crash m/m - del 20

äntligen -.- jag har suttit hela kvällen och skrivit rent skiten och nu är det klart.
jag har försökt göra det här kapitlet bra eftersom ni väntat så länge, men jag vet inte.. det är inte superlångt, men jag hoppas ni tycker det är bättre än ingenting alls ;)
men uppe i del 20 i alla fall nu - yay 8D
kommentera gärna så att jag blir happy =D
 






Vi blev ute ganska länge faktiskt, och vi hade kul, även om jag höll på att frysa ihjäl.
”Det är för att du äter för lite”, sa Max och la armen om mig där jag satt på en av stockarna som fungerade som bänkar. ”Du har ju inget fett på kroppen.”
Jag såg på honom och fnös till.
”Det har jag väl.”
”Inte ett dugg”, sköt Sid in.
Jag suckade och såg från Max till Sid.
”Har ni blivit något slags team nu eller?”
Max flinade och kramade om mig.
”Vi säger bara att du inte har något fett på kroppen och att det är därför du fryser.”
Jag sa inget met för jag ville att han skulle hålla kvar armen om mig, det var skönt. Derek och Hale stog en bit bort och fipplade med Dereks mobil, han behövde tydligen hjälp med något. Jag huttrade till igen.
”Jag vet. Vi kör en uppvärmning, du kommer bli jätte varm!” flinade Sid.
Jag såg på honom och skrattade lite.
”Nej det är lugnt.”
”Vadå lugnt? Du fryser ju. Kom nu”, flinade han och reste sig upp. ”Du är väl också med Max?”
Max såg plötsligt skeptisk ut.
”Nja, jag fryser inte. Men Trey är med.”
Jag drog mig ur Max grepp och reste mig upp.
”Jag är med om du är med”, flinade jag.
Max suckade.
”Du är lite taskig.”
”Inte alls”, log jag stort.
Sid såg glatt på oss och drog upp ärmarna på sin jacka, galning.
”Okej ställ upp framför mig”, sa han.
”Vad håller ni på med?” flinade Hale och såg mot oss.
”Jag ska leda en uppvärmning så att Trey blir varm”, sa Sid och flinade tillbaks.
”Ska du? Du som aldrig ens varit på ett gym ens?”
”Äh tyst, jag är jätte bra ändå”, sa han och vände sig om mot mig och Max som en aning tveksamt ställt oss en bit framför honom. Han log stort.
”Vi börjrar med vanliga upphopp. Kom igen!”
Sid verkade så uppspelt inför det här så jag gjorde som han sa och började göra upphopp.
”Bra! Kom igen, 20 till bara!” ropade han och såg på oss.
Efter ett tag gav Max upp, men det var inget Sid gick med på.
”Nu blir det straffarmhävningar! 5 stycken! Fortsätt hoppa Trey!”
”Va? Nej jag tänker inte göra armhävningar ute! Jag har inte ens vantar”, sa Max.
”10 armhävningar!” ropade Sid och gav honom en blick som till och med gjorde mig rädd.
Ändå kunde jag inte låta bli att skratta, han tog verkligen den här tränarrollen på allvar.
Max kastade en lidande blick på Sid men sjönk sen ner på marken och började göra armhävningar.
”20!” sa jag och stannade.
”Bra!” log Sid. ”Nu är det höga knän. Kom igen”, sa han och började visa.
Jag var verkligen inte särskilt vältränad. Jag flåsade på ganska så bra efter ett tag.
”Och så klappa med händerna! Ovanför huvudet!”
”Jag orkar inte mer! Jag är varm nu”, sa jag.
Max hade fallit ihop på magen av sina armhävningar, eller så låtsades han bara för att få vila lite.
”Jo du klarar det!” ropade Sid.
”Jag har aldrig sett din sadistiska sida förut!” sa jag flämtande och började klappa händerna också. ”Har du varit militär eller?!”
”Kanske jag har, det är mycket du inte vet om mig”, sa Sid allvarligt men kunde sen inte hålla sig utan började skratta. ”Okej ni behöver inte göra något mer. Ni var jätte duktiga.”
Jag sjönk ner på marken bredvid Max och la handen på hans rygg.
”Bra jobbat Max”, flinade jag och såg sen upp på Sid. ”Jag är varm i alla fall.”
Sid flinade tillbaks och drog till sin lila mössa lite.
”Det borde du vara.”
Max såg upp på mig.
”Jag skäms fan, jag brukar kalla mig vältränad”, flinade han.
”Du kanske är trött sen cyklingen”, flinade jag.
”Kanske”, sa han och satt sig upp. Han lutade sig sen mot mig. ”Eller sen inatt. Det var intensivt faktiskt”, log han snett.
Jag kände hur det pirrade till lite i magen.
”Vilket påminner mig om att vi borde gå och handla sen..”
”Jag känner mig utanför när ni viskar”, flinade Sid. ”Pratar ni om mig?” frågade han och log stort. ”Typ hur otroligt sexig jag ser ut i den här mössan?”
Jag vände mig om mot honom och skrattade.
”Oh ja det var den vi viskade om. Och vilken otroligt bra tränare du är också.”
Sid log glatt.
”Vill ni ha ett pass till?”
”Nej!” sa jag och Max i mun på varandra.

Efter ett tag började vi cykla hemåt och det började redan mörkna.
”Några idèer på vad vi ska göra ikväll?” frågade Hale och cyklade på.
”Vet inte”, sa Derek. ”Men vi kanske behöver handla någon mat i alla fall?”
”Jaa vad ska vi äta?” frågade Sid.
Jag höll hårt om Max midja och försökte sitta så rakt som möjligt så vi inte skulle ramla.
”Tacos då?” sa Max.
Vi andra höll med om att det var en bra idèe, det var bara det att närmaste affär låg en bra bit bortåt, och vi hade ju så klart inte tänkt på att handla mat på vägen till stugan.
”Det lär ju bli jag eller Hale som får åka i alla fall”, flinade Derek då dom var dom enda som hade körkort.
”Jag och Trey kan också hänga med”, sa Max och ställde sig upp i uppförsbacken.
”Sitt! Vi kommer ramla!” ropade jag.
Max skrattade.
”Det kommer vi inte alls.”
”Okej då åker vi 3 då”, log Derek.


Vi cyklade in på gården, utan att ha ramlat precis som jag sagt till Trey.
”Visst hade ni bastu Hale?” frågade Sid och hoppade av cykeln. ”Det skulle vara asskönt att basta!”
Hale vände sig om och tog upp nyckeln.
”Jaa det har vi”, log han. ”Men vi kan väl ta det efter maten då? Så Derek, Max och Trey också kan vara med.”
”Ska vi dra på en gång då?” frågade Derek och såg på mig och Trey.
”Det kan vi väl”, log Trey.
Så vi hoppade in i bilen, Trey satt sig i baksätet och jag tvekade mellan fram och baksätet.
”Det är okej om du sitter bak”, skrattade Derek som måste ha sett mig.
Jag flinade och satt mig bredvid Trey. Derek backade ut från gården och satt sen igång musiken.
”Vad ska vi handla då? Vi frågade aldrig vad som behövdes”, sa jag efter en stund. ”Någon av dom kanske vill ha något speciellt?”
”Jag kan skicka ett sms och fråga”, sa Trey och tog upp mobilen.
Han knappade en stund och jag kände sen hans hand i min. Jag log mot honom och kände mig så där lycklig igen. Det pep till och Trey släppte min hand igen. Han såg sen väldigt frågande ut.
”Vad?”
”Jag fattar inte”, sa han och gav mig sin mobil.
Sa, SaSå, gf, t, m om ni vill ha det, RL.
Jag skrattade och skakade på huvudet.
”va fan? Det är som något slags chiffer!”
”Vadå?” flinade Derek från framsätet.
”Sid har bara skrivit massa jäkla bokstäver”, flinade Trey och tog mobilen igen för att sen hålla den mot örat.



”Hej”, flinade jag glatt.
”Vad babblade du om? Jag ville ha en handlarlista.”
Jag skrattade.
”Du fick ju det.”
”g, f, m om ni vill?” frågade Trey.
”Förkortningar, det skulle ta sån tid annars ju”, sa jag och skrattade lite. ”Men du fattade dom inte?”
”Ehm nej.”
”S betyder sallad, gf gräddfil, m är majs, och vi är inte så noga med det så ta det ifall ni vill ha det.”
Trey skrattade.
”Vad knäpp du är. Var det något mer eller? Tomat och gurka?”
”Jaa duktigt”, sa jag retsamt. ”Och salsasås. Det var nog allt. Förutom tacoskal då.”
”Okej vi fixar det.”
”Härligt, skynda er för jag håller på och hungrar ihjäl. Jag menar på riktigt.. Hörde du?!”
”Nej vadå?”
”Min mage som kurrade!”
Jag hörde Treys skratt i luren.
”Gå och sov eller något, vi kommer om ett tag.”
Jag tryckte av samtalet och reste mig upp från soffan för att hjälpa till att duka istället.



Jag blev alldeles sömnig av att sitta och titta ut genom fönstret på den mörka himmelen. Omgivningen bestog ju inte av så mycket mer än skog heller. Jag lutade pannan mot glasrutan och lyssnade på musiken, hörde Max och Derek prata, men det lät liksom avlägset. Jag blundade en kort stund.

”Trey!”
Jag ryckte till och såg mig lite förvirrat omkring, mötte plötsligt Max blick.
”Vi är framme”, flinade han.
”Jaa.. det visste jag väl”, började jag.
Max började skratta och öppnade dörren.
”Du sov lika tungt som törnrosa älskling.”
”Det gjorde jag väl inte alls!” sa jag och tänkte inte så mycket på att han faktiskt kallat mig älskling.
Jag klev ur bilen och vi gick in på den lilla ica-affären.
”Fixar ni grönsaker och köttfärs? Så kollar jag efter såser och tacoskal?” frågade Derek och tog en korg.
”Det blir bra det”, log Max och började gå iväg mot grönsaksdiskarna längre bort. Jag följde snabbt efter honom.
”Tar du tomater?”
Jag nickade och drog av en plastpåse från rullen, jag kände mig fortfarande lite sömnig.

Efter en stund kom Max tillbaks med ett salladshuvud och en påse med rödlök. Han såg dock väldigt road ut.
”Vad?” frågade jag.
”Jag tror att jag sa tomater..”, flinade han.
Jag såg förvånat på honom och sen på påsen i min hand.
”Äpplen?” flinade Max bredare. ”Du hade verkligen inte sovit klart va?”
Jag kunde inte låta bli att skratta. Jag la sen tillbaks äpplena och gick iväg mot tomaterna istället. Vi mötte Derek vid kassorna efter ett tag och kollade av att vi hade fått med allt.
”Ska jag gå ut och starta bilen så att den hinner bli lite varm?” frågade Max när vi ställt oss i kön. Konstigt egentligen att det var så pass mycket folk på affären, den låg ju mitt ute i ingenstans liksom.
”Jaa schysst, gör det”, log Derek och gav honom nycklarna.
Jag packade i våra grejer medans Derek betalade och vi gick sen ut till bilen där Max tydligt hade satt igång musiken igen. Jag lovar att dom på andra sidan parkeringen kunde höra vilken låt han spelade. Jag öppnade bakdörren och hoppade in, la matkassen på golvet.
”Somna inte nu”, flinade Max och knäppte fast sig.
”Skitkul”, flinade jag tillbaks medans Derek körde ut från parkeringen. ”Ingen risk med den här musiken!”
”Vad tror ni om man åker in på den här vägen istället? Till höger”, sa Derek och vände sig om mot oss. ”Det kändes som det här blev en omväg nästan ju.”
”Jag har ingen aning. Jag har inget lokalsinne överhuvudtaget”, sa jag och lutade mig bakåt.
”Jo men testa då, det kanske är en skitbra väg”, sa Max varpå Derek vände sig om igen och körde in på vägen. Jag fattade tag i Max hand igen och log lite i mörkret. Det kändes så sjukt bra att det var vi nu. Max strök tummen över min handrygg och la sen ner båda våra händer på mitt lår, han släppte försiktigt min hand och började istället att sakta dra fingertopparna över mitt jeanslår. Jag såg snabbt på honom, kastade en blick framåt mot Derek. Max måste ha märkt det för han flinade till lite och stannade till med handen.
”fan..”, mumlade han plötsligt.
”Vadå?” frågade jag förvånat.
”Vi glömde.”
”Vadå?” frågade jag igen och höjde på ögonbrynen.
Han smekte mig sakta över låret, lät handen svepa förbi mitt skrev. Den lilla beröringen skickade som en stöt genom mig och jag såg snabbt på honom igen.
”Åh, det.”
Han nickade.
”Just det.”
Max suckade och såg ut genom fönstret. Aldrig i livet att jag skulle fråga om jag fick en av Sid, jag skulle skämmas i all evighet, men gud vad jag ville ha Max också. Jag såg ut genom fönstret jag med, såg plötsligt något ljus längre fram, vi var kanske redan framme? Nej, det var en bensinmack. Det fanns alltså någonting mer i den här ödemarken.
”Kan du stanna här?” sa jag snabbt.
”Va? Här?” frågade Derek.
”Jaa vid bensinmacken.”
Jag såg hur Max flinade till mot mig. ”Jag glömde köpa en sak bara.”
”Okej, visst”, sa Derek och körde in.
”Jag följer med”, sa Max och hoppade ut bilen.
Derek satt kvar och vi skyndade oss mot dörren.
”Bra tänkt”, flinade Max.
Jag flinade tillbaks och öppnade dörren för att sen sucka. Det var flera personer i kö, antagligen för att det måste vara enda bensinmacken i hela området, och en enda kille i kassan.
”5 korv med bröd? Senap, ketchup på alla?” frågade killen precis.
”Nej bara ketchup på en av dom, lilljäntan gillar inte senap förstår du. Både och på en av dom. Sen tror jag.. att jag vill ha räksallad på min..”
”Det kommer ta tusen jävla år”, stönade jag. ”Vi får strunta i det. Dom andra är säkert hungriga, Sid höll på att dö”, sa jag och flinade lite.
”Men..”, började Max, lutade sig ner och lät läpparna snudda vid min hals. ”Jag vill ju ha dig inatt”, viskade han.
Jag rös till och log mot honom. Jag ville också det. När jag såg upp igen märkte jag att en kvinna stog och såg nästan chockat på oss. Hade dom aldrig sett några gaymänniskor här eller?!
”Fast.. vi kan ju inte vara långt ifrån stugan nu. Jag springer ut till Derek och säger att vi går sista biten? Så kan han åka, och dom kan börja med maten.”
Jag såg lite osäkert på honom.
”Hittar du då?”
”Jaa vi följer bara vägen”, log han.
”Jaha okej, om du säger det så.”
Max försvann ut genom dörren och kom sen in igen efter en stund.
”Derek litade inte riktigt på min förmåga att hitta”, flinade han. ”Men han åkte nu i alla fall.”
”Jag litar inte heller riktigt på den..”, flinade jag tillbaks.
”Sluta, det blir mysigt med en promenad.”
”Mm visst”, flinade jag och började gå mot hyllorna bredvid kassan. ”Välj vilka”.
När jag inte fick något svar vände jag mig om och upptäckte att Max fortfarande stog kvar borta vid godishyllorna.
”Max?”
Han viftade lite med handen mot mig och plockade lite bland godiset.
”Vad håller du på med? Vi skulle ju skynda oss”, sa jag och gick fram till honom.
”Men köp du, det är pinsamt”, väste han fram.
Jag såg med höjda ögonbryn på honom.
”Vadå? Att köpa kon..”
”Men jaa!” sa han snabbt.
Jag kunde inte låta bli att skratta.
”va fan Max, du är väl inte 15 eller något”, flinade jag. ”Eller.. är det för att folk skulle tro att du skulle göra det med mig?”
Jag skulle väl inte bli ledsen direkt. Eller jo, jag skulle nog bli lite sårad faktiskt. Jag ville inte att Max skulle skämmas över att han var med mig.
”Jag trodde du hade kommit över gay-skräcken?” sa jag lågt och flinade lite igen, mest för att inte visa att jag var rädd för svaret.
”Jag skulle inte vilja köpa om jag var ensam heller, och inte om jag hade en tjej med mig. Kan inte du?” frågade han och log sött mot mig.
Jag flinade och nickade, då berodde det inte på mig i alla fall.
”Jo visst, stå här vid ditt godis du”, sa jag retsamt och gick iväg och plockade åt mig ett paket. Det var knäppt egentligen, att bristen på ett sånt litet paket hade fått oss att avstå igår. Nu blev jag pirrig bara jag tänkte på det.
Jag ställde mig i den långa kön och Max slöt upp bredvid mig.
”Jag kan hålla dig sällskap en stund i alla fall”, flinade han.
”Vad snällt”, sa jag roat. ”Jag visste inte att du var så feg av dig.”
”Hey, jag är inte feg. Jag gör typ vad som helst utom just det där”, sa han och drog handen genom håret.
Jag lät honom hållas och log lite istället.
”Nu börjar jag också bli hungrig faktiskt.”
”Jag med, vi kan köpa lite choklad?” frågade han och såg helt lycklig ut.
Jag såg skrämt på honom.
”Vad?” frågade han förvånat.
”Du börjar likna Sid.”
Han skrattade och slog till mig löst på armen.
”Du gillar ju Sid så”, sa han och gick sen iväg och hämtade 2 chokladbitar.
När det efter en halv evighet var vår tur så övergav Max mig och drog sig mot dörren. Jag flinade igen och lämnade fram pengarna, tog emot påsen och gick ut efter honom.
”Oh vad pinsamt det var”, flinade jag retsamt.
”Okej sluta nu”, skrattade Max. ”Vi borde i alla fall börja med att gå hitåt för det var åt det hållet vi åkte mot”, fortsatte han.
”Jag trodde du hade jätte koll”, sa jag då vi började gå.
”Ganska, vi var ju inte så långt därifrån.”
herregud, jag förstog inte att jag hade gått med på det  här. Och det var verkligen kallt, det blåste så där isande så att det gick genom kläderna, träden böjde sig för vinden så att det såg ut som att dom bugade sig, och löven virvlade runt på marken.
”usch vad kallt det är”, huttrade jag till och la armarna om mig i ett försök att få upp värmen.
”Kom”, sa Max och la armen om mina axlar och drog mig intill sig.
Han drog med ena handen över min axel. ”Blir det bättre?”
”Lite”, sa jag och tryckte mig intill honom.
Det var i princip kolsvart mellan gatlamporna, då inte någon bil åkte förbi och lyste upp med strålkastarna, och det såg ut som att det var mitt i natten. Men klockan borde väl inte vara mer än halv 7, 7.

”Det känns som vi har gått ganska länge nu..”, sa jag efter ungefär en halvtimme. En jäkligt kall halvtimme dessutom. Max hade till och med börjat frysa nu.
”Vi måste ju vara framme snart”, sa han men lät inte alltför övertygad.
”Du har sagt det jätte länge nu! Det här var en dålig idèe Max”, suckade jag.
”Sluta klaga, jag tror jag ser stugan där framme”, sa han.
Jag sken upp och släppte hans hand.
”Vart?..”
”Det var nog bara en lampa.. Det såg ut som att det lyste ur ett fönster först..”
”va fan! jag hatar det här”, gnällde jag. ”Jag ringer till Hale nu så får han komma och hämta oss.”
Max började protestera men suckade sen.
”Okej gör det då.”
Jag kände efter i jackfickan efter mobilen. Nehej. Jag kände utanpå jeansfickorna men det var ingen mobil där heller. Jag visste ju att jag hade haft den i bilen när jag hade pratat med Sid.
”Har du din mobil?” frågade jag Max.
”Nej jag lämnade den, hade inget batteri. Vadå du har väl din?”
”Jag hittar den inte”, sa jag och stannade för att känna i fickorna igen. ”Jag hade den ju i bilen!”
”Har du kollat i alla fickor?”
”Det är klart jag har!” sa jag och lät mer irriterad än jag tänkt. Men det var kallt, jag var hungrig och Max hade faktiskt sagt att han skulle hitta, och nu var mobilen borta också. ”Den måste ha ramlat ur i bilen”, sa jag och suckade. ”Vad gör vi nu då?”
”Men om vi fortsätter en bit till, vi är snart..”
”Säg inte att vi snart är framme!”
Max flinade till.
”Shiet, ta det lugnt.”
”Varför då?! Vi har gått hur jävla länge som helst och vi kommer ju inte fram! Det är säkert fel håll.”
”Nej det är det inte, vi åkte ju hitåt.”
Jag suckade bara.
”Men alltså det känns som att vi ska åt höger? Vi kan väl testa att gena genom skogen”, sa han och nickade åt höger där en ganska vildbevuxen skog fanns.
”Jaa det lät ju som en bra idèe”, sa jag kort.
”Jaa det kanske går fort. Kom nu”, sa han och tog tag i min hand för att dra med mig mot diket och skogen. Jag gillade verkligen inte det här, men jag hade inget bättre förslag så jag hoppade över diket och landade med fötterna i mossan. Max fattade tag i min hand igen och började gå in bland träden. Jag var inte mörkrädd eller så, men det kändes ju inte supermysigt att gå i en mörk skog utan minsta lilla ljus. Jag kramade om Max hand och försökte låta bli att snubbla över rötter och grenar.
”Just ja! Jag köpte ju choklad”, sa Max. ”Får jag påsen?”
Jag gav honom den och hörde hur han prasslade lite.
”Här”, sa han och räckte mig en av bitarna.
”Tack”, mumlade jag.
Det verkade inte som vi kom närmare huset för jag såg inte ens några lampor från vägen längre, så vi var säkert långt inne i skogen.
”Vi kommer aldrig hitta”, sa jag tyst, det här kändes inte alls kul.
”Det är klart vi gör”, sa Max mycket mer positivt. ”Annars har vi ju i alla fall kondomer”, sa han och skrattade.
”Det är inte kul Max! Och dessutom skulle du inte få upp den för den skulle krympa för att det är så kallt.”
Han skrattade igen.
”Du är så söt.”
”Nej det är jag inte. Men jag vill hem nu.”
”Jag med.. men medge att det är ganska komiskt? Vi stannade för att köpa kondomer, och nu kommer vi antagligen tillbringa hela natten här så att vi ändå inte kan använda dom.”
”Nej jag tycker inte det är ett dugg komiskt, faktiskt.”
Max skrattade igen och jag blev bara ännu mer irriterad.
”Vi kan väl gå ut till vägen igen, någon gång måste dom ju börja leta efter oss. Om inte du väldigt gärna vill stanna kvar här! Du som tycker det är så komiskt.”
”Okej vi kan gå till vägen”, sa Max och det lät som att han försökte att hålla sig för skratt.


Att det hade gått säkert 40 minuter och vi fortfarande inte hade hittat ut till vägen, eller huset för den delen, hade ju inte direkt gjort Trey på bättre humör. Jag tyckte mest han var söt när han var så sur, men det blev han inte heller glad utav att höra.
”Åt vilket jävla håll kom vi ifrån?!”
Jag försökte urskilja honom i mörkret men det var hopplöst.
”Vet inte..”, sa jag och snurrade runt ett varv. Jag kunde inte låta bli att skratta igen.
”Vad är det som är så kul?!”
”Du, det här”, skrattade jag.
”Kan du inte vara seriös och försöka hitta ut härifrån istället?”
”Mm”, sa jag och knep ihop läpparna.
Jag hörde hur Trey gick mot mig och efter en stund stog han alldeles framför mig.
”Det känns som att vi.. kom från vänster”.
Jag kunde inte hålla mig särskilt länge utan började skratta igen.
”MAX!”
Trey slog till mig på armen och jag började skratta ännu mer. Jag tappade påsen och böjde mig ner.
”Sluta! Du gjorde så jag tappade våra värdefulla kondomer!” fick jag fram mellan skratten.
”Jag kanske inte vill ha sex med dig längre!”
”Säkert!” skrattade jag.
Trey såg på mig och stegade sen iväg.
”Du kan väl stanna här då”, muttrade han.
Jag flinade och skyndade efter honom, snubblade lite över några grenar.
”Men vänta Trey”, flinade jag.
”Nej”, sa han tjurigt.
Jag tog dock inte illa upp, han var bara söt. Och jag visste att han blev på dåligt humör när han inte ätit på länge.
”Aj.”
Jag försökte se konturerna av Trey när han plötsligt sa aj.
”Vad är det?”
Det var alldeles tyst.
”Trey?”
”Jag rev mig på en jävla gren”, sa han och lät med ens väldigt ynklig. Det påminde mig om den där gången jag hittat honom i vardagsrummet när han skurit sig på ett glas, efter att han pratat med Martin i min telefon..
”Vart är du?” Jag famlade lite efter honom med armarna och snuddade efter ett tag vid honom.
”Vart rev du dig?”
”På kinden”, suckade han.
”Stackars”, sa jag tyst och kisade lite för att se honom i mörkret. Jag strök sakta handen över hans kind och han förvånade mig genom att lägga armarna om min midja.
”Jag orkar inte gå mer..”, sa han tyst.
Jag la armarna om honom och kramade honom.
”Vi kan vila en stund”, sa jag och höll honom intill mig. ”Kom vi sätter oss.”
Vi satt oss ner i mossan och Trey la armarna om mig igen.
”fölåt att jag var sur mot dig”, sa han tyst.
”Åh det gör inget”, log jag och rörde lite vid hans hår.
Man hittade faktiskt ganska bra i mörkret ändå, när det gällde varann alltså. ”Vi vilar en stund och sen lovar jag att vi hittar”, log jag.
”Okej”, suckade han tyst.
”Gör det mindre ont nu?”
”Lite. Men kom..” Han la upp armen om min nacke och drog mig neråt för att sen trycka läpparna mot mina. Jag log och besvarade villigt pussen. När Trey särade lite på läpparna lät jag min tunga leta sig in i hans mun. Det kändes lite spännande att sitta ute i skogen i mörkret och kyssa honom faktiskt. Han vände lite på sig och la båda händerna om min nacke, kysste mig djupare.
”Det här var mysigt”, flinade jag.
”Mm det tycker jag med”, sa han och hans dåliga humör var som bortblåst.
Jag rörde vid hans tunga med min och drog handen genom hans hår igen. Efter en stund rörde han på sig igen och satt sig gränsle över mina lår.
”Oj”, flinade jag lite resamt.
Men jag blev pirrig av det, självklart blev jag det. Det var ju liksom Trey som satt så nära mig, på mig rättare sagt, och det var mysigt. Jag kysste honom lite häftigare och rörde händerna över hans rygg, jag ville komma in under dom där klädlagren. Trey tryckte sig närmare mig och jag slöt ögonen för att kyssa honom hårt. Hans läppar kändes så sköna mot mina. Kalla men mjuka, och ändå hårda på något sätt. Men på ett väldigt bra sådant. 
Jag vet inte hur länge vi satt där men efter ett tag kände jag Treys händer fumla sig in under min tröja vid ryggen, det kittlade till i min mage och jag drog honom närmare mig, ville vara så nära som möjligt. Hans läppar letade sig plötsligt fram över min hals och jag lutade huvudet lite bakåt så att han skulle komma åt bättre. Jag tryckte mig lite mer mot honom och lät sen min hand försvinna in under hans jacka och sen tröjan. När jag nådde hans mage med fingertopparna gav han ifrån sig ett lågt ljud som lät mer än nöjt.
”Om vi gör det snabbt kanske vi inte hinner frysa ihjäl”, mumlade han.
Min puls började genast slå lite snabbare och jag fuktade läpparna med tungan.
”Borde vi inte.. vänta?”
Jag förvånade mig själv genom att säga det. Men jag ville att första gången med Trey skulle vara bra. Och det kändes som att det skulle kunna bli väldigt fumligt i skogen. Och kallt. Men jag ville. gud så jag ville.
”Nej”, sa Trey och suckade, letade upp mina läppar igen. ”Vi gör det nu.”
”TREY! MAX!”
Jag ryckte till när jag hörde några välbekanta röster.
”Vi är här!” ropade Trey tillbaks och drog sig ifrån mig och reste sig snabbt upp.
Jag kom upp på fötter jag med efter att ha greppat påsen.
”Max?! hördes Sids röst igen.
”Jaa! Sid?!” skrek jag tillbaks. ”Skynda dig”, sa jag och fattade tag i Treys hand för att sen börja springa mot det hållet Sids röst kom ifrån. ”Hallå! Vi är här!” ropade jag igen.
Det gick knappt att se någonting där vi sprang genom mossan och över trädrötter, men vi höll oss på fötter i alla fall.
Dom hade tystnat nu, vi hörde inga rop alls. Vart hade dom tagit vägen nu då?
Plötsligt drogs Treys hand ur min och ett hjärtskärande skrik hördes.
”Trey?!” skrek jag och stannade till, vände mig blixtsnabbt om.
Jag fick bara ett flämtande till svar, såg konturerna av en liggande Trey.
”Min fot..”, sa han och lät rejält ansträngd efter att ha fått fram orden.
”Vad gjorde du?!”
Jag ramlade över.. något.. aj..”
Han lät alldeles ynklig.
Jag sjönk ner på knä och la försiktigt ena handen mot hans högra fot.
”Den hä..
”Aj!” flämtade han till. ”Ta inte! helvete..”
Jag hörde hur han drog efter andan. Han måste ha stukat den rejält.
”Kan du röra på den?” frågade jag snabbt.
”Nej. Aj..”
En snyftning kom ifrån honom och jag svalde hårt. Han kanske hade brutit den.. vart fan var dom andra?!
”Hale?! Sid?!” skrek jag. ”Det kommer bli bra”, sa jag tyst och la handen mot Treys axel istället.
”Det gör så jävla ont Max, aj gud..”
Nu när jag satt så nära honom kunde jag se det plågade uttrycket han hade i ansiktet.
”Okej ta det lugnt, sitt still”, sa jag och försökte att inte låta alltför orolig själv.
”HÖR NI OSS?!” Hales röst.
”Jaa! Vart är ni?!”
”Shiet äntligen! Ser ni vägen?!”
Jag kände mig lättad då vi äntligen verkade höra varandra.
”Nej!”
Vi hade ju letat efter vägen hur länge som helst. Trey gav ifrån sig ett plågat stön igen.
”Max..”
Jag vände mig snabbt om igen, visste inte vad jag skulle ta mig till.
”Vänta här, jag springer och försöker hitta dom. Okej?”
Jag ville inte lämna honom, men vi kunde inte bara stanna här, jag var tvungen att hitta dom andra så vi kunde få hem Trey.
”Nej stanna”, sa han nästan skrämt och grep tag i min arm.
”Fortsätt ropa så vi hör er!” ropade Sid.
”Jag skyndar mig”, sa jag till Trey och reste mig upp även om det tog emot.
Mina fötter frös fast en stund och jag kunde inte få mig till att lämna honom, han snyftade till igen och det skar i mig. Men han måste få hjälp, och jag kunde inte hjälpa honom ensam. Så jag började springa mellan träden igen.
”Vart fan är ni?!”
Ett sken for förbi och jag vred snabbt på huvudet.
”Försök ta er åt höger!” ropade Hale och sen for ljuset förbi igen. Jag insåg att det måste vara en ficklampa.


Jag fick syn på en gestalt mellan träden och riktade snabbt ficklampan ditåt igen, det var Max.
”Max!”
Han fick syn på oss och jag började springa ditåt. ”Hale!”
”Vart tog ni vägen?!” frågade jag snabbt, letade med blicken efter Trey men han var inte där. ”Vart är Trey?!”

När Derek kommit in hade han sagt att Trey och Max skulle gå sista biten hem för att dom skulle handla något på macken. Men när det gått 40 minuter hade vi börjat undra vart dom tagit vägen. Det var ju mörkt ute liksom. Och dom hade ju inte varit i Hales stuga förut och kunde omöjligt ha koll på vägarna i området. Bland all skog dessutom. Så efter ännu en kvart hade vi åkt ut med bilen, enda till macken, men utan att hitta dom där. Inte så att jag trodde att dom hade blivit kidnappade eller något, men jag hade blivit jävligt orolig. Vi hade så klart ringt på deras mobiler men Max hade varit avstängd och Trey svarade aldrig, och då hade så klart tusen tankar farit genom mitt huvud. Det fanns massa galningar ute. Men när vi väl satt oss i bilen hade vi fått förklaringen, Treys mobil låg på sätet. Efter det hade vi börjat letat längs vägen, åkt en bit, gått ut och ropat, åkt en bit, gått ut och ropat och så vidare, utan resultat. Hale hade rotat fram ficklampor i bagageluckan och vi hade lyst in i skogen, och till slut hade vi fått svar från Max och Trey när vi ropat. Det hade varit otroligt skönt. Derek hade väntat i stugan ifall dom skulle dyka upp där.

”Han ramlade. Jag tror han har brutit foten”, sa Max och bet sig i läppen.
”Men gud, vart är han?!”
Trey..
”Han kan inte gå, han är kvar. Ni måste hjälpa mig att bära honom.”
Max ryckte åt sig min ficklampa och började sen springa inåt i skogen igen med mig och Hale tätt efter.


><

jag brukar oftast lyssna på musik när jag skriver, och nu när jag tänkt göra det så är det bara skitmusik på bandit >< och jag har ont i ryggen också så jag är inte på humör -.- (bara för att gnälla lite mer (a) ibland får man det XD).

dagens hatmusik-lista -.-

# AC/DC - sångaren låter som en katt med dödsångest. allvarligt.
# metallica - alla låtar låter precis likadant! och alla är lika jävla långa.
# green days working class hero - den är värdelös Oo och den spelas typ.. jämt.
# raised against hero of war -.-  - jag älskar deras 'under the knife'. vad hände sen liksom? -.-
# rammstein! - alltså jag ryser för att det är så jäkla dåligt >< musiken kan vara okej, men det förstörs ju så fort sångaren öppnar munnen.

jag kanske borde göra en lista med musik jag tycker är Bra någon gång också (a) XD


=)

tänkte skriva en liten uppdatering bara ;) kapitlet går framåt :) har skrivit ungefär 20 sidor förhand, vilket inte blir supermycket när det väl kommit in på datan, men hoppas det inte gör något ;) det känns som det är dags att lägga upp något snart liksom XD
  
                                                

? XD

nu är det två stycken som kommenterat att set borde bli kär/få känslor för trey. vem är set? XD den första hade skrivit fel namn, men den andra personen är anonym så jag kan inte fråga XD ni kanske har blandat ihop mina karaktärer med nemrias? ;)

läsare?

finns det några crash-läsare kvar överhuvudtaget när jag är så seg? -.- XD

men om det finns det så får ni gärna hjälpa mig lite så att jag kommer igång igen. idag öppnade jag blocket, stort framsteg -.-

några önskemål om vad ni vill ska hända? något ni skulle tycka var kul att läsa om? vad som helst, så att jag får lite inspiration till att skriva igen.




snötäcke - oneshot

Utanför fönstret faller snöflingorna sakta ner mot marken, bildar ett mjukt täcke över gräset. Jag vänder mig om och ser på dig istället. Du är vacker, så himla vacker. Din hud skimrar nästan, den ser skör ut, som porslin. Och alldeles slät, skön att dra fingrarna över.
Dina läppar ser perfekta ut, så där lagom liksom. Varken för mjuka eller för hårda. Och att kyssa dom känns som att ha vunnit högsta priset på lotteri.
Och när du ler.. det är omöjligt att inte le själv, du får mig att känna mig lycklig.
Jag älskar hur du knycker till lite med huvudet ibland för att få den mörkbruna luggen ur ögonen, det ser så där härligt nonchalant ut.
Jag älskar att höra dig skratta, det låter verkligen som att det kommer direkt från hjärtat, dina ögon glimmar till och du ser helt lycklig ut.
Du verkar till sist märka att jag tittar på dig, för du vänder dig om och ler det där leendet igen. Jag ser förväntansfullt på dig medans du lutar dig mot mig, sakta möter mina läppar. Jag sluter ögonen och lindar försiktigt armarna om din alldeles lagomt muskulösa kropp. Det finns ingen annan som jag känner mig så trygg med. Du sprider en värme genom min kropp och jag suckar nöjt.

”Jag gillar det här”, säger du tyst.

Jag känner din blick och öppnar ögonen, möter dina vackra ögon, ler lyckligt.

”Jag gillar också det, eller jag älskar det”, säger jag och ler lite generat.

Du rör vid mitt hår, stryker undan den blonda luggen och pussar mig i pannan.

”Jag älskar dig så att jag nästan blir knäpp”, flinar du.

Jag flinar tillbaks och sträcker lite på mig för att nå dina läppar igen, vill ha en till kyss, minst en. Din tunga rör mjukt vid min och det kittlar i min mage, så som det alltid gör. Jag stryker handen över din kind, låter kyssen djupna lite. Du låter den i din tur bli lite häftigare och efter några sekunder dansar våra tungor vilt med varandra, i en dans som vi kan utantill båda två. Jag trycker mig närmare, lindar armarna hårdare runt dig, vill inte släppa.



”Vilken sida var det?”
Din röst får mig att se upp, blinka till lite. En tung suck lämnar mina läppar när jag inser att jag är tillbaks till verkligheten.
För jag har aldrig dragit fingrarna över din skimrande hud, jag har aldrig fått känna om den känns som porslin.
Jag har aldrig kysst dom där läpparna som ser så perfekta ut. Jag kan bara tänka mig hur det skulle vara.
Du har aldrig rört vid mitt hår och jag har aldrig lindat armarna runt dig.
Jag ser bara på dig i klassrummet, hör dig skratta, ser dig le. Drömmer om att få kyssa dig, krama dig, åtminstone våga prata med dig. För jag tvivlar inte på att du är underbar, jag ser dig ju varje dag, hör dig prata med dina kompisar, hör dig skämta, ser hur du.. bara sitter och ser snygg ut.
Men ändå så vågar jag inte försöka, vågar inte ens säga hej, kanske rädd för att min drömbild av dig ska krossas, ifall du skulle se konstigt på mig, ifall du inte ens skulle svara.
Jag vänder blicken mot fönstret igen, snöflingorna faller fortfarande, har dolt varje liten grön fläck nu, bildat ett tjockt duntäcke som kommer ligga kvar länge.
Du har vänt ner blicken mot boken igen efter att ha bläddrat fram rätt sida och jag förundras som vanligt hur man kan se så vacker ut till och med när man sitter och bara läser.  
Efter en stund är lektionen slut och jag blir tvungen att vakna till på riktigt, försöka få benen att samarbeta med hjärnan och röra på sig, ta sig upp från stolen och lämna klassrummet. Att tänka på dig, speciellt på det där om hur det skulle vara att kyssa dig, får mig alltid att bli lite snurrig efteråt. Kanske är det just därför jag råkar gå rakt in i personen framför mig på väg ut från klassrummet, så att den personen till och med tappar sina böcker. Jag sjunker snabbt ner på huk för att hjälpa till att ta upp böckerna. Ber om ursäkt och snubblar nästan på orden.

”Det är lugnt, jag hade lite bråttom jag med”, ett litet skratt.

Jag möter din blick och inser först då att det är dig jag har gått in i, att det är du som har tappat böckerna, att det var till dig jag just bad om ursäkt. Jag blinkar snabbt till, sträcker mig nervöst efter den tunnare boken som hamnat en bit bort, försöker samtidigt slita blicken från dig. Känner plötsligt dina fingrar under mina och drar tillbaks handen som att jag skulle ha fått en stöt. Porslin. Huden kändes precis lika len som porslin. Du flinar till lite, men absolut inte på ett elakt sätt, och samlar ihop dom sista böckerna. Jag lyckas resa mig samtidigt som dig och får faktiskt fram ett leende i mitt snurrande sinnestillstånd.

”Okej”, ett litet flin tillbaks.

”Ska du också käka nu?”

Jag blir tvungen att snegla lite diskret åt sidan, ifall du pratar med någon annan än mig, men du ser rakt på mig med dom där ögonen och jag känner hur det kittlar till i magen, kan inte riktigt ta in att du verkligen pratar med mig. Du hade kunnat fråga vad som helst, jag hade sagt ja.

”Ja.. Jag tänkte det.”

”Okej då kan jag hänga med dig, chrille har typ slutat äta i skolan, han som redan är smal som en jävla sticka, kommer ju inte sluta särskilt bra..”

Dina ord försvinner lite medans jag nickar med ett leende och följer med längs korridoren, jag fick plötsligt lite svårt att koncentrera mig, inte så konstigt kanske. Det här var ingen dagdröm, det här var så mycket verklighet det kunde bli. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli så glad utav att gå till matsalen över en skolgård täckt av ett vitt snötäcke. Fast så var det ju bredvid en speciell person.


oneshot

jag känner mig dålig som fortfarande inte har skrivit klart nästa kapitel av crash, men jag hoppas ni finns kvar här när jag väl lyckats med det :(

så länge tänkte jag i alla fall lägga upp en till oneshot som jag bara skrev ner nyss utan att egentligen veta vad jag ville med den XD så den är nog inte ens särskilt bra.
men det är någonting så länge i alla fall ;) 

 

-          Är du där?


-          Det är klart jag är, vart skulle jag annars vara?


Ett kort mjukt skratt.


-          Vet inte, du kanske somnade.


-          Som att jag skulle kunna somna när jag hör din vackra röst.


Min tur att skratta.


-          Lägg av.


-          Det är sant, jag älskar din röst. Jag älskar allt med dig.


Och jag älskade att höra det. Jag älskade känslan av att vara älskad. Shiet det blev många ’älska’ nu. Men det är ju så, det fanns inget bättre, han fick mig att må så bra.


-          Jag älskar allt med dig med.


Jag skulle aldrig kunna beskriva hur mycket, jag hoppades bara att han visste ändå, att han förstog. Ibland räcker inte ord till, då hoppas jag att det räcker med djupa blickar, långa kyssar, varma kramar och bubblande skratt.


-          Till och med att jag alltid har hål i strumporna? Och att jag är sjukt svag för disneyfilmer och att jag alltid råkar somna när du kliar mig på ryggen?


Jag blev så varm av att höra hans röst, och leendet spred sig över mina hallonröda läppar. Jag hade föressten alltid tyckt att mina läppar såg tjejiga ut just för att dom hade sån röd färg, men han tyckte inte det, han tyckte det var dom bästa läpparna som fanns.


-          Din tystnad gör mig lite nervös..


Jag kunde se hans flin framför mig.


-          Jaa till och med det älskar jag


Jag flinade jag med. Jag skulle så gärna vilja kunna linda mina armar runt honom nu, få ligga alldeles nära och luta huvudet mot hans bröstkorg, det fick mig alltid att känna mig så trygg.
Tystnad. Men ingen obehaglig tystnad. Det kändes lugnande att höra både hans och mina andetag. Rytmiskt.


-          Jag vill ha dig här.


Det var jag som bröt tystnaden. Täcket kändes stelt, kuddarna kändes för hårda, sängen kändes för stor. Alldeles för stor för en person. Alldeles lagom för två.


-          Jag vill vara hos dig.


Jag tryckte telefonen lite närmare örat, försökte på något fånigt sätt att komma närmare dig. Jag var tyst igen. Såg dig framför mig. Du låg också i din säng, jag har legat i den många gånger, vet precis hur den känns, jag ligger alltid ytterst. Du har antagligen på dig ett par boxers nu, ingenting mer, och håret ligger lite hur som helst, ostylat för ovanlighetens skull.


-          Jag kan komma nu?


-          Tro mig, jag vill inget hellre. Men jag vill inte att du ska behöva gå ut mitt i natten, och sen kommer du bara hinna hit och sova i typ någon timme innan vi måste upp..


-          Så du tror att vi skulle sova om jag kom till dig nu?


Ett lite retsamt flin trots att han inte kunde se det. Han skrattade igen.


-          Okej du har en poäng där, vi skulle inte sova alls. Och nu kommer jag inte kunna sova heller.


-          Vill du veta vad jag skulle ha gjort om jag varit där?


För han hade rätt, det var ingen idèe att jag tog mig upp ur sängen för att gå hem till honom nu. Det skulle ta tid och det var svinkallt ute, och vi skulle upp tidigt till skolan. Jag kunde försöka stå ut några timmar till.


-          Nej jag vill inte veta


Han suckade och jag kunde inte låta bli att flina till igen. Jag var tyst och visste precis vad han skulle säga. Om bara några sekunder. Om bara en liten stund..


-          Okej vad skulle du göra? Kåta upp mig bara och låt mig ligga här och våndas. Det är väl det du vill?
Ännu en gång kunde jag se det där flinet framför mig.

-          Japp det är precis det jag vill



Och jag berättade. Lågt, och sakta berättade jag hur jag skulle kyssa hans mjuka läppar, forma mina egna efter hans. Hur jag skulle sluta ögonen och låta våra tungor möta varandra, hur jag skulle lägga min hand runt hans nacke och dra honom närmare mig. Jag berättade att jag sakta skulle smeka handen över hans bröstkorg, viska i hans öra hur sexig han var. Hur jag sen skulle öka tempot lite, gränsla honom och kyssa honom häftigare, avlägsna hans boxers och föra ner handen emellan oss. Hur jag skulle röra vid honom..


-          Okej det räcker! Jag klarar inte det här. Jag har ändrat mig, du kan väl komma hit? Jag skiter i om det är mitt i natten.


Jag log och slöt ögonen en stund trots att det inte gjorde det så mycket mörkare än det redan var i mitt sovrum. Jag älskade hans röst.


-          Vi ses om några timmar, vi kan stå ut va?


En suck hördes, men jag visste att han inte var irriterad, det blev han aldrig, inte på mig.


-          Jag antar det, jag längtar i alla fall.


-          Jag med.


Bara våra andetag som hördes igen. En längre tystnad den här gången.


 


-          Är du där?


Jag flinade och härmade honom sedan.


-          Det är klart, vart skulle jag annars vara?


Hans skratt lät som musik.


-          Jag älskar dig.


-          Jag älskar dig med.


-          Godnatt, lova att drömma söta drömmar.


Jag flinade.


-          Jag ska försöka. Godnatt.


 


RSS 2.0