jag! Jag jobbar extra på dagis ibland.”
gud, det var Max som brukade skämta om att jag var dagisfröken. Det var ju inget man sa offentligt, jag verkade inte bara gayig (det var iochförsig inget fel med det men ändå), jag verkade mesig också.
Han flinade till lite roat.
”Gör du? Det hade jag aldrig kunnat gissa.”
Jag såg först nu att något glimmade på hans tunga. En piercing. Vilket påminde mig om att jag så gärna också ville ha en där.
”Jag tar det som något postitivt”, flinade jag. ”Men då måste du byta till den skolan jag gick på då?”
Efter ett tag kom vi fram till att han faktiskt skulle gå i min och Max gamla klass, till och med samma mentor.
”Då kan jag fråga dig om rätta svaren till läxor och sånt där sen?” skämtade han.
”Om jag hade kommit ihåg något så”, flinade jag. ”Men det jag lärde mig till proven var borta en halvtimme efter.”

Duschen blev sjukt jobbig. Jag hade aldrig gillat att duscha offentligt, och ännu mindre nu när jag var så obekväm med min kropp. Jag vände mig lite om mot väggen när en blond stekare, finns det verkligen inget bättre namn? Stekare låter så negativt, gick förbi. Varför var alla gymkillar så äckligt snygga?
Och självklart kunde jag inte låta bli att snegla lite mot Elia som duschade bredvid mig. Hans svarta fluffiga hår låg nu nerklistrat mot ansiktet och vattnet rann ner från håret, ner över dom lagomt breda axlarna, ner över bröstkorgen, den platta magen och..
En liten snabb blick var faktiskt okej. Som om inte alla gay/bi-killar kollade lite i duschen. Hade en tjej varit inne i killarnas omklädningsrum hade ju hon också högst troligt kollat, det var helt normalt. Jag kunde dock konstatera att Max var mer välutrustad än Elia. Jag såg upp igen och till min förskräckelse mötte Elia lite undrande min blick. fan. Jag såg blixtsnabbt bort och drog handen genom håret för att sen hämta min handduk.
Snälla, snälla att han inte märkte.
Jag ville verkligen inte att han skulle bli helt äcklad. Men han kanske inte alls hade sett. Och vadå, straighta killar kunde ju också råka kolla på någon annan. Jag hade till exempel hört tjejer i skolan som diskuterat vilka tjejer i klassen som hade snyggast kropp. Det var liksom ingen stor grej.
Jag torkade mig snabbt och drog sen på mig kläderna. Max hade skickat ett sms att bussen var lite sen men att han skulle komma snart.
Jag kände mig lite nervös när Elia kom ut från duschen och ställde sig vid skåpet bredvid mitt. Jag var helt säker på att han skulle fråga något i stil med ’Är du bög eller?’ eller ’Sluta titta på mig pervo’. Men han sa faktiskt inget utav det.
”Nu ska det bli skönt att slänga sig i sängen och glo på teve ett tag”, flinade han.
Han måste ha sett mitt förvånade uttryck för han fortsatte. ”Eller blev inte du trött?..”
Jag skärpte snabbt till mig.
”Jo astrött”, flinade jag. ”Soffan och en film tycker jag låter bra.”
Vi gick ut tillsammans och Elia stannade också till utanför på trottoaren.
”Pappa hämtar mig. Jag har inte hunnit fixa något busskort än. Jag fattar inte varför dom inte tar kort på bussar, man har ju aldrig kontanter liksom.”
”Nej precis, det suger.”
Han nickade.
”Du då? Ska du hem nu?”
”Jaa jag väntar på Max, vi ska hyra film.”
Jag sa inte att han var min pojkvän. Jag var orolig att jag skulle påminna honom om duschen då. Han drog upp ett ciggpaket ur jackfickan och tog en för att sen hålla fram paketet mot mig.
”Vill du ha?” frågade han och flinade lite.
”gud vad sur jag var igår”, skrattade jag. ”Men nejtack. Jag ska verkligen försöka sluta. Och jag rökte rätt många igår..”
Han skrattade lite han med och la ner paketet igen och tände sin cigg.
”Jo du såg rätt frustrerad ut.”
”Trey!”
Jag tittade upp och såg Max. Han hade huvan på huvtröjan uppdragen under skinnjackan och gick över gatan.
”Hej”, log jag.
Jag såg snabbt mot Elia igen.
”Jag måste gå nu. Hejdå”, log jag.
”Okej hejdå”, log han tillbaks och såg sen lite mot Max.

”Vem var det?” frågade Max så fort vi var utom hörhåll och på väg mot filmaffären.
”Elia, han som flyttat hit. Som jag berättade om igår.”
”Vadå hade ni bestämt att ni skulle träna tillsammans?” frågade han förvånat.
”Nej så klart inte, han kom dit ungefär samtidigt som mig bara.”
”Såg ut som ni hade väldigt roligt ihop i alla fall”, mumlade han.
Jag flinade och slog löst till honom på armen.
”Sluta! Det passar dig inte att vara den svartsjuka pojkvännen.”
Han drog lite på munnen och la armen om mig.
”Okej. Gick det bra då?”
Jag log och nickade.
”Ganska.”
Jag stack ner handen i bakfickan på hans jeans och svängde ner på gatan mot hyrbutiken.
”Han ska börja i vår gamla klass”, log jag.
”Okej, då får han tur med lärarna då.”
Jag nickade.
”Sluta.”
”Vad?” frågade han.
”Jag såg din min. Det är inte som att jag raggar på honom!” flinade jag. ”Du vet att jag är hur kär som helst i dig. Typ som.. en jätte tjejig tjej”, flinade jag. ”Tror du att jag är kär i Sid när jag är med honom?”
”Nej men..”
”Vadå men?” log jag. ”Jag har pratat med Elia två gånger.”
”Men han var snygg”, sa han motvilligt.
”Det är Johan med. Vad höll ni på med egentligen när ni var med varann i förrgår, eller när det var?” frågade jag och började flina. ”Du raggade säkert jätte mycket.”
Det fick till och med Max att börja le lite generat.
”Just det, sluta fjanta dig”, sa jag och drog upp dörren till affären.

Vi måste nästan ha slagit rekord i hur länge vi var där inne, och då brukade vi ändå vara där länge i vanliga fall.
”Ta av dig huvan”, väste jag.
”Varför då?” Max såg förvånat på mig.
”Han där i kassan tror säkert att vi är rånare. Vi har varit här aslänge och du ser säkert misstänksam ut med huvan så där.”
Han skrattade och såg på mig.
”Du är så söt.”
”Det är jag inte. Ta av dig huvan.”
”Du har för livlig fantasi Trey.”
”Han kollar.”
”Det gör han inte alls.”
”Han tror att du är en rånare. Och att jag är din medbrottsling. Han ringer säkert polisen nu.”
Jag kunde inte låta bli att börja flina själv när Max såg så roat på mig.
”Den här då?” frågade han och höll fram en film.
Jag tog emot den och läste på baksidan.
”Nej inte Johnny Depp”, stönade jag.
”Du är den enda som inte tycker han är snygg!”
”Äh jag går inte igång på långt hår med pärlor och skitiga kläder och sånt där bara.”
Max bara flinade och gick vidare längs hyllorna.
”Är romeo och julia något för dig då? Välkammade frisyrer och strukna skjortor med volangkragar?”
”Ge hit den där jävla Johnny Depp-filmen.”

En timme senare var vi hemma igen. Kvällen hade kunnat bli jätte mysig tills Max frågade vad vi skulle laga för mat.
”Vi kan väl äta i rummet och se på filmen samtidigt”, log han.
Jag förstog ju själv att min ursäkt ’Jag är inte så hungrig’ inte skulle hålla mycket längre.
”Välj du, det spelar ingen roll”, sa jag och fingrade lite med håret istället.
”Makaroner och bacon?”
Jag såg mot Max igen.
”Mm okej. Jag kan göra makaronerna.”

Det kändes verkligen som att baconet tittade på mig. Alldeles fettigt och rinnigt. Jag försökte svälja ner illamåendet och petade runt lite med makaronerna innan jag stoppade några i munnen. Jag försökte koncentrera mig på filmen medans jag tuggade. Baconet tänkte jag inte röra.
Jag märkte hur Max såg på mig så jag vände mig om.
”Vad?” log jag.
”Varför äter du inte?”
”Det gör jag väl”, sa jag och låtsades bli förvånad.
”Typ två makaroner?” sa han. ”Vad är det med dig?”
”Men inget”, svarade jag snabbt och skar en bit bacon och stoppade i munnen.
Jag försökte låta bli att grimasera. ”Jag äter”, sa jag och vände blicken mot teven.
”Jaja”, mumlade han och jag hoppades att han skulle släppa ämnet.

Klockan var ganska mycket när filmen var slut och jag bar bort våra tallrikar, min fortfarande typ full.
”Du jag tänkte ringa Jenny bara, om hon är vaken än”, sa Max.
Jag log och nickade.
”Okej gör det.”


Det var riktigt varmt i lägenheten så jag gick ut på balkongen och slog sen numret till min syster. Hon kanske hade lagt sig redan, men jag hoppades att hon var vaken.
”Hallå det är Jenny?”
Jag log lite.
”Hej, det är jag. Max.”
”Men hej! Vad kul att du ringer. Jag har inte hört ett ord av dig på jätte länge.”
”Du har inte heller hört av dig.”
”Nej det är sant. Vi får skärpa oss båda två”, sa hon och det lät som hon log. ”Hur är det med dig? Trey sa att du mådde bra?”
”Jaa det är jätte bra.. Hur..”
Jag hann inte klart innan hon avbröt.
”Och han berättade också att ni är värsta paret nu! Och du har inte sagt något!”
Jag började flina.
”Du låter helt uppspelt.”
”Jaa men det är väl klart. Ni har ju suttit ihop hur länge som helst, jag har ju sett er tillsammans från att ni lekte med bilar i lekparken. Ni har ju alltid passat ihop.”
”Äh sluta”, flinade jag. ”Men det känns väl ganska mycket bra..”, sa jag och log lite fånigt.
Det kändes helt fucking underbart, men jag ville ju inte låta alltför fjollig.
”Vad kul att höra. Jag är jätte glad för er skull”, sa hon. ”Men vad hände med.. han, Martin?”
”Inget.”
”Max..”
Det fanns en tid, shiet vad gammal jag lät nu, då jag och Jenny hatade varandra, då våra föräldrar just flyttat ihop. Min mamma och Jennys pappa alltså. Men sen.. Vi pratade om allt. Vi blev som riktiga syskon. Men sen kom vi ifrån varandra lite igen, när både jag och Jenny flyttade hemifrån. Vi pratade och träffades så klart. Men inte lika mycket. Det skulle kanske vara skönt att berätta, vad Martin gjort mot Trey och allting. Jag behövde nog få det ur mig. Nu, ett bra tag efter att han hade bett om ursäkt och vi hade snackat lite i telefon så var jag inte precis lika förbannad. Trey hade ju sagt att han inte ville det. Men jag hade inte kunnat släppa det helt än.
Jenny väntade tyst.
”Trey och Martin kom aldrig riktigt bra överrens..”

Vi hade pratat i nästan 40 minuter och efter det var jag till och med lite tårögd. Jag som inte grät särskilt ofta. Men det hade varit skönt att prata med henne. Och hon hade också tyckt att jag skulle släppa det nu.
Jag hittade Trey inne i hans rum, liggandes i sängen.
”fölåt, jag är så trött”, flinade han.
”Inte så konstigt, du gick ju upp tidigt”, sa jag och drog av mig huvtröjan. ”Jag ska bara borsta tänderna.”
”Kan du inte ta med gitarren också?” hörde jag Trey fråga när jag gått ut från rummet.
”Visst”, log jag.

Jag satt mig i sängen bredvid Trey och la gitarren i knäet.
”Okej vad vill du höra?” log jag.
”Hmm.. välj du”, log han tillbaks och drog upp täcket lite.
Jag funderade lite och drog sen sakta fingrarna över strängarna och började spela.
Efter en stund började jag tyst sjunga och jag kastade då och då en blick på Trey.
Jag älskade honom så himla mycket.



I will never let you fall
I'll stand up with you forever
I'll be there for you through it all
Even if saving you sends me to heaven

It's okay. It's okay. It's okay.
Seasons are changing
And waves are crashing
And stars are falling all for us
Days grow longer and nights grow shorter
I can show you I'll be the one

( ctrl-klicka för att få upp en ny ruta - http://www.youtube.com/watch?v=Q7Em4fUOrZo)

Vi sov enda till runt 12 dagen efter, men det var verkligen välbehövligt och jag tror Trey behövde det också. Det verkade inte som att han var helt i form faktiskt. Ibland var han jätte glad och vi hade kul, men så drog han sig undan , ibland kunde han se ledsen ut helt plötsligt, och andra gånger blev han jätte irriterad. Men han hade ju i alla fall sagt att det inte hade med mig att göra. Så jag fick väl tro honom.
”Kan vi inte ligga kvar här hela dagen?” frågade jag hest och flyttade mig lite närmare Trey.
”Mm”, log han och strök sakta fingrarna genom mitt hår.
Det var så himla skönt.
Jag lindade försiktigt armarna om hans midja och slöt ögonen igen. Men Trey stelnade till, som så många gånger den senaste tiden. Det var som att han blev obekväm när vi var för nära varandra. Jag fattade inte.
”Vad är det Trey? Alltså.. jag tycker det känns skitjobbigt”, medgav jag tyst.
”Vadå?” frågade han oförstående.
”Men vadå? Du.. det är ju som att du inte vill att jag ska.. ta på dig ens.”
Jag visste ju att han inte var pryd eller något. Så här hade han ju inte varit förut.
”Så är det inte alls”, svarade han.
”Är det inte?”
Han skakade på huvudet och efter en liten stund kände jag hans smala hand stryka mjukt över min mage. Jag ville inte släppa ämnet än, jag ville faktiskt veta varför han blivit så konstig på just hångel/mys/sex-planet, men hans hand distraherade mig när den fortsatte ner mot linningen på mina kalsonger.
”Men du Trey..”, försökte jag ändå.
”Shh..”
Han kröp ner en bit i sängen och började sen placera pussar längs min bröstkorg, ner över magen, och längre ner. Ungefär där försvann min talförmåga.
Och den kom inte direkt tillbaks när han drog ner mina underkläder och fortsatte pussa precis där det dunkade som mest.

Min bröstkorg hävdes fortfarande ganska häftigt uppåt och neråt och det var lite kladdigt på lakanet. Men det mesta hade försvunnit ner i Treys hals. Hrm.
”Jag ska bara hämta lite vatten. Ligg kvar du, det ser ut som du behöver vila”, sa Trey retsamt och reste sig upp.
”Men..”, började jag.
Jag ville ju göra det skönt för honom med. Men han hade redan lämnat rummet.

”Har du klippt dig på det där scissor?” frågade Trey och såg upp från datan.
”Jag tror inte det.. jag kommer inte ihåg vart jag var sist faktiskt.”
”Okej, men jag chansar på att det är bra”, sa han och tog upp mobilen för att knappa in telefonnumret.
Ha slog igen datan och reste sig upp.
”Hej jag undrar om ni har någon klipptid?”
Han försvann in på sitt rum och jag fortsatte skriva på min låt.
Det var ganska länge sen jag skrev, men efter att jag sjungit den där låten för Trey igår så hade jag blivit sugen igen. Jag bet lite i pennan och skrev sen ner några ord. Det plingade till i min ficka och jag tog upp mobilen.



Martin. Vi hade sms:at lite dom senaste dagarna. Han hade velat ses, men jag hade fortfarande ingen lust, och han hade sagt att han saknade mig. Jag visste inte riktigt hur jag skulle hantera allt. Om han nu saknade mig så mycket, och så gärna ville ha tillbaks mig, varför hade han inte då verkat så noga när vi var tillsammans? Noga med något annat än sex vill säga.
Men om han verkligen hade varit annorlunda, då hade jag antagligen fortfarande varit tillsammans med honom, och inte med Trey. Det kändes konstigt att tänka så.


Jag skrev av textraden och skickade sen. Musik kunde han ju åtminstone väldigt bra.
Jag väntade på svar ett tag men när det inte kom något la jag ner mobilen igen och såg ner på papperet. Jag visste att det fanns ett perfekt ord, jag hade det på tungan, men jag kom inte på det.
Plinget fick mig att rycka till och jag tog upp mobilen igen.


Jag log lite och skickade ett svar innan jag reste mig upp och gick mot Treys rum för att höra ifall han fått någon tid. Jag knackade lite på dörren och öppnade sen. Men han var inte där. Konstigt, jag hade inte märkt att han gått ut. Jag var på väg mot köket men hejdade mig då jag i ögonvrån såg han i badrummet då dörren gläntade lite, lite grann.
Jag öppnade sakta dörren och såg Trey stå framför spegeln med bar överkropp, han drog in magen och släppte sen ut luften igen och la handen mot den. För att i nästa stund se helt förtvivlad ut. Vad..?
Han ryckte plötsligt till då han upptäckte mig.
”Vad gör du här?!” frågade han, han såg ut som att han precis blivit påkommen med något.
”Jag skulle bara höra om.. vad höll du på med? Är du led..”
”Inget. Får man inte ens vara ifred på toa längre eller?” sa han snabbt och plockade upp tröjan från golvet. ”Gå ut.”
Fastän han lät lite sur så såg jag en nästan panikslagen blick i ögonen.
”Vad är det Trey?” frågade jag oroligt. ”Har det hänt något?”
Hade han sett glad ut där framför spegeln så hade jag retat honom lite för att han spanade in sig själv. Men hans min hade varit så.. missnöjd. Och sättet han lagt handen mot magen.. Han kunde ju inte tycka att han hade mage eller något. Han hade ju inte något synfel.
”Hur mycket väger du?” frågade han plötsligt.
”Uhm.. jag vet inte riktigt. Runt 70 skulle jag tro. Fast det var länge sen jag vägde mig.”
”Jaha..”, sa han tyst och drog snabbt på sig tröjan.
Jag bet mig lite i läppen. Han hade ju plötsligt börjat träna massor, och även om han alltid ätit lite så var det nog ännu mindre nu?
”Du håller väl inte på och fånar dig och ska gå ner i vikt?” frågade jag häpet.
Nej, det lät helt ologiskt. Jag såg ju hans revben för fan. Han visste om att han var jätte smal. Det hade han alltid varit. Vad han än åt. Han skulle kunna trycka i sig mcdonalds varje dag utan att få det minsta fett på kroppen. Det oroade mig ju till och med ibland att han aldrig verkade gå upp i vikt. För det skulle han behöva.
”Vadå skulle det vara något dåligt eller?” mumlade han.
Jag såg med höjda ögonbryn på honom.
”Öh.. ja.”
”Jag väger mycket mer än 70. Typ 80, 85 kanske..”
Vi hade ingen våg, men det behövdes inte för att säga att han hade helt fel.
”Vad snackar du för skit? Seriöst Trey, du tror väl inte på allvar att du väger för mycket?”
Han bet tag i en av sina piercingar och ryckte lite på axlarna.
”Men gud sluta”, suckade jag och gick fram och la armarna om honom. ”Det gör du verkligen inte. Du är jätte smal.”



Gråten var så nära. Han hade verkligen sett nu, jag hade inte märkt att han stått där. Och ändå så sa han att jag var smal. Han ljög mig rätt upp i ansiktet. Jag hade ju fan nyss sett själv i spegeln hur det där äckliga, vidriga fettet satt där. Jag hade världens putmage. Jag drog tyst efter andan för att inte börja gråta.
”Hör du vad jag säger?” frågade Max.
Jag skulle inte kunna få fram något så jag nickade bara.
”Är det därför du börjat träna? Isåfall tänker jag inte låta dig göra det något mer, för då är det verkligen sjukt Trey.”
Nej, gymmet var min enda chans att bli smal igen. Som jag varit innan. Det fick inte alls tas ifrån mig.
”Nej så klart inte”, pressade jag fram och log lite. ”Jag.. har bara en dålig dag idag. Det var.. fånigt av mig att ens säga så där”, sa jag så övertygande jag kunde.
”Jätte fånigt”, sa han och släppte mig efter en stund. ”Börja inte som tjejerna i klassen.. snälla.”
Jag log och skakade på huvudet.
Han hade inte förstått precis hur det låg till, tack och lov. Han skulle aldrig få veta. Och snart skulle jag få en bättre kropp.

Vi gick ut från badrummet och jag försökte verkligen skärpa mig.
”Jag fick en klipptid klockan två imorgon”, log jag.
”Okej”, log Max tillbaks. ”Vad bra.”

Jag hade ätit lunch med Max, jag vågade inte annat efter att han kommit på mig. Men jag löste det ganska bra genom att skala bort halva potatisen och sprida ut det mesta av köttgrytan på tallriken. Han hade inte ens märkt något.
Det som annars var en ganska bra lösning som jag hade kommit fram till var; att jag åt med Max, så han inte skulle börja tjata om maten igen, och sen spydde jag helt enkelt upp den. Jag var alltid noga med att dubbelkolla att dörren var låst och att spola vatten i handfatet samtidigt, jag skulle dö om han kom på mig med det jag gjorde. Resten av dagen var jag ganska duktig.
Eftermiddagen: En mandarin. Vatten.
Kvällen: Hamburgare med bröd (Jag lyckades kasta hamburgaren och åt bara brödet.)
Senare på kvällen: Lite popcorn till filmen. (Som jag sen spydde upp när Max pratade i telefon i vardagsrummet.)
Jag borde snart ha gått ner något litet kilo i alla fall.

Dagen efter kände jag mig inte lika bra. Jag var så slut i kroppen, energilös på något sätt. Jag mådde illa av att tänka på vad jag gjort igårkväll, jag var ju ingen som spydde frivilligt egentligen. Jag ville sluta med allt det där. Spela roll om jag var lite knubbig liksom.
Men som vanligt kom jag fram till att det visst spelade roll. Och så mådde jag ännu mer illa, av tanken på mat.
När skulle det här ta slut? Jag skulle inte orka så mycket till. Men jag ville inte ge upp heller.

Jag kastade en blick på klockan och insåg att det var bäst att gå till bussen om jag skulle komma i tid till frisören.
”Du jag sticker nu”, ropade jag till Max och gick ut till hallen.
Han kom ut i hallen han med.
”Kul om du kommer hem med lila hår eller något sen”, flinade han.
”Eller hur. Och snaggat också var det ju.”
”Just ja”, flinade han. ”Fast du skulle vara snygg i det också.”
”Visst”, flinade jag och öppnade dörren. ”Ses sen.”
Jag hoppade på bussen och klev sen av på stan och började gå mot frisörsalongen. Det var soligt ute faktiskt och till och med ganska varmt. När jag passerade piercingstudion blev jag lite sugen igen. Som alltid. Antingen någon tatuering eller så en till piercing. Tatuering var nog egentligen bara att ge upp, jag tyckte ju det var jobbigt med två hål när jag gjorde snakebites, hur många små nålstick blev det inte på en hel tatuering? Typ två miljoner. Fast jag visste ju hur det gick sist, 3 jäkla försök innan jag gjorde piercingarna. Men kanske om Max också gjorde något samtidigt? Han hade ju nämnt för ett tag sen att han funderade på en till piercing. Han hade dock inte avslöjat var, men sagt att det var jätte sexigt. Jag hade direkt tänkt på ett särskilt ställe, men det kunde han väl inte vara seriös med? Inte där liksom. Det var inte ens särskilt sexigt tyckte jag. Och hur pinsamt skulle det inte vara att göra den?
piercaren: Då är det bara att ta fram den så ska vi rita ut vart du vill ha den.
Max: Visst *dra ner byxorna.*
Jag flinade till och såg mig om efter skylten, jag visste att det låg här någonstans.
Snart fick jag syn på den svarta skylten med den silvriga saxen och jag styrde stegen dit för att sen dra upp dörren.
Den brunhåriga tjejen i receptionen frågade efter mitt namn och efter att jag sagt ’Trey’ rynkade hon pannan lite.
”Din tid är inställd. Susanne som skulle klippa dig är sjuk.”
Jag suckade irriterat.
”Vadå ni kunde inte ringa och berätta det då? Jag lämnade ju mitt telefonnummer.”
”Jo självklart är det meningen att någon ska ringa. Har du inte fått något samtal?”
”Nej uppenbarligen inte”, sa jag. ”Finns det ingen annan ledig tid nu då?”
Hon kollade ner i blocket.
”Nej tyvärr, det är jätte fullbokat idag. Men vi kan kolla en ny tid? Passar det imorgon?”
”Jag ringer isåfall. Jag kanske hittar något drop in-ställe”, sa jag.
Hon såg lite ursäktande på mig.
”Jag ber verkligen om ursäkt för att inte någon har ringt.”
”Visst”, sa jag och log lite snabbt innan jag vände mig om och gick ut.
Det var säkert inte hennes fel, men det kändes surt ändå.
Skosnörena på ena skon hade snörat upp sig och innan jag riktigt hunnit reagera hade jag snubblat till på dom och rakt in i en person. Jag var verkligen klumpig ibland.
”gud fölåt!” hasplade jag ur mig och såg snabbt upp. På Sid.
”Haha men hej!” sa han förvånat. ”Hur gick det?” la han sen till lite oroligt.
”Bra, jag är klantig bara”, flinade jag och böjde mig ner och knöt skon. ”Gjorde jag illa dig?”
Sid skakade på huvudet.
”Nej inte ett dugg. Vad gör du här?” log han.
Jag suckade lite och reste mig upp.
”Jag skulle egentligen klippa mig. Men när jag kom in fick jag veta att dom tydligen ’glömt’ att ringa och avboka min tid.”
”Men nej vad sugigt”, suckade han. Han sken sen upp. ”Men jag kan klippa dig!”
”Du?” frågade jag skeptiskt.
”Jaa då blir det ju gratis också”, log han.
”Eh.. du kan väl inte klippa?”
”Jo! Jag menar.. det är väl inte så svårt.”
Jag flinade lite.
”Nej jag vet ju hur det gick när du färgade ditt hår.”
”Du, vem var det som färgade ditt hår? Har någon klagat på hur det ser ut? Hm?” sa han menande.
”Nej men..”
”Kom nu, det blir asbra. Jag lovar.”

Jag var antagligen sjuk i huvudet men jag gick med på att följa med Sid hem, efter att vi varit till musikaffären och hämtat några gitarrsträngar som han beställt.
Vi gick uppför trapporna till Sids lägenhet men jag stannade till lite bredvid dörren där det satt en lapp uppklistrad på väggen.


Nedanför var det skrivet med en annan handstil.



”men gud, jag har läst den där boken med arga lappar, men jag har aldrig sett någon på riktigt”, flinade jag. ”Vet du vilka det är? Alltså vilka som spelar hög musik och vilka som har sex?”
Sid började bara flina.
”Nej?” frågade jag med höjda ögonbryn.
Han skrattade lite och låste upp dörren.
”Så högt spelar jag inte..”
”gud..”, flinade jag och skakade på huvudet.
”Jag vet att det är dom bredvid som har satt upp lappen, dom vågade bara inte säga till mig själva”, suckade han. ”Och allvarligt, dom låter som fan varje morgon. Hur trevligt är det att vakna till dunkningar och stön varje morgon?”
Jag skrattade och tog av mig skorna.
”Vad sjukt. Skönt att vi inte har sånna grannar.”
”Det är du och Max som står för oljuden där eller?” flinade han.
Jag skrattade och skakade på huvudet.
Sid drog av sig jackan och fortsatte in i köket.
”Är du hungrig? Jag har inte hunnit äta någon lunch än.”
Jag bet mig lite i läppen och hängde av mig jackan.
Jag som hade lyckats sluta tänka på det där ett tag.
”Nej jag är inte hungrig, men tack ändå”, sa jag och gick in i köket. ”Vart är Rex någonstans?”
”Ute på balkongen säkert, han älskar solen”, flinade han. ”Och så hör han ganska dåligt så han har väl inte ens märkt att någon kommit in.”
Jag flinade lite.
”Är det så smart att ha balkongdörren öppen när du inte är hemma?”
”Äh ingen skulle våga ta sig in där när Rex ligger där. Han ser ju farligare ut än han är”, flinade han.
Det var i och för sig sant.
”Jag går och kollar.”
Jag gick in i vardagsrummet och vidare till balkongen. Och mycket riktigt låg Rex där ute. Han började glatt skälla när han fick syn på mig och var snabbt på benen.
”Hej Rex”, log jag och satt mig ner på huk för att klappa honom.
Hans svans piskade snabbt fram och tillbaka och han ylade till lite. Det lät som att jag var efterlängtad, och det var ju alltid en trevlig känsla. Rex hoppade upp med framtassarna på mina knän och jag var när att tappa balansen.
”Lugn”, skrattade jag och reste på mig. ”Kom.”
Han följde glatt med mig in i köket där Sid var i full färd med att steka köttbullar.
”Säkert att du inte vill ha?” frågade han.
”Japp”, log jag.
Jag kliade Rex bakom örat och han såg nästan ut att le.
”Nu må du bra va? En egen personlig kliare”, flinade Sid. ”Nej du får ingen mat, sluta se så där på mig.”
”Jag skulle också vilja ha en hund”, log jag. ”Det verkar så mysigt.”
Han nickade.
”Jaa det är det för det mesta. Fast det är ganska mycket jobb också.”

Efter att Sid käkat såg han på mig med ett brett leende.
”Ska vi sätta igång?”
”Jag som hoppades att du skulle ha glömt”, flinade jag.
”Har du inget förtroende för mig Trey? Jag kanske var en frisör i mitt tidigare liv.”
Jag skrattade.
”Jo säkert.”
”Det kan jag ha varit!” flinade han. ”Vet du vilket kinesiskt stjärntecken du har föressten?”
Jag såg lite fundersamt på honom.
”Jag har hört det.. typ.. hästen eller ormen tror jag.”
”Okej. Jag läste lite om AFI igår, och Davey sa något om att dom som är födda i kaninens år, som han själv, är dom enda som inte haft ett tidigare liv.”
Jag såg på honom.
”Jaha vad konstigt”, sa jag lite förvånat. ”Dom har väl kaniner på framsidan av ett album också. Fast jag har aldrig vetat varför.”
Han nickade.
”Nej precis, inte jag heller.” Han flinade till. ”Så där, nu har du fått en liten horoskoplektion också. Kom nu.”
Jag följde lite motvilligt med mot badrummet.
”Se inte så rädd ut”, flinade Sid.
”Lätt för dig att säga..”
Han bara skrattade och tog fram en stor handduk.
”Sätt dig.”
Jag satt mig på toalocket och fick sen handduken virad om mig som ett sånt där frisörskynke.
”Hur vill du ha det?” frågade han.
”Typ lite kortare bara. Alltså inte kort som i ’kort’. Bara lite grann så att det inte ser ovårdat ut. Luggen är ju alldeles för lång, jag vill kunna ha den över ögat men den ska inte vara enda ner till hakan liksom. Och den ska inte vara klippt helt rakt av, och inte det andra håret heller, utan lite flikigt.. det får absolut inte se präktigt ut.”
Sid kliade sig lite i nacken.
”Okej jag ska försöka komma ihåg allt.”
”Eller så bokar jag en tid hos en frisör”, försökte jag.
”Absolut inte”, flinade han. ”Kortare men inte kort?”
”Jaa..”, sa jag och drog handen genom håret.” herregud..”
Han log glatt.
”Det kommer bli jätte fint Trey! Jag ska bara hämta en sax.”
Han gick ut från badrummet och var snabbt tillbaka med en sax. En stor kökssax. Jag ryggade genast tillbaka.
”Den där får du inte använda! Den är jätte klumpig ju!”
Han såg lite besviket på saxen.
”Jag tycker den är bra.”
”Inte till hårklippning.”
”Okej vänta då.”
En stund senare hade han tagit fram en borste, en kam, och en vattensprayflaska och placerat på handfatet. Sen höll han fram 3 olika saxar jag fick välja på. En sax som var lite mindre än kökssaxen, en vågtandad sax (med kommentaren att det säkert skulle bli ascoolt med vågiga toppar) och en pyttesax som såg ut att vara antingen en nagelsax eller en sysax.
”Det här känns som ett skämt”, skrattade jag och lutade mig bakåt.
”Sluta, lita på mig”, flinade han. ”Ska vi köra på vågsaxen?”
”Nej aldrig i livet. Ta den där vanliga. Och det är bäst för dig att du gör det bra. Jag vill gärna kunna visa mig bland folk.”
Han tog upp sprayflaskan och blötte ner mitt hår lite innan han drog kammen genom det.
”Aj..”
”Lite får man tåla”, flinade han.
Jag knep ihop ögonen då jag kände hur han tog tag i en hårtest baktill och började klippa.
”Inte för kort”, sa jag oroligt.
”Nejdå.”

”Oj..”
Jag såg snabbt upp. Sid hade klippt på ett bra tag.
”Vad är det? Vad har du gjort?”
”Inget!”, log han snabbt. ”Jag menade ’oj’ som i ’oj vad snyggt det blir’”. Jag är riktigt bra.”
Jag såg skeptiskt på honom.
”Får jag se?”
”Nej! Sitt ner. Det är inte klart.. Inte på långa vägar”, tillade han mumlande.
Jag blev ännu mer nervös när han började kamma luggen. En hel del självförtroende satt faktiskt i håret, och eftersom inte mitt självförtroende var det bästa så behövde jag åtminstone få vara nöjd med håret.
”Över ögat men inte ner till hakan. Jag kommer ihåg”, sa han.
Jag tog ett djupt andetag och såg sen hur han började klippa. Svarta hårtester föll ner till golvet och jag svalde hårt.
”Känns det här lagom?” frågade han efter en stund.
Jag testade att dra luggen åt sidan. Det kändes faktiskt väldigt bra.
”Jaa”, log jag.
”Då är det klart nu”, sa han och rufsade till mitt hår lite med händerna.

”Vad har du gjort?!”
”Men det är inne med etapper!” sa Sid snabbt men såg lagom nervös ut.
”Det är ju en fet test som är askort!”
Jag hade hållit upp en mindre spegel framför mig för att kunna se hur det såg ut bak, och fått en mindre chock. Det hade faktiskt varit riktigt snyggt om det inte vore för att håret var typ 5 centimeter kortare på ett enda ställe.
”Är det här inne?!” frågade jag upprört och pekade på håret. ”Har du sett en enda som sett ut så här?”
Han bet sig lite i läppen.
”Du kan bli den första?..” sa han lite prövande.
”Sid!”
”Jag slant till lite..”
”’Slant till lite’?”
Han nickade.
”Mm.. men vad tror du om.. vi klipper några fler kortare etapper? Då ser det nog mindre konstigt ut.”
”Aldrig i livet.”

”Så där”, log Sid då han klippt några fler kortare etapper.
”Vill jag ens se?” muttrade jag.
”Det är faktiskt jätte fint nu”, sa han och höll upp den lilla spegeln framför mig igen.
”Jaha..”
”’Jaha’? Vad tycker du?”
”Det duger väl.”
”Säkert?”
Jag kände lite på håret och tog sen spegeln ifrån honom för att kunna kolla lite bättre själv. Sid liknande en nervös hundvalp så jag kunde inte hålla tillbaks längre.
”Jag gillar det som fan faktiskt.”
Det var helt sant. Jag hade inte trott det, för först hade det sett helt stört ut med en kortare etapp. Men nu blev jag positivt överraskad. Det såg coolt ut.
”Gör du?!” log han lyckligt.
Jag flinade och nickade.
”Jaa.”
”Vad bra! Då var jag ganska duktig ändå!”
”Du slant med saxen och råkade klippa av dubbelt så mycket på bara ett ställe. Och jag fick en helt annan frisyr än vad jag sagt. Det är inte särskilt frisörigt”, sa jag lite retsamt.
”Jaa okej det var ett ganska stort misstag, men jag fixade till det”, flinade han.

Medans Sid sopade upp allt hår lånade jag lite hårspray och fixade till min nya frisyr. Det var fortfarande en så kallad emofrilla, men lite häftigare. Jag gillade det.
”Du jag tror din mobil ringer”, sa Sid plötsligt.
Jag lyssnade och hörde efter en stund min ringsignal ifrån hallen. Jag skyndade mig ut och tog upp telefonen ifrån jackfickan.
”Hallå?”
”Hej, vart är du?”
Max. Jag log som vanligt vid hans röst.
”oj fölåt att jag inte ringt! Jag träffade på Sid så jag följde med honom hem.”
”Okej då vet jag”, sa han och det lät som han log.
”Jag kommer hem om ett tag”, log jag.
”Det är inget bråttom, vi ses sen.”
”Jaa det gör vi.”
”Puss.”
Jag log fånigt när han sa så.
”Puss.”
”Ska vi köra lite guitar hero? Eller ska du hem?” undrade Sid när han kom ut i hallen.
”Vadå vill du ha spö eller?” flinade jag och gick in i vardagsrummet.
”Du har inte en chans”, flinade han och började plocka fram sakerna.

Sid var ju nästan alltid glad, jag hade nog sett honom arg eller sur typ 3 gånger – högst. Men idag fick jag lära mig att han verkligen var en dålig förlorare.
”Hur ofta spelar ni det här hemma?!” frågade han upprört.
”Vi har det inte ens”, skrattade jag. ”Jag har bara spelat hos kompisar.”
”Varför vinner du hela tiden då?” klagade han och startade om låten för tredje gången.
Jag flinade bara och drog till remmen på gitarren lite.
”Och ändå är det du som är gitarrspelaren av oss”, sa jag efter en stund.
”Du, riktig gitarr är helt annorlunda än det här. Tack och lov. Annars hade jag väl blivit sparkad ur bandet.”
”Riktig gitarr är nog tusen gånger svårare också”, sa jag och missade några toner med flit. ”Hur går det med bandet föressten?”
”Bra”, log han men bet sig sen koncentrerat i läppen. ”Vi repade lite igår. Martin var med igen..”, sa han och kastade en blick på mig.
”Okej, det är väl bra? Jag vill liksom inte att ni ska splittras eller något på grund av mig.”
”Nej men han vet ju vad vi tycker om det han gjorde. Så han fick väl en andra chans liksom.”
Jag log lite. Dom gjorde ju bra musik så det var bra att dom repade allihopa igen.
”Fast han mår inte särskilt bra. Han var ju inte direkt nykter igår, och han tjatar som fan om Max. Jag försökte snacka med honom om att han nog borde glömma att få Max tillbaks som pojkvän igen.”
”Mm. Dom har snackat lite på sistone tror jag. Men det var jag som sa att han borde det så. Dom får gärna vara kompisar för mig liksom.”
Sid såg på mig en stund.
”Säkert? För det är ju inget konstigt om du inte skulle vilja det.”
Jag skakade på huvudet.
”Jag tycker det är ganska lugnt. Jag vet ju att Max inte skulle göra något med han liksom.”
”Det är moget gjort faktiskt. Jag vet inte om jag skulle fixat det om jag varit i din situation.”
Låten började ta slut, jag kunde texten utantill vid det här laget, och jag missade några toner igen, jag tyckte ju nästan synd om honom när han blev så besviken.
”Yes! Det här brukar jag sabba varje gång”, sa han glatt.
Låten tog slut och Sid vann med några poäng.
”Grattis!” flinade jag.
Han såg lite misstänksamt på mig.
”Lät du mig vinna?”
Jag log lite oskyldigt och skakade på huvudet. Han suckade tungt.
”Trey!”
Jag skrattade lite.
”Jag måste nog åka hem nu.”
”Okej, men jag ska ha revansch snart!”
Jag hängde av mig gitarren och såg roat på honom.
”Du kommer stå uppe hela natten och träna va?”
”Och hela dagen imorgon.”
Jag skrattade igen och gick ut i hallen.
”Du kan inte bara medge att jag är bäst då?”
”Aldrig”, flinade han och lutade sig mot dörröppningen.
Jag tog på mig skorna och jackan och såg sen på honom igen.
”Det var kul idag i alla fall, och tack för hårklippningen.”
Jag hade knappt tänkt på min kropp dom senaste timmarna. Jag trivdes verkligen med Sid.
”Inga problem”, log han. ”Säg till när du behöver färga det igen så kan jag hjälpa.”
Jag flinade lite och nickade.
”Okej.”
”Hälsa Maxi också”, log han.
”Okej det ska jag. Vi ses”, log jag tillbaks och öppnade dörren.
”Jaa, hejdå!”

Jag drog upp huvan innan jag öppnade dörren till vår lägenhet.
”Hallå” ropade jag.
”Hej”, log Max och kom ut i hallen. ”Hur blev det?”
”Frisören var sjuk så jag fick ingen tid. Och så mötte jag Sid utanför, och han ville klippa mig”, flinade jag.
”Va?” flinade Max. ”Gjorde han det?”
”Japp, efter att ha tjatat ett tag”, sa jag och drog av mig huvan.
”Åh! Nu ser man ditt ansikte bättre igen”, log han stort.
”Kolla”, flinade jag och vände mig om.
”Wow! Det var annorlunda, men skitcoolt!” sa han och petade lite på mitt hår. ”Vad duktig han är.”
Jag vände mig om igen.
”Jag gillade det också. Fast det var egentligen ett misstag. Han råkade klippa mycket kortare på ett ställe, så han fick fixa till det.”
”Är han någonsin normal?” frågade han roat.
”Nej”, flinade jag tillbaks. ”Vad har du gjort idag?” log jag.
”Jag har skrivit klart en låt faktiskt”, log han.
”Har du?” frågade jag överraskat.
Det var länge sen han skrivit något.
”Jaa, du kan få se om du vill..?”
”Klart jag vill! Sjung den”, log jag stort.
”Njae, jag är inte helt säker på musiken än. Men jag kan läsa upp den så länge.”
”Okej då”, sa jag.

Jag snurrade sakta en av Max blonda hårslingor runt fingret.
”Den var hur bra som helst”, log jag. ”Du är så duktig.”
Han flinade lite och vände blicken mot mig.
”Äh, det är ingen superlåt. Men jag blev nöjd i alla fall.”
Vi satt i soffan och Max blev lite mer allvarlig.
”Du har inte fånat något mer med det där med vikten va?”
Jag skakade på huvudet.
”Har du ätit?”
”Jaa hos Sid.”
Nödlögn.
”Säkert?”
”Men jaa”, flinade jag.
”Okej bra”, log han. ”Jag vet inte vad jag ska äta.. vi får åka hem till din mamma snart igen så att vi kan få lite matlådor.” flinade han.


*
”Svart eller vit?” frågade Max och höll upp 2 skjortor.
Det var fredagkväll och vi skulle iväg till Johan på hans inflyttningsfest.
”Ta den vita och svart slips”, log jag. ”Det är du jätte snygg i.”
”Tack”, flinade han och drog av sig dom gråa stuprören för att ta på sig sina svarta istället. Han tog på sig nitskärpet också, och drog sen av sig t-shirten han haft på sig tidigare. Jag kunde som vanligt inte låta bli att se på honom för att han var så snygg.
”Eller så kan du gå så där”, sa jag retsamt och gick fram till honom för att lägga händerna på hans höfter.
”Du tycker det?” flinade han.
”Mm”, sa jag och tryckte läpparna mot hans bröstkorg.
Stereon i vardagsrummet stog på och för första gången på länge kände jag mig festsugen. Vi hade delat på en cider tidigare och det kanske var det som fick mig att tänka lite mindre på det där jobbiga, och lite mer på Max kropp. Jag smekte lätt med handen över hans mage och lyfte sen på huvudet för att pussa honom. Men när Max händer tog sig in under min tröja vid ryggen drog jag mig lite retsamt undan.
”Vad ska jag ha på mig då?”
Max tog på sig den vita skjortan och såg på mig.
”Den där lila t-shirten med det svarta trycket kanske? Du passar i lila.”
Jag rynkade lite på näsan.
”Nja jag gillar den inte så mycket”, sa jag. ”Jag kommer snart.”
Jag gick in på mitt rum och öppnade garderoben. Jag hade en hel garderob med kläder, men ändå så kändes det som att jag inte hade något snyggt alls.
”Hittar du något?” frågade Max när han kom in på mitt rum.
Jag hade precis dragit den svartvitrandiga långärmade tröjan över huvudet  och vände mig om mot Max.
”Kan jag ha den här eller ser den tråkig ut?”
”Nej du är jätte snygg”, log han.
”Tack”, log jag och försökte verkligen ta åt mig.
Det var ju positivt om jag i alla fall kunde se bra ut med kläder på.
”Jag hittade inte min svarta slips”, sa han lite fundersamt. ”Har inte du också en?”
Jag letade fram den smala svarta slipsen i en utav mina lådor och kastade den till honom.
”Schysst”, log han och hängde den lite löst om halsen.
Jag knäppte knappen till mina svarta stuprör och såg sen upp.
”Det där blir jätte bra, du är assnygg”, log jag.

Det kom små rökmoln ur våra munnar där vi stog och väntade på bussen. Max svängde lite på systemkassen så att det klirrade.
”Undra hur många år av sitt liv man står och väntar på bussen”, sa han och såg på mig.
”Eller hur, säkert halva ens liv”, flinade jag.
När så äntligen bussen kom hoppade vi på och satt oss lite längre bak. Det satt 2 fjortistjejer längre fram och en äldre man alldeles vid dörrarna i mitten, annars så var det ganska tomt.
”Var det en stor lägenhet eller?” frågade jag.
”En tvåa, men den kändes mycket större faktiskt. Det var väldigt öppet liksom.”
Jag log och nickade.
”Okej, kul att träffa lite folk ifrån klassen, för det lär väl vara fler än vi?”
”Jaa det måste det ju, jag tror han hänger ganska mycket med Leo och Matt fortfarande.”
Han sträckte sig fram efter en stund och tryckte på plingan.
”Jag hoppas jag kommer ihåg vilken av lägenheterna det var nu”, flinade han.
Vi klev av och jag hängde på Max över vägen och mot höger.
Det blev dock inte så svårt att hitta lägenheten som Johan bodde i då det hördes musik redan utanför. Hoppas att han inte skulle bli vräkt redan.
Max drog upp porten och vi gick uppför dom vita stentrapporna till andra våningen. Jag tryckte in ringklockan men öppnade sen ändå dörren, han skulle antagligen inte höra.
Vi hann ta av oss skorna innan Johan kom ut i hallen. Antingen så hade han varit utomlands eller solat solarium för hans hud såg gyllenbrun ut emot den vita pikètröjan. Annars var han sig lik med det tjocka bruna håret och det glada leendet på läpparna.
”Tjena!”
En kram med ena armen och ett ’Kul att se dig Trey!’ och sen en kram till Max också.
”Vad fint det verkar vara”, log jag och såg mig omkring i den ljusa hallen.
”Tack, jag har börjat få ordning i rummen nu i alla fall”, flinade han.
Max tog upp det svarta paketet ur påsen jag höll i och räckte det till Johan.
”Här”, log han.
”Äh men det hade ni inte behövt”, flinade han.
”Jo det är klart, öppna nu”, flinade jag tillbaks.
Han drog av papperet och log efter en stund stort.
”Tack! Shiet vad schysst av er.”
Vi hade haft jätte svårt att hitta något så vi hade köpt ett presentkort på en inredningsaffär. Då fick han välja själv vad han ville ha. Och det fanns antagligen saker han behövde nu när han flyttat.
Han skrattade sen till.
”fan vad cool.”
”Det var mest på kul bara”, flinade Max när Johan plockat upp den självlysande tändaren.
”Nej men det är skitbra om det är mörkt ute när man röker ju”, flinade han. ”Tack så jätte mycket.”

Någon timme senare, jag hade inte så bra koll på tiden, var det helt folkfullt i lägenheten, musiken var hög, alla var på bra humör, inklusive jag, och dom flesta dansade, även jag och Max.
”Åh jag älskar den här låten!” tjöt Max till.
”Jag orkar inte mer!” skrattade jag.
”Jo men bara den här! Snälla, snälla, snälla”, sa han och började röra sig till musiken igen efter att ha tagit tag i mina händer.
Han var en aning onykter, men glad i alla fall. Och jag hade väl fått i mig lite jag med, och det hade inte krävts mycket för att jag skulle börja känna mig påverkad. Det var ett tag sen jag druckit. Jag började dansa till musiken jag med och råkade plötsligt stöta till någon.
”oj sorry!” Jag såg sen att det var Mathew, Matt, ifrån gamla klassen. ”Hej!” sa jag glatt.
”Tjena! Har ni varit här länge? Jag har inte sett er!” flinade han.
”Matt! Fan vad kul att se dig, hur är läget?!” fortsatte Max och stannade till.
”Skitbra faktiskt, hur är det med er?” log Mathew.
”Härligt! Det är super med oss med. Jag och Trey är tillsammans!” sa han, log brett, och la ena armen om mina axlar och den andra om Mathew. ”Det hade du inte kunnat tro va?”
Mathew flinade och skakade på huvudet.
”Nej faktiskt inte, men skål på det då”, sa han lite roat och klirrade sin ölflaska mot Max ciderflaska.
Jag hade lyckats tappa bort min, men det hade inte varit så mycket kvar i alla fall.
Mathew lämnade oss och jag la händerna på Max höfter för att börja dansa igen.

En stund senare ramlade vi båda ner i soffan. Det var sjukt varmt men jag orkade inte ta mig ut.
”Vart är din cider?” frågade plötsligt Max förvånat.
”Ingen aning”, flinade jag.
”Har någon snott den?!” frågade han med uppspärrade ögon.
”Nej!” skrattade jag. ”Jag ställde ifrån mig den någonstans.”
”Varför sa du inte det då?!” flinade Max. ”Jag hämtar en ny åt dig!”
”Det behöver du inte..”, började jag men han hade redan rest sig upp.
Han vinglade till lite och tog tag i soffkanten med handen innan han tog sig iväg mot köket.
Jag drog handen genom håret och lutade mig tillbaks. Jag drog sen upp ärmarna på tröjan lite för att inte dö av värmeslag.
”TREY!”
Jag såg snabbt upp och insåg att det var Max som ropade från andra sidan rummet. ”Jag kommer!”
Jag skrattade till när han nästan var framme.
”Jo jag ser det.”
Han lyckades på något sätt snubbla till på mattan och det skvimpade ur lite ur glasen han höll i.
”jävlar vilken hög matta! Vi måste mäta den sen Trey, vi kanske hamnar i Guinness rekordbok med den då!”
”Med mattan?” frågade jag roat.
Han hade blivit helt knäpp.
”Jaa! Som världens högsta, eller tjockaste, matta. Och så.. kan du ligga naken på den!” sa han och fnittrade till lite.
Jag skakade på huvudet.
”Det avstår jag nog.”
”Nej det är ju jag som kommer ta kortet!” sa han förvånat, som om det skulle få mig att ändra mig och ställa upp på vad som helst. (Det var ju han som tog kortet! Hallå?. Typ.)
”Här. Jag fick dom här av.. jag kommer inte ihåg vad han heter”, sa han och räckte mig ena glaset med den ljusblåa vätskan.
”Vad är det då?” frågade jag.
”Vet inte. Men det var asgott. Smaka!”
Max hade hunnit med att smaka av lite allt möjligt faktiskt. Eller nej, ganska mycket av allt möjligt. Jag smuttade lite på drycken. Ganska stark, men rätt god ändå.
”Helt okej”, log jag och höjde glaset lite. ”Skål.”
”Skål!” log han. ”För.. kossorna.”
Jag rynkade pannan lite.
”Vilka kossor?” Jag fattade ingenting.
”Men alla kor! Tror du att det är någon som någonsin skålar för dom? Nej det tror inte jag. Och då är det lite synd om dom, och vi gillar ju kött”, log han, som att han precis sagt något jätte logiskt. Men det var ingen idèe att säga emot så jag skrattade bara.
”Okej skål för kossorna.”
Jag tog en till klunk och la sen handen mot hans lår.
”Jag måste gå på toan bara”, sa jag och reste mig upp.
Det snurrade till lite i huvudet och jag fick lov att stå still några extra sekunder innan jag tog mig fram längs bordet. Det var väl kanske inte jätte bra att dricka på nästan tom mage. Men skulle jag vara ärlig så var jag lite stolt över hur bra det hade gått idag. Jag hade ätit en frukt på förmiddagen, inget mer. Det var lättare att bara äta lite grann, och slippa spy. För även om det gick lättare nu så kände jag mig ändå lite äcklig efteråt.
Så klart var det kö till toan men det gick ganska snabbt och efter en stund drog jag igen dörren efter mig. Jag såg på mig själv i spegeln och drog lite med fingertoppen under ena ögat där kajalen smetat ut lite. Håret såg i alla fall bra ut än, ’extreme strong’-sprayen höll oftast vad den lovade. Egenligen var det konstigt att mitt hår inte ramlat av så mycket spray som det fick stå ut med varje dag. Jag fällde upp toalocket och drog sen ner gylfen.

När jag kom ut fick jag syn på Max på det tillfälliga dansgolvet i vardagsrummet och när han mötte min blick kom han fram och kastade sig om halsen på mig.
”Vart tog du vägen?!”
”På toa sa jag ju”, skrattade jag. ”Hur mycket har du druckit egentligen?”
Han släppte mig och höll sen upp tummen och pekfingret med ett mellanrum på kanske 3 centimeter.
”Mm visst”, flinade jag.
Han gjorde mellanrummet lite större men jag fortsatte se menande på honom.
Han tog upp båda händerna istället och höll upp pekfingrarna en bit ifrån varandra, log lite oskyldigt och ökade mellanrummet ytterligare lite, fortfarande med det där söta leendet så att man inte kunde bli irriterad.
Jag skrattade och tog tag i hans ena hand.
”Du är knäpp.”
”Men du älskar mig ändå?” log han stort.
”Klart jag gör”, flinade jag.

Vid 2 började folk ta sig hemåt och jag och Max också. Nästa buss skulle dock inte gå förrän vid kvart i 3 och ingen av oss hade lust att vänta så länge så vi började gå hemåt istället. Jag fnittrade till lite utan någon egentlig anledning och Max vände blicken mot mig.
”Vad?”
”Inget”, flinade jag och tog tag i hans hand och svängde armarna lite emellan oss.
Det var nog ingen av oss som gick spikrakt, men otroligt nog hade vi ganska bra koll på hur vi skulle gå för att komma hem i alla fall.
Festen hade blivit jätte lyckad och jag kände mig både glad och lite snurrig, på ett bra sätt.
”Vi kan gena här”, sa plötsligt Max och drog tag i min arm och gick mot diket på andra sidan vägen.
”Nej det där blir väl en omväg? Då måste vi ju gå runt?” flinade jag.
”Nej”, sa han förvånat och släppte mig. ”Kom nu.”
Han hoppade över diket, eller gjorde ett försök snarare, och snubblade till för att sen göra något magplask-liknande rakt i diket. Jag stog först helt tyst men när sen Max började asgarva kunde jag inte låta bli att börja skratta jag också.
”fy fan vad klantig du är!”
Han såg upp på mig med jord på kinden och rufsigare hår än tidigare och då kom ett nytt skrattanfall från mig. Han försökte resa sig upp men halkade till och blev sittande i diket.
”Hjälp mig upp!” skrattade han.

Promenaden hem tog nästan en timme men vi hade åtminstone haft kul. Max skrattade fortfarande lite och gick sen mot balkongen.
”gud vad varmt det var här inne.”
Och det var det faktiskt. Jag drog luggen ur ansiktet och gick ut efter honom. Han stog lutad mot räcket och tittade ner och jag ställde mig en bit bredvid. Jag kastade en blick på honom och flinade till igen.
”Sluta mobbas”, skrattade han till när han märkte det.
”Jag kanske vill göra det”, flinade jag retsamt.
”Jasså?” flinade han tillbaks och tog det korta steget mot mig och såg mig i ögonen. ”Jag kanske gjorde det med flit”, sa han med ett snett leende.
Jag såg en stund på honom och närmade mig sen hans ansikte lite grann, sakta.
”Verkligen?” sa jag lågt och närmade mig ännu lite mer, så nära att mina läppar bara var någon millimeter ifrån hans.
”Mm”, svarade han lika lågt med en lite retsam glimt i ögonen.
Jag lutade mig fram den sista biten som att jag precis skulle kyssa honom, men istället lät jag retsamt läpparna glida förbi hans mun och snuddade istället vid hans kind med dom.
Den skämtsamma stämningen var borta och istället ersatt med en spännande, nästan sexig, retsam atmosfär.
Max vred lite på sig och gjorde ett försök att kyssa mig, men jag vred mig precis samtidigt och sänkte sen huvudet lite och lät läpparna snabbt nudda vid hans hals. Jag kände Max ena arm lägga sig om min midja och jag tryckte mig lite närmare honom. Jag vände mig om helt mot honom igen och närmade mig hans läppar. Jag ville ju så gärna kyssa dom. Men den här gången var det Max som retsamt drog sig undan och placerade en puss precis i mungipan på mig. Jag stönade till inombords när han släppte mig och istället lutade sig mot räcket igen.
”Mycket stjärnor det var nu”, sa han lågt.
”Mm”, sa jag och tog några få steg så att jag hamnade alldeles bakom honom.
Jag la mjukt armarna om hans hals bakifrån och lutade hakan mot hans axel. Max vred bak huvudet lite och log snabbt mot mig.
”Jag hade jätte kul ikväll i alla fall”, sa han. ”Fast jag är lite snurrig.”
”Jag med”, flinade jag och såg upp mot dom tusentals stjärnorna.
Efter en stund lät jag sakta min hand smeka över hans mage utanpå skjortan. Max sa ingenting men jag kände hur han tryckte sig lite bakåt mot mig. Jag hörde hur det blåste till lite men jag frös inte det minsta. Det kändes snarare som att min temperatur stigit. Jag lät min hand glida ner en bit och sen in under Max skjorta.

Treys smala hand mot min mage fick det att pirra hur mycket som helst. Kanske just för att det var ett bra tag sen. Han brukade ju dra sig undan så mycket. Men mitt huvud var för upptaget för att kunna fundera över sånt nu. Jag vred lite bakåt på huvudet igen för att försöka komma åt hans läppar men han drog sig bara lite retsamt undan och stannade även till med handen.
”Trey”, mumlade jag.
”Vad?” flinade han.
”fan vad dryg du är”, flinade jag till.
”Jag har ingen aning om vad du pratar om”, log han. 



Jag vet inte om det var alkoholen som fick mig att våga ta steget vidare. På senaste tiden hade jag ju varit livrädd för att låta det bli för intimt. Men efter dom där cidrarna och drinkarna så kändes det inte så himla farligt, så därför började jag sakta röra vid kanten på Max jeans innan jag knäppte upp knappen.
Nej jag var inte helt nykter, ja jag var ganska snurrig, och ja jag skulle säkert kunna börja fnittra som en tjej snart, ja det här kändes pirrigt och hett, och ja jag ville inget heller än att få vara nära Max just nu.
Jag hörde honom ge ifrån sig ett lågt ljud och plötsligt vände han sig om mot mig och la händerna på mina höfter. Innan jag riktigt hunnit reagera hade han snurrat runt mig så att jag stog med ryggen mot räcket och honom framför mig. Han tryckte sig mot mig och sekunden efter pressades hans läppar hårt mot mina. Jag la armarna om hans hals och lirkade upp hans läppar med min tunga och kysste honom sen häftigt.
Han hade en söt men lite stark andedräkt och jag kysste honom djupare.
Med fumliga fingrar började jag knäppa upp hans skjorta och mina händer rörde sig mjukt över hans bröstkorg och mage. Max händer däremot smekte över mina höfter innan han flyttade den ena till min rumpa. Jag kände hur mina andetag hade blivit lite häftigare och det blev inte bättre utav att nyss nämnda kille började kyssa mig på halsen. Jag tvingade mig att lugna ner mig lite och drog sen tag i hans, eller min egentligen, slips och log retsamt.
”Du verkar lite.. upphetsad”, sa jag och höjde på ena ögonbrynet.
”Undra varför”, mumlade han och tryckte sig lite närmare mig, vilket fick mig att känna hur hård han var, och självklart gjorde det mig ännu mer eggad. Jag drog honom närmare mig med ett fast tag om slipsen och nafsade tag i hans underläpp. Jag lyfte min andra hand och drog lite med naglarna mot hans nacke, något jag hade lärt mig att han gillade, och ner försiktigt över halsen. Jag höjde sen huvudet lite och pussade honom alldeles bredvid örat, andades ut varm luft. Max lät lågt igen och la handen vid min nacke och försökte styra mina läppar mot sina. Jag gjorde som han ville men nafsade försiktigt tag i hans underläpp igen och höll kvar den ett tag med en retsam blick. Max mötte den och det fick mig att bli otroligt tänd. Hans ögon lyste verkligen.

En liten stund senare låg Max skjorta på golvet och mina jeans var uppknäppta. Max händer befann sig där innanför och jag var om möjligt ännu mer snurrig.
”Jag vill ha dig”, andades han hest fram.
”Ta mig då”, svarade jag lågt och strök med handen utanpå hans jeans.
När han började dra ner mina jeans en bit hajade jag dock till.
”Inte här!” väste jag fram. ”Kom.”
”Vadå vågar du inte?” frågade han retsamt och slöt handen om mig igen.
Jag stönade lågt till.
”Men..”
”Vad kan hända?” mumlade han och lät tungspetsen snabbt svepa över mina läppar. ”Att någon ser oss..?”
Sättet han sa det på fick mig att bli ännu mer upphetsad och plötsligt var jag inte så anti idèen. Max verkade se det på mig och drog med mig mot balkongens ena kortsida. Naglar drogs över bröstkorgar, händer drog i hår, hesa flämtningar mötte varandra och tungor dansade vilt tillsammans. Snart var jag upptryckt mot väggen med ryggen emot Max och han placerade en puss i min nacke som fick hårstråna att resa sig. Jag kunde snart inte vänta längre. Mina jeans drogs ner en bit till innan underkläderna också gjorde det. Därefter drog han av min tröja och den fick göra skjortan på golvet sällskap.
Jag ryckte till lite när jag kände Max finger.
”Går det bra?” mumlade han. ”Ska jag hämta något?”
Jag skakade på huvudet och tryckte mig bakåt mot honom.
”Nej det är lugnt”, andades jag fram.
Han fortsatte ett tag innan han la händerna på mina höfter. Jag måste medge att vetskapen om att vi faktiskt kunde bli upptäckta var lite sexigt.

Jag stönade lågt till då jag trängde in i Trey. Det kändes helt underbart.
”Slappa av”, mumlade jag och började sakta röra mig mot honom.
”Jag försöker”, kom det som svar från Trey.
Jag fortsatte röra mina höfter mot hans och efter ett tag gick det lättare. Det kom några hesa stön ifrån honom ibland, men dom lät positiva.
Jag ändrade tekniken lite och kom en aning längre in. Det pirrade verkligen i hela kroppen och det var ett under att jag ens kunde stå. Trey mötte mina rörelser lite genom att trycka sig bakåt och jag kunde inte hindra stönet som kom ut mellan mina läppar. Jag lutade mig ner lite och kysste honom på sidan av halsen, hans hud såg nästan vit ut i månskenet, och sträckte sen ner armen lite och slöt en darrande hand om honom. Treys flämtning fick mig att rysa till och jag ökade takten lite. Det gick inte ens att beskriva hur underbart det kändes att vara omsluten av honom. 
Eftersom jag längtat så mycket efter det här, och eftersom det bara var vår andra gång så hade jag hoppats kunna hålla ut längre men det gick inte. Han var för skön helt enkelt. Jag drog sakta handen uppför honom igen och bet mig sen hårt i läppen.
”Du.. jag..”
Jag flämtade högt till då jag kom i honom och sekunderna senare kom ett utdraget lågt stön ifrån Trey. Jag andades häftigt och drog mig ur, slöt ögonen en stund. Benen kändes helt mjuka.
”Det gick fort”, flinade Trey mot mig och drog precis upp sina röda boxers.
Jag flinade till.
”Mm, ledsen för det. Men det var skönt.”
”Asskönt”, höll han med och det såg ut som att hans ögon glittrade lite.
”Du.. vi glömde.. skydd”, kom jag plötsligt på.
”Ojdå.. det tänkte inte jag heller på”, sa han lite andfått. ”Men det gör inget. Det var säkert ingen fara.”
Jag nickade. Även om Martin inte testat sig så var det ju inte säkert att han hade något. Det var säkert ingen fara. Vi kunde ju i alla fall inte bli gravida tack och lov.
”Kom”, sa jag och tog tag i hans hand och gick in i lägenheten igen.
Plötsligt fnissade Trey till och jag vände mig om.
”Vadå?” flinade jag.
”Jag vet inte”, sa han och skrattade till igen.
Det fick mig att också börja skratta.
”Sluta jag kommer få ont i magen igen”, sa jag och försökte hålla för munnen på honom.
”Sluta!” skrattade Trey och sprang iväg mot mitt sovrum.
Jag sprang efter och slirade till lite på hallmattan innan jag kom ikapp honom.
”Nej!” tjöt Trey till precis innan jag brottade ner honom i sängen.

”Vet du”, sa han senare när vi låg i min säng. Trey med huvudet på min utsträckta arm.
”Nej? Att du ska mobba mig igen för att jag ramlade i diket?”
Han fnissade till och skakade på huvudet.
”Nej, fast jag ska göra det senare. Jag gick förbi piercingstudion idag, och jag tror jag vill göra i tungan. Fast jag vill ha sällskap, kan vi inte göra båda två?”
Jag log och nickade.
”Jaa gärna, eller vadå ska jag också göra i tungan?”
”Du får göra var du vill”, flinade han. ”Du hade väl någon idèe?”
”Jaa just ja! Åh jaa det har jag.”
”Säg då.”
”Nej det blir en överraskning har jag ju sagt.”
”Men”, suckade Trey och såg på mig. ”Snälla.”
Jag flinade lite igen.
”Nej.”
Jag vred lite på mig och pussade honom snabbt. Han var så fin min Trey. Om än lite smal. Det var ett tag sen jag sett honom utan kläder överhuvudtaget, men nu hade han bara underkläder på sig. Fast han hade nog ätit lite bättre på sistone, så det kanske skulle synas på hans kropp snart?
”Det är snoppen va?”
Jag kunde inte hejda asgarvet.
”Va?!”
Han nickade, helt allvarligt.
”Jag visste det. Men allvarligt Max, jag kommer inte direkt gå igång på det.”
Jag skrattade ännu mer.
”Jag ska inte göra någon piercing där! Vad har du fått det ifrån?”
Han såg lite förvånad ut.
”Ska du inte?”
”Nej”, flinade jag. ”Verkligen inte.”
Han log nöjt och kramade om mig.
”Bra, jag gillar din snopp som den är.”
Jag skrattade igen.
”gud, det låter nästan gulligt när du säger det där ordet”, flinade jag.
Trey brukade ju inte vara särskilt grov i munnen, så han var väl ingen som kallade den för ordet på 3 bokstäver direkt, han brukade mer säga ’din/din grej’ eller något liknande. Trey som onykter var väldigt underhållande faktiskt.
”Mm jag är ganska gullig”, log han och slöt ögonen.
Jag flinade till igen.
”Men du ska göra i tungan alltså?”
”Jaa, tror du det blir snyggt?”
”Jätte hett”, log jag. ”Om du vågar.”
”Det är klart. Vi kan boka tid imo.. rgon.”
”Visst”, log jag. ”Vad heter han som vi piercade oss hos? gud jag har helt tappat bort namnet. Du var ju hos han 3 gånger när du mesade dig”, sa jag och skrattade igen.
Jag såg lite förvånat på honom när han inte svarade.
”Blev du sur Trey? Du mesade dig ju faktiskt lite”, flinade jag. ”Men det var gulligt så det gör inget.”
Inget svar.
”Trey?”
Den där sista blåa drinken hade nog gjort mig lite trögtänkt för det tog ett tag innan jag förstog att han sov.
”Godnatt”, flinade jag och sträckte upp armen för att släcka sänglampan. Kort därefter sov jag också.


teasers

-Jag kunde dock konstatera att Max var mer välutrustad-

-"vad är det då?"
"Vet inte. Men det var asgott. Smaka!"
Han hade hunnit med att smaka av lite allt möjligt faktiskt. Eller nej, ganska mycket av allt möjligt.-

-Efter en stund lät jag sakta min hand smeka över hans mage utanpå skjortan.-

-Jag tyckte att dagen hade börjat ganska bra, men den blev sämre.-

update

nästa kapitel går framåt, är nog snart klar med handskrivningen i alla fall =)

ifall det är någon som vill att jag mailar om nya kapitel så är det helt okej att lämna sin mailadress så skickar jag ut ett mail när jag lagt upp nytt =)

[en till smart rubrik]

tack för kommentarerna som trillade in ;)
ville bara säga som svar på era 'jag vet inte vad jag ska skriva så därför kommenterar jag inte'. 
jag kräver verkligen inga jätte analytiska kommentarer XD jag blir superglad bara av att höra Vad ni tyckte var bra, och om det var något som var sämre.
eller bara 'jätte bra =D' eller vad som helst. hellre en kort kommentar än ingen alls liksom ;) så kommentera på =D det är ju så roligt att få veta vilka läsare jag har 8)
nu ska jag baka semlor ;) see you all 8D

[rubrik här]

next chapter in progress.. 




 


men innan det kommer upp förväntar jag mig några fler kommentarer, för jag ser ju att många har läst. så antingen har jag blivit sämre på att skriva eller så har ni blivit sämre på att kommentera -.-


tack ni som kommenterat =D jag blir jätte glad av era ord!

crash m/m - del 23 - varför var det så här?

jag trodde att det här kapitlet skulle bli ganska kort, men det är nästan 19 sidor långt i word, och då har jag inte skrivit in allt från blocket. så jag tänkte spara det till nästa kapitel, så har jag en början på det redan ;)
så därför kanske slutet blir lite småtråkigt i det här, men det får ni stå ut med ;)

och hoppas ni inte tycker Trey är löjlig med sina idèer. Men jag vet hur det kan vara, man ser något helt annat än vad andra ser och kan inte få en klarare bild av sig själv än den man fått i huvudet -.-
så var inte för hård mot honom D:

och som vanligt; kommentera så att jag blir lite peppad =D

jag vet att alla inte kommenterade senaste kapitlet -.-



- varför var det så här?

   My chemical romances senaste platta snurrade i stereon och jag satt i sängen med ryggen lutad mot väggen. Jag hade för ovanlighets skull t-shirt på mig och min blick föll till armen som täcktes av dom tunna ärren. Skulle jag vara ärlig, (mot mig själv alltså, inte Max, det gick inte) så hade jag varit nära några gånger dom senaste dagarna. Men jag hade inte gjort något. Jag kände mig bara så misslyckad just nu. Jag saknade nästan smärtan i foten för då hade jag i alla fall haft något annat att tänka på.
Jag slöt ögonen och försökte koncentrera mig på texten istället.
Dom senaste dagarna hade inte varit dom bästa. Max måste tycka att jag var asjobbig.
Som i måndags..

”Ska vi inte hitta på något? Vi har bara tråkat hela dagen..”, sa Max och lutade sig mot dörröppningen till mitt rum.
”Jag vet inte.. vadå?”
”Men vad som helst. Vi kan åka och bowla? Och käka någonstans efteråt?”
Jag kände mig så energilös så det kändes inte som att jag skulle klara en timmes bowling. Och mat fick mig att bli illamående. Inte för att jag inte var hungrig, det var jag, men för att jag blev äcklad av att tänka på hur min mage redan putade, och jag skulle inte kunna kasta maten om vi var på restaurang. 
”Jag har ingen lust.. Vi kan göra det någon annan dag?”
Jag såg upp på Max och mötte hans besvikna blick.

”Vad vill du göra då?”
”Måste vi göra något just idag?” frågade jag lite osäkert.
Hans blick växlade från besvikelse till irritation.
”Alltså vad är det med dig? Du vill ju aldrig göra något! Som att det skulle vara något slags straff att göra något med mig. Du har varit så här i flera jävla dagar.”
”Det har jag väl inte!” protesterade jag. Men det var nog sant.
”Säg när vi senast gjorde något då! Och teve gills inte.”
Jag satt tyst och han såg menande på mig. Det var nog en blandning av trötthet, rädsla, irritation och hunger som gav resultatet att jag flög upp från sängen.
”Men klaga då för fan! Bara för att jag inte är perfekt!”
Max såg häpet på mig.
”Va? Jag tycker bara att vi kan umgås lite! Just nu känns det nästan som att jag bor själv.”
Men jag försöker ju se mindre äcklig ut! Jag vill inte att du ska se på mig som jag ser ut nu. Jag behöver tid att ändra mig.
”Jag är väl inte din jävla lektant heller!”
Jag trängde mig förbi honom och ut i hallen. Han fick tag i min arm.
”Men vänta Trey! Var inte så barnslig! Jag försöker bara prata!”
”Släpp mig!”
Jag slet mig loss och stormade ut i hallen. Jag körde ner fötterna i skorna och tog med mig jackan innan jag stack ut från lägenheten.
Jag hann inte längre bort än till busshållplatsen förrän det brast. Tårarna rann längs kinderna och mina snyftningar kunde säkert höras på långt håll.

Och allt det där bara för att Max hade frågat om vi skulle hitta på något. Det var väl en underdrift att säga att jag kände mig som en misslyckad pojkvän. På ett sätt ville jag berätta för Max. Allting. Men jag var för rädd. Han kanske skulle tycka jag var ännu äckligare. Eller så skulle han inse ännu mer hur ful och tjock jag faktiskt var. Jag ville inte att han skulle förneka det och säga typ ’vadå? Du är inte tjock! Du är den finaste jag vet Trey.’
Men samtidigt skulle jag vara livrädd för att han skulle bekräfta det jag mådde så dåligt över. ’Jo du har nog gått upp några kilon på sistone. Faktiskt..’
Så därför lät jag bli att säga något.
Snart skulle allt vara bra igen. Jag hade redan börjat med situps varje morgon och kväll, jag som hatat att träna och aldrig direkt behövt.. Muskler hade jag inte brytt mig så mycket i, och jag hade ändå varit så lätt. Så det hade inte funnits någon anledning till att träna förut. Men självklart hade inte Max fått veta något om mina nya träningsrutiner.
Han hade i alla fall fölåtit mig den där dagen jag stuckit..

Jag visste inte hur länge jag var ute, men när jag började gå hemåt igen hade mina tårar slutat rinna och jag hade torkade saltspår längs kinderna. Jag gick nervöst uppför trapporna och stog sen utanför dörren ett tag innan jag vågade öppna den. Jag skämdes över hur jag hade betett mig, och jag var rädd att Max skulle vara assur, vilket han hade all rätt att vara.
Jag drog igen dörren efter mig och när Max dök upp i hallen var det nära att brista igen.
”fölåt”, viskade jag och kände till min förtvivlan hur tårar började tränga fram igen.
Och vad hade jag för rätt att vara ledsen egentligen? Det var ju jag som varit otrevlig.
”Men du..”
Max kom fram till mig och i nästa stund var jag i hans famn. En del av mig ville stanna där för alltid. Bli tröstad. Medans en annan del av mig skrek att han skulle släppa mig så att han inte skulle känna, märka. Så att våra magar inte skulle röra vid varandra. Och det var inte bara det att jag var tjock, jag var elak också. Jag var inte värd honom. Men innan jag hunnit välja hur jag skulle göra så hade Max dragit med mig till soffan.
”Varför stack du?” frågade han tyst. ”Jag menade verkligen inget illa. fölåt om jag lät taskig..”
Jag skakade häftigt på huvudet och gömde ansiktet mot hans hals.
”Det var jag som var dum. fölåt.. Max.. det var inte meningen.”
Det var så mycket som inte var meningen. ’Det var inte meningen att spy upp frukosten igår’, ’Det var inte meningen att sitta ensam på mitt rum hela dagen’, ’Det var inte meningen att kasta hälften av kvällsmaten igår när du inte såg.’, ’Det är inte meningen att vara så sur, jobbig och elak.’
”Det gör inget”, sa han tyst och kramade mig hårt.
Jag lät honom göra det en lång stund innan jag sa något.
”Vill du ändå vara med mig då?..”, frågade jag tyst.
”Men Trey, det är väl klart jag vill. Det behöver du inte ens fråga. Jag skulle väl inte kasta bort allt det här för ett litet bråk.”
Jag nickade försiktigt och tog mig efter en stund ur hans grepp. Jag strök bort tårarna och såg ner på mina händer. Jag skämdes. Jag betedde mig som ett psyko.
”Du sa att teve inte gills. Men gills det att sätta sig ute på balkongen då? Det var ganska stjärnklart”, sa jag och drog luggen ur ansiktet och försökte få fram ett leende.
”Jag hämtar filtar”, log Max.

Jag började plötsligt längta efter Max fastän han befann sig i samma lägenhet. Jag kunde inte sitta här inne hela dagen. Så jag reste mig upp från sängen och öppnade dörren.
Jag fann Max i vardagsrummet med laptopen.
”Vad gör du?” frågade jag.
Han såg förvånat upp.
”Jag trodde du hade somnat.. Jag snackar lite på msn bara.”
Jag nickade, undrade lite smått vem det var med.
”Vill du gå ut och springa lite?”
Jag hade kommit fram till att det var en bra grej. Jag fick träna och jag fick vara med Max, men det skulle inte bli för intimt.
”Vill du gå ut och springa?” frågade han skeptiskt med höjda ögonbryn.
”Sluta, det är inte så att jag aldrig har gjort det.”
”Typ”, flinade han. ”Men visst.”
Han stängde igen laptopen och reste på sig.
”Jag ska bara byta lite kläder.”

Jag gick ut i hallen och tog på mig skorna och munkjackan. Den skulle nog bli lagom att springa i.
Efter en stund kom Max ut från sitt rum. Nu i ett par svarta mjukbyxor, ja han var sexig till och med i det, och en mörkgrå huvtröja.
”Varför har du plötsligt fått för dig att springa då?” flinade Max och drog på sig en mössa och sina svarta avklippta fingervantar.
”Men jag kände bara för det. För att få lite luft liksom.”
Han verkade nöja sig med det svaret och öppnade dörren. Vi gick nerför trapporna och ut genom porten.
”Välj väg du som har koll”, log jag.
”Okej.. i området eller i skogen då?”
”Här någonstans kanske. Jag är fortfarande lite anti mot skogen.”
Det fick honom att haja till.
”Är det verkligen bra för dig att springa?”
”Jaa det är lugnt. Jag har ju inte ont.”
”Okej, men vi tar det lite lugnt då.”
”Visst”, sa jag och ryckte på axlarna.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var sjukligt trött redan efter 10 minuter. Men det var ju inget jag sa till Max. Det såg så lätt ut för honom.
”Det här var en bra idèe av dig faktiskt”, log han efter en stund och sprang ner på nästa gata. ”Nu kan man slappa hela kvällen med gott samvete.”
Jag log lite och nickade, ansträngde mig för att hänga med i hans tempo. Och han kallade det här lugnt..
”Man måste förbränna ganska mycket va?” frågade jag.
Max såg på mig igen.
”Jo det gör man väl. Fast då ska man ju springa ett bra tag. Fast det behöver ju knappast du..”
Nu ljög han igen. Varför kunde han inte bara vara ärlig?
”Jo”, sa jag och försökte flina lite.
Han flinade tillbaks.
”Visst, vi borde nog skicka dig på fat-camp också va?”


Tvärtemot borde han bli skickad på food-camp. Han hade aldrig kollat upp det men jag var säker på att han förbrände för snabbt. Så länge jag känt honom så hade han kunnat äta i princip vad som helst utan att det la sig någonting på hans kropp. Det hade oroat mig lite så jag hade föreslagit att han skulle börja dricka näringsdrycker, förut; alldeles efter att vi flyttat ihop. Men det hade han inte velat.
Vi rundade ett gathörn och jag kastade en blick på Trey. Han såg ganska ansträngd ut. Men han kanske skulle börja bli på bättre humör nu i alla fall. Att han hade föreslagit att vi skulle gå ut och springa var ju ett framsteg åtminstone. Han hade hållit sig så mycket för sig själv den senaste tiden.
”Ska vi börja vända?” frågade jag efter ett tag och drog till mössan lite.
”Nej ett tag till”, flåsade han tillbaks.
”Trey, jag vill inte att du ska svimma eller något.”
”Det gör jag inte. Vi springer ett tag till”, höll han fast vid.
Jag sprang in framför Trey när en bil kom körande och vände mig sen om mot honom.
”Är foten okej då?”
”Jaa Max”, sa han och flinade faktiskt lite.

En kvart senare gick vi in i vårt lägenhetsområde igen. Det hade varit skönt att springa men nu längtade jag efter en varm dusch. Mina fingrar kändes stela när jag drog upp porten och benen lite tunga när vi gick uppför trapporna. Jag låste upp dörren och lät Trey gå in först.
Jag drog av mig huvtröjan och sparkade av skorna.
”Vatten”, mumlade Trey som att han höll på att törsta ihjäl och försvann in i köket.
Jag flinade lite och gick sen in på mitt rum för att hämta en ny handduk.
Jag borde egentligen inte ha blivit förvånad när typ alla kläder ramlade ur min garderob när jag öppnade den. Om man knölar in alla jeans och tröjor och sen stänger dörren blixtsnabbt så brukar det resultera i att allt sen ramlar ut. Ändå så svor jag irriterat till varje gång det hände. Som att jag varje gång trodde att någon annan skulle ha fixat det åt mig..
Jag böjde mig ner och började ta upp alla plagg. Jag borde verkligen försöka få lite ordning.
När jag fått in allt och sen gick till badrummet så var Trey redan där. Jag log för mig själv och drog t-shirten över huvudet. Jag fick av mig resterande plagg också och smög fram till duschen. Då dörren var frostad såg jag bara Treys konturer.
”Vill du ha sällskap?” frågade jag och log snett.
”Va?” hördes Treys röst genom skvalpandet.
”Vill du ha sällskap?” frågade jag igen och drog dörren lite åt sidan.
Det såg nästan ut som att han försökte skyla sig. Och jag hade ju redan sett honom utan kläder flera gånger.
”Alltså jag är alldeles snart klar”, sa han snabbt.
”Men duscha lite längre med mig då?” flinade jag. ”Jag fryser här ute.”
Vi hade aldrig duschat tillsammans men det skulle vara jätte mysigt.
Han drog handen genom håret och vred sen av vattnet.
”Jag blev så jäkla varm nu”, flinade han lite och gled sen smidigt förbi mig och drog snabbt handduken om sig.
Och kvar stog jag.
”Tråkis”, flinade jag lite. Men jag kände mig faktiskt lite sårad.
Det kändes som att han drog sig undan från mig igen. Och det gjorde att oron började gnaga i magen igen. Men jag överreagerade säkert. herregud, han hade ju bara ingen lust att duscha längre.
Jag klev in och drog igen dörren. 


 
Jag bet mig hårt i läppen och gick ut från badrummet. Även om Max flinat så hade jag hunnit se hans sårade blick. Jag hatade att jag gjorde så här mot honom. gud, jag hade ju mått jätte dåligt när han dragit sig undan förut, när vi hade hånglat och han ångrade sig. Nu var vi ju inte i samma situation som då, men ändå. Men jag visste inte hur jag skulle göra. Jag kunde ju inte berätta. Jag hatade vad det här gjorde med mig. Det tog upp nästan all tid. Kanske om jag skulle låta honom röra vid mig igen, se hur han reagerade. Fast jag hade för dålig självkänsla för det. Jag skulle aldrig känna mig sexig, det hade jag aldrig gjort, men jag behövde känna mig åtminstone lite snygg för att kunna vara nära Max på det sättet och just nu äcklades jag över mig själv.
Jag gick in på mitt rum och undvek spegeln för att sen snabbt klä på mig. Håret lämnade lite blöta fläckar på min tröja, men det skulle väl torka.

Plötsligt började en låt spelas ifrån hallen, ingen jag kände igen, så det var så klart Max mobil eftersom han bytte signal typ varannan dag. Jag fattade inte hur han klarade av det. Han borde ju inte minnas själv vilken låt han har liksom.
”Max!”
Jag drog handen genom det blöta håret och gick ut i hallen.
”Max! Din mobil ringer!”
Vattnet tystnade och efter en liten stund kom Max utspringande i en handduk. Mobilen hann precis sluta ringa.
”Men åh..”, suckade han och knappade lite innan han tryckte luren mot örat. ”tjena, jag hann inte svara. hur är läget?”
Jag gick in i vardagsrummet och slängde mig ner i soffan. Det kanske fanns något att se på teve.
Jag hann zappa runt lite innan Max kom in.
”Det var Johan, du vet? Han ville ses. Det var ju så länge sen”, log han. ”Följer du med?”
Jag såg lite tveksamt på honom.
”Njae jag tror inte det. Det var så skönt att ligga här”, flinade jag.
”Säkert? För du får gärna hänga med.”
”Nej men jag stannar här. Vi ses senare?”
Han log och nickade, verkade nöja sig med mitt svar.
”Okej, det blir nog inte supersent.”
Han gick ut i hallen och efter en stund hörde jag hans ”Hejdå så länge” innan dörren slog igen.
Johan hade gått i vår paralellklass, men i samma grupp som Max i vissa ämne, och dom hade varit bra kompisar. Jag hade också umgåtts med Johan lite, men just ikväll kände jag inte för att göra något mer. Skulle jag vara ärlig så kände jag mig lite skakig efter den där springturen. Min mage kurrade till precis som att den ville signalera varför jag kände mig just skakig. Det skulle vara så gott med en macka. Och det borde väl knappast göra någon skada. Jag var inte så sjuk i huvudet att jag ville svälta mig själv.
Så jag gick ut i köket och bredde mig en macka med en skinkskiva. Den åkte ner läskigt snabbt och jag gjorde en till. Det var som att magen skrek.
Det dröjde dock inte lång tid efter att jag ätit upp den andra mackan förrän tankarna kom tillbaks. Precis som igår efter lunchen. Max hade lagat mat och jag skulle ha känt mig så taskig om jag inte hade ätit något alls. Nu kände jag mig alldeles dålig.
En macka hade varit okej, men jag hade inte behövt 2. Jag såg mig omkring i köket och försökte lugna mig. Det var ingen jätte stor fara, eller hur?
Plötsligt ville jag ha Max hemma. Då kanske jag hade kunnat tänka på något annat. Inte helt säkert, men kanske.
Någonstans långt inne fattade jag ju att jag tänkte fel. Jag borde inte bli upprörd över att jag ätit 2 mackor. Men jag kunde inte hålla tankarna borta. Min puls hade redan ökat och jag kände hur det kröp i kroppen.
Varför var jag så äcklig?
Mina fötter rörde sig snabbt mot badrummet. Min hand fällde upp toalocket. Jag sjönk ner på knä och hann inte tänka särskilt mycket förrän jag stoppat fingrarna i halsen och tömde magens innehåll.
Jag slöt ögonen och andades tungt ut. Jag spottade sen och reste mig upp. Efter att jag spolat kom tårarna. Patetisk som jag var. Jag kunde inte hindra den tysta gråten och jag begravde ansiktet i händerna. Varför var det så här? Jag ville inte. Och samtidigt ville jag ju så gärna bli lite smalare.
Jag satt mig ner på golvet igen och lutade mig mot väggen. Jag fick fram mobilen ur fickan och tvekade lite innan jag bläddrade fram Sids nummer. Jag satt mobilen mot örat och väntade på att han skulle svara. Ton efter ton gick utan att han svarade.
’Tjena du har ringt till Sid, som du antagligen vet om själv.. håll käften Martin! Jag försöker..
Jag kan inte svara just nu i alla fall för jag håller antagligen på med något asviktigt, eller så ligger jag typ och sover, säg något efter plingelinget!.. Men sluta! Ni förstör!..’
Pip.
Jag hade ingen lust att prata in något på mobilsvaret så jag tryckte av.
Jag sköljde munnen och sjönk sen ner på golvet igen.

Jag hade behövt något att distrahera mig med och i brist på roligare saker hade jag startat min dator och satt mig i soffan. Jag kollade runt på lite olika hemsidor och loggade sen in på msn. Det tog inte lång tid förrän det plingade till och en liten ruta kom upp i högra hörnet. Cornelia, min jämngamla kusin som det var alldeles för länge sen jag träffade. Senaste gången hade ju varit när vi fikat och sen gått hem till hennes nya lägenhet där hon och Andreas höll på att fixa.

<0rnelia säger: Hej Trejan =D

Jag log lite. Hennes fåniga smeknamn på mig.

You’re like morphine to me säger:
hejsan =)

<0rnelia säger:
Hur mås det? Länge sen vi hördes nu igen!

You’re like morphine to me säger:
jaa verkligen. och det är väl så där. själv?

<0rnelia säger:
Varför bara så där? =( Hänt något mellan dig och Max?

Det stack till lite i ögonen igen. Jag var inte bara tjock, jag var en mesig lipsill också.

You’re like morphine to me säger:
nej inte direkt. jag mår bara inte så bra.. vill helst inte prata om det.

<0rnelia säger:
Okej ._. jag lyssnar gärna annars vet du.

You’re like morphine to me säger:
tack <3 du kan väl berätta något kul istället?

<0rnelia säger:

Något kul.. Andreas tyckte i alla fall att det var ganska komiskt -.- Jag var hos mamma och pappa igår. Och sen skulle jag ta bussen hem så jag satt mig längst bak. Det var en sån där blå buss du vet, dom där med sköna säten. Så jag blundade väl lite grann för att jag var så trött och så var det alldeles mörkt ute..
Sen vaknade jag liksom inte förrän på slutstationen..

Jag kunde inte låta bli att dra på munnen.

You’re like morphine to me säger:
lyckat ;) men ni bor väl inte så långt ifrån stationen i alla fall?

<0rnelia säger:
Nej, men det var liksom inte stadsbussen. Utan den som går enda till Claytown.

You’re like morphine to me säger:
Oj..

Claytown var vår grannstad.

You’re like morphine to me säger:
HAHAHA, vaknade du inte förrän i claytown?!

<0rnelia säger:
Nej -.- Och Andreas hade ringt massa gånger utan att jag hört det. Så han var ju asorolig. Sen dog han lite när jag förklarade vart jag hamnat. Men han kom och hämtae mig i alla fall.

<0rnelia säger:
hämtade *

You’re like morphine to me säger:
haha XD hur kunde du sova så jäkla hårt?

<0rnelia säger:
Sluta skratta! XD Och jag vet inte.. Jag blev lite förvånad.

jag flinade och lutade mig lite bakåt i soffan. Cornelias historia hade i alla fall fått mig på lite bättre humör.

<0rnelia säger:
Du jag måste gå nu, vi ska precis äta. Men är du okej eller? :/

You’re like morphine to me säger:
jaa det är ingen fara. det var kul att prata ^^

<0rnelia säger:
ja 8) vi kan väl ses snart?

You’re like morphine to me säger:
absolut, vi får höras. hälsa curella.

Jag antog att han hade sin frilla fortfarande i alla fall.

<0rnelia säger:
*ignorera ett visst namn* yes box, hälsa Max också! =D tjingeling.

<0rnelia verkar vara offline.

Jag bläddrade ner i listan men hittade ingen annan rolig att prata med så jag loggade ut.
Jag var verkligen sugen på en cigg så jag gick ut i hallen och stack ner handen i jackfickan efter paketet. Till min frustation såg jag att det var tomt. Varför hade jag stoppat tillbaks ett tomt paket för?
Men eftersom jag inte hade något roligare för mig kunde jag lika väl gå till kiosken lite längre bort och köpa. En promenad skulle väl inte skada.
Jag drog på mig jackan och conversen och lämnade sen lägenheten.

Det var inte alls skönt ute och jag ångrade att jag inte hade tagit på mig en huvtröja under jackan. Nu hade jag bara t-shirt. Det var nästan helt svart ute, det blev ju mörkt så himla snabbt under sen-hösten, och då och då blåste det till. Jag körde ner händerna i jackfickorna och snabbade på stegen lite för att försöka få upp värmen. Jag kände runt efter ipoden och trasslade sen lite med hörsnäckorna innan jag fick ut dom och tryckte in dom i öronen. Snart spelades muse i mina öron och en bra bit längre fram kunde jag skymta kiosken.

Väl inne i kiosken låtsades jag leta efter något ett tag bara för att få stå inne i värmen en stund. Men kiosktantens blick gjorde mig nervös. Det brukade vara Ramhan som var där, men han var tydligen ledig ikväll. Istället var det den där snipiga tanten som stog där bakom disken och såg allmänt missnöjd ut.
”Ett paket cigg, dom röda”, sa jag och fiskade upp en skrynklig sedel ur fickan.
”Legitimation”, sa hon och plockade ner ett paket men höll kvar det i handen.
Jag suckade lite och kände utanpå den andra jeansfickan efter plånboken. Sen i jackfickorna.
”Jag har glömt plånboken”, suckade jag.
Jag måste ha tagit ur den när jag letade efter busskortet tidigare, och så hade jag väl helt enkelt glömt att stoppa tillbaks den. Det plingade till i dörren men jag brydde mig inte om att kolla.
”Då kan jag inte sälja”, sa hon och jag tyckte mig skymta en skadeglad blick.
”Men jag känner Ramhan, han vet att jag är över 18.”
”Ramhan är inte här ikväll så jag kan tyvärr ändå inte sälja dom. Inte utan legg.”
Jag försökte lugna mig och inte få ett utbrott. Jag behövde dom där ciggen. Men jag vägrade gå hela vägen tillbaks för att hämta plånboken och sen gå tillbaks igen.
”Du kan väl ringa honom och fråga då?” försökte jag.
”Han är ledig den här veckan. Faktiskt så är han inte ens hemma. Så det tänker jag inte göra. Om du ursäktar lite så att jag kan ta nästa..”
Jag såg pafft på henne. Va fan?..
”Skit samma då”, mumlade jag och vände mig om för att gå ut.
”Och så ett ciggpaket.”
”Vilken sort?”
”Det du hade framme nyss.”
Jag vred på huvudet för att se vem det var som stog där. Någon som skulle köpa det jag så gärna ville ha. Det var en ganska lång kille, svart fluffigt hår och en lika svart jacka. Någon rockliknande med lite högre krage. Sån där som man kunde se faschioncore-killar ha.
”Legg”, sa tanten lika uttråkat.
”Yes”, svarade fluffkillen och slängde fram ett kort på disken.
Jag tryckte ner handtaget och gick ut i kylan igen. Utan mina cigg. jäkla skit.

Jag satte i hörsnäckorna igen och började gå.
”Du!”
Jag hajade till och vände mig om, bara för att se den svarthåriga killen ifrån kiosken. Jag tog lite tvekande ur ena hörluren och såg på honom.
”Jaa?”
Han kom fram till mig och höll sen fram ciggpaketet han nyss köpt.
”Det var väl det här du tänkte köpa?”
Jag såg förvånat på honom.
”Joo..”
”Jag hörde vad ni sa när jag kom in..”, började han och drog handen genom håret. ”Alltså det är ju jätte irriterande om man råkar glömma legget. Så.. jaa här. Om du vill ha det”, sa han och log lite snabbt.
Det gjorde mig ännu mer förvånad. Jag hade inte ens sett killen förut.
”Öh.. tack. Schysst”, sa jag och tog emot paketet för att sen snabbt ta fram pengarna igen, och räckte honom den.
”Äh men ta dom.”
”Inte en chans”, sa jag igen och log den här gången. ”Jag är så jäkla röksugen så det är inte sant.”
Han flinade lite.
”Då förstår jag att det var ett jobbigt läge.”
En bil körde förbi och strålkastarna hann lysa upp hans ansikte lite. Det skulle vara ett brott att inte säga att han var snygg.
”Var det sant då?” fortsatte han.
”Vadå?”
”Alltså, hade du glömt legget eller var det bara ett försök?” flinade han.
”Vadå ser jag så liten ut?” kunde jag inte låta bli att kontra och flinade tillbaks lite. ”Jag hade faktiskt glömt det.”
”sorry, jag menade inte så.. eller.. vad dumt det här blev nu”, sa han och skrattade till lite. ”Nej du ser inte liten ut, jag vet inte varför jag frågade..”
Jag log lite roat och kunde sen inte vänta längre utan öppnade paketet och drog fram en cigg.
”Röker du också?” frågade jag och grävde runt efter tändaren i fickan.
”Tyvärr”, log han och ryckte på axlarna.
Jag räckte honom paketet och han drog ut en cigarett.
”Tack.”
Jag tände min och såg hur han gjorde likadant med en egen tändare. Han såg ganska blek ut, men det kunde i och för sig se ut så bara för att det var så mörkt ute. Men han hade fina drag i ansiktet. Lite höga kindben, ganska smala läppar men med en lite fylligare underläpp. Håret var som sagt fluffigt och lite spretigt, förutom luggen som låg platt neråt över ena ögat, och några platta hårtester på andra sidan ansiktet också. Ögonfärgen kunde jag inte avgöra i mörkret.
Jag tog ett bloss och blåste sakta ut röken.
Nu då? Skulle jag typ säga hejdå och gå? Jag hade ju tackat i alla fall. Men fluffkillen löste det åt mig.
”Åt vilket håll bor du då? Eller.. skulle du hem?”
”Ditåt, och jaa det skulle jag”, log jag och nickade bortåt hållet jag kommit ifrån.
”Vill du ha sällskap?”
”Visst”, log jag och började gå.
Vi gick tysta bredvid varandra en stund, men det blev inte någon direkt pinsam tystnad tack och lov. Fast det kanske kändes så bara för att jag fortfarande hade musik i ena örat.
”Bor du också hitåt?” frågade jag efter en stund.
”Nej jag går hitåt ändå bara för att få gå med dig”, sa han.
Jag såg tveksamt på honom i några sekunder innan han flinade till.
”Ja jag bor också hitåt.”
Jag slog ner blicken en stund. Var jag så jäkla trög att jag inte ens fattade skämt idag? Jag var så pinsam.
Jag tog ett till bloss och sneglade sen lite diskret mot honom. Och självklart jämförde jag mig med honom. Min nya störda grej. Han var smal i alla fall, fast det var svårt att avgöra hur pass när han hade jacka.
”Elia föressten”, log han.
”Trey”, sa jag och såg upp igen.
Konstigt att jag inte hade sett honom tidigare.
”Här ska jag in”, sa han efter en stund och stannade till vid en gata.
”Åh okej”, log jag och stannade jag med.
”Föressten, hur ofta går bussarna in till stan här?”
Jag blev tvungen att tänka efter lite. Jag var så van att bara gå ut till busshållplatsen, jag kollade nästan inte klockan.
”På dagarna så går dom halv, kvart i, prick, och kvart över. Och på kvällarna.. eller det är lika då med föressten.”
Han log och nickade.
”Okej tack. Vi flyttade hit i förrgår, så jag har inte hunnit kolla upp sånt där än”, flinade han.
Där var förklaringen till att jag inte hade sett honom då.
”Jaha kul, i villorna där eller?”
”Jaa, i en blå. Eller jaa dom flesta är blå men. Lite längre in. Jag har tänkt flytta till något eget snart. Men just nu bor jag med familjen”, sa han och log svagt.
”Okej, hoppas ni kommer trivas då.”
men gud, jag lät som en jävla gamling.
”Vi kanske ses något”, fortsatte jag därför och log snabbt.
”Kanske det”, log han tillbaks.
Vi sa hejdå och jag fortsatte gå hemåt. Han hade verkat trevlig. Och just ikväll fick han vara min hjälte tack vare dom där ciggen.

Jag hade rökt en till cigarett ute på balkongen och sen satt mig och tittat på teve. Det var inte särskilt sent men jag kände mig ändå trött och ögonlocken åkte ner flera gånger. Jag satt mig lite mer rakt och försökte koncentrera mig på teven.
Efter några minuter sov jag.

Jag kände något mjukt mot läpparna men antog att jag drömde. Ganska trevlig dröm, så jag fortsatte blunda.
”Trey..”
Max mjuka röst. Dom lika mjuka läpparna mot mina igen. Jag drömde inte alls. Han placerade en puss på min kind också.
”Trey..”, viskade han. ”Du.. vakna sötis.”
Jag försökte låta bli att flina och kände hans läppar mot mina igen.
”Hallå, vakna nu..”, sa han igen och rörde vid min axel.
Jag plutade lite med läpparna och försökte än en gång hålla tillbaks flinet.
”Trey? Är du vaken?!” frågade han förvånat.
Jag började flina och skakade på huvudet.
”Nej, men jag vill ha en till puss.”
Max började skratta och jag öppnade ögonen.
”Har du varit vaken hela tiden? jäkla unge”, flinade han.
Jag skrattade lite och tryckte läpparna mot hans.
”Hade ni kul?”
Han log och satt sig bredvid mig.
”Jaa jätte kul. Han har ju föressten flyttat till en ny lägenhet. Och han ska ha inflyttningsfest på fredag. Så han bjöd oss.”
Jag log och nickade.
”Okej, vad kul.”
”Vill du gå alltså?” frågade han och såg lite osäker ut.
Jag kunde inte klandra honom. Jag hade ju inte varit pigg på att göra någonting alls den senaste tiden. Men jag skulle försöka skärpa mig lite nu. Jag var ju orolig över att han skulle bli äcklad av min kropp, men jag ville ju inte att han skulle tycka att min personlighet var dryg också. Jag var ju inte sån egentligen.
”Jaa det låter kul”, log jag.
Han log mot mig och pussade mig mjukt igen. Han rynkade sen lite på näsan.
”Du har rökt.”
Jag bet mig lite skuldmedvetet i läppen. Inte bara för ciggen utan över vad jag hade gjort tidigare också.
”Jag kunde inte låta bli. Men det blev lite omständigt när jag skulle köpa..”, flinade jag.
”Vadå? Vad hände?”
”Jag hade ju inga kvar hemma. Så jag gick iväg till kiosken..”
Jag återberättade vad som hade hänt och när jag var klar flinade Max och skrattade till.
”Men shiet, tur att han kom in precis då.”
Jag nickade och flinade.
”Jaa verkligen. Annars hade jag kanske gått tillbaks och rånat kiosken.”
”Vart bodde han sa du?”
”Där borta vid blåa villaområdet. Någonstans lite längre in. Men alltså du skulle ha sett hans hår! Det såg värsta fluffigt ut, så att man typ ville känna på det”, flinade jag.
”Vadå var han snygg eller?” frågade Max.
Jag ryckte på axlarna.
”Eller jo det var han väl.”
”M-hmm”, sa Max och sträckte sig efter dosan. ”Och han var i vår ålder eller?”
”Jo eftersom han kunde köpa ciggen så.”
”Jahapp..”
Han var tyst en lång stund och verkade inte ha några planer på att säga någonting mer heller. Jag såg på honom en stund och började sen flina.
”Du är väl inte svartsjuk?”
Han fnös till.
”Det är väl klart att jag inte är. Jag har ju inte ens sett killen.”
”Nej just det”, sa jag och fortsatte flina.
”Jag vet ju bara att det var någon snygg kille med hår som du ville röra vid, och att han tydligen gärna ville köpa cigg till dig, och råkade bo åt samma håll.”
Jag fick svårt att hålla mig. Han var så söt! Max hade aldrig varit den svartsjuka typen, fast å andra sidan hade han inte haft särskilt många seriösa förhållanden heller.
”Han är säkert här utanför lägenheten och smyger”, flinade jag.
Han hade väl i alla fall inte sett hur tjock jag var..
”Jätte kul”, suckade Max och bytte kanal.
Jag log och kröp ihop intill honom för att sen pussa honom på halsen.
”Dummer”, mumlade jag. ”Klart att han inte gör.”
”Det är inte så att andra inte spanar på dig..” sa han och höll fortfarande dosan i handen.
Jo så är det visst.. det är nog konstigt att du ens vill se på mig.
Jag försökte skaka av mig dom nedlåtande tankarna.
”Han gjorde verkligen inte det. Och om han skulle ha gjort det hade jag inte brytt mig för jag har redan världens snyggaste här bredvid mig”, sa jag och placerade en till puss på hans hals. Den här gången märkte jag att han ryste till lite.
”Har du..?”
”Det är klart att jag har”, log jag stort och fångade upp hans läppar.
Jag hade saknat att kyssa honom.
Max besvarade försiktigt min kyss.
”Jag älskar dig”, viskade jag.
För det gjorde jag verkligen.
”Jag älskar dig med Trey”, log han och la armarna om mig.
Efter en stund kände jag hans händer leta sig in under min tröja vid ryggen. Det var så mysigt. Jag ville ju egentligen. Jag la armarna om honom och kramade honom hårt.
Vi välte ner i soffan så att Max hamnade över mig och vi kysstes häftigt. Hans hand letade sig ner mellan oss och la sig sen över jeanstyget där det börjat hårdnat till. Jag stönade lågt till och han flyttade efter en stund handen igen.
Max tog tag i kanten på min tröja och började dra av mig den. Jag stelnade till direkt och tog tag i en av hans händer.
”Vänta..”
Han såg lite förvånat på mig och jag kände hur tårarna brände till bakom ögonlocken. Jag hatade det här. Jag ville inget hellre än att vara nära Max, men jag ville vara smal, som jag varit innan. Jag ville inte riskera något. Jag skulle inte klara av att se hans blick.
”Vad är det?” frågade han försiktigt och strök handen över min kind. ”Vill du inte..?”
”Jo! Jag vill.. men..”
”Vi behöver inte gå hela vägen..”
Älskade Max. Han var så snäll. Vår första gång hade ju varit helt underbar. Det var klart jag ville gå hela vägen igen. Egentligen.
”Det är inte det..”, sa jag med klumpen i halsen.
”Vad är det då?”
Jag kunde inte berätta. Det var för förnedrande. För pinsamt.
"Men jag.."
Jag visste inte hur jag skulle komma undan det här. Vad jag skulle hitta på för ursäkt. Min mobil började plötsligt ringa och jag blev så lättad att jag nästan ville pussa på telefonen.
Jag drog fram den ur jeansfickan och tryckte den mot örat.
”Hallå?”
”Tjena, det är Sid. Hur är det?”
Jag log lite och satt mig upp. La ändå handen på Max lår. Jag ville inte såra honom. Det var ju inte honom det var fel på.
”Bra, med dig då?”
”Bara fint. Jag såg att du hade ringt, jag var och handlade och hade glömt mobilen.”
”Åh jaha, men det var inget speciellt”, log jag.
Jag visste inte om jag verkligen skulle ha berättat ifall han svarat.
”Okej, vad trevligt att du ringde ändå”, sa han och jag hörde hur han log. ”Nej sitt Rex. Sitt.”
Jag flinade lite.
”Vad gör han?”
”Försöker få mig att snabba på med hans mat”, sa han och skrattade lite. ”Vänta lite. Jag ska bara ställa ner..”
Plötsligt hörde jag ett högljutt skramlande och Sid som svor till.
”Vad hände?!”
Det tog en stund innan jag hörde Sids röst igen.
”fan, jag tappade hela skålen. Vad är det för fel på mina händer?! Nu har jag hundmatsvattenstänk över hela kylskåpet. Fräscht.”
Jag kunde inte låta bli att skratta.
”Stackare.”
Vi pratade ett tag till och la sen på.
”Sid”, log jag.
”Räknade ut det”, flinade Max.
Han verkade inte ha tagit illa upp i alla fall.
”Ska vi gå ut och sätta oss en stund?” log jag.
Det var ju inte så att jag inte ville vara med honom.
”Jaa det kan vi göra”, log Max och reste sig upp.

En stund senare satt vi i varsin stol med filtar ute på balkongen.
”Nej”, sa Max då han såg mig ta upp paketet.
”Men..”
”Nej.”
Jag suckade och stoppade tillbaks cigarettpaketet.
”Du var ju ganska duktig ett tag”, sa Max.
”Ja just det, då borde jag väl få röka lite nu.”
”Du kommer ju aldrig kunna sluta om du kör på den metoden”, flinade han.
”Äh..”
Jag drog filten lite tätare om mig och drog sen handen genom håret.
”Jag tror jag måste klippa mig snart..”, sa jag.
”Inte kort va?” frågade Max lite förvånat.
”Nej gud nej, men lite grann. Det känns som jag har en jäkla djungel på huvudet nu ju, ingen frisyr liksom.”
Max skrattade.
”Djungel?”
Jag skrattade jag med.
”Men typ.”
Jag gäspade lite och såg ut i mörkret. Det var verkligen helt tyst ute. Och det var vindstilla nu.
”Jag ska jobba imorgon föressten, om jag inte har sagt det”, sa jag.
”Isåfall har jag glömt det”, sa han lite ursäktande. ”Det var ett tag sen du var där nu.”
Jag nickade.
”Jaa, men den där Ellinor har semester några dagar så då skulle jag få hoppa in.”
Jag kände mig ju inte som världens mest stabila person just nu, men det kanske kunde vara bra att jobba. Förhoppningsvis skulle jag få något annat att tänka på då.
”Vad bra”, log Max och drog sen upp sin mobil och kollade klockan. ”Det kanske är lika bra att vi går och lägger oss då om du ska upp tidigt.”
Jag nickade.
”Men du kan ju vara uppe längre om du vill.”
”Jag är ganska trött faktiskt”, log han.
Vi gick in igen och Max låste balkongdörren. När han vände sig om tryckte jag läpparna mot hans. Jag var av någon anledning väldigt pussugen idag. Max log och la armarna om mig, verkade läsa av mitt ansiktsuttryck lite snabbt. Men så länge vi hade kläder på oss, åtminstone jag, var det lugnt. Jag la mina armar om Max midja också och han började backa oss emot badrummet.
Vi borstade tänderna och när jag var klar gick jag ut från badrummet men stannade till i dörröppningen.
”Vill du sova själv eller? Så att jag inte väcker dig? Jag ska upp redan vid 6.”
Han såg lite velande på mig.
”Nej men jag kan nog somna om. Jag vill inte sova själv. Det blir så tomt.”
”Okej”, flinade jag.
Jag gick in på mitt rum och bytte snabbt om till en sov-t-shirt innan jag gick in till Max rum och la mig i hans säng. Han hade bäddat rent med mörkröda sängkläder.
”Det ser ut som ett bordellrum här”, flinade jag när han kom in en stund senare.
”Va?” flinade han.
”Jaa men med svarta väggar och röd säng och så där. Har du någon röd fluffmatta under sängen också eller?”
Han skrattade.
”Vad du är kaxig då!” sa han och attackerade mig sen i sängen med kittlingar.
”Nej sluta!” flämtade jag fram och försökte vrida mig bort från honom.
”Nej aldrig!”
”Jo! Jag måste sova!” skrattade jag. ”Jag menade det inte! Jag lovar.”
Han släppte mig efter ett tag och flinade innan han drog av sig tröjan. Det pirrade som vanligt till i mig att se honom i bar överkropp. Han hade så sjukt snygg mage. Och det bästa var att jag verkligen fick titta.
När han var klar kröp han ner i sängen bredvid mig och drog upp täcket lite. Han kysste mig mjukt och drog handen genom mitt hår.
”Godnatt älskling.”
Jag kände hur hjärtat skuttade till lite och jag kunde inte låta bli att le fånigt.
”Vad?” frågade Max med höjda ögonbryn.
”Inget.”
”Det ser jag ju”, flinade han. ”Vad log du åt?”
”Nej men.. det var gulligt bara.”
Max såg fortfarande oförstående ut.
”Men..”, började jag lite besvärat. ”’godnatt älskling’”.
Han började flina.
”Jaha det. Men du är ju min älskling.”
Jag log och kramade honom, drog in magen för säkerhetsskull.
”Godnatt snygging”, log jag mot hans axel.
Jag ville aldrig någonsin förlora Max.

Jag trodde verkligen att det var ett dumt skämt när larmet på min mobil satte igång. Jag stönade till och försökte sträcka ut armen för att kunna stänga av oväsendet, men Max sov tungt på just den armen insåg jag. Jag fick kämpa ett tag innan jag kom loss och äntligen kunde trycka av larmet. Det var ett under att Max inte vaknat av det.
06.00 Det var inte mänskligt. Jag sjönk tungt ner i sängen igen och slöt ögonen. Om jag stressade lite i duschen sen så kunde jag ligga kvar ett tag till.

”Trey..”
Jag fortsatte blunda, hade inte alls någon lust att bli väckt.
”Trey.. när var det du skulle upp?” mumlade Max.
”Men inte än. Tyst..”
Jag ville verkligen sova lite till. Tills larmet gick.
Då slog det mig; larmet hade ju redan ringt idag. Jag slog upp ögonen och kollade på mobilen som jag tydligen hade i handen.
”helvete!”
Jag for upp ur sängen och rusade ut i hallen, sladdade in på mitt rum och slet av mig tröjan. Jag plockade upp första bästa kläderna från golvet och tog på mig dom i rekordfart, brandmän släng er i väggen liksom.
”Du hinner!” ropade Max ifrån sitt rum och lät allt annat än pigg.
”Nej det gör jag inte! Jag ska vara där om 5 jävla minuter!” skrek jag stressat tillbaks.
Jag sprang ut mot hallen men bromsade till och spurtade iväg till badrummet istället. Deo och en rekordsnabb tandborstning.
”Hejdå!” ropade jag innan jag stack i fötterna i conversen, slet åt mig jackan och lämnade lägenheten.
Busshelvetet var sen som vanligt och jag råkade nog ge busschauffören en mordisk blick.
Det kändes som en evighet innan bussen stannade utanför dagiset och jag var nära att snubbla ut.
Det var med andan i halsen som jag drog upp dörren.
Jag hade hoppats att det skulle vara Jenny, Max syster, som var där men det var Margot, en av dom äldre fröknarna som jag inte var alltför omtyckt hos. Men idag kunde hon väl inte klaga på att jag var för sminkad i alla fall. Jag hade inte hunnit göra någonting åt ansiktet.
Håret hade jag försökt fixa till lite med fingrarna på bussen, men det såg mest rufsigt ut.
”Ursäkta att jag är lite sen. Jag försov mig. Eller jaa.. larmet gick inte igång.”
Nödlögn faktiskt.
”Jaha..”, svarade hon, inte särskilt övertygande. ”Är det bra annars?”
Jag nickade och tog av mig skorna, fortfarande lite uppstressad.
”Japp, jätte bra”, log jag snabbt.
Jag tog av mig jackan och insåg först då vad jag hade för kläder på mig.
Dom ville ju att jag skulle ha ’vanliga’ kläder som inte stack ut för mycket. Och där stog jag i stuprörsjeans, godkänt, och en svart tröja som det stog ’fuck off’ på med vita stora bokstäver. fan också..
Jag vände mig om mot garderoben och hängde in jackan. Hoppades på att Margot skulle gå. Men jag blev räddad av två tjejer istället.
”Trejj!” tjöt sam glatt och i nästa sekund var hon fastklamrad vid mina ben. ”Du var borta jätte, jätte länge!”
”Hej! Kom!” sa Louice lika glatt och drog tag i min hand.
Jag skrattade och satt mig ner på huk.
”Hej tjejer, det var ett tag sen. Men nu är jag här.”
”Du ser konstig ut i ansiktet”, konstaterade Sam.
Jag flinade lite.
”Det kanske är sminket du tänker på? Jag brukar ha svart här under ögonen”, sa jag och visade.
”Min storebror säger att smink är för tjejer bara..”, sa Louice lite fundersamt.
”Då har han fel. Killar kan också ha det”, log jag och rätade på mig igen. ”Jag tror det är dags för frukost nu.”

Två timmar senare var jag helt slut. Det kändes att det var ett tag sen jag varit här. Frukosten hade ju varit ett mindre kaos, (jag hade låtit bli att äta något) och efter det hade jag lekt på alla fyra i lekrummet utan uppehåll. Blev aldrig ungar trötta?!
”Vad står det Trey?” frågade Kevin nyfiken och pekade på min tröja.
”Eh..”, började jag. ”Typ.. ’var glad’”, log jag.
Kevin log stort.
”Coolt, jag vill ha en sån!”
Jag skrattade lite.
”Mm.”
”Nu får du vara riddaren så är jag draken!” sa han och tryckte på mig den silvriga hjälmen.

En stund senare var det dags att gå ut och lagomt tills jag och Margot fått på alla barnen ytterkläderna så kom Jenny in genom dörren.
”Hej Jenny”, log Margot.
”Hej! Och hej Trey. Det var länge sen”, sa hon och gav mig en kram.
”Jaa verkligen”, log jag.
Vi gick ut på gården och barnen roade sig ganska bra själva i den lilla lekparken.
”Hur är allt då?” log Jenny då vi stog lite mer själva, men fortfarande tittade mot barnen.  
”Det är väl bra”, log jag. ”Förutom att jag försov mig”, tillade jag med en grimas. ”Själv då?”
”Ojdå”, sa hon såg lite medlidande på mig. ”Men det är bara fint med mig. Hur är det med min käre bror då? Vi har knappt hörts på jätte länge. Något sms bara.”
”Han mår också bra.”
”Hänger han fortfarande med den där rockaren han snackade om? Martin hette han nog.”
Jag såg en stund på henne.
”Ehm.. nej det kan man väl inte säga.”
Det var lite konstigt att Max inte sagt något. Att hans föräldrar inte visste var inget konstigt, men han och Jenny hade varit rätt tighta tidigare.
”Vadå har något hänt?” frågade hon förvånat.
”Typ..”, sa jag och kunde inte låta bli att flina.
”Vad.. Trey?” Hon såg på mig en stund och sen vidgades hennes ögon lite. ”Nej? Va?!”
Jag skrattade. Hon var lite söt.
”Du och Max?” fortsatte hon.
Jag bet tag i läppen och nickade, log igen.
”Konstigt att det inte hänt tidigare egentligen. Men ändå, vad kul!”
”Tack.. eller något”, flinade jag.
Hon flinade lite hon med.
”Det är ju klart att man vill att sin lillebror ska ha någon bra. Och jag vet ju att du är en bra kille. Det behöver han. Men jaa, där ser man. Sånt här ska han berätta för mig ju!”
”Fröken!”
Jenny såg snabbt mot lekparken igen.
”Fröken! Fart!” ropade några tjejer som gungade.
”Kom nu, du är också fröken”, flinade hon och så gick vi iväg mot sandlådan.

Lunchen blev lite jobbig. Det funkar inte så jätte bra att säga åt barnen att äta upp allt när jag själv fick i mig lite morötter. Jag hade varit fånig som trott att det blivit lite bättre. Jag blev illamående bara utav att tänka på mat, och jag hade kommit på mig flera gånger med att se ner på mig själv, för att se efter om den putade ännu mer nu. Jag skulle börja gymma. Det måste ju kunna ge resultat. Även om jag var klen.
Just nu satt vi och pysslade lite. Margot hjälpte några att vika pappersfjärilar medans Jenny gjorde loppor åt några tjejer. Jag satt och ritade, som också Kevin, Sam, Johnny och Natalie gjorde.
”Vad fint du gör”, sa Sam och tittade ner på min teckning.
”Tycker du?” log jag. ”Din är också jätte fin.”
Hon log stort.
”Kan du skriva ’till’ här?” frågade hon och sköt fram teckningen som föreställde någon slags nalle. Trodde jag i alla fall. Det kunde säkert vara en hund också. Eller något helt påhittat.
”Du kan skriva själv, jag kan visa hur det stavas”, log jag och vände på min teckning och plitade ner ordet med min lite kantiga handstil.
”Okej titta inte nu”, sa hon och började skriva av.
”Okej”, flinade jag och tittade bort.
”Så nu är jag klar”, sa hon och böjde sig sen ner över sin teckning igen.
Jag fortsatte på min ros.



”Här!”, sa Sam glatt och la sin teckning över min. TILL TЯEY stog det nu. Längst ner stog det Sam.
”Oj får jag den?” sa jag låtsashäpet.
”Japp”, sa hon stolt.
”Tack! Vad snäll du är. Den är jätte, jätte fin”, log jag.
Snart drogs dock min uppmärksamhet till Kevin som satt mitt emot mig.
”Kolla Trey!” sa han och höll upp sin teckning där det stog FUCK OFF med stora bokstäver.
”Ehe..”, skrattade jag lite nervöst när jag såg Margots blick.


”Du skulle ha sett hennes min! Jag trodde hon skulle kasta ut mig”, sa jag efter att jag berättat händelsen för Max.
Max som för övrigt skrattat så att han fått ont i magen.
”Herregud! Tur att du inte lärde honom säga det åtminstone!”
”Då hade jag blivit kickad! Åh gud, hans föräldrar kommer säkert ringa hit.”
Max skrattade.
”Nej sluta fåna dig. Det var ju askul!”
”För dig ja.”
Han flinade oskyldigt.
”Jag hade velat se.”
”Tror jag säkert.”
Han flinade igen men slutade snabbt efter min blick.
”Föressten så berättade jag för Jenny om dig och mig, om det var okej.”
”Klart det är”, log han. ”Det var länge sen jag pratade med henne.”
”Jaa hon sa det.”
Vi satt i köket med varsin kopp te. Det lät ju lite smått gayigt. Men för sakens skull kan jag berätta att det inte var några små söta blommiga koppar, utan stora svarta. Och vi hade inga skorpor till.
”Ska vi hyra någon film ikväll?” undrade Max.
”Det kan vi göra. Fast jag tänkte träna lite först. På gymmet.”
Han såg med höjda ögonbryn på mig.
”Varför då?”
”Vadå det är väl inte så konstigt? Du gymmar ju själv.”
”Joo men träna har väl aldrig varit din favoritsyssla?” flinade han. Men inte på ett elakt sätt.. väl?
”Jag kanske behöver det”, sa jag och svalde hårt.
Teet smakade inte gott längre.
”Jag gillar dig fastän du inte är någon biffkille”, flinade Max.
”Jag kanske inte tänker på muskler”, mumlade jag.
”Vad sa du?”
”Jag kanske inte tänker på muskler”, upprepade jag tyst.
”Va? Varför skulle du då behöva träna?”
Jag blev så frustrerad. Såg han verkligen inte?! Fast då kanske jag å andra sidan hade skött mig bra med sov-t-shirt och så. Han kanske inte sett allt fett än.
Bilden av den smala surfkillen dök upp igen. Jag längtade efter att få kunna vara nära Max igen. Och jag ville att han skulle tycka min kropp var lika sexig som surfkillens. Då skulle det kännas bra.
”Äh strunt samma. Jag vill gymma i alla fall. Får jag det eller?”
Det var inte meningen att låta så kort i tonen.
”Det är klart du får”, sa han lite förvånat. ”Men jag har redan varit iväg idag så jag tar nog inget mer pass. Men jag kan följa med dig ändå om du vill?”
Jag skakade på huvudet.
”Nej det är lugnt, fast du kanske kan komma dit tills jag är klar så kan vi kolla efter film tillsammans?”
Han log och nickade.
”Absolut, så gör vi. När tänkte du sticka iväg?”
Jag såg på klockan.
”5 typ?” Klockan var lite över 4 nu.
”Okej”, log han och drack lite av sitt te.
Det sista jag ville var att Max skulle se mig plågas i dom där maskinerna. Fast han kanske skulle vara bra peppning. Men nej. Jag ville inte att han skulle se mig i handduk. Det blev bra att vi skulle mötas där utanför.  
                                           


kapitellängd

nehej några tips hade ni inte X)

det kapitlet jag håller på med nu blir nog inte superlångt, för jag tänkte spara en den av händelserna jag har planerade till kapitlet efter.
så det blir nog två lite kortare kapitel istället för ett långt. hoppas det är okej =) så kommer det upp kapitel lite oftare istället.


RSS 2.0