extramaterial jul

lite tråkigt att ni inte var fler som kommenterade max del, det var den som jag personligen var mest nöjd med. men men..
här kommer den sista julspecialen i alla fall (fastän det redan varit julafton.) hoppas ni gillar den.
alla som läser kan väl i alla fall lämna en liten rad? jag vill ju gärna höra vad ni gillar och inte gillar.

och jaa den är lite barnförbjuden, men det är väl förhoppningsvis ingenting negativt ;)
och så är det premiär för en del ur jens synvinkel då =D





Jag hade inte en enda aning om vad jag kunde köpa till Sid i julklapp, och det var ändå inte så länge kvar nu. Visst kunde jag köpa strumpor eller lotter, men det är liksom sånna där saker man köper till sin pappa. Jag skulle kunna köpa en cd-skiva med något band han gillar, men det kändes så.. vanligt ändå på något sätt. Jag ville faktiskt köpa något roligare.
Det var väl lika bra att ringa och tigga åt sig en önskelista. Med några snabba tryckningar på touchskärmen fick jag fram Sids nummer och satte telefonen mot örat.
”Tja det är Sid, jag vet inte varför jag inte svarar..”
Jaha där sket sig den idèen alltså. Jag drog fingrarna genom luggen och gäspade sen lite. Klockan var inte mycket, inte ens kväll, men en powernap skulle väl inte skada. Jag skulle säkert kunna somna ikväll ändå. Den tanken fick mig att börja le då jag insåg att jag inte skulle behöva somna ensam i alla fall. Sid skulle komma senare. Det var fånigt att sakna honom redan, men det gjorde jag. Vi hade inte varit ifrån varandra i flera dagar, men i alla fall i över 8 timmar.. Jag hade åkt till Solstjärnan vid åtta imorse, och Sid skulle fixa lite grejer på stan och sen repa med bandet, så det var förmodligen med dom han var just nu.
Med en nöjd suck sjönk jag ner bland dom tjocka kuddarna jag hade i sängen och slöt ögonen. Det hann inte gå mer än tio minuter förrän min mobil började ringa i jeansfickan och jag fick snabbt fram den.
”Hallå?”
”Tja, det är Sid. Vad gör du?”
”Ligger i sängen, jag blev så himla trött”, flinade jag.
”Jag såg att du hade ringt, jag hörde inte..”
Det hördes trumspelande i bakgrunden och jag förstod att han var kvar i replokalen. ”Åh jaa, jag visste inte ifall du var kvar. Jag kan ringa senare..”
”Nej men jag har lite rast nu så det är lugnt”, sa Sid på det vanliga glada sättet.
”Okej”, log jag. ”Går det bra?”
”Jaa idag har det gått riktigt bra faktiskt, inget bråk och inget felspelande”, sa han och skrattade till lite.
”Låter bra”. Jag flinade lite innan jag fortsatte. ”Jo egentligen ringde jag för att fråga efter en önskelista.”
”En önskelista?” frågade Sid en aning roat.
”Jaa.. alltså.. inte att du behöver skriva en seriös lista som när man var barn men.. eh.. jag tänkte bara..”
Sid började skratta innan jag hunnit avsluta mitt svamlande. ”Jag har faktiskt skrivit precis en sån där barnslig lista som man gjorde till tomten när man var liten. Jag tänker fan skicka in den.”
Det fick mig att börja skratta. Var han allvarlig nu? ”På riktigt?”
”Japp. Handskriven och allting.”
”Ookej.. gulligt.”
”Får jag fortfarande komma hem till dig ikväll eller?” skrattade han.
”Oh ja. Men finns det någon möjlighet att jag också kan få den där önskelistan eller? Typ i sms-form? Det skulle underlätta väldigt mycket i mitt planerande.”
”Vadå för planerande?”
”Äh.. inget. Kan du skicka den?”
Jag visste att det fanns många som bara gick ut på stan och in i första bästa affär och letade på julklappar till sina nära och kära. Jag däremot var lite mer seriös och brukade skriva upp en lista innan precis vad jag ville köpa, till vem, och vilken affär det kunde tänkas finnas på. Jag ville att mina julklappar skulle vara speciella, det var mycket roligare att ge än att få. Men just i år var jag ovanligt sen med den där planeringen, men det skulle nog gå ändå. Dessutom hade jag bara köpt julklapp till en pojkvän en gång tidigare.
”Okej det kan jag väl göra”, sa Sid och det lät som att han flinade igen. ”Men den är inte så himla seriös.. och allt går nog inte direkt att köpa..”
”Det gör inget, jag förväntar mig att det är lite knäppt när det kommer från dig”, sa jag en aning retsamt.
”Tack för den”, sa Sid och låtsades bli förolämpad. ”Jag kanske har kvar den i väskan, om den inte ligger hemma.. men jag skickar över den om jag hittar den, annars får du den imorgon.”
”Jättebra”, sa jag glatt.
”Då ses vi ikväll? Jag vet inte riktigt hur länge till vi repar, men du kan väl lägga ut en nyckel ifall du gått och lagt dig?”
”Jag ska bara sova en liten stund nu så att jag blir lite piggare, så jag är vaken när du kommer.”
”Yey, puss så länge.”
Jag log fånigt när han sa ’puss’, mest för att han lät så himla nervös när han sa det.
”Puss.”

När jag slöt ögonen igen hade jag ett leende på läpparna, fortfarande alldeles varm i kroppen efter att ha hört Sids röst. Jag längtade efter att få lägga armarna om honom.
Jag hann inte somna den här gången heller innan mobilen pep till för att berätta att jag hade fått ett sms. Han kanske hade hittat listan alltså.

Jag tog bort dom mindre oseriösa sakerna ;)
fika ;)
gitarrsträngar (gibson)
kallingar – jag tvekade innan jag skrev det här bara så du vet, men pojkvänner kan väl köpa sånt till varandra?
mössor i färgglada färger
hårfärg
Puss / Sid

Jag drog på munnen när jag läste hans lilla önskelista. Det där med underkläder var faktiskt gulligt, det kunde jag i alla fall köpa. Fika kunde han ju glömma, tönt. Mössa skulle nog inte heller vara så svårt, men han kanske skulle bli gladare för nya gitarrsträngar. Mobilen pep till igen och ett nytt litet brev dök upp i högra hörnet. Jag klickade bort hans sms och öppnade nästa som också var ifrån Sid.

JUST JA glömde en viktig grej på önskelistan! ;D
En naken Jens inslagen i cellofan med massa rosetter i olika färger.. (a) det blir ju typ gratis dessutom! =D
Jag vill ha en önskelista från dig med, måste spela nu. See y t-night! <3

Jag som aldrig brukade rodna kände hur kinderna brände till när jag läste det där. gud.. Det hade ju varit något. Eller inte.

Tack haha! Men det där med mig inslagen i papper kan du ju glömma, du skulle bli besviken haha ;D Ses ikväll <3 svarade jag och skickade iväg till honom.

Besviken?!!?? Det skulle vara hett som fan ;D
Smek.

Jag slog ner blicken och bet tag i läppen med ett snett leende trots att han inte kunde se mig. Han fick gärna komma hit nu på en gång med det där smeket.

Kyss. Skulle inte du fortsätta repa?

Jo.. men någon distraherar mig ;) Slick.

Sug :$

åhå! ;D … juck! ehehe

Den här gången hann jag inte svara förrän ett till sms dök upp ifrån honom
fan nu blir dom sura på mig, jag måste gå XD på riktigt nu. Hejdå!

Jag skrattade lite för mig själv och la sedan mobilen på sängbordet bredvid mig. Utan att egentligen tänka på det la jag handen lite längre ner på magen och slöt sedan ögonen igen. Med ögonen stängda och handen väldigt nära midjan var det läskigt lätt att låtsas att det var Sids hand, och genast kändes det väldigt mycket. Om jag bara somnade snabbt nu så skulle jag inte behöva vänta länge på honom.
Min andning blev tyngre och snart befann jag mig i ett tillstånd där jag inte visste om jag var vaken eller sov. Fantiserade eller drömde.

Jag blinkade till lite innan jag öppnade ögonen helt och sömnigt såg mig omkring. Något måste ha väckt mig men jag visste inte vad. Allt såg precis ut som vanligt i mitt rum. Fönstret var stängt, dörren stod på glänt.
”Hallå?” sa jag hest, hoppades att en möjlig inbrottstjuv skulle ta det han ville ha och låta mig fortsätta sova. Jag var inte så morgonpigg med andra ord, inte särskilt klar i huvudet heller.
När jag inte fick något svar slöt jag ögonen igen och drog upp täcket lite mer.
Jag blev desto mer klarvaken när jag plötsligt hörde steg i rummet. På riktigt. Skulle inbrottstjuvar verkligen bli så här påträngande? Det ville jag verkligen inte. Jag slog snabbt upp ögonen och trodde först att jag drömde.
”Tjena boyfriend.”
”Vad är det här?” flinade jag nervöst. Han hade ju sagt att han skulle hem till sina föräldrar ikväll.
”Vad det här är?” upprepade han, höjde på ett ögonbryn och gjorde en gest nerför sin kropp.
Jag hade en lampa ute i hallen som lyste svagt, och den kastade nu ett dämpat sken över Sid som var iklädd en tomteluva med stor, luddig boll, en röd tomtejacka, fast som mer liknade en kavaj. En tomtekavaj som han märkbart inte hade någonting under. Benen såg längre ut än vad jag mindes, och då hade jag ändå sett dom senast igår, trots att dom inte var instängda i dom karaktäriska smala skinnbrallorna eller stuprören. Kort sagt hade han ingenting alls på benen. Det skymtade lite av en svart glansig kant nedanför kavajen vilket måste vara ett par svarta sidenkallingar. Skulle jag hinna säga någonting mer innan jag skulle svimma eller? Jag var inte så säker så jag nickade bara som svar på hans fråga.
”Det är din personliga jultomte, en smalare, sexigare, yngre variant. Passar det?”
Jag nickade dumt igen. Jag hade ingen aning om vad det innebar, men det lät som att det passade väldigt bra.
Sid gick sakta fram till sängen som jag fortfarande inte ens hade kunnat sätta mig upp i och log lite snett igen. ”Så, är det något speciellt du har önskat dig?”
”Well.. jag..”
”Vänta föressten, innan den frågan blir väsentlig är det väl jag som borde ställa en annan fråga först”, sa han och drog några hårslingor ur ögonen. Den rörelsen fick hans kavaj att glida isär lite och avslöja ännu mer av den där bara huden jag hade kunnat skymta när han kom in. En i mitt tycke alldeles underbar, alldeles perfekt vältränad, bröstkorg. En platt mage med precis rätt antal magrutor. Och så dom där höftbenen. Den smala randen av hår som retsamt ledde neråt.
”Mh-m?” fick jag nervöst fram.
”Har du varit snäll i år? Eller har du varit en stygg kille?” När han uttalat dom sista orden i meningen lutade han sig ner mot mig i sängen, fortfarande med det där jobbigt retsamma leendet lekande på läpparna. Händerna lutade mot sängkanten.
”Vad händer om jag varit stygg?” vågade jag mig på att fråga, väldigt angelägen om att få känna dom där läpparna mot mina.
”Då får du ingen julklapp.”
”Och vad är det för julklapp?”
”Jens.. med tanke på dina snabba frågor och ditt väldigt nervösa kroppsspråk tar jag det som att du har varit väldigt stygg i år, stämmer det?”
”Sid..”
Jag satte mig lite mer upp i sängen och gjorde en ansats att lägga ena handen om hans nacke och dra ner honom, men han var snabb att reagera och lutade sig enkelt lite bakåt igen.
”Santa claus om jag får be.” Just där tappade Sid lite av sitt minspel och ett litet fniss slapp ut mellan hans läppar innan han samlade sig igen. ”Eller Santa Sid funkar också.”
Jag drog på munnen och gav honom en road blick. Hur hade han ens kommit på det här?
”Jag kanske gör ett undantag och ger dig någonting fastän du varit stygg..”, fortsatte han långsamt.
Fastän jag visste att det var Sid under den där luvan, som han var gudomligt charmig i med det där svarta rufsiga håret, så gjorde hela det här mig lite nervös. Nervös på ett spännande sätt.
”Jasså..” Jag drog täcket lite om mig och lutade ryggen mot väggen när Sid lutade sig ännu närmare. Han satte ner knäna mot madrassen och lutade sig ännu längre fram, längre ner mot mig tills han var farligt nära med läpparna. Jag rörde mig sakta mot honom och slöt ögonen precis innan jag skulle snudda vid hans läppar. Men det gjorde jag inte. Istället skrattade Sid till lite lågt, på ett något kaxigt sätt.
”Hey, det här gör vi i min takt, på mitt sätt. Uppfattat?”
Jag nickade bara och var väldigt medveten om hans lår på varsin sida om mina täcke-täckta ben.

Hans händer placerades på mina axlar och ännu en gång lutade han sig mot mig, farligt nära läpparna, men vek undan innan han nuddade dom och lät istället sina svagt röda läppar snudda vid min hals. Jag ryste kraftigt till och slöt ögonen. Hans läppar lämnade min hals alldeles för snabbt och istället greppade hans händer tag om nederkanten av den v-ringade svarta t-shirten jag bar. Hade jag verkligen somnat med kläderna på mig? Uppenbarligen.
”Jens.. man ska inte ha kläder i sängen..”, sa han lågt och skakade missnöjt på huvudet, ett leende lekte dock fortfarande på hans läppar, medvetet eller ej.
”Ojdå.. glömde visst”, log jag oskyldigt.
”Illa..”
Min tröja drogs av och befann sig snart på golvet, fastän jag inte fryste så ryste jag till lite smått och kände hur min hud knottrade sig. Värre blev det när Sid placerade ena sin hand över min bröstkorg och sedan sakta drog två fingrar längs den. Ner över min högra bröstvårta och nerför magen. ”Hur känns det?” frågade han med ett höjt ögonbryn. ”Ganska så bra va?”
”Mm”, nickade jag.
”Vill du att jag ska kyssa dig?”
”Jaa”, andades jag fram och mötte hastigt hans blick.
Han tippade huvudet svagt åt höger och slöt ögonen, närmade sig mig plågsamt långsamt. Så stannade han till. ”Har du redan glömt vad jag sa? Det spelar ingen roll ifall du vill att jag ska kyssa dig eller ta på dig på ett visst ställe just nu. Vi gör det i mitt tempo, på mitt sätt”, sa han och tryckte sig hårt mot mig, såg på mig med en lika hård blick. Jag ryste till av upphetsning och undrade smått om mina ögon redan hade blivit glansiga.
”Absolut”, sa jag lågt.
”Bra.” Han gav mig ett leende och drog sedan sakta fingrarna genom mitt hår. Plötsligt grep han tag i det och krökte överläppen lite. ”Tänker du erkänna att du har varit stygg eller?”
Jag var tyst i någon sekund innan jag öppnade munnen. ”Nej.”
Hans blick var nästan glittrande svart och så otroligt sexig. ”På det sättet..”
Han släppte mitt hår och flyttade sig lite bakåt i sängen. Jag trodde att han skulle resa sig upp men istället drog han undan duntäcket jag hade över benen och lät det ramla ner på golvet. Han sänkte blicken och såg uppskattande på mig. Ännu en gång blev jag nervös, och då var det ändå bara min överkropp som var bar. Underkroppen täcktes fortfarande av ett par mörka jeans.
”Dom här behöver nog också avlägsnas, eller vad sägs?”
Det enda jag verkade vara bra på för tillfället var att nicka, så det var det jag gjorde igen.
Sid flyttade sig närmare mig igen och sänkte sedan händerna, strök retsamt med några fingertoppar längs min midja innan han fingrade på knappen till jeansen.
”Snälla..” Jag kunde inte hindra det bedjande ordet. Jag ville bara att han skulle befria mig från dom här trånga byxorna nu.
”Snälla vadå?” frågade han och stannade upp med händerna.
Jag gav honom en blick och såg sedan neråt. Knäpp bara upp för fan.
”Sluta mesa och säg vad du vill. Sen är det ju en annan sak om jag gör som du vill”, log han roat.
Jag såg besvärat på honom och öppnade munnen, stängde den sedan för att slutligen öppna den igen, som någon jäkla guppy. Jag kom på ett bättre alternativ och knäppte snabbt upp min knapp själv istället. Sid var snabbt där och grep tag i min hand. ”Naughty, naughty boy!” utbrast han och såg på mig med sådan förvånad min att jag var nära att skratta till mitt i allting.
”Dom skulle ju av sa du..” Jag flinade lite och vågade möta hans blick igen.
”I min takt”, sa han långsamt men drog ändå till min lättnad ner gylfen på mina jeans, blottade ett par röda boxers där under.
”Juligt”, kommenterade han nonchalant. ”Ett paket precis i min smak.”
Jag kunde inte hindra ett skratt och slog snabbt handen för munnen.
”Inte smart”, sa han och skakade långsamt på huvudet innan han sänkte huvudet. Han placerade till min förvåning en mjuk kyss vid mitt nyckelben. Däremot vandrade hans läppar ganska snabbt neråt och slöt sig om min bröstvårta i någon sekund innan han nafsade tag i den.
”Ah”, utbrast jag. ”Aj!” Jag hade absolut inte varit beredd, och så känslig som jag var där så gjorde det där plötsliga bitandet ont.
”Man skrattar inte åt Santa claus”, mumlade han innan han bet tag igen, lite lösare den här gången.
Jag lutade bak huvudet mot väggen och bet mig hårt i läppen, kom på mig själv med att vilja att han skulle göra det igen. För att jag på något sätt blivit tänd av den där smärtan.
”Det lät.. kul”, sa jag vågat och fick den responsen jag hade hoppats på. Ett nytt nafsande.
”Ah..”
Sids läppar lämnade min ömmande bröstvårta och han vände upp blicken mot mig en kort stund innan han satte sig lite mer upp. Med stadiga händer började han dra ner mina jeans. Jag hjälpte till genom att lyfta lite på mig så att han kunde få ner dom över min rumpa och ner över höfterna. Otroligt skönt att bli av med dom. Jag kunde inte låta bli att sträcka fram handen och snabbt röra vid Sids bröstkorg. Jag ville slita av honom den där tomtekavajen och dra honom över mig, helst nu på en gång.
”Ah, ah”, sa han tillrättavisande och höjde ett finger. ”Inte röra.”
”Men..”
”Hey!”
Jag drog besviket på munnen men kände mig bara ännu mer upphetsad inombords.
När mina jeans hade gjort tröjan och täcket sällskap på golvet gränslade Sid mig och la händerna på mina axlar igen. Efter att han hade tryckt sitt skrev hårt mot mitt lutade han sig ner och tryckte läpparna lika hårt mot mina. Jag darrade till lite med underläppen innan han lirkade upp mina villiga läppar med sin tunga. Hans kyss var lika häftig som mina andetag och jag fick frambringa all min viljekraft för att inte lägga armarna om honom, stryka händerna över hans rygg innanför kavajen, sticka in fingrarna i hans långa rufsiga hår.
Sakta började han röra sina höfter mot mig, fram och tillbaka, väldigt långsamt. Trots tyget som skiljde oss åt fick beröringen det att snurra i mitt huvud och jag kunde omöjligt hålla tillbaks ett lågt stön.
”Så.. vad önskade du dig i julklapp? Din önskelista försvann visst på vägen..”
Jag svalde hårt och såg upp på honom, försökte koncentrera mig på att öppna munnen och inte bara på hans små torrjuckningar.
”Någonting liknande det här..”
”Jasså?”
”Minus.. underkläder kanske..”
Sid stannade till i sina rörelser och såg på mig med kisande ögon. ”Jag förstår varför din önskelista inte kom fram. Man får inte skicka sådana stygga önskningar till tomten. Du är visst mycket värre än vad jag trodde..”
”Är jag?” frågade jag utmanande.
”Hmm”, var allt jag fick till svar medans han studerade mig.
Hans hand rörde sig sakta ner från min mage mot linningen på mina väldigt röda boxers men jag kunde inte hålla blicken på handen utan den var fäst på hans läppar. Sakta drog han den där oförskämt heta tungpiercingen mellan tänderna innan han sakta särade på läpparna. Jag var som hypnotiserad. Det som fick mig att vakna upp ur transen var när hans hand hade nått målet och lagt sig över mitt skrev. Jag bet mig hårt i läppen för att inte släppa ut några ljud.
Sids fingrar skickade som stötar genom hela min kropp och när dom sakta tog sig in under resåren var det nästan outhärdligt. Jag chansade och la upp armen om hans nacke, drog häftigt ner hans huvud mot mitt ansikte. Antingen hann han inte reagera eller så ville han inte dra sig ifrån, för jag hann trycka mina läppar hårt mot hans och nafsa tag i hans underläpp. Det vita luddet på hans luva kittlade mig i ansiktet och förstärkte bara pirret jag kände i hela kroppen.
”Jens”, morrade han till och drog sig slutligen ifrån mina läppar. ”Inte röra sa jag, vad är det du inte förstår?!”
Hans hårda tonfall fick mig att rysa till av välbehag samtidigt som jag nervöst ryggade tillbaks lite. Hans hand hade tagit sig in under mina underkläder och greppade nu oförsiktigt tag om mitt kön.
”A..j.”
”Vad är det du inte förstår?” upprepade han.
”Inte röra. Uppfattat”, svarade jag och slöt ögonen.
”Bra..”, sa han och kramade åt med handen igen innan han sakta släppte.
Hans hand blev mjukare och med några fingrar strök han sakta över hela min längd. Kände, smekte, lekte, retades. Mina läppar hade åkt isär lite och ett nytt stön lämnade dom. När hans hand slutligen började röra sig uppför och nerför svartnade det för ögonen på mig i några sekunder. Svart med glitter, precis som hans ögon.
”Ställ dig.”
Jag öppnade ögonen vid hans ord och möttes av synen av en väldigt, nästan onormalt, sexig Sid.
”Va?” frågade jag.
”Alla fyra. Nu.”
Jag bet mig i läppen och kom mig inte för att göra någonting. Jag ville bara känna hans hand igen. Eller well.. kanske ännu mer än hans hand.
”Jag trodde du var villig..”, sa han lågt och lutade sig framåt mot mig. Han kysste mig långsamt innan han nafsade tag i min underläpp. ”Eller..?” Han släppte läppen med sina tänder.
”Det är jag”, andades jag fram.
Lite blygt och inte alltför smidigt, försök själv med spaghettiben och lika darriga armar, satte jag ner knäna och händerna mot madrassen.
”Duktigt”, sa Sid och drog på munnen till ett snett leende. Han befann sig snart bakom mig och placerade sina händer på mina höfter. ”Hur känns det?” viskade han. ”Fortfarande någonting liknande önskningarna på din önskelista?”
”Definitivt bättre”, mumlade jag och särade nästan omedvetet lite mer på benen.
Med en retsam hand smekte han min mage och kysste mig sedan i nacken.
Jag visste knappt själv vad jag ville att han skulle göra, det var så himla mycket, men när han äntligen drog ner mina boxers insåg jag att det nog ändå stod allra högst upp på listan. Mina kinder hettade till lite när jag insåg hur bra Sid såg mig nu, helt blottad inför honom. Men han verkade uppskatta det för snart var hans hand tillbaks över min mage innan den mjukt greppade tag om mitt stånd.
En stund lämnade hans händer mig helt och jag kunde inte motstå impulsen att vända mig om och se på honom. Han drog precis ner dom svarta sidenkallingarna och av hans blick att döma var han precis lika upphetsad av det här som jag var. Fast han försökte ju så klart fortfarande spela lätt oberörd.
”Bäst du inte gör några fler dumheter nu..”
”Nejdå”, sa jag och andades ut lite hackigt.
Han kom lite närmare mig och smekte sakta handen över min svank. ”Hoppas du inte är känslig.. det är fortfarande mina regler som gäller.”
”Absolut”. Jag vände nervöst ner blicken mot kudden och det kändes som en evighet innan jag kunde känna ett av hans finger. Han lät mig inte vänja mig särskilt länge utan adderade snabbt ett andra finger. Trots mitt låga gnyende ökade han på takten. ”Hörde inte det här till listan?” frågade han lågt, med den där retsamma rösten.
”Jo..då”, pressade jag fram.
Han kom ännu lite längre in med fingrarna och jag stönade utdraget till när dom försvann ut igen.
”Igen..”, mumlade jag. Att jag hade gnytt till och att det hade gjort lite ont betydde inte att jag inte gillade det. Tvärtom.
Men han rörde mig inte med sina fingrar igen som jag hade bett om. Mjukt och ganska långsamt trängde han in i mig. Det var första gången som han var inuti mig, det hade alltid varit omvänt annars, och det kändes underbart. Små vindpustar slog mot min nacke när han andades ut och gång på gång slog den vita tomteluvsbollen i min axel. Det fick mig att fnissa till.
”Hey”, lyckades Sid få fram och trängde in lite djupare i mig. ”Du vill inte reta upp mig.. just nu..”
”Vill jag inte?” frågade jag retsamt.
Konsekvensen av den frågan blev att Sid stötte in lite hårdare i mig, lite snabbare och inte lika försiktig. Vilket passade mig alldeles perfekt.
”Tycker.. tomten det är skönt då?”
Sid förvånade mig genom att lågt stöna till. ”Du ska nog vara tyst nu..”
Jag log nöjt för mig själv. Han tyckte om det här precis lika mycket som mig. Mitt leende byttes snabbt ut till ett flämtande när jag kände Sids hand om min kuk igen. Det i kombination med hans rätt hårda stötar och rörelser mot mina höfter gjorde att känslan av att hela rummet snurrade infann sig.
Jag började möta hans höfter med mina egna och han verkade inte riktigt klara av att hålla tillbaks sina hesa stön och flämtningar längre. Det gjorde bara det hela ännu sexigare.
”Vet du, jag tycker.. stygga killar är rätt.. heta”, sa Sid med den hesa rösten och sköt fram höfterna mot mig igen. Jag flämtade högt till när det var så nära. Bara.. en gång.. till.
”åh gud..!”
Jag lyckades hålla mig uppe i ungefär 4,5 sekunder innan jag kollapsade i sängen. Sid föll ner över mig med ett utdraget stön och flämtade sen till. ”Åh..”

”Jens?”
Jag blinkade snabbt till och kände hur min andhämtning var onormalt snabb.
”Hallå Jens?”
Plötsligt kom Sid in på mitt rum. ”Sov du? Jag trodde du hade gått hemifrån och glömt låsa eller någonting, shiet sov du verkligen fortfarande?”
Jag blinkade förvånat till igen och försökte lugna ner andningen.
”Hur mycket är klockan?” frågade jag och hörde hur rösten darrade till.
Sid gav mig en undrande blick. ”Typ halv nio, det drog ut på tiden lite.”
Han hade ett par mörka stuprör på sig och en vit t-shirt med ett rött tryck på. Ingen tomteluva. Bara sexigt rufsigt hår. gud..
”Vad är det..?” började Sid och snart började ett flin sprida sig över hans läppar. ”Du är helt jävla röd i ansiktet, vad har hänt?!”
Jag svalde hårt och försökte skingra mig från känslorna. Besvikelsen över att det som nyss hänt bara hade varit en dröm, och den genanta känslan av vad jag faktiskt hade drömt, om personen som stod här mitt framför mig, helt ovetande om att han varit huvudperson i en väldigt het sexdröm alldeles nyss.
”Eh..”
”Du rodnar värre än mig Jens! Gud det här vill jag ju nästan ta kort på! Jag trodde knappt att du kunde rodna!” sa Sid och verkade helt överlycklig över detta fakum. ”Vad har hänt?! Du kan väl inte tycka det är pinsamt att du råkade sova i typ tre timmar istället för en powernap?”
Jag kom plötsligt på något extremt och slet snabbt täcket åt sidan för att kolla. Tack gode gud. Jag var inte naken eller någonting. Det hade ju varit fruktansvärt ifall jag hade råkat slita av mig kläderna i drömmens hetta också. Jag skulle kanske inte ha gjort det där ändå, Sid var alldeles för uppmärksam ibland.
”Oh. My. god.”
”Vad?” pep jag fram. Han kunde väl inte läsa mina tankar heller?
”Antingen så låg du precis och tog på dig själv eller så drömde du något när jag öppnade dörren.”
”Jag har inte tagit på mig själv!” utbrast jag med gäll röst.
”Så då drömde du något väldigt hett”, flinade Sid brett och kom fram till sängen. Han slog sig glatt ner på sängkanten och såg på mig. ”Berätta! Jag vill höra alla detaljer.”
”Aldrig i livet.” Jag svalde innan jag snabbt fortsatte. ”Alltså jag menar inte att jag drömde något!”
Sid skrattade till och lutade sig ner och gav mig en puss på munnen. ”Du har redan avslöjat dig boyfriend.”
”Tjena boyfriend” herregud. Jag drog snabbt täcket över min kropp igen.
”Jag vill veta”, sa Sid och föll ner på rygg bredvid mig i sängen för att kunna slå armarna hårt om mig. ”Snälla, snälla. Jag gillar snusk.”
Jag skakade på huvudet och kände förtvivlat hur kinderna bara hettade ännu mer. För första gången förstod jag verkligen hur Sid måste känna sig när hans kinder blossade upp så där titt som tätt.
”Det är jättepinsamt”, kved jag till och la armen över ögonen.
”Men Jens.. snälla”, sa Sid roat och pussade mig på munnen igen.
Jag tog bort armen och öppnade ögonen, synfältet täcktes av lila hårslingor innan jag drog undan luggen.
”Vill du höra fastän det innehåller sex och..”
”Det är klart jag vill!”
”Jag är inte klar”, sa jag. ”sex och.. digsomtomte?”
Sid tjöt till. ”Åh herregud ja! Det vill jag verkligen! Det här låter ju ännu bättre än vad jag hade föreställt mig! Ingen kan fan kalla mig knäpp längre!” sa han och skrattade. ”Vadå tomte?! Hade jag plötsligt blivit fet och odlat skägg eller?”
”Nej”, sa jag och flinade faktiskt till. Jag kände lite på mina kinder och stönade besvärat till. ”Nej du var inte fet och skäggig. Jag citerar dig ur drömmen nu: ” ”Det är din personliga jultomte, en smalare, sexigare, yngre variant. Passar det?””
Sid bara gapade innan han började flina brett. ”Ta allt från början. Det här vill jag höra. Är det hett så kan vi ju alltid förverkliga det.”
Det fick mig att nervöst fnissa till. ”Det skulle jag gilla.”


extramaterial jul

som jag skrev igår blir det lite tätt mellan delarna nu ;) : http://strobelights.blogg.se/2011/december/info.html 



- Godis
- en riktig gitarr 
- ritblock skrivbok 
- en storebrorsa som kan vara snäll när pappa inte är det, helst att han kan spela gitarr och lära mig att bli bättre också. 
- cdskivor med bra band 
- blinkande gympadojjor 
- hårfärg i sån där sprayflaska, helst röd eller blå.


Jag log för mig själv efter att ha läst önskelistan. En önskelista jag uppenbarligen aldrig hade gett till mamma, pappa eller skickat till någon tomte. Vad kunde jag ha varit? 10 år kanske?
Det var nu när jag hade letat igenom skrivbordslådan i jakt på ett gammalt skrivblock med låttexter som jag hade hittat på det ihopvikta lite skrynkliga papperet. Jag visste inte riktigt hur det hade kunnat komma med i flytten både till skolan och nu till lägenheten, men av någon anledning låg den i alla fall här nu. Det gjorde lite ont att läsa det där med storebrorsan, att största anledningen till att jag hade velat ha en sån var för att farsan varit så jobbig, att vi aldrig kom överrens och att jag bara blev arg och ledsen på honom hela tiden. Jag hade ju självklart förstått att det var fysiskt omöjligt att jag skulle kunna få en äldre bror, men det var något som jag alltid hade velat ha. Förutom det där med farsan så hade det varit trevligt att ha någon nära som man kunde ha snackat med om allt, både sånt som var jobbigt och bra. En extra bra kompis, som fortfarande var ett syskon liksom. En brorsa som hade kunnat lära mig saker, kanske kunnat tipsa mig om hur man flörtade med tjejer, någon som hade velat kolla på skräckfilmer tillsammans med mig, och någon som jag hade kunnat hota med ifall någon i skolan varit dum. Det hade varit trevligt.
Jag hade ju fått en låtsasstorasyster senare i och med Jenny, men det var inte samma sak. Visst, vi blev faktiskt väldigt bra kompisar, fastän det tog väldigt lång tid och vi till en början hatade varandra, men det var inte samma sak.
Det kändes i alla fall som att den här julen skulle bli bra mycket bättre än dom tidigare, vi skulle hem till mamma och den där Peter på julafton, vilket inte kändes alltför kul, men det skulle nog bli uthärdligt i alla fall, och allt var bättre när farsan inte var med i bilden. Skulle han ens tänka en endaste sekund på mig där på juldagens kväll? Tveksamt. På juldagen skulle vi istället hem till Treys föräldrar på ännu en middag och julklappsutdelning, vilket nog skulle bli rätt trevligt. Jag gillade verkligen Treys mamma, och hon lagade supergod mat. Treys pappa hade jag däremot lite svårare för, just av den anledning att han inte accepterat Treys läggning helt och hållet. Det var för mig helt oacceptabelt att ens föräldrar skulle bete sig så. Morsan hade inte haft något problem med där jag kom ut, och fastän jag inte var särskilt förtjust i Peter så kunde jag inte anklaga honom för att inte tycka det var helt okej med en bonusson som var bisexuell. Jag kunde inte minnas att han någon endaste gång verkade ha tyckt att det var något fel eller konstigt, så det kunde jag ju ge honom cred för i alla fall. Farsan var inte värd att nämna mer.

Idag var det varken julafton eller juldagen, utan dagen före julafton, och det kändes som att den skulle bli den mysigaste. Bara jag och Trey.
”Max! Ska man blanda ut glöggen med vatten eller något? Jag häller i nu!” ropade Trey ifrån köket.
”Nej! Nej den ska inte blandas ut.” Jag stängde snabbt igen skrivbordslådan och skyndade ut till köket där Trey var i full färd med att plocka med kastrullen och skruva upp glöggflaskan. ”Den ska bara värmas”, sa jag och drog fingrarna genom den svarta luggen.
”Okej, tar du fram dom där kopparna?”
”Vilka koppar? Kaffekopparna?” Jag rynkade pannan lite.
”Men nej”, skrattade Trey till. ”Glöggkopparna dummer, jag köpte ju dom där söta på julmarknaden förra veckan. Dom svarta med röda handtag, typ överst i skåpet.”
”Ja just ja dom.” Bara för att jag var något längre än Trey var jag tydligen utnämnd till klättraren och fick kort och gott klänga mig upp på diskbänken för att sen balansera på den smala kanten och sträcka mig upp till översta hyllan i skåpet, samtidigt som jag skulle försöka undvika att ramla bakåt och slå upp ett stort jack i bakhuvudet eller något ännu värre.
”Tar du emot?” frågade jag ansträngt och höll ner ena armen med dom nyinköpta glöggkopparna.
”Ramla inte nu”. Trey tog emot kopparna. ”Jag hade kunnat..” Han hann dock inte ens avsluta meningen förrän han började flina.
”Yeah sure”. Jag flinade tillbaks innan jag förvånansvärt smidigt hoppade ner på golvet utan att slå ihjäl mig.
På kvällens schema stod paketinslagning. Jag tyckte att man lika väl kunde använda kartongerna som butikerna oftast skickade med, men enligt Trey skulle man inte alls göra så. Enligt honom var det roligaste att slå in paketen i olika papper och få fixa dom krullade snörena. Jag visste inte riktigt om jag höll med om det, men jag kunde göra det för hans skull.

”Skål för vår första jul i den här lägenheten då”, flinade jag och slog lätt koppen emot Treys där vi satt på vardagsrumsgolvet. Det kändes rätt häftigt att vi verkligen hade en egen lägenhet. En som bara var vår. Det skulle ha känts väldigt tomt att bo ensam, så att jag nu delade den med min bästa kompis kändes perfekt. Vi hade kommit varandra så mycket närmare efter att vi hade flyttat ifrån den där studentkorridoren av någon anledning. Och nu när Trey äntligen hade kommit över Dan så var han sitt vanliga glada jag igen. Det var klart att jag förstod Treys förtvivlan, även om jag själv aldrig hade haft ett seriöst förhållande, men det hade ändå varit jobbigt att se honom så.
”Skål”, flinade Trey tillbaks och ställde ner sin kopp efter en klunk och tog sen upp en pepparkaka ifrån burken som stod emellan oss. ”Okej ska vi köra igång?” frågade han och såg barnsligt glad ut över det faktum att det låg en massa oinslagna paket och väntade.
”Visst”, sa jag roat.
”Max! Det här är halva nöjet med julen.”
”Och den andra är att få julklappar? Sådana som man inte ens gillar hälften av?”
Trey såg på mig och himlade med ögonen. ”Nej det andra nöjet är att ge julklappar ju.”
”Du skulle fan ha blivit jultomten eller något. Jag tror att du var en tomtenisse i ditt tidigare liv.” Jag flinade retsamt mot honom och lutade mig snabbt åt sidan när Trey riktade en knytnäve mot min axel.
”Inte en fet skäggig jultomte alltså! En.. modernare variant”, sa jag och skrattade åt tanken.
”Du är dum”, suckade Trey men flinade ändå. Han drog den blonda luggen ur ögonen innan han reste sig upp och hämtade kassarna med julklappar. Paketpappersrullarna och dom olika snörena var redan framtagna.

”Hur gör jag det här då? Det blir spikrakt för mig istället för krulligt!” sa jag förvånat med saxen i handen. ”Det är typ som att jag skulle ha fått en plattång istället för en locktång.”
”Drar du på rätt sida då?” flinade Trey.
”Finns det en rätt och en fel sida?” Jag kände mig verkligen helt lost på det här med paketinslagning och snörkrullning.
”Jag ska hjälpa dig”, flinade Trey igen och makade sig närmare mig på golvet. ”Du känner väl att det är en sida som är slätare och en som är strävare?”
Jag kände lite. ”Jaha.. Det gör mig inte direkt klokare.”
Ett skratt lämnade Treys läppar. ”Håll så här.”
Jag kastade en blick mot Treys lilla hög av paket som såg superproffsiga ut.
”Men kolla då Maxi, annars kommer du ju inte kunna ändå.”
När jag vände blicken mot hans händer igen så visade han hur jag skulle dra med saxen och så klart blev snöret så där fint lockigt nu.
”Testa nu.”
Jag klippte av en ny bit snöre och försökte sen göra som han hade visat. ”Men!” sa jag frustrerat. ”Det går inte. Hur ska jag hålla med fingrarna då? Jag fattar ingenting. Jag skiter i de..”
”Nej det gör du inte”, sa Trey och flinade obekymrat trots min lilla början till ett utbrott. ”Håll.. tummen där..”. Han tog tag i min hand och placerade fingrarna rätt.
Ofrivilligt så kände jag hur det gick en liten stöt genom handen. Ingen obehaglig direkt. Jag hade försökt undvika att tänka på det där tillfället på studenthemmet, när vi stått ute på trappen den där natten och jag hade.. inte insett att jag var kär på något sätt, för det var helt orealistiskt, men att jag.. typ blev lite varm av Treys närvaro. Det var också den kvällen där ute på trappen som han hade berättat om sitt span, Dan. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bortförklara den där besvikelsen jag hade känt när han hade uttalat hans namn. Precis som att jag hade hoppats på att han skulle säga mitt namn. Det var helt stört att ens tänka så. Vi var bästa kompisar. Ingenting annat. Och ifall jag verkligen skulle.. känna någonting, så gjorde inte Trey det. Det var jag helt hundra procent säker på.
”Hänger du med eller?” log Trey.
Jag blinkade till lite och kom tillbaks från mina tankar. ”Javisst, kolla nu då”, flinade jag och rispade till med saxen. Ett brett leende spred sig över mina läppar när snöret blev alldeles lockigt. ”Shiet, det där var jävligt bra va?”
Trey skrattade. ”Asbra.”

Vi fortsatte ett bra tag med paketen och jag var väl tvungen att medge att jag också tyckte det var ganska kul.
”Dina blev jättefina ju”, sa Trey glatt och samlade ihop skräpet.
”Tack”, sa jag ärligt och kände mig lite stolt över vad jag åstadkommit faktiskt.
”Är det något du vill göra nu? När du har varit så snäll och offrat dig så här för min skull”, flinade han.
”Åh får jag välja?” frågade jag retsamt. ”Hmm..” Jag drack upp glöggen och såg mig lite omkring.
”Så länge kan jag gå ut och röka lite snabbt.”
”Du ska ju sluta har du sagt!”
”Men efter jul. Eller typ nyår. Det blir mitt nyårslöfte”, sa han med ett leende och reste sig upp.
Jag suckade lågt och såg efter honom. Han var hopplös med det där.
”Nu vet jag”, sa jag och öppnade balkongdörren.
”Vadå?” frågade Trey och blåste ut lite rök åt sidan.
”Baka pepparkakshus!” sa jag glatt.
Trey höjde på ögonbrynen. ”Vill du baka? Nog för att jag inte heller är så bra men du är ju värdelös”, log Trey oskyldigt.
”Det var jättelänge sen vi bakade något! Senaste gången måste ju ha varit hemma hos dig, typ i åttan eller något. Jag kanske har blivit bättre!” försvarade jag mig och gick fram till balkongräcket och lutade ryggen mot det.
”Okej då”, flinade Trey.
Jag log nöjt. ”Vi kan sticka ner till seven eleven eller något? Dom kanske har.”
Trey nickade och tog ett bloss till på sin cigarett. ”Absolut, det gör vi.”
Jag vände mig om och kikade ner på gatan nedanför balkongen. Det var alldeles mörkt nu och gatlamporna gjorde inte mycket nytta. Jag såg en kille i röda skinnbrallor komma gående en bit bort med en hund, mycket mer än så såg jag inte av honom då han hade en huva uppdragen. Det verkade vara sjukt mycket jobb att ha en hund, jag skulle aldrig orka med det.
Skinnbrallan bröt tystnaden i mörkret när dom var alldeles utanför lägenheten, där hunden verkade ha hittat något intressant att lukta på i snön.
”Kom nu Rex så går vi hem, jag fryser ballen av mig. Kom igen grabben!” Han drog tag lite i kopplet och lyckades få med sig hunden som glatt började vifta på svansen igen.
”Okej nu kan vi gå”, sa Trey och fick mig att vända mig om igen.
”Perfekt.”

”Jag fryser ihjäl!”
Trey sparkade av sig skorna och gnuggade händerna mot varandra. ”fy fan, varför kunde du inte ha gått själv?” klagade han och blåste på händerna.
”Klenis”, flinade jag. ”Kom hit så ska jag värma dom där händerna åt dig.”
Trey plutade lite med underläppen och höll fram händerna mot mig. Jag tog den högra mellan båda mina kupade händer och kramade om den länge. ”Blir det bättre?”
”Lite..”, sa han lågt. ”Men jag fryser om den andra.”
Det fick mig att skratta till och jag bytte till den vänstra handen och kramade om den också. Den största anledningen till att jag gjorde det här var ju så klart för att jag inte ville att han skulle frysa, men det fanns ju en till liten anledningen, att jag fick hålla i hans hand.
Det var verkligen inte sunt att tänka och känna så här. Det hade gått ovanligt länge sedan jag haft något ragg, det kanske var det som var problemet. Men jag skulle ut med Johan, en klasskompis, i helgen så då skulle det säkert bli ändring på det.
”Tack, nu är jag varm”, log Trey. ”Ska vi baka?”
”Lätt att vi ska”. Jag flinade till och tog sen upp den nyinköpta pepparkakshuskartongen och gick in i köket.

Jag skrattade så att jag hade ont i magen när vårat ”hus”, inom väldigt tydliga citationstecken, ramlade ihop för femte gången. 
Trey ville verkligen att det här huset skulle bli perfekt, han blev näst intill hysterisk när det inte alls gick, och ju mer hysterisk han blev, ju mer började jag skratta. Inte den bästa kombinationen kanske, men det var fruktansvärt kul.
”Men Maxi!” utbrast Trey. ”Det var du som ville göra det här! Det var ju meningen att vi skulle göra det seriöst i alla fall.”
”Men dom har ju gjort delarna ojämna, det är därför det inte vill sitta ihop”, förklarade jag.
”Dom är inte ojämna!” Trey verkade uppriktigt upprörd och doppade en av gavlarna i det smälta sockret igen. ”Det är vi som är asdåliga!”
Jag började skratta igen men försökte sluta när Trey faktiskt fick fast gaveln. ”Duktigt!”
”Äntligen”, sa han och ett leende dök upp på hans läppar.
När väggen lossnade igen och dessutom gick uti när Trey försökte trycka fast den ännu en gång brast det helt och hållet för mig, skrattårarna rann.
Trey såg förbannat på mig. ”Vi kan lika väl kasta allt!” Hans mungipor drogs ändå lite uppåt och snart började han skratta. ”Fy fan.. kolla”.
”Jag vet”, skrattade jag och strök bort några tårar. ”Men vi behöver inte kasta det.”
”Inte?” flinade Trey.
”Nej”, sa jag och plockade upp dom olika delarna och började mitt bygge.
”Vad gör du för något?” Trey såg undrande på mig.
”Det här blir skitbra”, sa jag och bröt isär dom sista delarna och lutade dom mot resten. ”Ett pepparkakstält! Eller nej ett indianpepparkakstält”, log jag stolt.
”Du är sjuk i huvudet”, skrattade Trey och såg på skapelsen. ”Men vi lär ju vara rätt ensamma om ett sånt här i alla fall.”
”Precis”, flinade jag. ”Nu kan vi dekorera. Det är i alla fall du bäst på.”
”Äh”, log han lite generat men gick för att hämta kristyrblandningen han hade gjort medans jag kokat sockerblandningen.
Jag såg faschinerat på när Trey spritsade vita mönster längs pepparkaksbitarna med kristyren. Skulle jag ha gjort det skulle det ha blivit hur krokigt och snett som helst.
”Det ser ut som sperma”, konstaterade jag.
”Men gud!” Trey råkade göra lite snett han med och såg på mig med lite svagt röda kinder. ”Måste du få allt till snusk?”
Jag log oskyldigt och ryckte på axlarna. ”Det blir jättefint. Kan jag få smaka lite?”
”Det smakar bara socker”, flinade han och spritsade ut en klick på mitt finger.
”Inte salt då?” log jag retsamt.
”Usch Max.”
Jag skrattade lite och stoppade fingret i munnen. Vi kunde verkligen prata om allting, inklusive sex, men Trey blev oftast lite generad av sånt, vilket jag tyckte var jättekul. Jag hade ju inte direkt frågat ut honom om hans och Dans sex, dessvärre hade han berättat att mr vampire självklart var underbar i sängen också, hade jag väntat mig något annat? Nej, men jag trodde inte att Trey var pryd av sig på det sättet. Han blev bara lite generad ändå.
”Vart la du godiset?” frågade Trey när han var klar med spritsandet.
”Eh..” Jag såg mig omkring och fick sen syn på plastkassen på bänken. ”Här.” Jag hämtade röret med smarties och hällde ut lite av dom färgglada godisarna på bordet.
”Det blir rätt bra ändå.” Trey flinade och tryckte fast några godisar.
”Skitsnyggt skulle jag säga”, flinade jag tillbaks och satte fast en godis på toppen av tältet.

Mitt och Maxis indianpepparkakstält, erkänn att det är jävligt snyggt ;)
Trey klickade på ’ladda upp’ och väntade tills bilden dök upp i kalendern på hans bilddagbok.
”Snyggt”, flinade jag och lutade mig mot väggen bakom hans säng. ”Ska vi gå och lägga oss kanske? Vi lär väl åka ganska tidigt imorgon.”
Lunch för normala människor var väl runt tolv, ett. Inte som för ungdomar då lunch mycket väl kunde innebära klockan fyra, fem.
”Jaa, och jag vet inte ens vad jag ska ha på mig..”, sa Trey och gäspade för att sen stänga igen laptopen.
Jag reste mig upp från sängen och drog handen genom håret, blev samtidigt påmind om att det nog var dags att färga på dom blonda slingorna lite innan dom skulle bli gråa, inte särskilt sexigt.
”Kommer du kunna somna?” flinade jag.
”Nej jag kommer vara jättepirrig”, skämtade Trey tillbaks och reste sig upp han med. Han drog undan täcket och vände sig sedan om mot mig. ”Du tyckte inte det var jättetråkigt med paketinslagningen va?”
Jag log och skakade på huvudet. ”Självklart inte. Hela kvällen blev jätterolig tycker jag.”
”Jag med.” Trey log glatt tillbaks och sträckte sen ut armarna för att ge mig en snabb kram. ”God jul.”
”Nu?”
”Japp, precis nu”, sa han och släppte mig för att sen nicka mot klockradion på hans sängbord. 00.00
”God jul då”, flinade jag. ”Och godnatt.”
”Godnatt”, log han innan jag gick ut ifrån hans sovrum och in till mitt eget.


jag vill gärna höra vad ni tyckte om delen också =)


info

   eftersom jag kom på det här med julspecial ganska så sent så blir det rätt tätt mellan delarna nu ;) för er som missat så finns Sids, Treys och Martins julspecialer att läsa här nedanför.(kommentera jättegärna!) Imorgon kommer Max julspecial att komma upp, och på fredag kommer.. tada! Jens! (premiär för mig att skriva ur Jens perspektiv ;)) och det var också inför den som jag ställde den där.. hrm barnförbjudna frågan ;)
och därefter tänker jag lägga ut nästa kapitel, kanske på självaste julafton ;)
så nu har ni fått en liten planering här ifrån mig i alla fall! ;D

extramaterial jul


”Det är inte idag vi har prov på medeltiden va? Jag har verkligen inte hunnit plugga så jag kan inte göra det idag!”
”Provet är på torsdag, och jag tycker verkligen du ska börja plugga på det idag, betygen sätts i slutet av nästa vecka och det är ingenting ni bara ska slarva bort”, sa Jean och gav Teresa en menande blick. Det var inte första gången hon sa att hon inte hade haft tid att plugga, och alla visste att det berodde på att hon helt enkelt struntade i det. ”Nej idag ska vi faktiskt inte använda boken alls.”
”Är vi lediga?” frågade jag glatt överraskat. Det skulle ju vara väldigt skönt isåfall. Så här i slutet av terminen med bara två och en halv vecka kvar till jul orkade man inte med särskilt mycket, allra minst att koncentrera sig på engelskalektionerna.
”Nej Martin, ni är inte lediga idag”, sa Jean och verkade märkbart nöjd över detta. ”Vi ska göra en liten juluppgift.”
Hon tog upp en vit krita och skrev en rubrik på den tavlan. Vårat engelskaklassrum var ett av dom få på skolan som inte var utrustat med whiteboardtavla utan fortfarande körde old school  med svart griffeltavla. Mitt julminne.
”Vad menas med det då?” undrade Jim.
”Jag kommer till det”, sa hon och vände sig om mot klassen igen. ”Ni ska alltså skriva ett julminne ni har, det måste inte handla om just juldagen utan det kan lika gärna handla om när ni julbakade, hade lucia på dagis eller vad som helst. Det är helt fritt att välja.”
”Hur långt måste man skriva?”
Standardfrågan.
”Två sidor, men ni får jättegärna skriva längre.”
Yeah right.
Jag suckade och tog upp blyertspennan ur jeansfickan. Snart hade jag fått ett skrivhäfte framför mig och min hjärna kändes ungefär lika blank som papperet. Jaha.. vad skulle jag skriva då? När det handlade om att skriva låttexter hade jag inga problem alls med att få fram perfekta ord och meningar, men när det handlade om sådana här novellaktiga grejer funkade det oftast inte alls.
”Alltså jag hatar dom här skrivuppgifterna”, suckade Chris när han vände sig om mot mig.
”Jag med, jag läser till och med hellre i boken. Vad ska du skriva om?”
”Ingen aning.”
”Martin, Chris, sätt igång nu. Min nästa lektion börjar inte förrän om två timmar så jag har inga problem med att sitta kvar här efter er lektion om ni behöver mer tid på er, frågan är ju om ni verkligen har lust med det.”
Jag gav henne en irriterad blick innan jag tryckte ner udden mot papperet och skrev av rubriken. En början i alla fall.

Mitt julminne.
En jul jag minns väldigt väl är den julen då jag var sju år. Det var första julen utan farsan. Hela året hade varit rent ut sagt förjävligt. Även om det varit mycket bråk mellan mamma och pappa när han fortfarande fanns kvar i bilden så hade det ändå varit lugnare då på något sätt. Det var när han stack som morsan började dricka, i alla fall så pass mycket att jag märkte det. Jag började bli van med det, fastän det skrämde mig.
Jag såg verkligen fram emot julen, jag älskade allt som hade med julen att göra. Allt julpynt, ljuslyktorna i skolan, julverserna som fröken läste upp, den fina belysningen på stan, ljusstakarna i fönstren. Jag frågade mamma en eftermiddag efter skolan ifall inte vi också skulle ta fram ljusstakar, men hon sa att det bara var onödigt, att hon inte visste vart dom fanns, och att det ändå bara tog massa ström.
”Kan vi inte ta fram tomtar och sånt i alla fall då?” hade jag frågat. Det var ju inte mer än två veckor kvar till jul.
”Kan du sluta tjata Martin? Jag har inte tid att hålla på med massa sånt! Gå och leta på det jävla julpyntet själv ifall det är så noga!”
Jag hade blivit alltmer van med dom där utbrotten hon fick också, men det fick mig inte att rycka till mindre för det. När jag var elva hade jag redan tappat räkningen på hur många gånger jag hade sprungit upp till mitt rum med tårar i ögonen. Jag hade ju bara ställt en vanlig fråga.

I skolan pratade mina kompisar om att dom hade bakat kola och knäck hemma, att dom hade tjuvkikat på paketen nere i källaren och en massa annat som jag inte kunde vara delaktig att prata om. Jag och mamma hade inte bakat någonting, huset var fortfarande opyntat och julstämningen var så långt bort som det bara gick hemma. Hon hade börjat ta hem kompisar på kvällarna, sådana som drack precis som henne, och jag försökte hålla mig undan så mycket som möjligt.
En kväll skrev jag ändå en önskelista, sådant som mina kompisar i skolan hade gjort, och la den nere på köksbordet. Jag trodde i alla fall att julen skulle bli bra trots allt, något annat fanns inte i mitt huvud. Man är ju rätt naiv som barn. Och nej jag trodde inte på jultomten, jag visste att det var föräldrarna som köpte paketen. Det hade en kille i 6an berättat.
Eftersom det fortfarande var brist på julpynt hemma blev jag alldeles exalterad när vår fröken berättade att vi skulle få julpyssla hela förmiddagen. Den dagen hade jag stolt gått hem med min påse innehållande flera olika tomtar och andra dekorationer. Jag hade visat dom för mamma och hon hade lett lite halvhjärtat och sagt att det var fint. Just då kändes det som världens seger för mig.
Men segern byttes snabbt ut till en förlust, redan samma kväll.
Som så många andra kvällar kunde jag inte somna, dels för att jag tänkte och oroade mig alldeles för mycket, och dels för att oljudet på nedervåningen störde mig. Jag smög nerför trappen för att kika in i vardagsrummet, mest för att kolla hur många dom var. Ju fler dom var desto längre brukade det låta, så det var bara en rutinkoll för mig. Något fick mig dock att stelna till lite. En av killarna, lika gammal som mamma kanske, höll i en av mina tomtar som jag hade ställt på bordet inne i vardagsrummet, den allra finaste. Jag öppnade munnen för att säga något men stängde den igen. Mamma skulle bli arg om jag störde.
’Ställ ner den, snälla ställ ner den’ kommer jag ihåg att jag tänkte. Just den där tomten som jag var så stolt över var gjord av lera, som hade bränts i ugnen och som jag sen noggrant hade målat. En tomteluva i tyg hade den på sig också.
Den långhåriga, skäggiga killen skrattade åt någonting och blåste ut lite rök ur munnen, cigaretten hade han i mungipan utan att behöva hålla i den. Han kastade min tomte mellan händerna som en jongleringsboll. ’Ställ ner den, snälla.’ Morsan drack rakt ur en flaska och höjde sedan rösten mot en tjej som satt i fåtöljen. ”Vad fan menar du med det?” frågade hon.
”Vadå jag säger väl vad fan jag vill?!”
”Då kan du dra! Dra bara! Jag vill inte ha dig här jävla fit..”
Och så kraschade det till. Jag hade blixtsnabbt vänt tillbaks blicken mot den långhåriga killen, och han hade inte min tomte mellan händerna längre. På det bruna trägolvet låg den i flera bitar, omöjlig att kunna sätta ihop igen. Jag backade snabbt och sprang uppför trappen med tårarna brännandes bakom ögonlocken. ’Det var bara en tomte.. jag kan.. göra en ny..’ Men trots dom där försöken att intala mig att det inte var någon fara så visste jag ju att jag inte skulle få göra någon ny. Och just då, för en ganska så osäker sjuåring så var den där tomten jätteviktig, något jag hade varit stolt över.

Julavslutningen i skolan hölls i kyrkan, där vi sjöng flera sånger som vi hade tränat på i flera veckor. Massvis med mammor och pappor var där, med stora leenden och kameror i högsta hugg för att kunna föreviga några ögonblick. Men så klart var inte min mamma där. Inte pappa för den delen heller, men han såg jag ju aldrig till så det var inte konstigt egentligen. Jag hade mina förhoppningar om att hon skulle vänta hemma, att hon kanske hade julbakat och att vi skulle fika på lussekatter och julmust när jag kom hem, att det var därför hon inte hade hunnit till kyrkan. Så jag gick hem med ganska glada steg den dagen.
Morsan hade inte julbakat. Hon låg och sov. Men jag visste att det inte berodde på att hon var trött, det berodde på flaskorna som stod i köket. Gråten var hela tiden nära, trots att jag hela tiden försökte intala mig att julen ändå skulle bli bra, att det inte gjorde någonting att mamma hade missat avslutningen, att vi fortfarande inte hade ätit en enda lussekatt hemma.
Men vi hade en julgran. Den var i plast och det satt bara några få kulor i den, morsan hade tagit fram den dagen innan julavslutningen, men det var i alla fall en gran, och det betydde jättemycket för mig.

Så kom juldagen, den där dagen jag hade sett fram emot så länge. Jag var uppe tidigt på morgonen och sprang direkt till vardagsrummet för att kolla under granen.  Inga paket. Jag sprang vidare till mammas rum och ryckte upp dörren.
”Mamma! Det är juldagen idag!” hade jag glatt sagt när hon äntligen slagit upp ögonen.
”Var tyst Martin, jag sover.”
”Men det är juldagen!” sa jag igen och bet mig i läppen. ”Ska jag inte få något paket?”
Hon hade väl gömt dom någonstans? Jag hade skrivit en jättelång önskelista.
”Va?”
”Julklappar mamma.. jag har till dig..”, sa jag och lät mer osäker för varje ord.
Hon hade satt sig upp i sängen, med svart kladdigt smink under ögonen och håret alldeles tovigt. ”Du får.. mitt huvud..” Hon suckade tungt. ”Du får massa saker hela tiden, hur kan du vara så otacksam att du tjatar efter fler?” sa hon en aning sluddrigt.
”Vadå mamma?” Jag förstod inte. Jag kom inte ihåg vad jag hade fått senast. Det hände ju flera gånger att hon inte ens hade lagat mat.
”Martin”, sa hon med hård röst. ”Gå ut och stäng dörren efter dig. Jag behöver sova.”
Min underläpp darrade till lite och jag backade tyst ut ifrån rummet och stängde dörren. Jag skulle inte få några julklappar.
Just där och då började jag hata julen. Jag kastade dom tomtar som jag hade ställt i köket. Jag krossade julkulorna som hängde i granen, men blev sen rädd för vad mamma skulle säga och sprang upp till mitt rum och la mig under täcket. Jag minns inte ens hur länge tårarna rann den dagen. Förmodligen enda tills jag somnade.
Martin. ES1C.

Jag läste den sista meningen innan jag knölade ihop häftet till en hård boll.
”Kan jag få ett nytt häfte?”
Jean kom fram till mitt bord och la ner en nytt vitt blankt häfte framför mig. Utan att tveka började jag snabbt krafsa ner ett nytt ’julminne’.

Mitt julminne.
En jul jag minns väldigt väl är julen då jag var sju år. Jag vaknade tidigt på juldagens morgon och skyndade mig ner för trappen till nedervåningen. Vi hade en jättefin julgran, pyntad med massor av julkulor och glitter, och där under låg flera paket. Hela huset var julpyntat och det luktade fortfarande knäck efter att jag och mamma hade bakat igår. Jag sprang ivrigt fram  till granen och sjönk ner på knä framför. ’God jul Martin’ stod det på ett stort rött paket. Jag vände mig snabbt om när jag hörde steg bakom mig.
”Godmorgon gubben, finns det några paket till dig där under?” frågade mamma och log. Pappa la armen om henne och log han med.
”Jaa flera stycken!” sa jag ivrigt.
”Öppna du”, flinade pappa.
Jag rev glatt upp papperet….
……….
……………….
………………………..

Martin ES1C.

Jag vek ihop häftet och reste mig utan ett ord upp och lämnade in det till Jean. Jag hatade fortfarande julen och jag skulle alltid göra det. Men det skulle inte bli bättre utav att jag delade med mig av min patetiska barndom till någon irriterande lärare. Inte till någon överhuvudtaget. Det var bättre att få det att låta som att mina jular hade varit precis så lyckliga och mysiga som det tydligen är tänkt att dom ska vara. Skulle det finnas en nutida Grinchen skulle det förmodligen vara jag. Så mycket hatade jag julen. Fast i och för sig.. han stal väl julen och förstörde den för alla andra också, och det ville jag faktiskt inte. Det var väl bra ifall det fanns dom som hade dom där jävla lyckliga och mysiga jularna. Det var inte deras fel att min bild av julen var förstörd.


question

http://www.easypolls.net/poll.html?p=4eecd6a54fb7b0e43c85eea2



extramaterial jul


Trey drog upp det storrutiga täcket över huvudet och blundade, väntade i vad som kändes som en evighet innan han drog ner det igen och kollade på sin pongo-klocka som satt på vänstra handleden. Fortfarande fem i sju! Det hade inte ens gått en minut. Han suckade väldigt högt och väldigt länge, hoppades på att mamma och pappa skulle höra in till sitt sovrum. Han hatade att vänta! Speciellt när det var juldagens morgon. Trey hade bestämt sig för att vara uppe så sent han orkade inatt, för att få se när jultomten kom och lämnade mina paket, men hade inte orkat så länge alls och när han vaknade igen så var det redan morgon. Väldigt tidig morgon.

Han sparkade av mig täcket och tassade fram till fönstret på det kyliga golvet, iklädd en mörkblå pyjamas med solar på. Efter att ha hoppat några gånger fick han tag i snöret till persiennen och kunde dra upp den. Utanför var det alldeles vitt och stora snöflingor dalade sakta ner mot marken och gjorde den redan vita marken sällskap. Han tittade på klockan igen och det pirrade till i magen när den stora visaren äntligen pekade på 12:an. Mamma hade sagt att han fick gå upp tidigast sju, men nu var den faktiskt det.
Med sina relativt korta sjuåringsben sprang han ut ifrån rummet i en väldig fart och bromsade inte till förrän i vardagsrummet där han blev stående en liten stund med glittrande ögon. Nästan lika glittrande som den väldiga julgranen var. Där fanns kulor i nästan alla färger, blandade med silvrigt glitter och massvis med ljus. Från spiselkransen hängde en röd stor julstrumpa och Trey var inte sen med att registrera det gröna paketet som stack upp ifrån den. Istället för att rusa fram till den öppna spisen tog han av till höger ifrån vardagsrummet och skyndade fram till sina föräldrars sovrum.
”Mamma! Pappa!”
Han ryckte i handtaget så att dörren gled upp och möttes av en sömnig Carmen och Gustav.
”Hej gubben”, gäspade hans mamma. ”Vad tidigt du är uppe..”
”Klockan är sju!” log han stort och hoppade upp vid fotändan.
”Tidigt ja”, flinade hon. ”Tror du tomten har varit här då?”
”Jaa det har han! Jagharfåttpaketfårjagöppa?”
Gustav skrattade lite. ”Det är klart du får öppna. Jag och mamma kommer också”, sa han och gav Carmen en road blick. Man fick räkna med lite sömn på juldagsmorgonen när man hade barn.
”Kom nu då!” sa Trey ivrigt och började hoppa i sängen. Tur nog så hade varken Carmen eller Gustav anlag för sjösjuka.

Trey blåste undan den blonda luggen ur ögonen och rev sen snabbt upp papperet till det gröna paketet som tills nyss hade legat i julstrumpan. Snören och papper for åt olika håll tills han kunde se vad det var för någonting som gömde sig där i.
”Åh dom här!” log han lyckligt när han fick fram bunten med alla färgpennor. Det var pennor i alla tänkbara färger, och lika många till fast med glitter. ”Dom här som jag önskade mig mamma! Kolla pappa!”
”Vad roligt Trey!” log Carmen stort där hon stod i sin vinröda morgonrock. ”Tomten har rätt bra koll va?”
”Jaa!” log han lika stort igen.
”Du har ett till paket här som tomten inte fick plats med i din strumpa”, sa Gustav och höll fram ett ganska stort platt paket.
”Åh!” Trey for upp igen och öppnade det nya paketet lika snabbt. ”En målarbok! Jag vill göra nu!”
Carmen skrattade och böjde sig ner för att krama Trey. ”Ska vi inte äta lite frukost först?”
”Nej jag vill måla!”
”Okej, du får äta frukost lite senare då. God jul”, log hon och kramade honom igen innan hon rätade på sig.
”God jul mamma”, sa han utan att se upp ifrån målarboken som han hade börjat bläddra i. ”God jul pappa.”

Som nästan alla barn var Trey snabb i vändningarna och började snart ivrigt fråga när han kunde få gå hem till sin bästa kompis för att se om han också hade fått något roligt av tomten på morgonen. Men med det fick han vänta ett antal timmar. Alla kanske inte skulle bli lika glada av att få besök klockan åtta på morgonen.

”Får jag gå nu?” frågade Trey, redan med målarboken och pennorna nerpackade i en svart tygkasse.
”Ja vi går väl strax då, jag ska bara sätta igång en tvätt först”, sa Carmen.
”Nej jag vill gå själv!” protesterade Trey. Hans kompis bodde faktiskt inte särskilt långt bort.
”Det vet du att du inte får, bilarna kör jättesnabbt vid stora vägen.”
”Men jag går ju bland husen! Snälla mamma. Pappa!” ropade han sen och gick vidare till vardagsrummet för att försöka få medhåll från Gustav istället.
”Pappa tycker inte heller att du ska gå själv, eller hur Gustav?” sa Carmen menande ifrån köket.
”Vi kan väl låta honom göra det idag? Det är ju i alla fall ljust nu, och så lovar du att inte gå nära stora vägen Trey?”
”Yes!” Han skyndade ut i hallen och drog på sig dom svarta vinterstövlarna. ”Jag lovar! Hejdå!”
”Tre..”
Han hann inte höra resten av sin mammas mening förrän han stängde dörren bakom sig och glatt började gå mot villaområdet längre bort.
Det kom små rökmoln ur hans mun men han tyckte inte att det var särskilt kallt, kanske mest tack vare den blåa dunjackan han hade på sig, tillsammans med en röd toppluva och lika röda virkade vantar.

Han sträckte sig upp och plingade på ringklockan och behövde inte vänta länge förrän dörren öppnades.
”Men hej Trey!” log Elena.
”Hej! Är Ma.. Hej Max!” log han stort när just han dök upp bakom sin mamma i hallen. Iklädd tomteluva och allt.
”Trey!”
Dom två pojkarna slog snabbt armarna om varandra och just vid det tillfället var det en väldig kontrast mellan Max ganska ljusa hy och Treys vinterrosiga kinder.
”God jul”, sa Trey glatt och drog ner dragkedjan på sin jacka. ”Fin tomteluva”, flinade han sen.
”God jul!” Max skrattade lite och drog lite i luvan. ”Tack. Har du fått några paket?”
Trey nickade snabbt och tog av sig skorna med innan han höll upp tygkassen. ”Jag har med mig den.”
”Åh kul! Kom vi går in på mitt rum.”
Dom följdes åt in till Max rum. Väggarna där inne var blåtonade och resten av möblerna gick i vitt. På mattan stod riddarborgen som dom hade lekt med senast i förrgår och på sängen låg flera actionfigurer utspridda.
”Vad har du fått?” frågade Trey och satte sig i den obäddade sängen. ”Wow! Spiderman!”
”Jaa!” log Max brett och såg på spidermandockan i plast som Trey höll i. ”Cool va?”
”Skitcool! Jag kan ta med min batman nästa gång så kan vi leka med dom!”
”Lätt!” Max log stort igen och pekade sen på Treys tygkasse. ”Jag vill se vad du fick.”
Trey bet sig lite i läppen när han drog fram målarboken och hällde ut pennorna i sängen. Den där första dagen i lekis var ganska så länge sen nu, men Trey kom ändå ihåg Max kommentar om att det var tjejigt att rita. Fast Max hade sagt ganska många dumma grejer innan dom blev kompisar. Trey trodde att han gjorde det för att han ville verka cool, och när dom hade blivit så bra vänner hade han inte behövt försöka vara det längre. Trey tyckte att han var cool ändå, fast det hade han inte sagt.
”En målarbok”, konstaterade Max och tog sedan upp en glitterpenna. ”Den här var fin.”
Max kanske fortfarande tyckte det var tjejigt och att Trey var töntig. Han drog åt sig målarboken igen och var precis på väg att lägga ner den i kassen när Max öppnade munnen igen. ”Kan vi inte måla en av bilderna? Eller vill du göra själv?”
”Vill du det?” Trey såg förvånat på honom.
”Jaa skitgärna”, log han glatt.
”Jättegärna heter det”, skrattade Trey till när han mindes att det var så fröken hade sagt den där första dan när Max hade svurit.
Max flinade mot honom innan han tog upp en till penna. ”Vilken ska vi måla? Välj du!”

En halvtimme senare satt dom fortfarande bredvid varandra i Max säng och målade i målarboken.
”Jag vill också ha en sån här”, flinade Max och drog upp luvan lite som nästan hade åkt ner i ögonen på honom, där också den mörkbruna luggen spretade.  
”Önska dig det när du fyller år”, log Trey.
”Pappa skulle aldrig köpa det”, suckade Max. ”Han säger att det är mesigt att rita.”
Trey såg på honom en stund med sina stora bruna ögon. ”Då kan du önska dig det av mig”, log han sedan. Max log tillbaks mot honom.
”Vill du ha en polkagris?”
”Okej”, svarade Trey med ett leende.
Max hoppade ner från sängen och gick ut ifrån sitt rum medans Trey satt kvar.
Högljudda irriterade röster hördes ifrån något utav rummen och han bet tag i läppen igen. Max mamma och pappa.
”Vad hände?” frågade han när Max kom tillbaks.
Han ryckte på axlarna. ”Mamma och pappa bråkar lite bara”. Han drog lite svagt på munnen till ett leende, men ögonen log inte. ”Här.” Han räckte Trey en minipolkagris. ”Dom är jättegoda.”
”Tack”, log Trey glatt tillbaks och började ta av papperet. ”Vill du följa med hem till mig sen?” Han tyckte synd om Max om hans mamma och pappa bråkade. Det var ju juldagen.
”Mormor och morfar kommer hit sen så jag kan nog inte. Men jag kan komma imorgon? Så kan vi leka?” frågade han hoppfullt.
”Självklart”, log Trey mot honom. ”Oj!” utbrast han sedan. ”Jag glömde nästan!”
”Vadå?” frågade Max.
”Jag har julklapp till dig!”
”Har du?” Max sken upp i ett stort förvånat leende.
”Japp”, log Trey glatt och drog åt sig kassen igen.
”Jag har till dig också”, medgav Max med ett flin och ställde sig upp i sängen, hoppade upp och ner några gånger innan han gjorde ett sånt hopp ner på golvet att han ramlade. Innan Trey hann fråga hur det gick började han skratta och var lika snabbt uppe på fötterna igen. ”Jag kommer snart!”

”Ska vi öppna samtidigt?” frågade Trey.
”Jaa det kan vi göra. Ett, två, tre!”
Det blev ett väldigt prasslande och Trey som hade något slags rekord i paketöppning var först med att ’åh’:a till. ”Vad gullig!”
Max stannade upp i sitt paketöppnande och log stort mot Trey. ”Gillar du den?”
”Den är jättesöt!” skrattade Trey. I sina händer höll han en lergubbe, en sådan som är gjord utav ballongmaterial, fylld med mjöl, och dekorerad med rörliga ögon och garn som hår.
”Jag tyckte det skulle vara fränare med svart hår än det gröna som han hade när jag köpte honom, så jag färgade det”, log Max busigt.
Trey klämde lite på den rosa lergubben för att forma honom till något slags päronliknande innan han såg upp på Max igen, road av hans kommentar om håret. ”Det blev jättesnyggt. Tack Max!” Han sträckte ut armarna och kramade hårt om sin kompis.
”Jaja”, flinade Max en aning generat. ”Jag måste få öppna min.”
”Wo..aow!”
”Det kanske blev tråkigt nu när du fått spiderman av tomten..”
”Nej! Den här är ju ascool! Shiet Trey, jag har aldrig sett en sån här! Det är Sid! Han är hur bra som helst!”
Treys oroliga min blev till ett brett leende istället när Max faktiskt uppskattade actiondockan i form av basisten i six pistols, Sid Vicious. Första gången Trey följt med Max hem så hade dom lyssnat på just en skiva av six pistols, det var inget band som Trey hade hört tidigare men Max tyckte om dom jättemycket.
”Han kan väl också följa med hem till mig imorgon om vi ska leka då”, flinade Trey.
”Jadu det ska han verkligen! Asfrän är han ju!” Max log stort mot Trey innan han beundrade sin nya julklapp. ”Tack bästa vän!” Han kastade sig med armarna runt Treys hals och verkade redan ha glömt att han själv blivit generad när Trey blivit så glad.

Utanför fönstret dalade fortfarande snöflingorna ner till marken, och skulle någon titta in genom det skulle man aldrig tvivla på att dom två pojkarna där inne skulle fortsätta vara bästa kompisar. Men lika lite som denna någon skulle tvivla på det, lika lite skulle någon nog kunna gissa att dessa två små pojkar ett antal år senare skulle vara ett oskiljaktigt par, oavsett vilka hinder och problem dom stött på.


extramaterial jul





* Någon supermedicin som botar rodnande kinder. Alternativt ett väldigt täckande puder. Jag är inte jätteblek, men absolut inte brun. Litar på att du hittar rätt julle!

* Fika! Vad som helst, ärligt talat det spelar ingen roll! Fast helst munkar med olika glasyrer. Och kladdkakor, sån där som är det perfekta mellantinget av torr och kladdig. Äppelmuffins går också bra. Och.. okej, ta vad som helst. Jag älskar all sorts fika.

* gitarrsträngar tack.

* ett par riktigt balla kallingar (ballar haha) så att Jens (det är min boyfriend, fast honom har du väl säkert också koll på? Han är i alla fall alltid snäll!) blir så där riktigt ’wow! :o’ när jag/han drar av byxorna. (jag vet att stygga barn inte får några julklappar, men jag är bara naughty, det är skillnad.)

* Jens (nyss nämnda boyfriend you know?) inslagen i något sexigt cellofan med en massa rosetter i olika färger! (Om du bara lockar honom med lite godis ska det nog gå bra. Men var snäll!)

* En självgående dammsugare.

* En städare!

* Någon slags uppfinning (jag har inte kommit på den själv, men jag litar på dig santa.) som kan ta mig till canada jävligt snabbt, inte ett flygplan alltså.

* Mössor i olika färgglada färger.

* Svart hårfärg skulle vara bra också.

* Fler spelningar! Gärna utsålda.

* En bättre handstil. (det är ett jävla tjat från mina bandpolare när jag kluddat ihop setlisten.)

Okej det var nog allt. Och jag lovar att jag har varit jättesnäll i år =D Förutom vissa dumma saker kanske.. men ibland har det varit nödvändigt, ibland har jag bara velat haft kul, och vissa grejer är bara dumma misstag. Men allt som allt har jag varit en mycket snäll pojke. Jag lämnar några referenser.
Trey Sanch (antar att du har adressen i någon tjock bibel eller nått.)
Hale.. shiet nu har jag glömt av efternamnet.. men han spelar i bandet i alla fall!
Äh du kan fråga alla i bandet föressten! Fast.. Martin har inte varit så stabil under året så han är kanske inte den säkraste källan att fråga.
Om du kan prata med djur så kan du snacka med Rex också, han bor hemma hos mig.

God jul på dig christmas-man!




x-mas time

jag förväntar mig inte direkt att jag ska få något svar, men jag chansar och frågar er ändå ;)
har ni något önskemål om extramaterial? jag tycker det är kul att göra sånt men för tillfället står det lite still i fantasin, så om ni har någon rolig idèe så får ni mer än gärna berätta (:
en liten crash-kalender med något litet extramaterial nu i december hade varit kul! men då behöver jag ju idèer D:
hoppas ni har lite julkänsla trots bristen på snö! =D

RSS 2.0